Search

I denna uppsats introduceras applikationen ”Min kropp, mitt val” med målet att informera våldtäktsoffer om rättsprocessen samt bidra till en ökad gemenskap bland offer. En kombination av kvalitativ och kvantitativ metod används för att uppnå detta mål. Resultatet visar att det finns ett behov av en applikation för att tillhandahålla information eftersom det finns en kunskapsbrist i hur man anmäler ett sexualbrott och hur rättsprocessen ser ut. Utifrån det behovet skapades en prototyp av en applikation baserad på den kunskap som samlades in från intervjuer. Information om att det är viktigt att anmäla brott så tidigt som möjligt för att öka chanserna för en fällande dom är ett exempel på vad applikationen innehåller. Applikationen är välbehövlig eftersom den har utformats utifrån det behov som finns och kan utvecklas för att bredda målgruppen ytterligare.

This thesis examines how the use of language in written judgements on sexual offences shapes perceptions of sexualised violence. In particular, it aims to show what kinds of discourses about victims and perpetrators emerge in such judgements when social actors make truth claims about which actions, behaviours and emotional responses constitute signs of voluntariness or involuntariness. From a poststructuralist perspective, language can be seen as either maintaining or challenging discourses. Consequently, specific linguistic resources in sexual offence judgements influence our understanding of victims and perpetrators of sexualised violence. The thesis comprises four studies. The first study examines genre conventions in criminal judgements concerning offences against the person to show how genre regulates the possibilities of social actors to act and to be heard. In the second study, statements by parties in judgements on rape and sexual molestation are analysed, in order to highlight the importance and function of detailed descriptions of women's bodies and elaborate portrayals of sexualised violence. The third study explores the courts’ reasoning in support of the verdict to show how the courts engage with and assess the parties’ truth claims. Finally, the fourth study investigates the labelling of alleged criminal acts in rape judgements, both in the statements from the parties and in the courts’ reasoning, showing how words denoting mutuality and consent, such as intercourse, are used to describe both voluntary and involuntary acts. Together, the four studies demonstrate how boundaries between voluntary and involuntary acts are established linguistically, how genre regulates possible boundaries between voluntariness and involuntariness, and how boundaries both position social actors and are related to rape myths. In addition, the studies show how boundaries between voluntariness and involuntariness reproduce discourses about victims and perpetrators that relate

Texten publicerades i Vestmanlands Läns Tidning den 25 juli 2024.

Syftet med denna studie var att genomföra en systematisk litteraturöversikt med en narrativsyntes för att utforska det aktuella kunskapsläget om kvinnor som utsätter barn försexualbrott. Studien undersökte allmänhetens och yrkesverksammas uppfattningar om dessaförövare och utforskade de karaktärsdrag som tillskrivs dessa kvinnor. Resultatenanalyserades med ett genusperspektiv, social kognitionsteori och teorin om kognitivdissonans. Resultaten av granskade artiklar indikerade att dessa sexualbrott utgör ettbetydande samhällsproblem på grund av deras dolda natur samt de samhälleliga ochprofessionella fördomar som ser kvinnor som vårdande och trygga. Dessa uppfattningar, somhar sina rötter i sociokulturella könsnormer, försvårar upptäckten och hanteringen av sådanabrott. Kvinnliga förövare betraktas ofta som mindre allvarliga jämfört med manliga förövare,som anses vara den typiska bilden av sexualbrottsförövare mot barn. Trots svårigheter attkategorisera dessa kvinnor identifierades vanliga faktorer som egna erfarenheter av våld,psykisk ohälsa och missbruk. Studien belyser en betydande forskningslucka och uppmanartill en granskning av organisatoriska och statliga riktlinjer samt utbildning för att förbättramedvetenheten och förståelsen, vilket kan stärka skydden för utsatta barn och stödjautvecklingen av effektiva förebyggande åtgärder, The purpose of this study was to conduct a systematic literature review with a narrative synthesis to evaluate current knowledge of female-perpetrated sexual offenses against children. It examined public and professional perceptions of these offenders and explored the characteristics attributed to these women. The findings were analyzed through a genderperspective, social cognition theory and cognitive dissonance theory. The results of reviewedarticles indicate that these offenses are a significant social issue due to their convert nature and the societal and professional biases that perceive women as nurturing and safe. These biases, rooted in the sociocultural gender views, hinder the detection of management of suchcrimes. Female offenders are often seen as less severe compared to male offenders, who is considered the typical image of child sexual abuse perpetrators. Despite difficulties in categorizing these women, common factors such as histories of violence, mental health issues, and substance abuse were identified. The study highlights a significant research gap. It calls for an examination of organizational and governmental guidelines and training to improve awareness and understanding, which can enhance protection for vulnerable children and support the development of effective preventive measures.

I den här uppsatsen undersöks hur sexualbrottsartiklar är uppbyggda i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Fokus kommer att ligga på rubriker. Det finns mycket forskning om genus och media men inte specifikt om dessa typer av artiklar. Uppsatsen har utgått från ett genusperspektiv med kvinnan som offer och mannen som gärningsperson, eftersom det är kvinnor som i högst utsträckning utsätts för våldtäkter. Siffror från Brottsförebyggande rådet visar att 7,8 procent av kvinnor uppgav att de utsatts för sexualbrott 2022. Majoriteten av dem som misstänks för våldtäkt eller andra sexualbrott är män. Genom en kvantitativ innehållsanalys kodades 100 artiklar från tidningarna Aftonbladet och Expressen utifrån genus- och gestaltningsteorin. I den här studien undersöks hur rubrikerna och artiklarna är uppbyggda, vad de innehåller och vem som får uttala sig i detta ämne. Vårt resultat visar att rubrikerna ofta handlar om flera saker och att kvinnan är det vanligaste subjektet i dessa artiklar. Utifrån vårt resultat kan vi också se att det ofta är polisen som får komma till tals med talminus eller att ingen uttalar sig med talminus. En anledning till detta är att det är vanligare att texterna inom ämnet är notiser, och i en notis har man inte alltid ett talminus.

This text critically analyzes the questions related to criminal procedure in the case called "Snippan". It explores the impact of the prosecutor's classification of the crime and the court's responsibility to inform parties about relevant criminal classifications. Of particular concern from a child rights perspective is the ability of the complainant, especially a child, to have a voice in the Court of Appeals. The discussion begins by examining whether the court's handling of notifications about the complainant, particularly a young girl involved in the case, deserves criticism. The study also sheds light on the issue of the complainant not being provided with legal counsel (sw. målsägandebiträde) in the second instance, which is a crucial matter concerning access to justice and fair legal proceedings. This is especially important for children who cannot be expected to advocate for their own rights. The paper concludes by raising questions regarding the potential for a new trial if the case is sent back to the Court of Appeals., Publicerad i Barnrättsbloggen 2023-05-31

Denna uppsats analyserar mediers rapportering om sexuella trakasserier i Sverige fem år innan och fem år efter metoo rörelsens genomslag. Genom en kvantitativ innehållsanalys av tjugofem artiklar från två morgontidningar och två kvällstidningar mellan 2012 och 2022 och genom en intervjustudie med åtta journalister visar vår studie vilka skillnader och förändringar som skett. Tidningarna i studien är: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Den kvalitativa innehållsanalysen ger insikter om rapporteringens utveckling och om artiklar om sexuella trakasserier innehåll. De intervjuade journalisterna får frågor utformade efter den kvantitativa innehållsanalysen och får därefter utrymme att diskutera sina egna upplevelser och tankar om vad metoo varit med och påverkat eller förändrat. Resultatet visar att det rapporterades mer om sexuella trakasserier under metoo i samtliga tidiningar och att det förekommer vissa skillnader i rapporteringen före och efter metoo. Det förekommer få skillnader mellan morgontidningarna och kvällstidningarna men den största skillnaden var att kvällstidningarna fortfarande skriver många artiklar om sexuella trakasserier medan morgontidningarna har en konstant nedgående kurva efter metoos genomslag. När journalisterna intervjuas och får ta plats i studien beskrivs ett stort uppmärksammande av rörelsen och vad den varit med och påverkat. Medvetenhet och namnpublicering var något som journalisterna var mycket engagerade i. Genom att kombinera kvantitativ och kvalitativ data ger denna uppsats djupare förståelse för hur metoo-rörelsen har påverkat och format rapporteringen om sexuella trakasserier.

MÃ¥nga kvinnor känner sig osäkra och otrygga i situationer där de befinner sig själva utanför hemmet och avstÃ¥r frÃ¥n att gÃ¥ ut själva vilket vi anser är ett allvarligt problem. Vi tror att ett hjälpmedel som mobiltelefonen som mÃ¥nga använder och alltid har med sig, är ett bra alternativ till ett säkerhetsverktyg, särskilt när alla funktioner är samlade i en och samma applikation. Syftet med denna studie och rapport är därför att undersöka hur en säkerhetsapplikation kan utformas för att kvinnor i Ã¥ldersspannet 16-30 Ã¥r ska finna ett stöd i en otrygg situation utanför hemmet genom olika säkerhetsfunktioner. Studien bestod av en förstudie, en konceptfas, en bearbetningsfas och en detaljeringsfas. Genom denna process genomfördes användbarhetstester av prototyper som reviderades efter behov. Resultatet blev en hi-fi prototyp som bestÃ¥r av säkerhetsfunktioner som baseras pÃ¥ mÃ¥lgruppens behov och önskemÃ¥l. Svaren frÃ¥n användbarhetstesterna visade att samtliga testpersoner ansÃ¥g att applikationen hade kunnat fÃ¥ dem att känna sig säkrare i en otrygg situation. Slutsatsen som drogs var att den slutgiltiga prototypen kan bidra med ett stöd för unga kvinnor i en otrygg situation utanför hemmet., Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet

The statutory law on rape was reformed in 2018 in Sweden, introcucing involuntariness as the essential part of the actus reus element of rape, and also the new offence of negligent rape. A minor amendment entered into force in 2022. But what areas of attrition exist in the Swedish rape law? And what lessons can be learned from the Swedish rape law?, År 2018 genomfördes en reform av den svenska sexualbrottslagstiftningen, som bland annat innebar att "frånvaro av frivillighet" (i det vardagliga språket mer känt som samtyckesreglering) introducerades som ett centralt objektivt rekvisit för våldtäktsbrottet. Dessutom infördes det nya brottet oaktsam våldtäkt. En mindre lagändring trädde också i kraft 2022. Men vilka skevheter döljer sig egentligen bakom den så kallade samtyckesregleringen? Och vad kan vi lära oss av den svenska våldtäktsregleringen?

This chapter focuses on the Swedish regulation on rape, with emphasis on a reform of the statutory law in 2018 that introduced involuntariness as the essential part of the actus reus element of rape, and also the new offense of negligent rape. To analyze the current Swedish legal framework on rape, a contextual understanding of the socio-political setting is necessary. The chapter therefore begins by portraying these features. There follows an overview of the actus reus element of rape, including a brief historical and political background of the 2018 reform, and also an overview of the mens rea element of intentional rape and negligent rape. Following this, the chapter highlights and discusses the areas of attrition present in the current Swedish provisionsons on rape.

In Sweden, the Welfare State and gender equality have fused, as illustrated by e.g. prioritizing gender equality in several policy areas, which to a high extent include criminal law and policy. Since the 1970s reforms concerning sexual offences have been supported by gender-equality arguments. Recently, the #metoo movement affected the regulation on sexual offences. In light of the #metoo movement, a reform was made in 2018, which introduced involuntariness as an actus reus element in the provision on rape and, also, negligent rape as a new offence. But what lessons can be learned from Sweden? Can statutory reform actually contribute to correct attrition in sexual offences? When analyzing the 2018 reform, particularly the statutory law on rape, two areas of attrition exists: (1) the construction of the statutory law, (2) the gap between the statutory law, its policy background and the case law. Consequently, there are disconnects between, on one hand, the construction of the statutory law and its application, and on the other the political ambition of the 2018 reform. This, in turn, results in ambiguity in the application of the rape provision, suggesting a lack of legal certainty and foreseeability. Evidently, although the 2018 reform politically marked an important normative shift, several legal issues were left unsolved. Until adjusted, the attrition identified, will remain., Konferensbidraget presenterades vid Stockholm Criminology Symposium 2023, som hölls mellan den 12-14 juni 2023.

Publicerad: 2023-03-12

Att rättsprocessen kan vara frustrerande är något som många har upplevt. Det är ofta en omfattande och utdragen process från gärningstillfället till att en eventuell påföljd meddelas i rätten. Att sprida kunskap om rättsprocessen och de principer som domstolarna är skyldiga att följa enligt lag, är viktigt för att stärka den positiva synen på rättssystemet och stärka rättssäkerheten. En annan viktig aspekt är att lyfta fram våra mest utsatta samhällsgrupper, i detta fall barn och unga som har placerats på HVB-hem. På senare år har det framkommit allt fler fall av våldtäkter på flickor som utsätts av personal på HVB-hem som flickorna befinner sig på. Den aktuella studien hade som syfte att undersöka domstolars bedömningar i sexualbrott mot tvångsplacerade flickor. De fyra frågeställningarna var (1) vilka typer av bevis åberopades, (2) hur värderades de muntliga utsagorna, (3) hur argumenterade domstolarna för fällande och friande domar, och (4) vilka rättsligaprinciper använde domstolarna sig av? Metoden bestod av en kvalitativ innehållsanalys av sex domstolsprotokoll, där samtliga målsägare var flickor som var placerade på HVB-hem under tiden för brotten. De tilltalade bestod av män som under gärningen var anställda på HVB-hemmet och därmed ansvarade för målsägarens vård och tillsyn. Resultatet visade hur bedömningarna i de olika fallen varierade till viss del. En stor brist kunde ses i utsagevärderingen, då domstolarna till stor del inte använde sig av de kriterier som Högsta domstolen angav i prejudikatet NJA 2010 s.671. Vissa av domstolarna beskrev inte heller hur bedömningen och bevisvärderingen hade gått till eller vilka principer som de grundade sig på. Denna brist kan riskera att rättens transparens försvinner och att parterna inte blir lika införstådda i målet.

This essay examines the legal framework and the legal assessments regarding involuntary sexual acts in rape cases when the plaintiff has a mental disability. People with mental disabilities (here: intellectual- and neuropsychological disabilities) have greater difficulties expressing themselves and understanding other people, which puts them at greater risk of being sexually abused. Both Swedish and international studies show that people with mental disabilities often experience desexualisation from their surroundings, despite having just as real and profound desire of intimacy and sexual relations as any other person. People with mental disabilities have the right to enjoy legal capacity on an equal basis with others and to have their will and preferences respected. Hence, it is important that the legal framework and the enforcement of it provide equal protection for people with mental disabilities against unwanted sexual interactions, at the same time as the right to sexual self-determination is respected. Consequently, this essay examines how involuntariness should be assessed according to the law, and is being assessed in court, in rape cases when the plaintiff has a mental disability. With this focus, I aim to identify potential problems in this remark attributed to the interest of protection against unwanted sexual interactions and the right to self-determination. The essay is concentrated on the assessment of involuntariness in the first sentence of the first section in chapter six of the Swedish Criminal Code, and the assessment of improper exploitation of a vulnerable situation due to mental disability, in the second part of the fourth sentence in the same section. The essay is based on a legal dogmatic method regarding the examination of the legal framework, and an empirical method regarding the examination of the assessments in court. The empirical part contains a thematic content analysis of court rulings in Tingsrätter (District Courts) and Hovrätter (C, Aktuell uppsats undersöker de rättsliga utgångspunkterna och bedömningarna av ett ofrivilligt deltagande i våldtäktsfall där målsäganden har en psykisk funktionsnedsättning. Målsäganden som har psykiska funktionsnedsättningar (i uppsatsen: intellektuell- och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) har större svårigheter att uttrycka sig och förstå andra människors kommunikationer, vilket gör att de löper större risk att utsättas för oönskade sexuella handlingar. Samtidigt visar både svensk och internationell forskning att personer med funktionsnedsättningar ofta behandlas av omgivningen som om de inte har ett verkligt intresse av sexuell närhet och relationer. Personer med funktionsnedsättningar har lika rätt som alla andra att erkännas rättskapacitet och få sina önskningar och viljor beaktade. Det är således av vikt att rätten och tillämpningen av densamma ger personer med psykiska funktionsnedsättningar samma skydd mot oönskade sexuella handlingar som alla andra åtnjuter, samtidigt som den sexuella självbestämmanderätten respekteras. I uppsatsen undersöks således hur ofrivillighetsbedömningen enligt våldtäktslagstiftningen ska göras och hur bedömningen av ofrivillighet görs i domstol i fall där målsäganden har en psykisk funktionsnedsättning. Detta görs i syfte att belysa om det finns några problem hänförliga till intressena om skydd för oönskade sexuella handlingar och sexuell självbestämmanderätt. Fokus ligger på ofrivillighetsrekvisitet i första meningen i 6 kap. 1 § första stycket brottsbalken, samt bedömningen av ett otillbörligt utnyttjande av en särskilt utsatt situation i styckets fjärde mening andra punkten. Uppsatsen utgår dels från en rättsdogmatisk metod vad gäller utredningen av gällande rätt, dels från en empirisk metod vad gäller undersökningen av ofrivillighetsbedömningar i domstol. Den empiriska delen utgörs av en tematisk innehållsanalys av underrättsavgöranden, då det saknas praxis från HD i dessa frågor. Jag konstaterar vissa rättssäkerhetspr

This study aims to investigate and analyze what remedies that could be adequate for victims depicted in child pornography in Sweden. It was conducted using legal dogmatic method, combined in certain parts with child psychology regarding documented sexual abuse. This was done throughout a structural analysis of the issue, using a chapter format. The theory used for analyzing the subject is an individual-liberal perspective on access to justice for victims. It uses a mixture of classic liberal criminal theory, developed partly by John Rawls, and the specific models put up by Alexander Peczenik for formal and material justice. The material used in the study is mainly legal doctrine, an interview, formal legal text and legal cases, ranging from Swedish district court to Swedish supreme court. A highlighted issue in the study is the handling of restrictions in preliminary investigation from the prosecutors side, and the lack of access to remedies for victims that are not on Swedish territory, as well as victims of documented sexual abuse that don’t have a connection to the perpetrator in child pornography cases, apart from the perpertator possessing material depicting the child. The topic is of high relevance as the expanding digitalization of society creates new ways for perpetrators to abuse children, while simultaneously creating new possibilities for law enforcement to adopt methods for investigations and identification of victims. Furthermore, it’s important to analyze the issues in today's legal climate where victims of crime are given a more central part of legal proceedings, and their access to remedies are highlighted as a bigger issue than before. In conclusion the study found that the access for the victims to remedies is limited in Sweden. This showed partly in the way that no plaintiffs were found in cases surrounding only possessions of child pornography. This findings were prevalent even though identification of victims is a prioritized matter in Directive, Denna studie syftar till att undersöka och analysera vilken typ av upprättelse som skulle kunna vara adekvat för offer som skildras i barnpornografi i Sverige. Studien använder främst rättsdogmatisk metod, i vissa delar kombinerat med en barnpsykologi gällande dokumenterade sexuella övergrepp. Studien genomfördes strukturellt, det vill säga löpande i kapitlen som återfinns. Teorin som tillämpas i analysen är ett individuellt liberalt perspektiv för möjligheten till upprättelse för offer, med en blandning av en klassisk liberal straffteori som delvis utvecklats av John Rawls, och de specifika modeller som Alexander Peczenik satt upp för formell och materiell rättvisa. Det material som används är främst rättsdoktrin, en intervju, formell lagtext och mål från svensk tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen. En uppmärksammad aspekt i studien är hanteringen av förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse från åklagarsidan, och bristen på tillgång till upprättelse för offer som inte befinner sig på svenskt territorium, samt offer för dokumenterade sexuella övergrepp som saknar koppling till gärningsmannen i barnpornografifall utöver att förövaren innehar material som skildrar barnet. Ämnet är av hög relevans då den växande digitaliseringen av samhället skapar nya sätt för förövare att utnyttja barn, samtidigt som det skapar nya möjligheter för brottsbekämpande myndigheter att utveckla metoder för utredning och identifiering av offer. Vidare är det viktigt att analysera frågorna i dagens rättsliga klimat där brottsoffer ges en mer central del i rättsprocessen och deras tillgång till upprättelse lyfts fram som en viktigare fråga än tidigare. I studien framgår det att möjligheten för offren till upprättelse är något begränsad i Sverige. Detta framgår delvis då inga målsägande fanns i de mål som undersökts i studien som endast rörde innehav av barnpornografi, även om identifiering av offren bör vara en prioriterad fråga, detta trots Europaparlamentets och rådets direktiv

Denna uppsats behandlar möjligheterna att begå brottet köp av sexuell tjänst på distans. Undersökningen tar avstamp i en närmare undersökning av brottet i sig. I denna konstateras att den straffbara gärningen, tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, knyter an till det i övrigt upphävda begreppet sexuellt umgänge. Brotten i 6 kap. BrB som enligt gällande rätt kan begås på distans knyter an till det nyare begreppet sexuell handling. På grund av det görs vidare en jämförelse av begreppet sexuellt umgänge med begreppet sexuell handling. Av jämförelsen framgår en rad olika skillnader och likheter. Denna jämförelse analyseras vidare i förhållande till hur Högsta domstolen (HD) gjort bedömningen vad gäller distansmöjligheterna innan införandet av distansbestämmelsen i 6 kap. Brottsbalken (BrB). Utifrån undersökningen som gjorts i uppsatsen talar ingenting talar för att den begreppsliga skillnaden mellan sexuellt umgänge och sexuell handling utgör ett hinder för att begå brottet köp av sexuell tjänst på distans., This thesis explores the possibilities of committing the crime purchase of sexual service remotely. The investigation begins with a closer examination of the offense itself. It is noted that the punishable act “casual sexual relation in return for payment”, is closely related to the abolished term “sexual intercourse”. The crimes in chapter six in the Swedish Criminal Code that currently can be committed remotely are linked to the newer term “sexual act”. Consequently, a comparison is made between the term “sexual intercourse” and the term of “sexual act”. Through this comparison, differences and similarities emerge. This comparison is further analyzed in relation to how the Supreme Court assessed the possibility to remotely commit these crimes before it was explicitly stated. Based on the investigation conducted in the essay, nothing indicates that the terminological difference between sexual intercourse and sexual act constitute an obstacle to committing the crime of purchasing sexual services remotely.

Brottet kontakt med barn i sexuellt syfte regleras i 6 kap. 10a§ BrB och tar sikte på situationen när en vuxen, i kontakt med ett barn under 15 år, föreslår eller stämmer träff med barnet i syfte att begå vissa i paragrafen uppräknade sexualbrott. Bestämmelsen har visat på en bristande förmåga att resultera i lagföring. En förklaring till detta är svårigheterna att upptäcka brottet vid en tidpunkt då samtliga rekvisit i 6 kap. 10a§ är uppfyllda men en träff ännu inte ägt rum. Det nämnda väcker frågan om det skulle vara möjligt med ett tidigarelagt ansvarsinträde som i sin tur skulle öka möjligheterna till lagföring innan en träff ägt rum. En möjlig lösning på problemet är att införa straffansvar på försöksstadiet. Brottet kontakt med barn i sexuellt syfte är, till skillnad från många andra brott i 6 kap. BrB, inte straffbelagt på försöksstadiet. Uppsatsens syfte är att undersöka om det är möjligt att ålägga ett försöksansvar för brottet och på så sätt möjliggöra straffansvar på ett tidigare stadie. Detta görs mot bakgrund av försöksbrottets konstruktion. Syftet uppfylls genom att följande frågeställningar besvaras: Är det förenligt med den straffrättsliga försöksläran att straffbelägga kontaktbrottet på försöksstadiet? Och Hur kan ett sådant förslag motiveras utifrån ett barnperspektiv? Undersökningen präglas av ett tydligt barnperspektiv men diskuterar även rättssäkerhet med avseende på den brottsmisstänkte. I analysen kommer uppsatsen fram till att avvägningen mellan barns rätt till skydd mot sexuella övergrepp och rättssäkerheten för brottsmisstänkta vuxna resulterat i svåra bedömningar. Uppsatsen landar dock i slutsatsen att barnperspektivet torde kunna användas för att motivera en, genom införandet av ett försöksbrott, utvidgad kriminalisering. Detta även om det innebär att den brottsmisstänktas rättssäkerhet får stå tillbaka till förmån för skyddet av barn. Att göra en försöksbedömning av kontaktbrottet torde, enligt uppsatsens analys, generellt sett inte våll, The crime of contact with a child for sexual purposes is governed by Chapter 6, paragraph 10a of the Swedish Criminal Code and regulates the situation when an adult, in contact with a child under the age of 15, proposes or agrees to meet with the child for the purpose of committing certain sexual offenses listed in the paragraph. The provision has shown a lack of ability to result in prosecution. One of the explanations for this is the difficulty of detecting the crime at a time when all the requirements of Chapter 6, paragraph 10a are met but a meeting has not yet taken place. This raises the question of whether it would be possible to have an earlier entry of liability, which in turn would increase the chances of prosecution before a meeting has taken place. One possible solution to the problem is to introduce criminal liability at the attempt stage. The crime of contact with a child for sexual purposes is, unlike many other crimes in Chapter 6 of the Swedish Criminal Code, not punishable at the attempt stage. The purpose of this paper is to examine whether it is possible to impose attempt liability for the crime and thus enable criminal liability at an earlier stage. This is done against the background of the general construction of the attempt crime. The purpose is fulfilled by answering the following questions: Is it compatible with the attempt theory of criminal law to criminalize the contact offence at the attempt stage? and how can such a proposal be justified from a child perspective? The study is influenced by a clear child perspective but also discusses the protection of legal certainty with regard to the criminal suspect. In the analysis, the paper concludes that the balance between children's right to protection against sexual abuse and the interest of legal certainty for adults suspected of crime gives rise to difficult assessment issues. However, the paper also concludes that the child perspective should be able to justify an extended criminalization

I februari 2023 meddelade Högsta domstolen två avgörande domar angående bevisvärdering av indiciebevisning. Dessa domar har utlöst en debatt om bevisvärdering av indicier, inklusive chattmeddelanden och vittnesutsagor. I ljuset av en ökad debatt om rättvisa och rättssäkerhet, samt inflytandet av teknologin i rättssystemet, ägnas denna uppsats åt att undersöka hur domstolar bedömer chattmeddelanden och de potentiella problem som kan uppstå under bevisvärderingen. Det övergripande syftet med uppsatsen är att fördjupa förståelsen av hur domstolar värderar chattmeddelanden som bevis i mål om sexualbrott och om brottslighet inom kriminella nätverk. För att göra detta undersöks inledningsvis de karakteristiska egenskaper hos chattmeddelanden som bevisning. Genom en granskning av de i uppsatsen presenterade rättsfallen konstateras att chattmeddelanden visserligen används som indicier i brottmål för att stödja specifika bevistema och gärningsbeskrivning, men att bevisningen emellertid kan vara direkt bevisning i situationer där de omedelbart och tydligt stödjer en påstådd händelse eller ett faktum. Vidare föreslås en ytterligare klassificering av chattmeddelanden som kausal eller icke-kausal bevisning. Generellt anses chattmeddelanden vara kausal bevisning, orsakade av bevistema, men de kan också anses vara icke-kausal bevisning när de indikerar vilja eller motivation som driver en brottslig handling. Slutligen kan även nämnas att chattmeddelanden i förhållande till andra bevisfaktum oftast är beroende, men teoretiskt sett kan vara oberoende i de situationer de stödjer åtalet självständigt. Genom att undersöka domskälen i sådana mål framgår det att chattmeddelandens funktion varierar mellan brottstyperna. I sexualbrottsmål används de ofta för att stödja målsägandens utsaga genom att bekräfta dess konsekvens, vilket anses problematiskt eftersom konsekvensen inte betraktas som ett pålitlighets-kriterium. I kriminella nätverksmål används chattmeddelandena för att skapa en tydl, In February 2023, the Supreme Court announced two landmark judgments concerning the evaluation of circumstantial evidence. These rulings triggered a debate on the assessment of circumstantial evidence, including chat messages and witness testimonies. Considering an escalating discourse on justice, legal security, and the influence of technology in the legal system, this essay delves into examining how courts assess chat messages and the potential challenges that may arise during evidence evaluation. The overarching aim of the essay is to deepen the understanding of how courts appraise chat messages as evidence in cases involving sexual offenses and criminal activities within illicit networks. To achieve this, the characteristic features of chat messages as evidence are initially explored. The analysis of presented legal cases reveals that while chat messages are indeed used as circumstantial evidence in criminal cases to support specific patterns of evidence and descriptions of events, but they can also serve as direct evidence in situations where they immediately and unequivocally corroborate an alleged incident or fact. Furthermore, a supplementary classification of chat messages is proposed, distinguishing between causal and non-causal evidence. Generally, chat messages are considered causal evidence, originating from the overall pattern of evidence. However, they can also be regarded as non-causal evidence when they indicate the intent or motivation driving a criminal act. Lastly, it is noted that chat messages, in relation to other pieces of evidence, are usually dependent, but theoretically can be independent in situations where they support the prosecution independently. Examining the rationale behind court decisions in such cases reveals that the function of chat messages varies between different types of offenses. In sexual offense cases, they are often used to support the victim's testimony by confirming its consistency, a practice viewed as problematic si

Sex crime judgments have repeatedly been criticized for reproducing detailed descriptions of women's bodies and sexualized violence as elaborate details are thought to increase the risk of secondary victimization. To gain a better understanding of the function of detailed descriptions of bodies and (sexualized) violence I examine how bodies and actions are represented in reconstructed party statements. Based on a view of touch and emotion as important meaning-making resources, I analyze discursive constructions of social actors and actions to show how the parties are positioned in the statements and what kind of discursive strategies are constructed by the positioning of the parties. The results show that positionings in women's statements constitutes discursive strategies to construct assault through a structural representation of women's reluctance and men's willingness. By contrast, positionings in men's statements constitutes discursive strategies to construct either voluntariness, misunderstandings, or non-events depending on the verdict and subject matter, through structural representations of women’s willingness. I show that detailed descriptions of bodies and (sexualized) violence pose a functional necessity in party statements and that the language used cannot be changed unless current discourses about rape and ideal victims change. In addition, it is argued that the risk of secondary victimization remains even if competing discourses would change the language used in party statements.

This thesis examines the gray area between punishable and unpunishable sexual acts against children. All sexual acts against children are criminalized, regardless of whether the child consented or not. However, there is a rule prescribing discharge from liability for sexual acts which obviously did not involve an abuse of the child. The purpose of this thesis is to investigate the circumstances that determine whether a sexual act with a child should be punished or not. By examining the courts of appeal's application of the rule I also analyze whether the adjudications are uniform, legally certain and in accordance with the legislator's intentions and the legally protected interest. The review of the case law shows that the courts discuss the circumstances that has been considered relevant by the legislator – i.e., the age of the injured party, the difference in age and maturity between the parties, the relationship of the parties, the circumstances under which the sexual act was committed and other circumstances. However, the circumstances are valued differently by the courts. This lack of predictability makes it difficult to know whether a sexual act with a child can lead to punishment or not. To improve legal certainty in the application of law, the legislator or the Supreme Court needs to clarify how the criteria are to be assessed. There are also parts of the application of law that do not correspond with the legally protected interest and the intention of the legislator. The courts of appeal grant discharge from liability even in cases where it is uncertain whether the act involved abuse of the injured party or not because the courts do not consider the injured party’s own statement in the assessment. I believe that such an application is contrary to both the legally protected interest and the legislator's intentions with the rule and believe that the courts should always take the injured party’s own account of the incident into consideration. Only then is it p, Denna uppsats behandlar gråzonen mellan straffvärda och straffria sexuella handlingar mot barn. Som utgångspunkt är alla sexuella handlingar mot barn otillåtna oavsett om de varit frivilliga. Det finns dock en ansvarsfrihetsregel som innebär att vissa sexuella handlingar mot barn inte ska straffas om det är uppenbart att handlingen inte inneburit ett övergrepp mot barnet. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka omständigheter som avgör huruvida en sexuell handling med ett barn är straffvärd eller inte. Uppsatsens särskilda fokus är att granska hovrätternas tillämpning av ansvarsfrihetsregeln och att analysera om rättstillämpningen är rättssäker och i enlighet med lagstiftarens intentioner och regleringens skyddsintresse. Genomgången av hovrättspraxis visar att domstolarna resonerar om de omständigheter som lagstiftaren har ansett relevanta för bedömningen av ansvarsfrihet – dvs. målsägandes ålder, skillnaden i ålder och mognad mellan parterna, parternas relation, omständigheterna under vilka den sexuella handlingen företogs och övriga omständigheter. Omständigheterna värderas dock olika av domstolarna. Denna bristande förutsebarhet gör det svårt att på förhand veta om en sexuell handling med ett barn kan föranleda straff eller inte. För att förbättra rättssäkerheten i rättstillämpningen behöver lagstiftaren eller Högsta domstolen förtydliga hur kriterierna ska bedömas. Det finns även delar av rättstillämpningen som inte stämmer överens med kriminaliseringens skyddsintresse och lagstiftarens avsikt. Hovrätterna tycks bevilja ansvarsfrihet även i fall då det råder osäkerhet om handlingen inneburit ett övergrepp mot målsägande eller inte eftersom domstolarna inte väger in målsägandes egen utsago i bedömningen. Jag menar att en sådan tillämpning är i strid med både kriminaliseringens skyddsintresse och lagstiftarens intentioner med ansvarsfrihetsregeln och anser att domstolarna alltid borde väga in målsägandes egen berättelse av händelsen. Först då går det att ge et

Interests and needs of victims of crime have received increased attention in recent years. Particularly, the awareness has risen regarding the extensive psychological harm victims are caused. Rape, which is regulated in 6 ch. 1 § BrB, constitutes a clear example of a crime which frequently entails considerable psychological effects on victims. This essay has aimed to clarify if and how the psychological suffering of victims is regarded in the classification and penal value assessment (29 ch. 1-3 §§ BrB) related to rape. To achieve this purpose, the essay has examined which opportunities are provided by law to pay regard to mental suffering within the mentioned stages of assessment, how the mental suffering is considered by the district courts in their application of the law, and lastly how the aforementioned findings appear in relation to cross disciplinary research. The questions are answered using the theoretical framework of victimology and therapeutic jurisprudence. Victimology aims to enhance the victims’ needs and interests in various parts of the legal system. Therapeutic jurisprudence underlines the importance of cooperation between law and social sciences to achieve a more efficient and substantiated legal system. In the essay, both legal dogmatic method and empirical method have been used. The results show that the opportunities of paying regard to psychological suffering are extensive. Within the classification process, the circumstance is a factor when determining if the deed falls within the scope of the rape provision, as well as to determine it’s severity. Within the penal value assessment, the psychological suffering constitutes a relevant harm, danger or violation for rape. The suffering is also given a certain breakthrough through the aggravating circumstances in 29 ch. 2 § BrB. Lastly, the legal concept of penal value has been given an extensive scope, implying great possibilities for the consideration of mental suffering. However, two limitations, Brottsoffers intressen och behov har kommit att uppmärksammas alltmer. Särskilt har uppmärksammats det faktum att brottsoffer ofta orsakas omfattande psykiskt lidande. Våldtäktsbrottet, som regleras i 6 kap 1 § BrB, utgör ett tydligt exempel på ett brott som regelmässigt medför stora psykiska efterverkningar. Uppsatsens har syftat till att klargöra om och hur brottsoffrets psykiska lidande fått genomslag i våldtäktsbrottets rubricering, där gradindelning ingår, och straffvärdebedömning, som regleras i 29 kap 1-3 §§ BrB. För att uppnå syftet har utretts vilka rättsliga möjligheter till beaktande av offrets psykiska lidande som finns vid rubricering och straffvärdebedömning, hur sådant beaktande sker i rättstillämpningen i praktiken samt hur regleringen respektive rättstillämpningen av psykiskt lidande förhåller sig till tvärdisciplinär forskning. Frågorna besvaras utifrån de teoretiska utgångspunkterna viktimologi och terapeutisk juridik. Viktimologin strävar efter att framhäva brottsoffers behov och intressen i rättssystemet. Terapeutisk juridik betonar vikten av samverkan mellan juridiken och samhällsvetenskapen för att uppnå ett mer effektivt och substantierat rättssystem. I uppsatsen har såväl rättsdogmatisk som empirisk metod använts. Resultaten visar att möjligheterna till beaktande av psykiskt lidande är stora. Gällande rubriceringen kan omständigheten beaktas både för att avgöra om en gärning faller inom tillämpningsområdet och för gradering. Vid straffvärdebedömningen utgör psykiskt lidande en sådan skada, kränkning och fara som kan beaktas för våldtäktsbrottet. Det psykiska lidandet har även getts visst genomslag i de försvårande omständigheterna i 29 kap 2 § BrB. Slutligen har straffvärdebegreppet getts en mycket vidsträckt omfattning, vilket tyder på en omfattande möjlighet till beaktande av psykiskt lidande. Beaktandemöjligheterna begränsas dock på två sätt. Dels ska straffvärdet baseras på omständigheter vid brottet, dels ska täckningsprincipen vara upp

In 2018, Sweden passed a new law regarding rape, which is based on consent. Prior to this, a certain amount of force or threat was required, but the current legislation is based on the lack of voluntary participation. A new offense was passed, negligent rape. Thus, criminal liability for rape does not only come in question in cases of intent, but also in cases of gross negligence. The main purpose of this essay is to clarify the grounds for decisions and how the courts reason, when trying to determine whether the defendant has acted with gross negligence. This essay also studies how the court reasons when deciding upon whether the defendant has acted with intent or with gross negligence. The essay describes the Penal Code regarding rape and negligent rape. It is also described how the Swedish National Council for Crime Prevention has studied the consequences of the new law. The study shows that prosecutors and judges are generally positive regarding the new law. However, defence attorneys are generally critical. It is also studied in the essay how authors of legal literature have argued that intent and gross negligence should be assessed. If the defendant has realized that there is a risk that the victim did not participate voluntarily, the defendant might have acted with intent or negligence. If the defendant was indifferent regarding the fact that the victim did not participate voluntarily, the defendant has acted with intentional indifference. If the defendant was not indifferent regarding this fact, the defendant has acted with recklessness. The Swedish expression translates to “knowingly negligent”. If the defendant was not, but should have been, aware of the risk that the victim did not participate voluntarily, the defendant has acted with negligence. This Swedish expression translates to “unknowingly negligent”. In most cases, gross negligence is equal to recklessness, or acting “knowingly negligent”. However, negligence or acting “unknowingly negligent” can, Den 1 juli 2018 trädde den så kallade samtyckeslagstiftningen ikraft, vilket innebar en stor förändring i den svenska regleringen av våldtäktsbrottet. Lagstiftningen blev nu frivillighetsbaserad och samtidigt infördes ett nytt brott, oaktsam våldtäkt. Straffansvar i våldtäktsmål är därmed även aktuellt då den tilltalade agerat grovt oaktsamt. Denna uppsats syftar till att klargöra hur domstolar resonerar angående kravet på grov oaktsamhet, vad gäller brottet oaktsam våldtäkt i 6 kapitlet 1 a § brottsbalken. Uppsatsen syftar också till att klargöra domstolars resonemang vid gränsdragning mellan uppsåt och oaktsamhet, då detta också utgör gränsdragningen mellan våldtäkt och oaktsam våldtäkt. Uppsatsen utgår från tre frågeställningar: vad utgör grov oaktsamhet enligt 6 kapitlet 1 a § brottsbalken, enligt gällande rätt? Hur har Högsta domstolen och hovrätterna resonerat kring bedömningen av grov oaktsamhet samt gränsdragningen mellan uppsåt och grov oaktsamhet, i mål avseende våldtäkt alternativt oaktsam våldtäkt? Är dessa resonemang förenliga med gällande rätt? Det redogörs för brottsbalkens reglering av våldtäkt respektive oaktsam våldtäkt. Det finns här tre kriterier, det ska röra sig om ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Det krävs också att målsägandens deltagande inte varit frivilligt. Slutligen krävs att gärningspersonen agerat uppsåtligen alternativt grovt oaktsamt. Det redogörs sedan för vilka slutsatser Brå kunnat dra i sin studie av samtliga relevanta avgöranden från 2019. Bland annat framgår av studien att åklagare och domare generellt är positiva till lagändringen, medan advokater ofta är mer kritiska. Det redogörs också närmare för vad som utgör uppsåtligt respektive grovt oaktsamt handlande. Först prövas om gärningspersonen insett att det föreligger en risk för att målsäganden inte deltagit frivilligt. Om gärningspersonen insett detta, blir nästa fråga huruvida gärningspersonen var li

Publicerad: 2022-10-12

I ”Övernattningen II” tar Högsta domstolen ställning till om den åtalade gärningen utgjorde en straffbar oaktsam våldtäkt eller om den inte nådde upp till vad som krävs för en oaktsam våldtäkt. Med utgångspunkt i förarbetena, landar Högsta domstolen i att det inte var fråga om sådan oaktsam våldtäkt som är straffbar. JP Infonets expert Dennis Martinsson frågar sig om så mycket nytt egentligen kom ut av Högsta domstolens avgörande., Publicerad: 2022-08-10

Publicerad: 2022-06-19

This study analyzes men and women's reactions to the evening press' publications on sexual crimes. The survey intends to answer three questions, how do women and men express themselves in the comment fields on the evening newspapers' publications on sexual crimes, what themes, positions and word choices occur and what similarities and differences are there between the sexes in the comment field. The empiric data has since been interpreted according to audience research and a gender perspective. The publications themselves have been analyzed according to the theory of encoding / decoding to gain a deeper understanding of the relationship between the publications and the audience's reactions. To answer the questions, four publications have been selected with a total of 228 comments from men and women, which were then analyzed through a qualitative gender analysis where an ethnographic research strategy was applied. The empirical data in this study has during the course of the analysis revealed three macrotemes and eight microtemes. The results show that women to a greater extent comment based on their own experiences, while men tend to focus on details of the crime, the perpetrator or politics. When the perpetrator is a woman, the tone becomes humorous, especially from men, while the tonality of the comments becomes much harsher when the perpetrator is male. In general, men comment to a greater extent for educational purposes with an emphasis on facts, which falls in line with the male norm. Women tend to comment more often based on emotions, which in turn follows the female norm. The similarities that are established through the analysis are primarily the role as a “worried parent” and dissatisfaction with the penalty scale, which is a recurring theme from both men and women in the comment section.

Syftet med denna uppsats är att öka min och läsarens förståelse för sexualbrottens utveckling genom historien, men även att öka förståelsen för de bakomliggande faktorer som låg till grund för de ideologier och perspektiv enligt vilken lagen stiftats. De frågeställningar som besvaras är följande: Hur har diskursen kring sexualbrott förändrats inom svensk rätt från mellankrigstiden fram till idag? Vilka likheter eller skillnader i form av värderingar och attityder går att utröna i de valda förarbetena? Detta är ett rättshistoriskt arbete där kritisk diskursanalys och hermeneutik används för att analysera det språkbruk som använts och de makthierarkier som fått plats under lagstiftningsprocessen genom historien. Lagstiftningsarbetet har genom historien sett ut på olika sätt, men alla lagar de senaste 100 åren har på ett sätt eller annat föregåtts av en SOU. Detta arbete grundas därför på några av författaren valda utredningar som alla resulterat i en större förändring av sexualbrotten. Arbetet innehåller även tvärvetenskapliga källor som ger ytterligare perspektiv och sammanhang till de olika tidsperioderna samt de makthierarkier som analyseras.Det första kapitlet i denna uppsats redogör för de rättsvetenskapliga riktlinjer enligt vilka denna uppsats är författad. I det andra kapitlet presenteras valda utredningar och viss historisk kontext. I de tre följande kapitlen analyseras dessa utifrån temana “normer”, “mannen” och “kvinnan”, i vilka det framkommer att lagstiftningen har gått från att ha ett moraliserande och allmänpreventivt syfte till ett rättspositivistiskt, det vill säga objektivt, syfte som inte ska bedöma något annat än den objektiva handlingen. I kapitlet om normer analyseras bland annat språkbruk, objektiv normativitet och könsroller. Här diskuteras bland annat hur normativa perspektiv har använts för att legitimera och vidmakthålla könsmaktshierarkin. Kapitlet om mannen innehåller analys av synen på förövare, manlighet ur ett intersektionellt perspekt

I sexualbrottsmål kan sekundär viktimisering, alltså ifrågasättanden som genererar känslor av skuld och skam hos parterna, påverka upplevelsen avprocessuell rättvisa: känslan av att som part ha fått göra sin röst hörd inför enneutral domstol som respekterar människor och deras rättigheter. Denna studie syftar till att synliggöra hur bedömningar i sexualbrottsmål redogörs för i den skriftliga domen och hur tingsrättens dialogiska positionering styr vilka röster som får komma till tals i domskälet, den del av domen där tingsrätten utövar makt. För att visa hur tingsrätten positionerar sig gentemot yttranden användsanalysverktyg från appraisal-ramverkets dialogicitetssystem (Martin & White,2005). Resultatet visar hur tingsrättens dialogiska positionering öppnar alternativt stänger det dialogiska utrymmet genom att antingen positionera sig i solidaritet med eller distansera sig från någon av parterna. Resultatet visar också att vissa dialogiska val har en validerande funktion. Sammantaget har studiens resultat betydelse för förståelsen för kopplingen mellan språkets funktion i den skriftliga domen och arbetet för ett processuellt rättvist bemötande i sexualbrottsmål.

The border between freedom of speech and defamation - how does the judicial system handle cases linked to #metoo. In the aftermath of the #metoo movement, questions arises about the border between freedom of speech and defamation. This essay aims to determine the border between freedom of speech and defamation in cases where women have designated their alleged sexual abuse perpetrators in social media. By using legal dogmatic method and by applying a gender perspective, this essay inquires into the border between freedom of speech and defamation is indirectly discriminatory for women because it makes public conversations about personal experiences without self-censorship impossible. This essay aims to look into different aspects of the question such as the law and the Swedish society. The focus is on insults in social media against an individual. By adding a gender perspective this essay aims to capture the relationship between freedom of speech and the defamation crime for women in this particular situation. By studying the current law, legislative history, the European law and defamation cases, as well as studying relevant statistics and different aspects of society we come to realise that there is a conflict between the woman’s freedom of speech and her right to talk about her private life, and the man’s right to his private life and personal integrity. The conclusion of this essay is that there are certain indicators of an indirekt discrimination towards women and that the Swedish state does not fulfil their responsibility to protect women in cases of sexual assault and defamation. This essay does not look into defamation for deceased, nor insulting offence, LGBTQ people or people of underage., I svallvågorna efter #metoo uppstår frågor om gränsdragning mellan yttrandefrihet och förtal på nätet. Denna uppsatsen ämnar att undersöka gränsdragningen mellan yttrandefrihet och förtal i de fall där kvinnor gått ut i social medier med sina påstådda förövare. Syftet med uppsatsen är att undersöka gränsdragningen mellan brotten samt kopplingen mellan rätt och samhälle i frågan. Den huvudsakliga frågeställningen handlar om huruvida gränsdragningen mellan de två brotten utgör en indirekt diskriminering gentemot kvinnor eftersom lagen omöjliggör offentliga samtal om egna upplevelser utan självcensur. Frågan ämnas besvaras utifrån en rättsdogmatisk metod med rättssociologisk inslag (för att belysa både internt och externt perspektiv) där svaren på frågeställningarna söks i Sveriges lagstiftning, europarätten, förarbeten, rättsfall, statistik och litteratur. Det teoretiska perspektivet som appliceras är ett könsperspektiv som ämnar åt att belysa frågan utifrån kvinnans såväl som mannens situation. Uppsatsen avgränsas till att enbart fokusera på brotten förtal och grovt förtal i Sverige och Europarätten i nutid. Avgränsning gör även till till homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och minderåriga. I uppsatsens analys diskuteras vilka aspekter som påverkar gränsdragningen mellan yttrandefrihet och förtal, så som den temporala aspekten, oskuldspresumtionen och en tre-stegs modell som sätter samhällsperspektivet i relation till rätten. Resultatet och slutsats visar att det kan finnas indikationer på indirekt diskriminering gentemot kvinnor utifrån den samhällsbakgrund och statistik som finns på området samt indikationer på att staten har brister i skyddet för kvinnor i sexualbrottssammanhang och förtalssammanhang.

I svensk rätt krävs att ett rättsfaktum i brottmål är ställt utom rimligt tvivel för att det ska anses vara bevisat. Det innebär att det får kvarstå rimligt tvivel kring huruvida den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår har begåtts. Exakt hur mycket tvivel som anses vara rimligt är oklart, vilket lämnar utrymme för domstolarna att göra skönsmässiga bedömningar. Vidare har det lett till att Högsta domstolens uttalanden om stödbevisning i mål om sexualbrott tolkats som ett krav på sådan bevisning, både av jurister i litteraturen och av underrätterna. Stödbevisning är särskilt viktigt i mål om sexualbrott då huvudbevisningen vanligen endast består av parternas utsagor. Denna uppsats fokuserar på sexualbrottet våldtäkt och domstolarnas tillämpning av beviskravet i våldtäktsmål. Det övergripande syftet med framställningen har varit att analysera tio våldtäktsmål som, i så stor utsträckning som möjligt, återspeglar samma bevissituation samt undersöka vilka faktorer som påverkar domslutet och granska bevisvärderingen i målen. Den huvudsakliga frågeställningen som uppsatsen syftar till att besvara är följande: Vad är beviskravet i våldtäktsmål? De slutsatser som kan dras är att det inte råder någon enighet kring beviskravet i våldtäktsmål. Det finns de som menar att beviskravet är lägre i våldtäktsmål, det finns de som menar att beviskravet är högre i våldtäktsmål och det finns de som menar att beviskravet är samma i våldtäktsmål som i andra brottmål. Beviskravet i våldtäktsmål varierar godtyckligt beroende på vem som ställs inför frågan. Det är både problematiskt och rättsosäkert. Det krävs följaktligen ett förtydligande av HD., In Swedish law, for a legal fact to be considered proven, it is required that it is established beyond reasonable doubt. It means that there may remain a reasonable amount of doubt as to whether the defendant has committed the act that the prosecutor alleges has been committed. The exact amount of doubt that is considered reasonable is indefinite, which leaves room for the courts to make discretionary judgements. Furthermore, this has led to the statements of the Supreme Court on supporting evidence in cases of sexual offenses being interpreted as a requirement for such evidence, both by lawyers and by courts. Supporting evidence is particularly important in cases of sexual offenses because the main evidence usually only consists of the parties’ statements. This essay focuses on the sexual crime of rape and the courts’ application of the evidentiary requirement in rape cases. The overall purpose of this work has been to analyze ten rape cases that, as far as possible, reflect the same evidentiary situation, to examine which elements affect the verdict and to examine the evaluation of evidence in the cases. The main issue that the essay aims to answer is the following: What is the evidentiary requirement in rape cases? The conclusions that can be drawn are that there is no unity regarding the evidentiary requirement in rape cases. Some believe that the evidentiary requirements are lower in rape cases, some believe that the evidentiary requirements are higher in rape cases and others believe that the evidentiary requirements are the same in rape cases as in other criminal cases. The evidentiary requirements in rape cases vary arbitrarily depending on who is confronted with the question. This is both problematic and legally uncertain. Consequently, a clarification from the Supreme Court is required.

Rape crime is in Swedish law regulated in Chapter 6 Section 1 of the Penal Code. The regulation has been through extensive changes during the past decade. Our current rape law does no longer require violence or threats, but is instead built upon the lack of voluntary participation. When it comes to sexual offences, crimes committed by a group of people is not unusual. In a situation where more than one person participates, the question of who is to be considered perpetrator must be examined. This issue has recently been discussed by the legislator such as the Supreme Court and it has been found that rape can be committed to someone without physically touching that person. Traditionally, a requirement for committing rape has been that the perpetrator himself must have personally physically performed the sexual act. However, since this is no longer treated as a necessity, it opens up for the possibility to convict several perpetrators for rape. The purpose of this thesis is to discuss co-perpetration in rape crime according to Swedish law. More specifically, it seeks to analyze the line between general criminal participation and co-perpetration, or in other words, when more than one person is considered being the perpetrator. The question has started an ongoing debate in relation to Swedish law whether the possibility could be a risk to fundamental legal principles. Swedish courts tend to only briefly discuss co-perpetration, especially when it comes to rape law. This makes it somewhat unclear what kind of behavior that constitutes the participation that is required to be considered a co-perpetrator. Lack in clarity in our current rape law also makes the line hard to draw. However, some examples of cases where the court has discussed co-perpetration can be found for guidance. A significant difference between general participation and co-perpetration is that co-perpetration requires some kind of cooperation and united action where the perpetrators act together and adap, Sexuallagstiftningen har genomgått stora förändringar de senaste åren och inte minst vad gäller våldtäktsbrottet. Lagstiftningens tydliga skyddsintresse att skydda den enskildes personliga och sexuella integritet och självbestämmande, samt den nya utgångspunkt som baseras på frivilligt deltagande, har inneburit fler infallsvinklar i bedömningen av vad som utgör en våldtäkt. Våldtäktsbrottet behandlas ej längre som ett egenhändigt brott vilket innebär att fler än endast den som utför det sexuella rekvisitet, dvs samlag eller därmed liknande handling, kan dömas som gärningsmän. Detta skapar förutsättningar att döma flera personer i medgärningsmannaskap. Medgärningsmannaskapet kännetecknas av att flera personer kan anses vara gärningsmän samtidigt, och ska särskiljas från medverkan, där ansvar kan tillfalla den som främjat en gärning men inte är att betrakta som gärningsman. Vid medgärningsmannaskap behöver gärningsmannen ej enskilt uppfyller brottsbeskrivningen, utan istället krävs att vad de inblandade tillsammans gjort uppfyller rekvisiten. Situationen då flera personer är inblandade i våldtäkt kan således angripas med reglerna för medgärningsmannaskap såväl som de allmänna reglerna om medverkan. Gränsdragningen för vad som vid våldtäkt utgör medverkan eller medgärningsmannaskap är inte helt okomplicerat, och uppsatsen syftar till att undersöka just denna. Uppsatsen visar på att möjligheterna att döma i medgärningsmannaskap har utvidgats. Utifrån en analys av praxis, doktrin och förarbeten går det att konstatera att det för medgärningsmannaskap krävs att det kan visas på ett samagerande. Det är främst detta samagerande som skiljer medgärningsmannaskap från medverkan. Vidare verkar medgärningsmannaskap ligga nära till hands i de fall där det kan visas på att en medgärningsman utfört våld och där våldet utgjort förutsättning för övergreppets utförande. Vid användandet av våld ska det kunna visas att våldet bör ses som en integrerad del av den genomförda våldtäkten, vi

Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera vilka föreställningar om kvinnan som återfinns i olika typer av våldtäktsmål utifrån ett genusrättsvetenskapligt perspektiv. Uppsatsen är begränsad till att enbart analysera mål där parterna är bekanta med varandra. I arbetet med uppsatsen har främst den kvalitativa tematiska textanalysen tillämpats. Det analysverktyg som använts vid tillämpandet av denna metod är idealtypsanalysen. De föreställningar som återfinns i djupläsningen av målen har således jämförts mot två polära förutbestämda idealtyper. Idealtyperna som är aktuella för uppsatsen är den dygdiga kvinnan och den odygdiga kvinnan. I arbetet med att beskriva idealtyperna har främst genusrättsvetenskaplig samt genusvetenskaplig litteratur använts. Vid djupläsningen utkristalliserades fem olika undergrupper av kvinnor. Dessa har i uppsatsen benämnts som “den upptagna kvinnan”, “den ointresserade kvinnan”, “den relationssökande kvinnan”, “kvinnan med det sexuella syftet” och “kvinnan med transaktionssyftet”. Föreställningen av den upptagna samt den ointresserade kvinnan inbegriper antaganden om att hon är rationell, påverkas mycket negativt av övergreppet samt att känslolivet är centralt vid ingåendet i sexuella relationer. Gällande den upptagna kvinnan finns även antagandet att hon vill stanna kvar i den partnerrelation hon för tillfället befinner sig i. Liknande antaganden återfinns även i föreställningen av den relationssökande kvinnan. I samtliga av dessa tre kategorier avskrivs påståenden om att kvinnan varit sexuellt utåtagerande. I övrigt präglas föreställningen kring dessa kvinnors sexuelaitet av en passivitet från kvinnornas sida. Gällande föreställningen om kvinnan med transaktionssyftet återfinns istället motsatta antaganden. Föreställningar som förekommer kring denna kvinna är att hon är manipulativ, aggressiv, gränslös och har en tendens att överdriva sin reaktion efter övergreppet. Ett sexuellt utåtagerande från kvinnornas sida avvisas inte, This thesis uses a gender jurisprudence perspective to investigate and analyse how women are viewed in different types of rape cases. The thesis is limited to analysing cases where the parties are acquainted. The primary method is qualitative thematic text analysis. This method utilises ideal type analysis. The ideas identified in the in-depth analysis of the cases are compared with two polar-opposite predefined ideal types: the virtuous woman and the non-virtuous woman. Gender jurisprudence and gender studies literature are used to describe these ideal types. The in-depth analysis identified five subgroups of women. These are referred to in the thesis as “the committed woman”, “the disinterested woman”, “the relationship-seeking woman”, “the sexually overt woman” and “the transactional woman”. The idea of the committed and disinterested woman includes assumptions that she is rational, is very negatively affected by the attack and that an emotional relationship is central for her to enter into a sexual relationship. Committed women are also assumed to want to stay in their current relationship. Similar assumptions are also made for relationship-seeking women. For all three of these categories, allegations that the women acted sexually are dismissed as improbable. In general, passivity characterises how these women’s sexuality is viewed. For transactional women, the opposite is assumed. Transactional women are seen as manipulative, aggressive, and uninhibited and as having a tendency to exaggerate their reactions after a rape. Sexually overt behaviour by these women is not dismissed when assessing these cases. Ideas about sexually overt women seem to be the most nuanced. The view of sexually overt women is that they are credible, that emotions are important and that their reaction after a rape is strong and adequate. At the same time, there is also the image of sexually overt women as lust-driven and unconcerned about whether there is emotional attachment before begi

This essay aims to compare how the Supreme Court of Sweden determines the reliability of the injured party’s statement in sexual offense-cases to forensic psychological science about verbal lie detection tools. This essay contains a presentation of case-law and relevant forensic psychology, focusing on the methods Statement Validity Assessment and Reality Monitoring. Criteria which are considered more likely to occur in truthful statements are used to evaluate the story in both legal practice and the psychological methods. Examples of such criteria are detailed, long and free from contradictions. Use of the methods from forensic psychology result in about 70 % of the statements being correctly classified as true or false, results significantly better than the 54 % accuracy achieved by judges who don’t use any particular method. A comparison shows that several criteria, such as detailed, free from contradictions and clear, occur in both case-law and the psychological methods. The criteria detailed and coherent can be given a more specific application in legal practice by taking advantage of scientific findings from forensic psychology. Some elements, such as uncertainty or corrections, are viewed by the court as signs that the story is false – while they are considered signs of truthfulness within forensic psychology. In conclusion several of the criteria used by the court have scientific reinforcement, some can be given a more specific content with the help of forensic psychology and a few can be called into question because they are incompatible with scientific findings., Detta arbete syftar till att jämföra Högsta domstolens tillförlitlighetsbedömning av målsägandens utsaga i sexualmål med rättspsykologisk vetenskap om utsageanalys. I avhandlingen finns en genomgång av både rättspraxis från Högsta domstolen och relevant rättspsykologisk vetenskap, med fokus på metoderna statement validity assessment och reality monitoring. Gemensamt för praxis och de rättspsykologiska metoderna är att utsagan utvärderas med hjälp av sanningskriterier som till exempel detaljerad, lång och fri från motsägelser. Om berättelsen till hög grad uppfyller kriterierna antas den med större sannolikhet vara sann. Användning av de rättspsykologiska metoderna har visat sig resultera i att ungefär 70 % av utsagorna korrekt klassificeras som sanna eller falska, vilket är betydligt bättre än 54 % korrekta bedömningar som domare uppnår när de inte använder någon särskild metod. I en jämförelse kan man konstatera att flera kriterier – till exempel detaljerad, fri från motsägelser och klar – är gemensamma för rättspraxis och rättspsykologin. Kriterierna detaljerad och sammanhängande kan få en mer specificerad tillämpning i rättspraxis genom att rättspsykologisk kunskap utnyttjas. Dessutom finns det vissa faktorer, till exempel osäkerhet och rättelser, som enligt domstolen är tecken på att berättelsen är falsk – i rättspsykologin utgör de istället sanningskriterier. Slutsatsen är alltså att flera av domstolens kriterier har vetenskapligt stöd, några kan få ett mer specificerat innehåll med hjälp av rättspsykologisk kunskap och vissa kan ifrågasättas eftersom de är oförenliga med forskningsresultat.

Syftet med denna uppsats är att undersöka tillämpningen av oaktsam våldtäkt, 6 kap 1a § BrB, utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Först genom att undersöka det nya brottets uppbyggnad och struktur utifrån förarbeten och lagtext, därefter genom att se hur brottets tillämpats i praktiken. Det nya brottet oaktsam våldtäkt instiftades i svensk lag den 1 juli 2018. Första gången brottet diskuterades på utredningsnivå var vid 2008 års sexualbrottsutredning. Först i 2014 års betänkande av sexualbrottskommittén föreslogs ett införande av oaktsamhetsrekvisitet. Inför införandet lyftes farhågor om att det nya brottet inte i tillräcklig grad skulle ta hänsyn till människors olika sexuella preferenser. Vidare lyftes oro att brottet skulle bli ett sätt att undgå uppsåtligt brott. I förarbetena till det nya brottet anges vissa riktlinjer kring hur oaktsamhetsbedömningen ska gå till. Mycket lämnas dock till rättstillämpningen att utröna, vilket kritiserats utifrån en rättssäkerhetssynpunkt. Rättsfallsanalysen visar att rättstillämpningen inte alltid är enhetlig. Domstolarna ställer delvis olika krav på tilltalads aktsamhet, och landar i olika slutsatser kring när frågeskyldigheten inträder. Analysen visar också att domstolarna utgår från olika normer i bedömningen av medveten oaktsamhet – i vissa fall tilltalads egna föreställningar av hur sexuellt intresse kommer till uttryck, i andra fall andra normer. Utifrån detta konstateras att det finns vissa brister i rättstillämpningens förutsägbarhet., The purpose of this thesis is to examine negligent rape in chapter 6 section 1 of the Swedish Criminal Code (brottsbalken, SFS 1962:700) from a legal security perspective. First by examining how the legislator described the requirement in the legislative history and in the text of the law, thereafter by examine how the law has been applied in practice. The new crime of negligent rape was instituted in Swedish law on 1 July 2018. The crime was first discussed at the investigational level in the sexual crime investigation of 2008 (2008 års sexualbrottsutredning). It was not before the Sexual Offenses Committee (sexualbrottskommittén) in 2016 that negligent rape was proposed as criminal offense. Prior to the introduction, some raised concerns regarding that the new crime would not take people's different sexual preferences into sufficient account. Worries were that it would be a way to avoid intentional crime. In the preparatory work for the new crime, certain guidelines are stated regarding the assessment of negligence assessment. A lot is left for the adjudication process to decide, which has been critized from a legal security perspective. The case analysis shows that the application of law is not always uniform. For example, the courts set different requirements for the defendant's carefulness. The analysis also shows that the courts use different norms in the assessment of deliberate negligence – in some cases the defendant's own ideas of how sexual interest is expressed, in other cases other standards of care. Based on this, there are deficiencies regarding the predictability in the application of law.

Den 8 juli 2019 meddelade ICC en fällande dom mot kongolesiske befälhavaren Bosco Ntaganda som var åtalad för bland annat våldtäkt som brott mot mänskligheten. I mars 2021 fastställdes den överklagade domen av ICC:s appellationskammare och blev således den första i historien att döma en enskild individ till personligt ansvar för bland annat våldtäkt som brott mot mänskligheten. Sexuellt våld i väpnade konflikter har sedan 1990-talet varit ett högaktuellt ämne inom folkrättsliga kretsar och har bland annat resulterat i grundandet av den permanenta internationella brottsmålsdomstol ICC år 2002. Uppsatsens syftar till att lyfta fram rättsutvecklingen vad gäller synen på sexuellt våld i väpnade konflikter, mer specifikt våldtäkt, och arbetet bakom ICC:s definition av brottet. Vidare ämnar uppsatsen utreda fallet Ntaganda, i syfte att undersöka rättsfallets betydelse för kvinnors rättsliga skydd mot sexuellt våld i väpnade konflikter. Utifrån ett rättsutvecklingsperspektiv analyseras kvinnors rättsliga skydd mot våldtäkter i väpnade konflikter från andra världskriget fram till ICC:s grundande. Uppsatsen påvisar att utvecklingen av våldtäktsdefinitionen har haft stort inflytande från ad hoc-tribunalernas rättspraxis under 1990-talet och att arbetet bakom ICC:s definitionen varit tidskrävande och omtvistligt. Vidare visar uppsatsen att brottselementen har orsakat och än idag orsakar meningsskiljaktigheter inom den internationella straffrätten och att fallet Ntaganda har betydelse för synliggörandet av sexuellt våld i väpnade konflikter., On 8 July 2019, ICC Trial Chamber VI found Congolese commander Bosco Ntaganda guilty for rape as a crime against humanity. In March 2021, the appealed verdict was upheld by the Appeals Chamber of the ICC, making it the first conviction in history to sentence someone as individually criminally responsible for rape as a crime against humanity. Sexual violence in armed conflicts has been a highly topical issue in international criminal law since the 1990s and has, among other things, resulted in the establishment of the permanent international criminal court ICC in 2002. The thesis aims to highlight the legal development and definition of rape in international criminal law and the work behind the ICC’s definition of the crime. Furthermore, the thesis intends to investigate the Ntaganda case, in order to investigate the significance of the case in regard to women's legal protection against sexual violence in armed conflicts. Moreover, the thesis analyses women's legal protection against rape in armed conflicts from World War II until the establishment of the ICC. The study establishes that the international definition of rape has been greatly influenced by the case law of the ad hoc tribunals during the 1990s and that the work behind ICC's definition has been time consuming as well as controversial. Furthermore, the thesis demonstrates that the elements of crime have caused and still cause differences of opinion in international criminal law and that the Ntaganda case is important for raising awareness of sexual violence in armed conflicts.

Sexualbrottsmål där barn är målsägande hanteras i viss mån annorlunda än sexualbrottsmål där målsägande är vuxen. Bland annat görs avsteg från vissa processuella principer till förmån för barnets hälsa men även andra faktorer inverkar på hur domstolen hanterar den bevisning som presenteras. Eftersom rätten består av människor har också subjektiva uppfattningar alltid inflytande på bevisvärderingen, hur objektiv domstolen än försöker hålla sig. Samtidigt som sexualbrott mot barn, enligt ovan, hanteras annorlunda, ställs samma beviskrav upp oavsett vem som är målsägande. Bevisningen består ofta av målsägandens utsaga vilken ställs mot den tilltalades. Uppsatsen har sin utgångspunkt i bevisvärderingen av barnets utsaga och är särskilt inriktad på frågan om vad som krävs för att uppnå kravet på en tillförlitlig utsaga samt vilken betydelse stödbevisningen har i dessa mål. Med hjälp av rättsdogmatisk metod undersöks kravet på tillförlitlighet i målsägandeutsagor i sexualbrottsmål och vilka faktorer som påverkar ett barns möjligheter att uppnå detta krav gentemot en vuxen tilltalad. Den utredande delen lyfter fram de rättspsykologiska aspekterna av domstolens bevisvärderande verksamhet, presentationsformens betydelse för hur barnets utsaga bedöms samt stödbevisningens alltmer avgörande betydelse. I analysen konstateras att barnet redan initialt hamnar i ett underläge, jämfört med den vuxna. Detta beror inte på att barnet är mindre tillförlitlig som vittne, utan snarare på faktorer omkring vittnesmålet som gör att domstolen värderar barnets utsaga med större försiktighet. Försiktigheten leder till att domstolen ofta finner barnets utsaga mer bristfällig och därför blir behovet av stödbevisning ännu viktigare. Vilken typ av stödbevisning som krävs tycks spela mindre roll, det väsentliga är förekomsten eller frånvaron av sådan bevisning., Cases of sexual abuse are in some aspects conducted differently in the judicial system when the plaintiff is a child, compared to the same type of crimes against an adult. Some procedural principles are put aside in favor of the mental health of the child and other factors affect the manner in which the evidence is treated. Furthermore, as the court consists of people, the subjective brain will always have some influence over the way the court values the evidence – no matter how objective the court attempts to be. Concurrently, the evidentiary requirement is the same regardless of who the victim of the offence is, and the evidence often primarily consists of the testimony of the plaintiff against the defendants. The outset of this paper is the evaluation of evidence in cases of this sort and is focused on the question of what is required for a child to achieve a reliable testimony, and what role supporting evidence plays in relation to this. Through legal dogmatic method, the thesis examines the requirement of reliability in the statement of the appellant in cases of sexual abuse and what factors affects the possibilities for children to achieve this prerequisite against an adult defendant. The investigative part emphasises the psychological aspects of the courts evaluative process, the consequences of the way the evidence is being presented before the court and the increasingly important role of the supporting evidence. The result shows that it is more difficult for a child than for an adult to reach the required level of reliability in their statement. This does not depend on the child being less reliable as a witness, but on factors surrounding the statement that brings the court to evaluate the child’s statement with more caution. As a consequence of the carefulness, the court is more likely to find inadequacies in the child’s statement, hence the need for supporting evidence is more vital. What type of supporting evidence is needed appears to matter less, the i

Under metoo-hösten år 2017 publicerade pressen namn på flera kända män som blivit anklagade för olika typer av sexualbrott. En av dessa män var stjärnjournalisten Fredrik Virtanen som från en dag till en annan pekades ut som våldtäktsman i Sveriges största tidningar. Pressen publicerade namn och detaljer om anklagelserna, trots att anklagelserna grundades på bristfällig bevisning. Hur kunde detta ske? Syftet med denna uppsats är studera hur medielogiken och medieetiken utvecklats från år 2005 till slutet av år 2020 genom en fallstudie av Fredrik Virtanen. Åren har delats upp i tidsperioder som hänvisar till tiden innan, under och efter metoo-hösten år 2017. För att få en så representativ bild av porträtteringen som möjligt har artiklar från de fyra största rikstäckande tidningarna i Sverige valts ut (Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter). Jag har använt mig av en kvalitativ textanalys och bland annat teorin om framing för att studera de utvalda artiklarna. Dessutom har jag till skillnad mot tidigare forskning analyserat artiklarna med hjälp av Orrin. E Klapps teori om sociala roller. Utifrån analysen kan jag se en skillnad mellan hur de olika tidningarna rapporterar om Virtanen-fallet och med vilka sociala roller han beskrivs. Olikheterna kan delvis bero på tidningarnas relation till Virtanen. Aftonbladet var hans tidigare arbetsgivare och det kan vara därför de porträtterade honom på ett mer fördelaktigt sätt jämfört med de andra tidningarna. Resultatet av analysen visar att rollbeskrivningen av Virtanen i pressen förändras beroende på vad som passar tidningarnas behov och samhällets intresse bäst. Jag har också identifierat en stor förändring i porträtteringen och rollbeskrivningen av Virtanen mellan de tre tidsperioderna. I den första perioden som studeras, porträtteras han som klumpig och opålitlig. Detta förändras i samband med metoo då han anklagas för sexövergrepp och beskrivs som maktmissbrukare. I den sista perioden går det att utläs