42 : En analys av livsmening och meningsskapande i läroböcker för ämnet religionskunskap i gymnasieskolan

Religionskunskap är ett gymnasiegemensammt ämne som alla elever i den svenska gymnasieskolan läser. Med utgångspunkt i den sekulära samhällsutvecklingen i Sverige har också skolan utvecklats i en sekulär riktning. Skolan har – från att bedriva konfessionell undervisning i kristendom och fostra elever till goda kristna medborgare – utvecklats till att idag ha uppdraget att förmedla kunskaper om att det finns många olika sätt att se på omvärlden. Skolans uppdrag är att fostra demokratiska medborgare som har förståelse för och respekt för människors olika sätt att tänka och leva. Samtidigt har den etik som förmedlas i skolan sitt ursprung i den kristendom som det svenska samhället vilar på. Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera hur livsmening och meningsskapande framställs i tre läroböcker för ämnet religionskunskap i gymnasieskolan, för att belysa om det finns någon skillnad i framställningen mellan religiösa och sekulära livsåskådningar. Uppsatsen ska särskilt belysa de didaktiska konsekvenserna framställningen av olika livsåskådningar får. Metoden som används är en innehållslig idéanalys. Livsåskådning är det begrepp som inkluderar både religiös tro och sekulära synsätt och förklarar likheterna och skillnaderna däremellan. Livsmening är det begrepp som är grunden till både religiöst och sekulärt meningsskapande och förklarar likheterna och skillnaderna däremellan. Uppsatsens resultat tyder på att läroböckerna inte är färgade av det svenska samhällets kristna historia, däremot presenterar läroböckerna en mångfald av livsåskådningar som representerar det nuvarande svenska samhällets värderingar. De läroböckerna som undersöktes tar inte ställning för en livsåskådning framför en annan. Alla livsåskådningar beskrivs på samma objektiva sätt. I två av de tre undersökta läroböckerna får de sekulära livsåskådningarna mycket litet utrymme av lärobokens totala antal sidor, och de sekulära livsåskådningarna presenteras absolut sist i läroboken. I den tredje unders