Search

Syftet med denna studie har varit att kartlägga om alla tre världsreligionerna ges samma utrymme i undervisningen samt vilka berättelser som lärare använder sig utav i sin undervisning inom religionskunskap, varför de valt dessa specifika berättelser samt vilket läromedel de använder sig utav. Med hjälp av undersökningsmetoden enkäten, undersöktes vilket stoffurval som SO- läraren väljer att inkludera i undervisningen samt eventuella orsaker till de valda stoffen. Det saknas dock tidigare forskning om stoffurval på lågstadiet, därför har en närliggande forskningsstudie valts som är riktad till den senare delen av grundskolan samt gymnasieskola. Andra studier och teori som inkluderas i arbetet är Osbecks studier, Falkevalls och Emanuelssons teori om stoffet samt Blikstad-Balas teorin om läromedel i undervisningen. Vidare används styrdokument och läroplanen i arbetet. Det resultat som framkom i samband med undersökningen visar hur 102 lärare uppfattar läroplanens formulering, vilka utav berättelserna från de abrahamitiska religionerna som valts samt vad deras val av stoffet bygger på och till slut vilka läromedel stoftet hämtas ifrån. Resultatet av undersökningen överensstämmer med tidigare forskning, tidigare teorier kring lärarnas användande av läroboken samt andra läromedel. Det framkommer även att lärarna tolkar och uppfattar läroplanen på ett likartat sätt och därmed möter eleverna nästan samma berättelser från de abrahamitiska religionerna. The purpose and intention of the study has been to map which stories are told by the SO teacher to be used in the teachings of religious studies. Based on the curriculum's formulation that students in primary school should learn about "some stories from Christianity, Islam and Judaism" (Skolverket, 2011a, p. 217). Using the survey method of the survey, it was investigated which subject selection that the SO teacher chooses to include in the teaching and any reasons for the particular choice of subject. As there is a lack of research on substance selection in primary school, a nearby research study has been chosen that is aimed at upper secondary school. Other studies that are included in the work are Osbeck's studies, Falkevall's and Emanuelsson's theory of material selection and Blikstad-Balas's theory of teaching materials in teaching. Furthermore, governing documents and the curriculum are used in the work. The results that emerge in connection with the survey show how 102 teachers perceive the formulation of the curriculum, which of the stories are chosen to be included in religious studies teaching and what their choice of material is based on but also where the material is taken from. What appears in the results and is consistent with previous research and previous studies is the teachers' use of the textbook and other teaching materials. But also, that the teachers interpret and regard the curriculum in a more similar way and thus the students encounter almost similar stories from the Abrahamic religions. nej

Syftet med denna kunskapsöversikt är att besvara frågeställningen : ● Vilka didaktiska val är att föredra i ett mångkulturellt samt mångreligiöst klassrum för att motverka de svårigheter och problematik som finns inom religionsundervisningen? Kunskapsöversikten är riktad till blivande och verksamma lärare då den arbetar mot en större kunskap som pedagog för att motverka konflikter och osäkerhet i relation till religionsundervisningen i ett mångreligiöst klassrum. Vi har sökt efter våra sökord på både engelska och svenska via olika databaser tagit fram relevant forskning och därtill viktiga avhandlingar och böcker. För att ställa resultatet på spets lyfts för- och nackdelar med hur religionsundervisning kan vara i form av didaktiska val och hur undervisningens grund planeras upp i antingen tematiskt arbetssätt eller erfarenhetsbaserat arbetssätt, möjligen båda två. I resultatet presenteras även hur de didaktiska valen väljer att presentera olika religioner, vilken plats eleverna får ta och hur diskussioner i klassrummet görs. Resultatet visar på svårigheter i religionsundervisningen på grund av den befintliga timplanen, de utdaterade läromedlen och de olika perspektiven och historierna som måste ta hänsyn till. Genom att diskutera om hur alla elever ska bli inkluderade och likvärdiga i ett mångreligiöst klassrum gällande religionsundervisningen formuleras slutsatsen till att det viktigaste i hela undervisningen är grunden i klassrummet som skapar en trygghet för framtida lärdomar.

Innenfor studier av religion befinner det seg en gruppe mennesker som ofte omtales som nyreligiøse, noen av dem betegner seg selv som spirituelle men ikke religiøse. I en undersøkelse om det religiøse bilde i Norge 2008, viste det seg at en femtedel av befolkningen kaller seg selv åndelig uten å følge en religion. Denne oppgaven undersøker fire kvinner som anser seg selv som spirituelle men ikke religiøse. Jeg ser på deres virkelighetsforståelse og selvforståelse opp mot en lignende studie som er gjort i Amerika av Linda Mercadante. Hovedfunnet mellom min sammenligning med Mercadante sitt studie er at gudsbildet mellom mennesker som anser seg selv som «spirituelle men ikke religiøse» i Norge og Amerika har store forskjeller. Amerikanere har holdt mer fast i et gudsbilde som er personifisert, mens nordmenn bruker mere lys og energier for å forklare «det større». I tillegg undersøker jeg i hvilken grad funnene jeg gjør har likhetstrekk med tidligere norsk forskning på dette området. Hovedfunnet i min sammenligning med norsk forskning er hva slags begrep vi bruker ovenfor denne gruppen når vi forsker på dem, å hva slags betydning det har for studiet. Ved å få et bilde av kvinnenes selvforståelse og virkelighetsforståelse kan oppgaven bidra til å nyansere det religiøse bildet i dagens Norge. Gjennom studien problematiserer jeg at denne gruppen omtales som nyreligiøse når de ikke anser seg selv som religiøse.

Uppsatsen behandlar konst och visuella kulturer inom den evangeliska brödraförsamlingen, eller herrnhutismen, i Västsverige ca 1740-1810. Porträtt, kyrkomålningar samt dekorationstryck har studerats. Stora delar av den herrnhutiska ideologin och estetiken importerades mellan församlingsgrupperna, och de västsvenska objekten är analyserade med hjälp av framförallt tyska exempel. Ett nyckelord är passager – passager mellan ljus och mörker, ord och kött, död och liv, inre och yttre – vilka gestaltades genom såret, mandorlan, blomman, ögat och stjärnan. En styrka i bildkonsten var just mångtydigheten i dessa religiösa symboler, då de tillät betraktaren att läsa in symboliska betydelser utifrån den egna kontexten. Syftet är att diskutera och belysa herrnhutismen ur ett helhetsperspektiv gällande estetik, ideologi och social kontext, vilket harmonierar med hur de själva uppfattade livet: Inom ramen för det tidigmoderna allegoriska paradigmet såg man helheter och samband i det stora och i det lilla. Genom att studera objekten utifrån uppfattningen om att helheterna existerar har jag velat öppna upp för och möjliggöra en tolkning av dess visuella kulturer utifrån den kontext i vilken de själva verkade. Synsättet påminner mycket om dagens systemteori och uppsatsen diskuterar också dessa likheter utifrån begreppen grace och integration. The aim of this study is to examine the symbolism in art objects and visual culture belonging to the Moravian Church in western Sweden during the 18th century. The objects chosen are portraits from Gothenburg, church art from the countryside, as well as printed decorations in books and church service agendas. The Moravian church is one part of a general transition from an early modern society, through Enlightenment, towards romantiscism and secularization. The Moravian church was also to a high degree an international movement. Therefore the objects analyzed here have been related to examples from the international Moravian church, as well as to local examples without any obvious association to the community. One aspect of the determinant ideology of the Moravian church was their view of how practical life, the religious ideology and estetic ideals together formed aspects of a whole. Life was not seen as fragmented in parts. Instead its different forms of expression were all regarded as ways for the Divine to express itself, as well as ways for the people to experience and approach the Divine, an approach that goes within the frame of ”Ordo Salutis”. This ability to experience life as a whole is also a scientific approach used in the present study to interpret their art and symbolism. The study shows how a number of symbols (the eye, the star, the wound, the mandorla and the flower) all are aspects aiming to point towards the one main transition – the one between light and dark, life and death.

In 1963 came Ricardo Caminos to the conclusion that the shrines of Gebel el-Silsila functioned as cenotaphs. However, his views have never been reassessed by contemporary Egyptologists, which has led to the shrines still being interpreted as cenotaphs today. This study shows that the term cenotaph perhaps is not the correct word to use for their function. The focal point of this study are the decorations and inscriptions of the shrines, their religious character and the importance of the Nile. The following research compares the shrines of Gebel el-Silsila with similar shrines at Qasr Ibrim in order to reveal their similarities and dissimilarities. In order to achieve this, two publications were chosen, by Caminos, who assessed both sites in the 1960s and briefly compares the Qasr Ibrim shrines to Gebel el-Silsila. Furthermore, the shrines of Gebel el-Silsila resemble tombs in the Theban necropolis, where some of the tombs of the shrine-owners have been uncovered. For this reason, a comparison between the shrines and tombs has been made in order to reveal why the shrines cannot be tombs, and to display why the shrines still are mortuary monuments. Lastly, the following study assessed the shrine-owners in order to answer how the shrines were financed. However, although many of the shrine-owners are well-established noblemen of which several accounts are known, only their titles are taken into account for they provide a principal overview of their status. This has provided the information required to establish how they were financed. It was necessary to make this restriction due to limited amount of available space and was a more elaborate study of the inscriptions and decorations considered of greater importance in order to reveal the religious function of the shrines. The result shows that the shrines were privately financed and that the shrines did not mean to serve has cenotaphs that the family of the deceased could visit to remember him. They were deliberately placed close to the water, even though it would subject them to destruction during the annual inundation of the Nile. The water in relation to the mortuary decorations of the shrines, make the shrines symbolize the underworld and do they not have a practical function År 1963 kom Ricardo Caminos med slutsatsen att helgedomarna i Gebel el-Silsila fungerade som kenotafer. Hans idéer har sedan den tiden inte omvärderats av samtida egyptologer vilket har lett till att de fortfarande tolkas som kenotafer idag. Denna studie visar att termen kenotaf möjligtvis inte är det rätta ordet för att beskriva deras funktion. Den huvudsakliga fokusen i denna studie ligger på dekorationerna samt inskriptionerna i helgedomarna, deras religiösa karaktär och Nilens betydelse för platsen. Studien jämför helgedomarna i Gebel el-Silsila med liknande helgedomar i Qasr Ibrim, i syfte att klargöra vilka likheter det finns och hur de skiljer sig. För att uppnå detta har två publikationer valts, skrivna av Caminos, som undersökte helgedomarna på de båda platser under 60-talet och ger en kort jämförelse mellan Qasr Ibrim och Gebel el-Silsila. Dessutom liknar helgedomarna i Gebel el-Silsila gravar i Tebe, där gravarna av några ägare av helgedomarna har hittats. Därför har det gjorts en jämförelse mellan tebanska gravar och helgedomar i Gebel el-Silsila för att visa att de inte är gravar men samtidigt är begravningsmonument. Avslutningsvis har denna studie undersökt ägare av helgedomarna för att klargöra hur de var finansierade. Även fast de flesta ägare var väl kända adelsmän, varav flera dokument har hittats som styrker detta, kommer endast deras titel användas i studien. Detta för att det ger en tillräcklig bra överblick för att kunna bedöma deras status i samhället, det har gett tillräckligt med information för att avgöra hur helgedomarna var finansierade. Denna begräsning var nödvändig att göra på grund av platsbrist, och för att en djupare undersökning av inskriptionerna respektive dekorationerna ansågs vara av större vikt för att kunna klargöra vilken religiös funktion helgedomarna hade. Resultatet visar att de var privat finansierade och att helgedomarna inte fungerade som kenotafer som familjemedlemmar kunde besöka för att minnas den döde. De har avsiktligen placerats nära vattnet, även fast de blev förstörda på grund av den årliga översvämningen av Nilen. Vattnet i kombination med begravningsdekorationen, tyder på att helgedomarna symboliserar underjorden och inte hade en praktiskt funktion.

This thesis reframes eurocentrism as a medieval phenomenon through an examination of religious otherness in the 12th to 13th centuries. Eurocentrism is commonly periodised as modern and is understood as a European expression of either culturalism or historicism. The thesis criticises this periodisation and elaborates the understanding of eurocentrism through an examination of the core of the phenomenon: The construction of otherness.The research approaches this topic through postcolonial medieval history. It is built around a thematic reading of the otherness discourse in both chronicles and polemic writings regarding the Baltic heathens, as well as Muslims and Jews. The examination focuses on the reoccurring themes regarding the medieval perception of these religious groups, concentrating on the construction of otherness as bestial, diabolic, and irrational. This illustrates the medieval perception of otherness as strongly hierarchical, based on Christianity as defining paradigm.Furthermore, the examination shows the similarity between the construction of religious otherness and the described understanding of eurocentrism. This highlights the eurocentric understanding of an inferior otherness as a continuous narrative, based on different paradigms. Therefore, eurocentrism is not exclusively modern, but continuous in European history. In conclusion, the thesis suggests another way of understanding eurocentrism, consequently rethinking eurocentrism both as a medieval phenomenon as well as a research object.

Unaccompanied minors are an increasing group of people, especially this year in Sweden and other European countries, because of different wars. The purpose of this assignment is to study the religious experience of these young people, to see the way they cope with religion in traumatic events. For example leaving their home country and families to build a new life in foreign country. I have interviewed three young unaccompanied minors from three different countries outside of Europe. I asked questions about their religiosity and how they used it to cope with problems during the escape from their home countries, and how they use it for the stay in Sweden. The result from the interviews has been compared to and analyzed with in relation to previous research on religious coping. I have also connected it to Rizzuto’s god representations theory to understand their personal relationship with god. The final result showed that all the minors used god as a coping method, but in different ways. Most common was praying or just being in a religious building. It did change for one boy, who completely dropped the whole active religious life from living a daily religious life to be less active. I also discovered that religious coping was connected to the image of god through the personal experience of god.

Denne oppgaven tar for seg kongen som kirkebygger i den første kristne tiden i Norge, altså tidsperioden ca. 900-1100. Det var i denne perioden Norge fikk sine første kirker, og funn av kristne graver fra slutten av 900-tallet og utover 1000-tallet viser at Norge må ha hatt langt flere kirker enn de som er kjente for oss fra denne tiden kun ut ifra arkeologien. Problemstillingen for oppgaven er: hvilke kirker skal kongen ha fått bygd i Norge og hvilke mønstre ser vi på kongens kirkebygging i perioden ca. 900-1100. Et annet viktig spørsmål er: Hvorfor bygde kongene kirker i perioden ca. 900-1100. Med utgangspunkt i sagamaterialet og spesielt Heimskringla skal kongens rolle til kirken kartlegges og hvilke kirkesteder en kan snakke om i den første kristne tiden. Så skal en tverrfaglig metode med annen skriftlige kilder, arkeologiske undersøkelser og historisk forskning skape historisk sannsynlighet rundt disse kirkestedene, eller avkrefte dette. Så skal mønstre og trender på hvordan kongen fikk fram og hvor han opprettet kirkesteder, kunne være med på å svare på hvorfor kongen bygde kirker. Oppgaven er inndelt regionalt i Vestlandet, Trøndelag og Østlandet. Dette er for å få fram eventuelle forskjeller regionalt og i så fall hvorfor det kan være sånn. Det er spesielt de politiske og religiøse aspektene som kommer fram. Kirken som verdslig og religiøst maktsymbol, og som et bygg som bygges i sentrum av maktsentre, som et ledd i å konsolidere makten i området, står fram som sentrale tanker i oppgaven. Denne oppgaven ønsker videre å bli sett som et bidrag til kirkeforskningen tilknyttet den første kristne tiden, altså som tittelen tilsier.

De siste årene har Myanmar gjennomgått store politiske og sosiale forandringer. Landet har gått fra å være et autoritært militærstyre til å bli et gryende demokrati. I denne prosessen er de religiøse lederne generelt, og de buddhistiske munkene spesielt, sentrale. Temaet for oppgaven er kontinuitet og endring i munkenes sosiale engasjement i dagens Myanmar, fra 2007 og frem til i dag. Det er en kvalitativ studie av sosialt engasjerte munker i Myanmar (tidligere Burma), som bygger på tolv intervjuer med munker som alle engasjerer seg på ulike måter i det burmesiske samfunnet. Et overordnet mål for analysen av munkenes aktivisme, har vært å forstå hvordan reformprosessen utspiller seg innenfor dagens buddhistiske modernitet. Buddhistisk modernitet blir her forstått som former for buddhisme som har oppstått i samspill med de kulturelle og intellektuelle kreftene i det moderne samfunnet. Oppgaven begynner med å legge til grunn at den burmesiske sangha i dag fungere som et sivilsamfunn og utgjør en betydelig makt og autoritetsfaktor i det burmesiske samfunnet. På tross av at munkene skal forsake, og ikke ta del i denne verdens aktiviteter, viser oppgaven at det ligger et maktpotensial i denne forsakelsen som gir en moralsk autoritet. Munkenes politiske maktpotensial ble tydelig under Safranrevolusjonen i 2007, selv om det brutalt ble slått ned. Munkenes potensial som sosiale aktører ble tydelig i etterkant av syklonen Nargis herjinger, da munkene mobiliserte sitt brede nettverk og samarbeidet med andre religiøse organisasjoner for å koordinere nødhjelpen. Men, munkene er en sammensatt gruppe og spekteret av meninger innad i sanghaen varierer. Siden landet startet en liberalisering og åpnet opp for større ytringsfrihet i 2011, har det vokst frem en xenofobisk etno-nasjonalisme innad i sanghaen med klare fundamentalistiske trekk. Den kan i verste fall utgjøre en trussel for hele reformprosessen, hvis den kommer ut av kontroll. Oppgaven viser at den buddhistiske moderniteten er mangfoldig og lokalt forankret. Munkenes ulike former for sosialt engasjement kan beskrives som et kontinuum av meninger, der munkene som tar opp arven fra samarbeidet etter Nargis er den ene motpolen, mens de nasjonalistiske munkene utgjør den andre. Flere av munkene fra safranrevolusjonen tar i dag del i den etno-nasjonalistiske tradisjonaliseringen, samtidig som det er en begynnende mobilisering på gang blant moderate munker for å kjempe for en dialog mellom landets religiøse minoriteter.

Developments within medical technology and worldviews have during the 20th and 21st centuries challenged the definitions of both life and death . These developments have led to the need for defining new ethics concerning the usages of medical technology and research in relation to ethics of life. The Islamic Organization for Medical Sciences (IOMS) has since the early 1980 s been producing Islamic medical ethics (IME) as ethical frameworks for science and medicine based on Islamic tradition. However, producing such IME has been within an interdisciplinary field of collective reasoning, complementing Islamic law and ethics with medical anthropology, social and natural sciences. During the course of the 23 years from 1981 to 2004 the IOMS (or an early incarnation of it) produced through such collective reasoning two charters, or Codes, of IME pertaining to the practice and behavior of medical professionals. The purpose of this study is to analyze how the authority of those two Codes was constructed with regards to both traditional religious authority and the modern context of medical ethics. The two Codes were presented and produced within different contexts, to different audiences and through cooperation with different organizations and institutions. By using theories mainly of Bruce Lincoln, Max Weber, Muhammed Qasim Zaman and Alasdair MacIntyre the current study aims to examine the significance of these differences to the constructions of the Codes claims to authority. As such, my thesis portrays the authority of the Codes as relying on two interrelated practices within the field of IME: the traditional institutions of Islamic authority, law and ethics, and the field of modern medicine and ethics including its organizational structures. A second finding of the current study is that these two practices change in nature according to the contemporary context. The Code of 1981 was framed by an agenda of international, pan-Islamic ethics and politics, and a program of reform and resurgence of Muslim intelligentsia. In 2004, the Code was produced within a larger environment of global medical ethics and organizations such as the WHO. These differences led to a shift of focus, where in 1981 the role of Islam was defined as a source of universal ethics, and over to being one of several discourses on medical ethics in 2004. These developments led to a larger degree of rationalizing modern science and medicine within the Islamic tradition. The study is partly based on a view of historical continuity and modernity as a symbiotic pair in the development of tradition. Therefore, the rationalizing of modern science and medicine is concluded to be a natural process in the development of traditional, religious authority.

This master thesis is an ethnological study focusing members of a young, urban Jewishdiaspora in Sweden. The study's aim is to problematize and describe the relation between theJewish minority that is regarded as religious, and the secular normative majority societyregarded as non-religious. The study explores questions regarding social positioning,belonging and memory and how Jewish traditions are practiced in contemporary Sweden. Themethodological approaches are interviews and participation observations with a specific focuson food; its symbolic value and how food can materialize identities and communicatememories. The empirical data comprises 24 interviews in total, of which 11 interviews havebeen chosen and thus constitute the material on which the study's analysis is made upon. Theanalysis is mainly based upon the theoretical perspective of phenomenology focusinganalytical concepts as materiality, positionality, (conditional) belonging, minority/majorityand diasporic processes. By being regarded as "well integrated" and at the same time beingdesignated as one of Sweden's national minorities, the Jewish group is given contradictorypositionalities, which is examined in this study. The study also shows that memory and aconnection to the past (both personal and general Jewish history) are of great importance tothese informants when expressing their identities, and that this connection often materializesthrough food. By highlighting the informants' experiences of keeping kosher, it becamevisible that Jewish way of life challenges the normative (imagined) secularity in Sweden.

Diese Arbeit bietet eine solide theoretische Grundlage zu Philanthropie und religiös motivierten Spendenaktivitäten und deren Einfluss auf Wohltätigkeitstrends, Entwicklungszusammenarbeit und einer auf dem Gedanken der sozialen Gerechtigkeit beruhenden Philanthropie. Untersucht werden dafür die Strukturen religiös motivierte Spenden, für die in der islamischen Tradition die Begriffe „zakat“, „Waqf“ oder im Plural auch „awqaf-“ oder „Sadaqa“ verwendet werden, der christliche Begriff dafür lautet „tithes“ oder „ushour“. Aufbauend auf diesem theoretischen Rahmenwerk analysiert die qualitative und quantitative Feldstudie auf nationaler Ebene, wie die ägyptische Öffentlichkeit Philanthropie, soziale Gerechtigkeit, Menschenrechte, Spenden, Freiwilligenarbeit und andere Konzepte des zivilgesellschaftlichen Engagements wahrnimmt. Um eine umfassende und repräsentative Datengrundlage zu erhalten, wurden 2000 Haushalte, 200 zivilgesellschaftliche Organisationen erfasst, sowie Spender, Empfänger, religiöse Wohltäter und andere Akteure interviewt. Die so gewonnen Erkenntnisse lassen aussagekräftige Aufschlüsse über philanthropische Trends zu. Erstmals wird so auch eine finanzielle Einschätzung und Bewertung der Aktivitäten im lokalen Wohltätigkeitsbereich möglich, die sich auf mehr als eine Billion US-Dollar beziffern lassen. Die Erhebung weist nach, dass gemessen an den Pro-Kopf-Aufwendungen die privaten Spendenaktivitäten weitaus wichtiger sind als auswärtige wirtschaftliche Hilfe für Ägypten. Das wiederum lässt Rückschlüsse zu, welche Bedeutung lokale Wohltätigkeit erlangen kann, wenn sie richtig gesteuert wird und nicht wie bislang oft im Teufelskreis von ad-hoc-Spenden oder Hilfen von Privatperson an Privatperson gefangen ist. Die Studie stellt außerdem eine Verbindung her zwischen lokalen Wohltätigkeits-Mechanismen, die meist auf religiösen und kulturellen Werten beruhen, und modernen Strukturen, wie etwa Gemeinde-Stiftungen oder Gemeinde-„waqf“, innerhalb derer die Spenden eine nachhaltige Veränderung bewirken können. Daher bietet diese Arbeit also eine umfassende wissenschaftliche Grundlage, die nicht nur ein besseres Verständnis, sondern auch den nachhaltiger Aus- und Aufbau lokaler Wohltätigkeitsstrukturen in Ägypten ermöglicht. Zentral ist dabei vor allem die Rolle lokaler, individueller Spenden, die beispielsweise für Stiftungen auf der Gemeindeebene eingesetzt, wesentlich zu einer nachhaltigen Entwicklung beitragen könnten – und das nicht nur in Ägypten, sondern in der gesamten arabischen Region. Als konkretes Ergebnis dieser Arbeit, wurde ein innovatives Modell entwickelt, dass neben den wissenschaftlichen Daten das Konzept der „waqf“ berücksichtigt. Der Wissenschaftlerin und einem engagierten Vorstand ist es auf dieser Grundlage gelungen, die Waqfeyat al Maadi Community Foundation (WMCF) zu gründen, die nicht nur ein Modell für eine Bürgerstiftung ist, sondern auch das tradierte Konzept der „waqf“ als praktikable und verbürgte Wohlstätigkeitsstruktur sinnvoll weiterentwickelt. This work provides a solid theoretical base on philanthropy, religious giving (Islamic zakat, ‘ushour, Waqf -plural: awqaf-, Sadaqa and Christian tithes or ‘ushour), and their implications on giving trends, development work, social justice philanthropy. The field study (quantitative and qualitative) that supports the theoretical framework reflects at a national level the Egyptian public’s perceptions on philanthropy, social justice, human rights, giving and volunteering and other concepts that determine the peoples’ civic engagement. The statistics cover 2000 households, 200 Civil Society Organizations distributed all over Egypt and interviews donors, recipients, religious people and other stakeholders. The numbers reflect philanthropic trends and for the first time provide a monetary estimate of local philanthropy of over USD 1 Billion annually. The survey proves that the per capita share of philanthropy outweighs the per capita share of foreign economic assistance to Egypt, which implies the significance of local giving if properly channeled, and not as it is actually consumed in the vicious circle of ad-hoc, person to person charity. In addition, the study relates local giving mechanisms derived from religion and culture to modern actual structures, like community foundations or community waqf that could bring about sustainable change in the communities. In sum, the work provides a comprehensive scientific base to help understand- and build on local philanthropy in Egypt. It explores the role that local individual giving could play in achieving sustainable development and building a new wave of community foundations not only in Egypt but in the Arab region at large. As a tangible result of this thesis, an innovative model that revives the concept of waqf and builds on the study’s results was created by the researcher and a dedicated board of trustees who succeeded in establishing Waqfeyat al Maadi Community Foundation (WMCF) that not only introduces the community foundation model to Egypt, but revives and modernizes the waqf as a practical authentic philanthropic structure.

This essay is about the modern Swedish Nazi movement in relation to the German Nazi movement before and during the Second World War. The analysis is made using the Nazi Myth theory as described by French philosophers Philippe Lacoue-Labarthe & Jean-Luc Nancy. Theory and method are aimed at analysing the Nazi movement as a religious one. In this essay I have identified five main Nazi Myth elements required to realize Nazi ideals and embraced by original German Nazis. Through text analysis I have studied how Swedish Nazis use and reproduce these elements.The result will show that the main elements are well represented in modern Swedish Nazi texts and must be considered as central and bearing in modern Swedish Nazism. However, modern Swedish Nazism is also different from original German Nazism in some ways, for example in view of race, land and art.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den eventuella konflikten mellan sekulariserad och religiös etik och moral. Studien tar sin utgångspunkt i religiös absolutism kontra sekulariserad relativism. Jag vill även ta reda på om det finns etiska grundtankar som flertalet kan vara överens om.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor världen över. Årligen ställs 50000 cancerdiagnoser i Sverige där av 7000 är bröstcancer. Diagnosen bröstcancer kan ses som en överväldigande upplevelse som kan hota och förändra kvinnors livsvärld. Fysiska, psykiska, sociala och andliga reaktioner kan uppstå då sjukdomen uppfattas som ett hot. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser vid diagnosen bröstcancer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie användes där nio artiklar granskades och analyserades. Studiens artiklar hittades i databaserna CINAHL, Medline och Psychinfo. Kvalitetsgranskningen utfördes enligt ett protokoll utformat av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). Artiklarna analyserades med inspiration från Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av Krippendorffs (1980) innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier och fyra subkategorier. Resultat: Bröstcancerdiagnosen utlöste starka emotionella upplevelser som kan tolkas som en traumatisk kris. Kvinnorna upplevde att chock var en omedelbar reaktion på diagnosen. Rädsla för döden och viljan att leva var andra upplevelser som uppstod i samband med diagnosbeskedet. Det sociala stödet som kvinnorna upplevde var viktigt för att orka leva och kämpa mot sjukdomen. Kvinnorna sökte stöd i form av andlig och av religiös natur. Gud upplevdes som en stödjande roll under hela diagnosprocessen. Kvinnorna tillämpade även coping-strategier för att reducera hotande tankar och upplevelser som uppstod i samband med diagnosbeskedet. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll vad det gäller att uppmärksamma kvinnors upplevelser vid diagnosen bröstcancer. Ökad kunskap om kvinnors upplevelser kan ge djupare förståelse för hur sjuksköterskan ska möta dessa kvinnor på ett professionellt sätt som tillgodoser deras behov.

Studien avser undersöka hur unga Jehovas vittnen håller sin tro övertygande. Frågeställningar har varit hur de hanterar den mångfald av världsuppfattningar, värderingar och normer som inte är förenliga med Jehovas vittnens lära, hur deras tro bekräftas kontinuerligt samt om de upplever sig skilda från den icke-troende världen. Tre unga Jehovas vittnen har intervjuats för denna studie. Deras svar har relaterats till vad tidigare forskning och sociologiska teorier säger om att hålla tro övertygande, att vara ung och religiös samt om att vara ett Jehovas vittne. Frågeställningar och syfte besvaras genom ett flertal faktorer som träder fram i studien: församlingen utgör en starkt normbildande primärgrupp och utgör en stabil plausibilitetsstruktur. Ungdomarna begränsar sina sociala relationer till främst inom rörelsen. De bekräftar sin tro offentligt genom kyrklig aktivitet. Det framstår som att tron blir övertygande genom att rörelsens normer kommer först för alla vittnen, vilket bygger upp en varaktig plausibilitetsstruktur.

I och med debatten om huruvida äktenskap för homosexuella ska bli en verklighet i dagens samhälle har frågan om sexuell läggning kommit att bli central. Ofta handlar det om människor med en religiös grunduppfattning som debatterar om rätt och fel, naturlig och onaturlig sexualitet. Ofta används nytestamentliga citat hämtade speciellt från aposteln Paulus, men frågan är om hans syn på sexualiteten är densamma som vår? När vi närmar oss dessa texter måste vi vara medvetna om den tidens syn på sexualiteten. Detta för att vi inte ska applicera vår förförståelse av sexualitet på en text som skrivits i en annan tid. I den här uppsatsen vill jag försöka ge en glimt av hur man i den dåtida grekisk-romerska kulturen kan ha sett på sexualiteten i dess kroppsliga och sociala uttrycksformer och funktioner. Detta för att lyfta fram vikten av att placera antika texter som till exempel de skrivna av Paulus i sin rätta kontext, innan vi tolkar in dem i vår tids kontext. Det är så lätt att vi i vår iver att hävda vad som är rätt och fel glömmer texternas ursprungsmiljö och på så sätt enligt min mening tolkar dem på ett ofullkomligt sätt. Jag menar att det är viktigt att se texten i sin ursprungsmiljö för att kunna förstå till vilka den riktar sig och med vilket syfte och på så sätt nå en bredare tolkning. Jag vill med denna uppsats göra ett försök att placera in Paulus kritik mot homoerotiska relationer i Romarbrevet 1:26-27 samt 1 Korintierbrevet 6:9-10 i sin tids kontext. Frågan blir då vilka traditioner som var rådande i den hellenistisk-romerska miljön? Hur beskrev man kroppens funktion med fokus på den sexuella funktionen? Hur uppfattade man sexuella relationer mellan två personer av samma kön? Betraktades sexuella relationer mellan kvinnor på ett särskilt sätt? Hur bedömde den grekiska alternativt den romerska traditionen sexuella relationer, vilka ansågs naturliga och vilka ansågs onaturliga? Hur kan man tolka de ovan nämnda bibelcitaten?