Search

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att undersöka vad nationell och internationell forskning från de senaste två decennierna har att säga om dramapedagogik. Därtill har studien för avsikt att undersöka vad som kan uppnås genom att använda dramapedagogik i undervisningen och hur det påverkar elevernas utveckling. Materialet har valts ut genom databassökningar och manuella sökningar. Därefter har materialet analyserats och kategoriserats och 18 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga texter har valts ut. De aktuella studierna är publicerade i åtta olika länder, mellan år 2000 och år 2023. Resultatet av studien pekar på att dramapedagogik är ett gynnsamt verktyg i undervisning. Forskningen visar en samstämd bild av att pedagogiskt drama både täcker in och stärker arbetet med värdegrundsfrågor, samt inlärning av rena ämneskunskaper. Det finns starka belägg för att pedagogiskt drama gynnar elevers personliga utveckling, empatiska förmåga, gruppkänsla och motivation. En del av forskningen säger att lärare gärna vill arbeta mer med dramapedagogik, men att de upplever brist på både kunskap och tid för undervisningsmetoden.

Drama beskrivs i forskning främja positiva egenskaper hos individer i förhållande till sin omvärld. I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) lyfts drama fram som en uttrycksmetod för lärande i andra ämnen och inte som en viktig konstform i sig. Syftet med studien är att öka kunskap om förskollärares syn på drama i förskolan. Studien har genomförts ur en fenomenografisk metodansats och består av åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har samlat in de uppfattningar förskollärarna har av fenomenet drama i förskolan. Resultatet visar att det finns varierande uppfattningar kring vad drama i förskolan är, hur den används och varför. Ur detta tolkades fyra beskrivningskategorier fram, där den mest framstående, som nämndes av samtliga förskollärare, var dramats plats i barns lek. Resultatet visar även varierande uppfattningar av vilka förutsättningar förskollärarna beskriver att de behöver för att arbeta med drama. Även här tolkades fyra beskrivningskategorier fram där den beskrivning som förekom i högst utsträckning var prioriteringar. Förskollärarna beskriver att andra ämnen ofta prioriteras före drama och att detta gör att drama inte bedrivs i samma utsträckning., Drama is described in research that it promotes positive characteristics in individuals in relation to their surrounding environment. In the preschool curriculum (Skolverket, 2018), drama is highlighted as a method of expression for learning in other subjects and not as an important art form. The purpose of this study is to increase knowledge about preschool teachers' view of drama in preschool. The study has been carried out from a phenomenographic method approach and consists of eight semi-structured interviews. The interviews have collected the preschool teachers' conceptions of the phenomenon drama in preschool. The results show that there are varying conceptions of what drama in preschool is, how it is used and why. From this, four categories of description were interpreted, where the most prominent, mentioned by all preschool teachers, was drama in children's play. The results also show varying conceptions of what preschool teachers describe that they need to be able to work with drama. Here, too, four description categories were interpreted, where the description that occurred to the highest extent was priorities. The preschool teachers describe that other subjects often are prioritized before drama, and that this means that drama is not conducted to the same extent.

Dagens förskolor möter ständigt de allra yngsta barnen i åldrarna 1-2 år och förskolans utbildning ska lägga grunden för ett livslångt lärande. I förskolans utbildning ingår undervisning som ska genomsyras av utforskande och upplevelser, därtill estetiska uttryskformen drama ingår i förskollärarens arbetssätt. Flera studier framhäver att drama är en inlärningsmetod med positiva effekter på barns lärande men det saknas både studier och metoder på allra yngsta barns nivå. Till följd där av syftar denna studie till att öka kunskaperna om svenska förskollärarens erfarenheter av drama som pedagogiskt verktyg i arbete med de yngsta barnen. Studien tar sitt stöd i Sternudds (2000) dramapedagogiska perspektiv som visar på den didaktiska komplexiteten inom dramapedagogiken. Det empiriska materialet granskades via kvalitativa semistrukturerade intervjuer där fem verksamma förskollärare har deltagit. Resultatet granskades med utgångspunkt i innehållsanalys som metod och kopplades till studiens teorier och tidigare relevanta studier. Förskollärarna har en positiv syn på drama som verktyg och använder drama som metod i undervisning med de alldra yngsta barnen. Resultatet visar på att dramaaktiviteter bidrar till att de yngsta barnen skapar upplevelser och förundran samt förskolläraren iscensätter och illustrerar dessa olika dramaaktiviteter. En slutsats av undersökningen visar även på att det finns en framtidssyn om vidare kompetensutveckling i samband med drama som pedagogiskt verktyg., Today's preschools constantly meet the youngest children aged 1–2 years, andthe preschool's education should lay the foundation for lifelong learning. Thepreschool's education includes teaching that is imbued with exploration andexperiences, and the aesthetic form of expression, drama, is part of thepreschool teacher's working methods. Several studies emphasize that drama isa learning method with positive effects on children's learning, but there is alack of both studies and methods at the level of the youngest children. As aresult, this study aims to increase knowledge about the Swedish preschoolteacher's experiences of drama as a pedagogical tool in work with the youngestchildren. The study takes its support from Sternudd's (2000) four dramapedagogic perspectives that show the didactic complexity within dramapedagogy. The empirical material was reviewed via qualitative semi-structuredinterviews in which five working preschool teachers have participated. Theresults were reviewed using content analysis as a starting point and linked tothe study's theories and previous relevant studies. The preschool teachers havea positive view of drama as a method and use drama as a method in teachingwith the youngest preschool children. The results show that drama activitiescontribute to the youngest children creating experiences and wonder, and thepreschool teacher stages and illustrates the various drama activities. Aconclusion of the survey also shows that there is a future view of furthercompetence development in connection with drama as a pedagogical tool.

I den här studien har jag undersökt hur tre dramapedagoger arbetar med AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) inom dramapedagogisk verksamhet. Frågeställningarna som studien utgår från är: på vilket sätt och i vilket syfte tillämpar dramapedagogerna alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten? samt hur kan dramapedagogernas syfte och tillvägagångssätt med alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten tolkas utifrån ett designteoretiskt perspektiv? Studien har genomförts med en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket som använts för att analysera resultatet utgörs av ett avgränsat designteoretiskt perspektiv där de huvudsakliga begreppen för analys har varit den närmaste utvecklingszonen, scaffolding, multimodala resurser samt transformation. Informanternas utsagor kan delas in i kategorierna Inkluderande fokus, Visuellt fokus och Språkutvecklande fokus. Resultatet visar att samtliga dramapedagoger är positiva till metodernas samverkan. Dramapedagogerna tillämpar tecken- och bildstöd som alternativa multimodala resurser i syfte att arbeta förstärkande, förtydligande och förhöjande. Informanterna i denna studie upplever det som tacksamt att implementera AKK i dramapedagogisk verksamhet då metoderna delar syftet att tydliggöra visuellt och förstå genom att visa. Det förberedande arbetet och utövandet i sig kan vara krävande och det praktiska förhållningssättet som AKK kräver kan påverka eller distrahera upplevelsen av flow. Den generella uppfattningen hos dramapedagogerna i denna studie är dock att verktyget uppmuntrar till olika uttryckssätt, stärker språkutvecklingen och främjar delaktighet i dramaverksamheten och i dramapedagogiken som metod.

I studien undersöktes huruvida den naturvetenskapliga undervisningen gynnas av de estetiska lärprocesserna och om naturkunskapslärare kan urskilja om dramapedagogik kan konkretisera abstrakta begrepp och bidra till att lärande uppstår hos eleverna. Kvalitativa metoder för datainsamling och analys användes för att kunna besvara studiens syfte och frågeställning. Studien delades upp i två faser för att tydliggöra arbetets delar. Fas I bestod bland annat av lektionsplanering och deltagande observation där forskaren agerar lärare under en lektion som genom pedagogiskt drama ämnade att konkretisera vattnets aggregationstillstånd och fasövergångar i en årskurs 4. Lektionen filmades och studerades sedan av NO-lärare under Fas II som under pedagogiska samtal fick reflektera över om de kunde urskilja att lärande skett och påvilket sätt. Fokus låg på att möjliggöra ett synliggörande av lärande för pedagogerna i relation till undervisningen. Resultatet visade att den konstnärligt laddade undervisningen ledde till en betydande kunskapsutveckling hos den utvalda elevgruppen som pedagogerna kunde skönja.

Drama is not a subject in the Swedish compulsory school. Still, drama pedagogues works in schools with scheduled drama lessons, although without any curriculum. This phenomenological study aims to examine the function of drama in the Swedish compulsory school through thoughts and reflections from drama pedagogues working in this context. The empirical data is collected through a described combination of individual writing and group conversations. The result shows that the application of drama in compulsory school can be divided into four different categories, namely Social training; Complementary subject teaching; Directed efforts and Own creation. The result is seen through a phenomenological perspective and Carlgren’s (2015) theory about practical knowledge traditions and subject development. The analysis shows that there is a crossover between the categories and furthermore, that they enable each other. The result confirms previous research which states that in compulsory school drama is mainly used for its instrumental values which also is what becomes available in drama practice. The analysis suggests that the categories Complementary subject teaching and Social training can be understood on the basis that drama has been attributed to theoretical subject knowledge from the school's other subjects and the value-based assignment in the curriculum. Finally, a question is raised regarding what kind of school subject drama could be and what is desirable.

Sammanfattning Syftet med denna undersökning har varit att synliggöra elevers perspektiv på undervisningen i ämnetteater på kulturskola. Frågeställningarna har berört hur eleverna upplever undervisningen, vad deanser att de lär sig i teatersalen samt vilka möjligheter till inflytande och medskapande de ser finns inom undervisningen. Undersökningen har inspirerats av fenomenologisk utgångspunkt ochdatainsamlingen har gjorts via självrapporter och ett fokussamtal. Informanterna har varit teatereleverfrån sex olika teatergrupper vid fyra olika kulturskolor. Samtliga teaterelever är 16 år eller äldre.Svaren från undersökningens datainsamling jämförs med tidigare forskning där pedagogers perspektivpå undervisning i teater på kulturskola har lyfts fram. Med teorierna från Kjetil Thorgersens Kulturskoledidaktiska bro (2023) samt Bruners teori om externalisering (2002) analyseras och diskuteras resultatet. Fem teman framkom : Glädje och gemenskap, Accepterande miljö, Lära förlivet, Lära för scenen och Kreativt medskapande. Undersökningen visar att eleverna starkt lyfter framden sociala aspekten av teaterundervisningen, och hur deltagandet positivt påverkar deras mående genom att erbjuda trygghet och acceptans. De anser att det de lär sig har relevans både för ämnet teater i sig men även för många andra aspekter i livet. Detta stämmer väl överens med vad pedagoger uttryckt i tidigare forskning gällande teaterundervisningen på kulturskola. Undersökningen visar även att arbetet med övningar och arbetet mot en produktion ger många olika möjligheter till förhandling och kreativt medskapande i teatersalen mellan elever och pedagog.

I läroplanen för grundskolan kan utläsas att elever ska få möta och använda drama i undervisningen samt att drama ska vara ett inslag i skolans verksamhet (Skolverket, 2019, ss. 9, 262). Syftet med denna studie är att undersöka grundskollärares uppfattningar om pedagogiskt drama, samt hur de använder sig av pedagogiskt drama som metod i svenskundervisningen. Studiens undersökningsfrågor har levt under arbetets gång och funnits i åtanke under varje kapitel och avsnitt som skrivits. I uppsatsens inledning förs en argumentation kring den praktisk-estetiska kunskapen i skolan som inte värderas lika högt som den teoretiska kunskapen, vilket är ett skäl till att pragmatismen och Deweys syn på lärande används som en av de två teoretiska utgångspunkter i denna uppsats. Den andra teoretiska utgångspunkten är Sternudds teoretiska konstruktion av fyra dramapedagogiska perspektiv (Sternudd 2000). Uppsatsen är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ studie där insamlade data har analyserats med inspiration av fenomenografin. Resultatet presenteras såväl i diagram som i löpande text och sorteras under beskrivningskategorier i avsnittsrubriker. Det framkommer att pedagogiskt drama uppfattas som en lustfylld metod i undervisning men som kräver tid och engagemang av lärare. Denna studie visar att pedagogiskt drama främst används för att utveckla elevernas muntliga språkfärdigheter i ämnet svenska men också för att ge dem möjlighet att utveckla ett demokratiskt tänkande och för att stöda och stärka deras samarbetsförmåga.

Sammanfattning Detta examensarbete ämnar undersöka sambandet mellan dramapedagogik och språkutveckling i förskolan. Syftet med studien är att undersöka om dramapedagogik har potential att främja ordinlärning i förskolan. Mer specifikt kommer studien handla om att titta på sambandet mellan dramapedagogik och barns ordinlärning där sammanhanget är sagoberättande. Studien beskrivs som en kvasiexperimentell interventionsstudie med för- och eftertester, där barnsamtal är ett verktyg. Interventionerna består av sagoberättande och att implementera dramapedagogik vid sagoberättande. Resultatet indikerar att det finns intressanta kopplingar mellan intervention och bakgrundsvariabler som kan vara intressanta att forska vidare på. Denna studie är emellertid för liten för att kunna dra avgörande slutsatser om huruvida dramapedagogik kan främja språkutvecklingen i förskolan. Vi kan dock dra slutsatsen att studien pekar på vissa skillnader mellan de båda metoderna. Dessa skillnader har alltså att göra med de bakgrundsfaktorer vi tagit hänsyn till i studiens genomförande

Hållbar utveckling är ett komplext och samhällsdebatterat ämne världen över där frågor diskuteras som belyser vikten av att leva och agera hållbart för att inte äventyra kommande generationers möjligheter till försörjning. Barn och unga har därför en viktig roll i debatten om hållbar utveckling, där grunderna för en hållbar livsstil anses läggas i barndomen. Därför väcktes frågan hos oss om “Vilka undervisningsmetoder anser forskningen effektiv och lämplig att använda vid undervisning om hållbar utveckling?" och därmed är syftet i denna kunskapsöversikt att undersöka och få en djupare förståelse för hur hållbar utveckling bör undervisas i SO-undervisningen i årskurserna F-3. För att hitta forskning kring det valda ämnet gjordes strukturerade sökningar i olika databaser där relevanta sökord användes för att hitta vetenskapliga artiklar som berör det valda området. Forskningen visar på att olika undervisningsmetoder såsom lek, pedagogiskt drama, utomhusaktiviteter, samverkan, läs och skrivaktiviteter är effektiva och lämpliga att använda i undervisningen om hållbar utveckling. Forskningen belyser även vikten av en elevcentrerad undervisning. Där det är viktigt att ta hänsyn till elevernas etik, moral samt känslor för att synliggöra och diskutera dessa för att skapa ett kritiskt tänkande. Det är således viktigt att använda kreativa undervisningsmetoder och elevinflytande i SO-undervisningen om hållbar utveckling för att konkretisera ett komplext ämne för elever i förskoleklassen och lågstadiet.

Estetiska uttrycksformer, däribland drama, ska enligt läroplanen ha en plats i skolans verksamhet. Samtidigt läggs mer fokus på de mätbara kunskaperna vilket resulterar i att de estetiska ämnena bortprioriteras. Syftet med studien är därför att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt pedagoger använder dramapedagogik på lågstadiet. För att svara på denna fråga användes de didaktiska frågorna: varför, i vilka sammanhang, hur och när lärare och fritidspedagoger använder dramapedagogik i sin undervisning på lågstadiet. Genom intervjuer kunde olika teman identifieras. På frågan om varför dramapedagogik används framkom det att arbetssättet är inkluderande och lustfyllt samt att det gynnar den socioemotionella utvecklingen. Angående sammanhang ansåg pedagogerna att arbetssättet passar i de flesta sammanhang genom olika dramapedagogiska metoder som inte är bundna till något specifikt skolämne. Vid frågan hur frekvent arbetssättet används i verksamheterna kunde aspekten av tidsbrist urskiljas vilket är anledningen till att större projekt såsom pjäser och musikaler inte sker i samma utsträckning som förr. Tidsbristen förklarades med den nuvarande läroplanens införande. Slutsatsen var att pedagogerna använder sig av dramapedagogik på olika sätt som inte behöver vara krävande tids- eller kunskapsmässigt. Dramaarbetet tycks enligt pedagogerna berika elevernas skoldag och därmed gynna inlärningen vilket i sig är en stor anledning till varför arbetssättet nyttjas i svenska klassrum.

Genom en interpretativ fenomenologisk analys av dramapedagogers syn på dramapedagogik som demokratiarbete, syftar studien till att öka kunskapen om hur dramapedagoger upplever demo­kratins väsen och hur detta konkretiseras och utspelas i deras praktik. Uppsatsen syftar bidra till förståelsen av dramapedagogikens potential och didaktik att i praktiken verka i glappet mellan ett svävande och generellt - i styrdokument formulerat - samhälleligt demo­krati­uppdrag och fördjupade, mer komplexa insikter om demokratis väsen. I bakgrunden lyfts demokratins nedgång globalt sett samt kritik mot att demokrati­perspektiv­en i svenska läroplaner och läromedel rört sig mot ekonom­isk liberalism och ensidigt fokuserar på en formande aspekt. Vidare lyfts beskrivningar av dramapedagogik som ett demokratiskt arbetssätt. Som teoretiska perspektiv på demokrati, dialog, lärande och för­ändrings­processer tas begrepp som dialogism, det flerstämmiga klassrummet, transgressive learning, norm­kritisk pedagogik, trans­kontextualitet, vita activa, etisk stress och paktivitet upp i uppsatsens teoridel via tänkare som Arendt, Bateson, Bornemark, Dewey, Dysthe, Freire och hooks. Det empiriska materialet som består av tre djupintervjuer och ett fokussamtal med dramapedagoger, redovisas och analyseras genom en klustermodell samt en fiktiv tolkande dialog mellan nämnda tänkare. Resultatet stärker tidigare forskning och bidrar med fördjupning om hur dramapedagogik kan ses som ett politiskt, demokratiskt förändringsarbete och möjliggör komplexitet och trans­kontext­ualitet samtidigt som den uppmuntrar ställnings­taganden och demokratiskt hand­lande. I motsats till en nyliberal logik av individualism och konkurrens, kan dramapedagogik sägas förena människor genom samspel mellan individers unika särarter och leda till mångfald och växande. Resultatet lyfter en syn på demokrati och drama­pedagogisk praktik som krävande, gränsöverskridande och normkritiskt förändrande.

Syftet med denna uppsats är att utifrån ett historiskt perspektiv undersöka tidskriften DramaForum. Med socialkonstruktionell ansats genomförs två delundersökningar, en narrativ och en diskusanalytisk, av tidningens plats i svenska dramahistoria. För det första tar studien del av redaktörens berättelse om omständigheterna runt tidningens start, livsålder och nedläggning. redaktörens berättelse analyseras med narrativ metod och presenteras i form av episk dikt med skaldens kommentarer. För det andra undersöker studien dramapedagogiken ur identitetsperspektiv och undersöker vilken syn på dramapedagogiken som speglas i inledarna till DramaForum. Studien analyserar diskurserna som träder fram i tidskriftens inledare och beskriver/skapar dramats identitet i Sverige 2004-2016. Studien drar slutsats att dramats identitet framstår som en syntes av olika delar: Stridslysten Kämpe, Färgrik Växthus, Allkonstverk och Demokratins Röst. Ämnets mångfalld, starkapersonligheter och förgrundsgestalter, brinnande itresse för demokratiska frågor höjer dramats status och förstärker dramapedagogernas självbild. De framstående diskurserna Dramats kamp, Dramats kraft, Färgrik drama och hinder på vägen kan kopplas till framträdande teman i redaktörens berättelse om svåra utmaningar, starka personligheter, dynamiska tiden, gemensamt arbete och intentionen att förändra världen till en bättre plats. Utifrån Hammaréns och Johanssons begrepp kan diskurser och teman i redaktörens berättelse vävas samman till en enhetlig bild av drama i Sverige under 2004-2016 och blir till "broar" som kopplar drama till den sociala. kulturulla och utbildnings-omvärlden.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar av och kunskaper kring att arbeta med genus och drama samt att belysa vilka eventuella utmaningar de möter i arbetet. Studien präglas av kvalitativ metod och utgår ur ett socialkonstruktionistisk perspektiv. Vår ambition var att samla in pedagogernas erfarenheter och uppfattningar i relation till hur normkritisk pedagogik och genusfrågor synliggörs i barns dramalek därför har vi använt intervjuer som datainsamlingsmetod. Resultatet visade att samtliga intervjuade pedagoger uppfattar och använder drama som en pedagogisk kontext för att undersöka jämställdhet tillsammans med barn på ett lekfullt sätt. Detta, i sin tur, belyser dramas kraft som ett normbrytande pedagogiskt verktyg. Resultatet visade även hur pedagogernas förhållningssätt i relation till normer och stereotyper påverkar och utformar sättet barn upplever normer och stereotyper samt hur dramapedagogik bidrar till barns normkritiskt tänkande. Till sist, tydliggjordes hur viktigt pedagogernas medvetandegörande och närvaro är för att styra lärandet utifrån barns behov, medan olika utmaningar som uppstår bör lösas genom en god kollegial och föräldrasamverkan., The purpose of the study was to investigate educators' perceptions of and knowledge about working with gender and drama and to shed light on the possible challenges they face in their work. The study is characterized by a qualitative method and is based on a social constructionist perspective. Our ambition was to collect the educators' experiences and perceptions in relation to how norm-critical pedagogy and gender issues are made visible in children's drama play, which is why we have used interviews as a data collection method. The results showed that all interviewed educators perceive and use drama as a pedagogical context to investigate gender equality with children in a playful way. This, in turn, highlights the power of drama as a norm-breaking pedagogical tool. The results also showed how the educators' attitudes in relation to norms and stereotypes affect and shape the way children experience norms and stereotypes and how drama pedagogy contributes to children's norm-critical thinking. Finally, it was clarified how important the educators' awareness and presence is to guide learning based on children's needs, while various challenges that arise should be solved through good collegial and parent collaboration.

Studien syftar till att analysera sanfolkets existentiella riter och transformativa processer ur ett dramapedagogiskt perspektiv. Bakgrunden avgränsas till att undersöka och redogöra för Ju/’hoansifolkets etnografi, kosmologi samt riter med fokusering på de transformativa processerna. Metodansatsen är en aletisk och objektiverande hermeneutik med ett abduktivt tillvägagångsätt. Tidigare forskning belyser det antropologiska perspektivet på riter, Ju/’hoansis ontologiska transformationer samt beröringspunkterna mellan antropologi och teater. Den teoretiska referensramen redogör för det dramapedagogiska paradigmet och dess olika tolkningar på transformativa och kommunikativa kunskapsprocesser. I analysen redovisas resultatet med hjälp av rotmetaforer med den mest framstående korrelationen; den ontologiska pluralismen. Genom analysen framträdde även ett övergripande tema av det upplevelsebaserade kontinuumet. Resultatet och metodansatsen revideras i diskussionen., The study aims to analyze the existential rites and transformative processes of the san people from a drama educational perspective. The background is constrained to examining and describing the Ju/’hoansi people's ethnography, cosmology and rites with a focus on the transformative processes. The method approach is alethic and objectifying hermeneutics with an abductive reasoning. Previous research sheds light on the anthropological perspective on rituals, Ju/’hoansi’s ontological transformations and the points of contact between anthropology and theatre. The theoretical frame of reference describes the drama educational paradigm and its different interpretations of transformative and communicative learning processes. In the analysis, the results are reported using root metaphors with the most prominent correlation; the ontological pluralism. Through the analysis, an overarching theme of the experience-based continuum also emerged. The result and the method approach are revised in the discussion.

The background for this study is the immediate readjustment to distance work for drama- and theatrepedagocial-education due to the Covid-19 pandemic during the spring of 2020. Central for these educations is the focus on interplay, aesthetic processes, leadership and physical embodiment, which heavily relies on interaction together with the group in a common physical space. Because of this, the educations were introduced to several challenges when the classroom was replaced with a digital room. In this study, I have researched teacher’s perceptions of challenges and opportunities’ in regards to distance education through a phenomenographic approach. The empirical data for this study have been gathered through 8 in-depths interviews with teachers at drama- and theaterpedagocial educations in Sweden. The result shows that the teachers in this study perceive the conditions to operate full time drama- and theatrepedagocial-education on distance are limited. The reasons for this is that the teachers experience essential moments in the education, especially physical embodiment and leadership training, as limiting. However, the teacher describe that they have learned a lot from distance teaching and that they perceive opportunities with some elements of distant teaching. Opportunities with distant education that the teachers present are the ability to include participants on a digital platform that for different reasons cannot participate in the classroom. The experience of distance work has created possibilities to invite guest lecturers from around the world through a link. Teachers also perceive possibilities to keep in contact with student groups that are spread out in different geographical locations during longer internship periods. Difficulties with distance education are teacher perceptions of digital education being tiresome for both teachers and students, since energy and focus disappear in distance work. The teachers in this study describe great difficul, Bakgrunden till den här studien är den omedelbara omställningen till distansarbete för drama- och teaterpedagogutbildningarna på grund av Covid -19 våren 2020. Centralt i dessa utbildningar är att fokus ligger på samspel, estetiska processer, ledarskap och fysisk gestaltning, vilka i stor del bygger på att undervisningen sker tillsammans med gruppen i samma rum. Därför ställdes utbildningarna inför en hel del utmaningar när klassrummet byttes ut mot ett digitalt rum. I den här studien har jag med fenomenografisk ansats undersökt lärares uppfattningar om möjligheter och svårigheter med distansundervisning. Studiens empiriska underlag har hämtats från intervjuer med 8 lärare vid drama- och teaterpedagogutbildningar i Sverige. Studien resulterade i ett utfallsrum med 4 beskrivningskategorier: Drama på distans som: luckor i fundamentet, trubbiga verktyg, separerade arbetsytor, och ny design. Resultatet visar att lärarna i denna studie uppfattar att förutsättningarna för att bedriva drama- och teaterpedagogutbildningar som heltidsstudier på distans som begränsande. Anledningen till detta är att grundläggande moment i utbildningarna, som gemensamt fysiskt gestaltande och ledarskapsträning, är svåra att genomföra. Däremot beskriver lärarna att de fått med sig en hel del ny kunskap och erfarenhet av distansarbetet och ser möjligheter med att använda sig av vissa moment i utbildningarna på distans. Möjligheter med distansarbete som lärarna i studien pekar på är att det går att inkludera deltagare, som av olika anledningar inte kan närvara i klassrummet, genom att ha med dem på en digital platta. Erfarenheten av distansarbete har även skapat förutsättningar för att bjuda in gästföreläsare från hela världen via länk. Lärarna uppfattar dessutom att det finns möjligheter att hålla kontakt med studentgrupperna då dessa befinner sig utspridda på olika platser för längre praktikperioder. Svårigheter med distansarbete enligt studien är att lärarna uppfattar det digitala arbetet

Den här studien grundar sig på en problemformulering om att det finns en brist på metoder för att göra det möjligt för träningsskolans elever att meningsfullt delta i dramaundervisning. Genom metoden deltagande aktionsforskning har studien velat undersöka vilka metoder som kan användas och hur dessa kan introduceras. En fokusgrupp bestående av två lärare och deras elever har deltagit i studien. Datainsamlingen har skett genom att två dramalektioner har iscensatts som sedan har observerats och efter det har deltagande lärare intervjuats genom reflekterande frågor. Analysen har genomförts med hjälp av teorier kring perception/sinnesupplevelser, kognition, de tre spektra och lek som övergår till drama. Resultatet visar att sinnesupplevelserna stärker elevernas upplevelse av dramat och att dessa upplevelser, särskilt det taktila sinnet, blir en väg att tillgängliggöra drama och ge eleverna en mening i sammanhanget. Det har skapat möjligheter för varje elev att delta utifrån sina förutsättningar och därmed kunnat ta del av undervisningen. Lärare i roll är en annan metod som ökar spänningen i klassrummet och gör att eleverna kan få vara med och påverka dramat. I resultatet har det framkommit att metoden som använts har fångat elevernas uppmärksamhet, även de elever som lärarna inre trodde skulle fångas. Vad som också kommit fram i resultatet är att dramaundervisning kan bidra till att lek uppstår spontant hos eleverna.

Dennas uppsatsen är en del av kandidatprogrammet i estetiska ämnens didaktik drama/teater, närmare bestämt kursen Självständigt arbete - kandidatuppsats i Drama/teater. Uppsatsen befinner sig inom det dramapedagogiska forskningsfältet och kan placeras inom det Sternudd (2000) definierar som det konstpedagogiska perspektivet (se sida3). Teaterföreställningen Där skoven skaver med efterarbete är central i denna uppsats och gjordes av mig i samband med kandidatprogrammets kurs Scenisk produktion - konstnärlig gestaltning inför publik våren 2019. Teaterföreställningen handlar om bipolaritet och har ett tillhörande dramapedagogiskt efterarbete. Uppsatsens syfte är att lyfta fram eventuell insiktbildning som publiken själva upplever genom teater och dramadidaktiskt arbete, med forskningsfrågorna: Upplever publiken representerad av intervjupersoner att de fått nya insikter eller kunskaper efter Där skoven skaver? Och vad kan ha lett till att intervjupersonernas eventuellt fått nya insikter eller kunskaper genom Där skoven skaver? Studiens empiri baserar sig på intervjuer gjorda med sju personer baserade på ett subjektivt urval av Där skoven skavers publik och deltagare på tillhörande efterarbete. Intervjuerna bearbetades genom en fenomenologisk inspirerad analysprocess där intervjupersonernas eventuella upplevelser av ny kunskap lyfts fram. Resultatet diskuteras därefter i relation till tidigare forskning samt Bolton (2008) fyra former av lärande, Boltons begrepp att skydda in i känslor, Wiechels tre steg till inlevelse och rolltagande utifrån Grünbaum (2009), Vygotskijs (1978) teori om proximala utvecklingszon samt Goffmans (2011) stigmabegrepp. Uppsatsen konkluderar att publiken upplever en vidgad kunskap genom Där skoven skaver och en kombination av teaterföreställningens trovärdighet, publikens inlevelse, igenkänning och bearbetning av teaterföreställningen samt samtal mellan publikens medlemmar i efterarbetet var viktigt för publikens upplevda lärande.

This study is based on a theatre project which was carried through in spring 2020. The purpose of the study is to examine the role of the pedagogue in making the children co-creators in the production of the performance. The study is made in a drama pedagogical context, based on the art pedagogical perspective. The background answers to the inquiry about what a drama teacher is and does. Previous research describes various role functions that pedagogues, teachers and adults can take on in an artistic process together with children. The theoretical framework is based on Hart's theory of participation. The researcher in this study was also the pedagogue in the project being investigated and therefore conducts the study as a reflective practitioner. The analysis is performed according to the method of grounded theory. The result presents three parallel creative processes; Create for the group + Creative with the help of techniques/tools and Receptive listening + Creative through experience and Create with consideration + Indirect creating. It appears that the pedagogue works to create conditions for the children to become co-creators. She reflects on being transparent and on her own role. The children become particularly co-creative through the play that they themselves initiate in gaps that arise when the pedagogue backs away. Through play, they were able to develop their characters and stories. It was also through play that the children made a selection of the material that then became the basis for the show. In the last part of the project, the pedagogue stages the play with two professional actors without the children that in the end receives the performance as an actualization of their own work. The pedagogue and the actors create with consideration and the children become involved through an indirect creation. The study discusses pedagogy as an offer as well as new ways of working further with and highlighting the drama teacher's competence in creative processes.

This article is aimed at exploring the political characteristics of the drama space, which reflects, juxtaposes, and opposes particular sites in a participant’s everyday life, such as the school. By putting spatial theories to work, this article investigates the drama space belonging to an all-girls community group in Sweden, participation in which is voluntary and where the artistic work produced relies on a democratic process, with the girls’ input being vital. I conceptualise the drama room as a heterotopia that functions as an exclusive and excluding space as a well as a space of resistance. Based on interviews with the girls, this ethnographic study challenges the conventional notion that applied drama is only an interrelational matter between the drama participants. By examining the drama room’s role as the ‘other place’ in the girls’ everyday lives while being connected to ‘everyday’ places, this article demonstrates the drama room as an important space for the girls to have agency, there and elsewhere. When placing space and place in the foreground, a ‘dramaspaceknowledge’ emerges, the influence of which stretches beyond the drama room. This article argues that the girls’ dramaspaceknowledge is utilised when creating a performance and while challenging structures and norms elsewhere, such as in their schools and communities.

En pedagogisk metod som på vissa håll förekommer i sfi-undervisning är dramapedagogik. Syftet med studien är att undersöka elevers upplevelser av dramapedagogisk sfi-undervisning. Materialet har inhämtats genom fokusgruppsamtal. Transkriptionerna har analyserats till innehåll och sekventiell organisering. Resultatet visar på att dramapedagogisk undervisning skiljer sig från den övriga undervisningen så till vida att deltagarna övar mer på att prata och upplever större verklighetsförankring i dramat. Några deltagare känner sig tryggare att prata svenska under dramalektionerna. Det framkommer också att deltagarna socialiserar mer med varandra på dramalektionerna och att dramapedagogens relation till gruppen har stor påverkan. De känslomässiga upplevelserna är varierade om än till största delen positiva och inkluderar bland annat glädje och motivation men också nervositet.

SammanfattningStudiens syfte är att undersöka föreställningar om dramapedagogik ur ett elevperspektiv i en svensk grundskola. En dramapedagog och elever i sjuårsåldern har observerats och intervjuats. För att uppnå syftet med studien ställs följande frågor:-Hur beskriver och framställer elever och lärare de dramapedagogiska aktiviteter och processer de gemensamt deltar i? -Vilka betydelser tillskriver elever och läraren de dramapedagogiska aktiviteter och processer de gemensamt deltar i? -Hur kan detta förstås ur ett narrativteoretiskt perspektiv? I studien används narrativ analys och sociomateriell ansats för att analysera och förstå föreställningar om dramapedagogik. Genom att fokusera elever och lärares processer i undervisningen och i dessa inkludera det inflytande materialitet har, konstrueras narrativ i tät förbindelse med - Rum, Kropp och Tillblivelse – och där fiktionella rum ges en central betydelse. Studiens resultat visar att dessa narrativ erbjuder elever möjlighet att bli till på andra sätt än att socialiseras in i önskvärda beteenden. Erbjudanden som kan handla om att bli till som aktör med stort handlingsutrymme i samspel med andra aktörer, mänskliga och icke-mänskliga. Resultatet visar även att materiella ting kan fungera som broar men också som barriärer för elevers prövande i deras väg mot och inom fiktionen., The purpose of the study is to investigate conceptions of drama pedagogy from a student perspective in a Swedish elementary school. A drama educator and students at the age of seven have been observed and interviewed. To achieve the purpose of the study, the following questions are asked:-How do students and teachers describe and portray the drama pedagogical activities and processes they jointly participate in?-What meanings do students and teachers ascribe to the drama pedagogical activities and processes they jointly participate in?-How can this be understood from a narrative theory perspective?The study uses narrative analysis and socio-material approaches to analyze and understand conceptions of educational drama.By focusing students and teachers processes in teaching and including the influential materiality, narratives are constructed in close connection with - Room, Body and Becoming/meaning-making - and where fictional spaces are given a central importance. The study's results show that these narratives offer students the opportunity to become other than socializing into desirable behaviors. Offers that can be about becoming a performer with a great deal of agency in interaction with other performers, human and non-human. The result also shows that material things can function as bridges but also as barriers for students' trials in their path towards and within fictionKeywords: Drama in education, fictional spaces, narrative, actors-network theory, elementary school

Dramarummet som heterotopiI detta paper utforskar och konceptualiserar jag dramarummet tillhörande enteatergrupp för tjejer. Empirin i detta paper kommer från samtal med tjejer iåldrarna 13-24 år som är deltagare i community-teatergruppen och derastankar om meningsskapande genom drama och teater. Jag utgår frånFoucaults tankar om heterotopi för att utforska hur lärandet som sker idramarummet är både separat och sammankopplat med lokal kultur, historiaoch normer. Foucault använde sig av heterotopi-begreppet för att visa på hurvissa platser fungerar som arenor för motstånd genom att vara bådesammankopplat men också utanför samhällskroppen. Heterotopin är, för attanvända Foucaults egna ord,“in relation with all other sites, but in such a wayas to suspect, neutralize or invert the set of relations that they happen todesignate, mirror, or reflect”. Genom att vara en heterotopi i relation tilltjejernas vardagsplatser så som hem och skola diskuteras hur dramarummetkan bli en central arena för såväl motstånd som dialog.

Denna studies syfte är att undersöka på vilka sätt mening skapas i klassrummet med hjälp av ett dramapedagogiskt arbete, samt hur arbetet kan bidra till utvecklad förståelse av en text. I studien används forskningsfrågorna: vilka meningsskapande processer sker när elever arbetar med dramatisering av text? och: på vilka sätt rör sig eleverna genom olika litterära föreställningsvärldar under processen? Studien nyttjar ett sociosemiotiskt perspektiv, men skriv- och dramaprocesser analyseras också utifrån byggandet av litterära föreställningsvärldar. Med ett etnografiskt förhållningssätt utfördes dels en deltagande observation av arbetet med en dramatisering av ett stycke ur Alf Henrikssons bok Asken Yggdrasil, och dels en serie semistrukturerade intervjuer av eleverna i den berörda klassen. Analysen av resultatet visar att de meningsskapande processer elever får uppleva bidrar till ett ökat engagemang och glädje inför arbetet. Flera förmågor tränas samtidigt som förståelse av en text arbetas med. Med hjälp av drama som en estetisk lärprocess ges eleverna möjlighet att förstå världen tillsammans med andra och på så sätt skapa betydelse i sitt eget lärande, och sina egna liv.

I denna kvalitativa fallstudie, som främst tagit stöd i sociokulturell teori, undersöktes hur det muntliga berättandet, med temat utanförskap, påverkade ett dramaarbete med statyövningar bland lågstadieelever. Studiens fokus omfattade även hur eleverna förhöll sig i den uppkomna fiktionen samt hur reflektion, i och ur handling, bidrog till nya insikter och erfarenheter. Syftet var att försöka fylla det glapp som tidigare forskning kring muntligt berättande kopplat till dramaverktyget uppvisat samt att utforska det muntliga berättandets inverkan på eleverna i relation till dramaövningarna. Ett annat syfte var att utforska hur eleverna använde sig av fiktionen, i såväl övningar som i reflektionen, i och ur handling samt om reflektionen kunde bidra till nya insikter. Ambitionen var att hitta nya aspekter i arbetet med drama där fiktionen kan ge eleverna möjlighet till ökad förståelse för sig själva och andra i samspel för att på sikt bidra till ett bättre klassrumsklimat. Studien genomfördes med hjälp av deltagande observationer, videofilmning samt gruppintervjuer som transkriberats och prövats i tre olika analysmetoder såsom analys av observationerna, innehållsanalys samt en egenhändigt komponerad baklängesanalys. Resultaten i studien visar att det fria muntliga berättandet fångade elevernas uppmärksamhet och lät dem identifiera sig med berättarkaraktärerna vilket gav eleverna handlingsberedskap inför övningarna. Berättarens engagemang och berättelsens affektiva element påverkade eleverna emotionellt vilket skapade ett engagemang och en motivation att delta i statyövningarna. Berättelsen skapade en fiktion som eleverna utforskade med hjälp av statyskapande där pedagogens meningserbjudanden bidrog till att statyerna levandegjordes och att handlingsutrymme skapades. Fiktionen, och framförallt de förändringar som eleverna skapade, gav avtryck i deras reflektioner såväl i som ur roll och bidrog till ett gemensamt erfarande kring temat utanförskap.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka om och hur drama används i fritidsverksamheten med fokus på utveckling i barngruppen. I arbetet tas forskning om drama och olika dramapedagogiska perspektiv upp samt teorier om interaktion och grupprocesser. För att besvara frågeställningarna genomfördes intervjuer med fritidspersonal med erfarenhet av arbete med drama i fritidshem. I resultatet redogörs att drama är ett arbetssätt som bidrar till att få en bra sammanhållning, trygghet och tillit i gruppen. I resultatet visas det att användning av till exempel rollspel skapar en trygg gruppsammanhållning i gruppen. Ett hinder för att kunna arbeta ytterligare med drama är brist på personal. Det finns möjligheter med drama som metod för att utveckla självkänsla samt sammanhållning i barngruppen.

Denna kvalitativa studie syftar till att synliggöra hur dramapraktiserande pedagoger i förskolan ser på relationen mellan drama och förskolans läroplan. Uppsatsen utgår från följande forskningsfrågor: Vilka är dramapraktikernas upplevelser av svårigheter, möjligheter och utmaningar som finns inom drama utifrån läroplanens skrivning om uppdrag och värdegrund? Vilka är dramapraktikernas upplevelser av svårigheter, möjligheter och utmaningar som finns inom drama beträffande mål, riktlinjer och dokumentation som det skrivs fram i läroplanen? Fokussamtal med fyra dramapraktiker i förskolan har genomförts för att undersöka deras upplevelser av vilka svårigheter, möjligheter och utmaningar som finns inom drama utifrån läroplanen. Av de omständigheter som påverkar förutsättningarna för drama i förskolan och som framträder när resultaten tolkas märks följande: Dramaämnet beskrivs mycket kortfattat i läroplanen och hamnar i skymundan av teoretiska naturvetenskapliga discipliner. Det är svårt att mäta resultat och sätta upp förutbestämda mål i skapande dramatiserande verksamhet. Det finns svårigheter med att dokumentera drama, då det av den som leder dramatiseringen krävs stor närvaro och ett nära deltagande. Resultaten diskuteras utifrån onto-epistemologisk teori, med ett särskilt fokus på pedagogisk dokumentation.

Detta är en kvalitativ studie med ett hermeneutiskt anslag skrivet ur en dramalärares synvinkel om praktisk kunskap inom estetiska ämnen på gymnasiet. Metoden kallas ”Södertörns-modellen”, en professionell induktiv metod baserad på en fenomenologisk introspektion som hänvisas till som handlingssituationen. De öppna frågorna gäller didaktik och frågor om skillnaden mellan estetisk och konstnärlig i ett pedagogiskt sammanhang. Inlärningen undersöks utifrån en verklig situation med hänvisning till Viola Spolins improvisationsmetoder och särskilt koncentrationspunkten (POC), där studenten är sido-coachad. Tekniken är alienation som beskrivs uti-från ett teaterperspektiv. Genom stöd av teaterpraxis och filosofer som John Dewey, Hans-Georg Gadamer och Susanne Langer, kunskapsteori, metodik för teori och praktik, vägs samman för att beskriva och analysera hur lärandet sker. Ett kritiskt tolkningsutrymme med hänvisning till Platon och Sokrates blir logiken av en hermeneutisk öppenhet. Metoden som sådan bygger på ett dialektiskt förhållande, vilken var grunden för hur både lärandet i handlingssituationen och forskningens framskridande. För att ge svar på vilken kunskap som beskrivs i den svenska sko-lans styrdokument har begreppen för kunskap granskats genom en innehållsanalys. Det finns en dialog mellan teori och praktik för att ta reda på om det finns någon skillnad mellan estetisk och konstnärlig kunskap, där Aristoteles spelar en roll, när ett nytt förslag med estetiska ämnen som åter obligatoriska i gymnasieskolan inom kort introduceras., This is a qualitative study with a hermeneutical approach written from a drama teacher's point of view on practical knowledge in aesthetic subjects in a secondary school. The method is referred to as “the model of Södertörn”, a professional inductive method based on a phenomenological introspective referred to as the situation of action. The open questions concern didactics and questions about the difference between aesthetic and artistic in a pedagogical context. The learning is examined based on an actual situation with reference to Viola Spolin’s methods of improvisation and point of concentration (POC), where the student is side–coached. The technique is alienation as described from a theatre perspective. Through the support of the theatre practice and philosophers such as John Dewey, Hans-Georg Gadamer and Susanne Langer, knowledge theory, methodology of the theory of practice are weighed together to describe and analyse how the learning occurs. A critical interpretation space with reference to Plato and Socrates becomes the logic of hermeneutic openness. The method as such is built on a dialectic relationship were the basis for how both learning and the research took place. In order to provide answers to what knowledge is, described as in the Swedish schools governing documents, the concepts of knowledge has been reviewed through a content analysis. There is a dialogue between theory and practice to find out, if there is any difference between aesthetic and artistic knowledge, where Aristotle play a role, when a new proposal for introducing aesthetic subjects as mandatory in secondary school makes a new entrance.

Den här studien vill bidra med kunskap kring normkritisk pedagogik inom dramapedagogiken i Sverige. Det genom att belysa det svenska DRACON-projektet ur ett normkritiskt perspektiv. Det svenska DRACON-projektet är en del av det internationella DRACON-projektet vars övergripande syfte var att bygga en bro mellan drama och konflikthantering. I bakgrunden till den här studien beskrivs dramapedagogik, svensk dramaforskning och internationell dramaforskning utifrån kritiska teorier. Normkritisk pedagogik är en kritisk pedagogik som vänder blicken mot maktstrukturer och privilegier istället för att fokusera på minoriteter eller förtryckta grupper. I det teoretiska perspektivet förklaras och fördjupas begreppet normkritisk pedagogik utifrån feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och kritiska vithetsstudier, funktionalitet, intersektionalitet och kritisk pedagogik. Syftet med den här undersökningen var att genom ett kritiskt makt- och identitetsperspektiv belysa det svenska DRACON-programmet. Det utifrån forskningsfrågorna: Vilka föreställningar om makt och identitet finns inbyggda det svenska DRACON-programmet? Hur förhåller sig dessa föreställningar till den normkritiska pedagogikens syn på makt och identitet? Studien genomfördes utifrån textanalys av boken DRACON i skolan. Analysen strukturerades med hjälp av en analysmall. Resultatet tyder på att DRACON-programmet i Sverige är inkluderande och försöker ta tillvara på alla deltagares erfarenheter. Samtidigt verkar programmet sakna ett ifrågasättande av kön och genus och fördjupade analyser kring makt. Spår av postkolonialism framträder i någon enstaka lek., The general aim of this study is to contribute to the knowledge of, so called, norm-critical pedagogy (normkritisk pedagogik) as part of Drama in Education in Sweden. This through looking at the Swedish DRACON-project from a norm-critical point of view. The Swedish DRACON-project is a part of the international DRACON-project which aimed at building a bridge between drama in education and conflict management. Norm-critical pedagogy is a Scandinavian term for critical pedagogy that focuses on the structures of power and privilege, rather than the oppressed. The pedagogy is explained in this paper and has its roots in queer pedagogy, queer theory, feminist theory, postcolonial theory and intersectional perspectives. The aim of this study was to look at the Swedish DRACON-project from the critical point of view of power, privilege and identity. The study examines the following questions: What conceptions of power and identity can be found in the Swedish DRACON-program? How do these conceptions relate to norm-critical perspectives of power, privilege and identity? The examination is done through text analysis of the book DRACON i skolan(DRACON in school). The results indicate that the Swedish DRACON-project is inclusive and tries to seize the experiences of all participants. At the same time the project seems to lack the questioning of gender and the immersing of analyzing power structures.

Syftet med studien har varit undersöka om Howard Gardners teori om multipla intelligenser kan användas som analytiskt redskap i en dramapedagogisk verksamhet på kulturskola. Detta har gjorts genom en autoetnografisk inspirerad studie på en kulturskola i Sverige. Studien har gjorts i två teatergrupper med deltagare i åldrar mellan 10 och 18 år. Ett dramapass har genomförts med varje grupp under ledning av författaren. Dessa pass har filmats och sedan analyserats för att beskriva hur Howard Gardners intelligenser visat sig i passen. Passen har också analyserats in i Mia-Marie Sternudds modell av dramapedagogikens fyra perspektiv. Det gjordes för att kunna tolka Gardners teori mot Sternudds modell och för att synliggöra hur de kan användas för att tolka ett dramapass. Resultatet visade att både Sternudds modell och Gardners teori är användbara i en dramapedagogisk verksamhet, men på olika sätt.

Denna studie har en fenomenologisk ansats och syftar till att undersöka och beskriva arbetsmarknaden för auktoriserade dramapedagoger i Sverige. Studien har genomförts genom triangulering med tre insamlingsmetoder: en kvantitativ web-baserad enkätundersökning där 113 RAD-medlemmar svarat, en kvalitativ mailintervju av utbildare på två dramapedagogutbildningar och ett kvalitativt fokussamtal med fem dramapedagoger. Materialet har analyserats fenomenologiskt med inspiration från främst Giorgis analysmetod. Resultatet visar att kommunala kulturskolan är den största enskilda arbetsgivaren för dramapedagoger och att dramapedagoger utanför kulturskolan finns anställda i många områden, dock inte alltid med titeln dramapedagog. Studien visar även att få dramapedagogtjänster utannonseras och att den vanligaste vägen till en dramapedagogtjänst går via kontakter/nätverk eller att omforma en befintlig tjänst alternativt frilansa/starta eget. Studien visar att trots svårigheter att hitta en heltidsanställning som dramapedagog upplever dramapedagoger en stor efterfrågan på och ett stort behov utav sin kompetens.