Search

När det kommer till förskolans utomhusmiljö inom forskningen har den inte fått lika stor uppmärksamhet som inomhusmiljön. Därför är vårt syfte med denna kunskapsöversikt att undersöka vad forskningen visar angående var och med vad barnen föredrar att leka när de får tillgång till utemiljön på förskolan samt hur miljön påverkar barnens lek. Vi har i kunskapsöversikten utgått från Nilholms modell Systematic Mapping and Analysis of Recearch Topographies (SMART) som består av sex steg att utföra en studie av forskning. I översikten ingår tio forskningsartiklar där majoriteten utgår från Gibsons teori om affordance. Resultatet av kartläggningen belyser att de miljöer barn föredrar att vistas i är bland de fasta installationerna och de naturliga miljöerna som innefattar öppna ytor, buskage eller grönområden. Även kullar och avskärmade platser ses som betydande platser av barnen. Dessa miljöer påverkar barnen att leka roll- och låtsaslekar och funktionella lekar där bland annat klättring ingår. Kartläggningen visar också att naturmaterialet är det material som barn föredrar att leka med. Lekar där vatten, sand, pinnar och löv ingår är föredragna bland dessa material och barnen samlar och utforskar materialet på olika sätt. Hur miljöerna och materialen används utomhus varierar beroende på hur gamla barnen är. De yngre barnen utforskar miljöer och material med sina sinnen där de känner och ser hur materialet förändras samt att de gärna utforskar med kroppen genom klättring på klätterställningar. De äldre barnen utforskar däremot miljö och material mer symboliskt. De föreställer sig att klätterställningar är båtar och sanden blir till te i tebjudningar, pinnar är ormbajs och stenar är elefanter. Kartläggningen visar även hur miljöer och materials egenskaper påverkar barnens lek genom att till exempel förändra gården genom att lägga till eller ta bort ett föremål på gården gör att barnens nyfikenhet väcks och de vill utforska de nya.

This essay delves into the question of whether the desire to understand children in their thought process can lead adults into interpret children ́s thoughts through their own worldview. It explores the idea whether it is futile to believe in the possibility of fully understanding and if we could benefit by surrender that notion. Inspired by Camus ́essay The myth of Sisyfos and Nagel ́s exploration of the subjective nature of experience in What is it like to be a bat? this essay grapples with the concept of absurdity and the question if Camus and Nagels ideas of absurdity can be helpful for adults in their challenge to grasp a child ́s perspective. Through an exploration of absurdity and a critical examination of adult’s belief in their ability to understand children, specifically concept such as child’s perspective in childhood sociology, this essay aims to shed light on the complex relationship between children and, adults emphasizing the importance of humility and recognizing the inherent limitations of whether a human being fully can understand another human being regardless age. Furthermore, the children ́s book Gropen is used to make visible the ideas about how the realities of children and adults are expressed.

Konst som undervisningsform i förskolan ur barns perspektiv är idag ett begränsat forskningsområde. Därför är syftet med studien att undersöka och analysera förskolebarns uttryck för och samtal om en föreställning med musik. Detta besvaras genom följande frågeställningar: På vilket sätt samspelar (eller samspelar inte) didaktiska och konstnärliga aspekter inför och under en föreställning med musik för barn i förskolan? Vad väljer barnen att återberätta efter en föreställning? Samt, Hur kommer föreställningens innehållsliga aspekter om känslor till uttryck hos barnen? Ett gestaltande arbete samt en kvalitativ forskningsmetod med utgångspunkt i videoobservationer och barnsamtal har genomförts. De teoretiska perspektiv som använts för att analysera det empiriska materialet är Nielsens (1998) musikdidaktiska aspekter, Corsaros (2018) teoretiska begrepp “tolkande reproduktion” som förstärks genom Halldéns (2003) resonemang om barns perspektiv, samt Biestas (2011; 2019; 2021) utbildningsfilosofi. Baserat på studiens syfte och frågeställningar visar resultaten att didaktiska och konstnärliga aspekter samspelar inför och under en föreställning med musik för barn i förskolan, men att det inte nödvändigtvis behöver betyda att barnen upplever att handlingens innehållsliga aspekter är de samma som skådespelarensemblen planerat för. Detta med utgångspunkt i att barnen som deltagit i studien både återberättat innehållsliga aspekter om känslor och händelser som berör föreställningens fantasivärld. Vidare visar resultatet att känslorna kommer till uttryck genom att barnen drar paralleller mellan det de upplevt i föreställningen och sin egen vardag. Parallellerna appliceras sedan i deras egen kultur, som i denna studie avser barnsamtalen.

Inflytande kring barns inomhusmiljö är ett forskningsområde som det idag finns ganska lite forskning inom, specifikt utifrån ett barns perspektiv. Syftet med studien är att ta reda på hur barns inflytande kan se ut i förskolans fysiska inomhusmiljö, genom hur barn beskriver och använder sina fysiska inomhusmiljöer. Vår teoretiska utgångspunkt som har använts i analysen är barns aktörskap, inflytande, barns perspektiv, barnperspektiv och handlingserbjudande. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod, walk-along-samtal för att samla in vårt empiriska material.Utifrån våra frågeställningar visar resultatet att barnen talar och beskriver sina rum på olika sätt. Det visar även att barns inflytande kan synliggöras genom förskolans olika möjligheter och begränsningar. Resultatet visar att barnen inte enbart använder sig av verbala handlingar utan även icke-verbala handlingar när det kommer till deras uttryck och handlingar. Det synliggörs även att barnen beskriver sina rum på olika sätt, beroende på den miljö de befinner sig i. Vissa rum beskriver barnen genom att leka med sina leksaker och i andra rum beskriver barnen materialet mer konkret. Slutligen visar resultatet också att barns inflytande kan ske i relation till något annat material, såsom i relation till en leksak.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka fritidshemslärares och elevers uppfattningar om samlingarssyften och genomförande. Följande forskningsfrågor har formulerats:- Vilka syften uttrycker fritidshemslärare respektive elever att olika samlingar har?- Vilka former av samling förekommer?- Hur ser elevers inflytande och delaktighet ut kring samlingars syfte, form ochgenomförande?En kvalitativ metod har använts för att få svar på studiens syfte och intervjuer har genomförts medsex fritidshemslärare samt med tre elevgrupper. Det har också använts observationer för att hasom underlag för intervjuerna med elevgrupperna. Resultatet visar att samtliga av studiensfritidshemslärare delar liknande uppfattning om samlingars syften. De uppfattningar somuttrycktes var att samling användes som ett informationstillfälle, incheckning av elever, genomgångav dagen samt fritidsråd. Det framgår i resultatet att formen på samlingarna såg olika ut eftersomfritidshemmen hade olika arbetssätt främst utifrån elevgrupperna och lokalerna. Samtliga avstudiens fritidshemslärare kunde ge exempel på när och hur eleverna var delaktiga och visadeinflytande genom exempelvis fritidsråd och röstning. Majoriteten av eleverna i studien uttryckteatt de fick vara med och bestämma på ett eller annat sätt. Samtliga elever i studien berättade att detdock fanns mycket de ville vara med och bestämma om och ändra på i samlingar.

Vi vill i denna studie lyfta barns perspektiv genom att undersöka barns uppfattningar av inkludering och exkludering i förhållande till kamratrelationer på förskolan samt dilemmat ”alla får vara med”. Studien bygger på gruppintervjuer med förskolebarn. För att undersöka och få svar på studiens frågeställningar genomfördes 15 gruppintervjuer med totalt 50 barn i 4 - 6 års ålder på tre olika förskolor i Halland. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i dilemmaperspektivet, vilket innebär att dilemman diskuteras utifrån flertalet synvinklar utan att fastställa en rätt eller fel sanning. Resultat och analys visar att barnen satte inkludering och exkludering i relation till att få vara med eller inte få vara med och hur det kan kännas. Barnen uttryckte sig verbalt om detta i relation till ett filmavsnitt från serien ”Djuren på Djuris”, men även i förhållande till kamratrelationer. Slutsatsen visar att barnen verbalt uttryckte att det fanns ett dilemma gällande att få vara med eller inte i lek med andra. Detta framgick då barnen nämnde att det var lika viktigt att inkludera kamrater i lek som att få sin röst hörd i att vilja att alla inte alltid måste vara med i alla lekar., In this study we want to highlight children’s perspective by examining children’s perceptions of inclusion and exclusion connected to peer relationships in preschool and the dilemma of “everyone gets to join”. The study is based on interviews with preschool children. We interviewed a total of 15 groups with a total of 50 children in the ages 4 – 6 years old in 3 different preschools in Halland, to answer the questions posed in this study. The study takes its theoretical starting point from the dilemmaperspective which means that dilemmas are discussed based on the majority of points of views without establishing a right or wrong truth. The results and analysis show that the children mainly expressed themselves verbally about inclusion or exclusion in relation to being allowed to participate or not and how that can feel. The children verbally expressed this both in relation to the characters in the episode in the series “Djuren på djuris”, but also in connection to peer relationships. The conclusion shows a dilemma regarding being allowed to participate in play with others as the children mentioned that it was just as important to include peers in play as to having their voices heard in wanting that everyone does not always have to join.

Bakgrund:Pedagogers ledarskap är viktigt i arbetet med att barn ska känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen och i barns identitetsskapande. Barnen ska under sin förskolevistelse ges möjlighet till att känna trygghet, utvecklas och samspela tillsammans med andra vilket är något som både Läroplan för förskolan (Lpfö18, 2018) och Skollagen (SFS 2010:800) lyfter. Styrdokumenten tar tydligt upp vad och varför men har en otydlighet i hur, vilket gör att pedagogerna får ett stort ansvar i denna process. Barnens perspektiv är en central del i förskolans verksamhet och ska också tas i beaktning i denna process. Arbetet med barns inkludering blir på så sätt viktigt och behöver göras i samråd med både vuxna och barn. Syfte:Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare talar om sina strategier för att få alla barn att känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen på förskolan. Syftet är också att undersöka hur barns perspektiv tas i beaktning i arbetet för att främja den sociala gemenskapen. Metod:I denna studie har kvalitativa intervjuer tillämpats. Då studien undersöker förskollärares enskilda åsikter och tankar har semistrukturerade intervjuer använts som metod. Det möjliggör att ställa följdfrågor som kan bidra till mer utförliga svar från informanterna. Sju förskollärare på sju olika förskolor har intervjuats i studien. En tematisk analys har använts vid analyserandet av de insamlade intervjumaterialet. Resultat:Resultatet visar att förskollärarna anser att olika arbetssätt och metoder samt förhållningssätt är gynnande för barns inkludering i den sociala gemenskapen. De arbetssätt och metoder som blivit synliga i resultatet är att arbeta med mindre barngrupper, språk, gruppstärkande aktiviteter och material samt samlingar. Det har också visat sig att miljön på förskolan och ett väl fungerade arbetslag kan ses som betydelsefullt i arbetet för att främja sociala relationer. Det har framkommit att förskollärarna framhåller sitt förhållningssätt som bi

I den tidigare forskningen beskrivs anpassningar utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv där forskningen visar på att barn som ofta faller utanför normen är bärare av problemet. Förskolepersonalen ser ofta problemsituationer som någonting negativt där problemet ligger hos individen. I den nyare forskningen ses problemsituationer i stället som en brist i omgivningen kring individen, där anpassningen främst bör ske i verksamhetens utformning. Syftet med studien är att via semistrukturerande intervjuer med förskollärare undersöka vad förskollärarna berättar om hur de arbetar med anpassningar både enskilt och i grupp i det vardagliga arbetet på förskolan. Frågeställningarna är: Vilka anpassningar berättar förskollärarna att de gör i förskolan? och Vad säger förskollärarna om hur underlaget för anpassningar tas fram? De teoretiska utgångspunkter som används är det kategoriska, relationella och salutogena perspektivet. Resultatet av studien visar på att anpassningar är något som sker dagligen på förskolan och att förskollärarna använder sig av olika strategier och metoder för att skapa en så tillgänglig verksamhet som möjligt för alla barn. Slutsatsen är att när förskollärarna använder sig av anpassningar i verksamheten, både på grupp- och individnivå, ökar förutsättningarna för en inkluderande verksamhet och förskolan blir en plats för alla barn.

Denna kvalitativa studie ämnar till att undersöka hur bibliotek som plats verkar för barns rättigheter i samhället, och hur bibliotekarier inom olika bibliotekstyper ser på detta. Det empiriska materialet består av en kortare dokumentstudie av tre styrdokument för biblioteksverksamheten i Stockholms stad, samt två intervjuer med personal på ett folkbibliotek och ett barnbibliotek. Med en beskrivande idéanalys analyseras det empiriska materialet med hjälp av teoretiska verktyg från Giroux’s teori om gränspedagogik och radikal demokrati. Som komplement har även begreppen barnperspektiv och barns perspektiv lyfts in som teoretiska verktyg. Studien visar att bibliotekarier tänker på liknande sätt kring barns rättigheter och bibliotek som plats, men att skillnaderna i arbetet mot barns rättigheter i rummet ligger i utrymmet och de resurser biblioteket har. Studiens centrala slutsatser är att barns rättigheter bör vara en grundbult i biblioteksverksamheten för barn, att barnens eget inflytande får ta plats, och att relationsskapande och trygghet är viktiga komponenter. Även att skapa separatistiska platser för barnen och att personalens barnperspektiv formats utefter barnens perspektiv., This qualitative study aims to examine how the public library can function as a place for children’s rights, and librarians’ views on this. The empirical material is based on a shorter document study of three governing documents for the City of Stockholm, and two interviews with personnel at a public library and a children’s library. The empirical material is analyzed with a descriptive idea analysis, using theoretical tools based on Giroux’s theory on border pedagogy and radical democracy. As a complementary theoretical tool, the concept of child perspective and children’s perspective have also been brought in. The study shows that librarians’ thoughts about children’s rights and the library as place is similar, but that there is a difference in the work towards children’s rights which lie in the space of the room and the resources given. Central conclusions of the study show that children’s rights should be a cornerstone of library operations towards children, that children’s own influence is allowed to take place, and that creating relationships and safety are important components. As well as creating separate places only for the children, and that the child perspective is shaped with the children’s perspective in mind.

Studiens syfte är att utveckla kunskap om hur förskollärare berättar om arbetet med pedagogisk dokumentation i förhållande till de yngsta barnens perspektiv på förskolan. Frågeställningen är: I vilka delar av pedagogisk dokumentation beskriver förskollärare att de yngsta barnens perspektiv blir respektive inte blir framträdande? Studien har genomförts via en kvalitativ metod, varpå fem semistrukturerade intervjuer utfärdats med förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivismen och resultatet har sålunda behandlats med hjälp av begreppen konstruktion och dekonstruktion. Resultatet pekar på att observation är den del av pedagogisk dokumentation där de yngsta barnens perspektiv blir framträdande. Det indikerar därutöver på att dokumentation och reflektion är två delar av pedagogisk dokumentation där de yngsta barnens perspektiv inte blir framträdande.

This study examines how well the children’s perspective is taken into account in modern day urban planning, according to professionals within the field. It highlights both positive and negative experiences of the implementation of this perspective, in order to distinguish both flaws and strengths in the current methods. The study shows that some adults still regard children’s ideas as unnecessary, and that this is caused by the misconception that children’s wishes have a tendency to be unrealistic. Despite this image still occurring, there is often a willingness to include the children’s perspective. However, the resources to do so are often lacking, resulting in an unsatisfactory inclusion of children and their thoughts, in favor of more demanding and technical perspectives. Because of this, what is phrased as a children’s perspective is sometimes rather the image of what adults believe the children want, without actually having communicated with them. The analysis furthermore shows that the children’s perspective is often considered only after issues have arisen, when important decisions have already been made. In order to emphasize the importance of the children’s perspective, the UN:s Convention of the Rights of the Child has been acknowledged as a law in Sweden. However, the actualization of UN:s convention into planning procedures is lagging, possibly because it has not been properly adapted for the planning context, and is therefore difficult to apply to real life planning. The Swedish Planning and Building Act (PBL) has however not been adapted to incorporate the values of the UN:s convention in an urban planning context. Even though PBL requires affected parties to be consulted during the planning procedures, children are not mentioned as a specific group and are therefore sometimes forgotten. The study concludes that the planning procedures today do not fully live up to the intentions of the UN:s convention. However, the development seems to be heading in, I denna studie undersöks, genom en nulägesanalys, hur väl yrkesverksamma planerare och BKA-konsulter upplever att barnperspektivet tas hänsyn till i dagens samhällsbyggnadsprocesser. Ambitionen är att identifiera god praxis för inkludering av barnperspektivet, genom att lyfta positiva erfarenheter av, och brister i, implementeringen av barnperspektiv i dagens planeringsarbete. Rapporten utforskar vidare till vilken grad det deltagande som sker idag upplevs leda till meningsfull förändring, och vad som kan vara anledningar till att barnperspektiv ibland fastnar i välvilliga ord i lagstiftning och styrdokument snarare än att omsättas i praktiken. Genom att belysa dessa frågor är ambitionen att rapporten ska bidra till en bättre diskussion angående inkludering av barnperspektivet i den fysiska planeringen. Synen på barn och barns deltagande lyfts under studien som problematisk. Det framgår att vissa aktörer i beslutsfattande roller har en förutfattad mening om att arbete med barnperspektiv inte är meningsfullt, eftersom man antar att barnens önskemål kommer vara orealistiska. Detta anges vara en av anledningarna bakom varför diskussioner med barn ibland inte förs, och är en bidragande faktor till att andra perspektiv ofta prioriteras högre. Trots denna bild finns det ofta en vilja att involvera barn i dagens planeringsprocesser, men det saknas i många fall resurser att kunna göra detta fullt ut. Både mer tid och ekonomiska resurser behöver avsättas för att barnperspektivet ska kunna analyseras i tillfredsställande grad. Ett resultat av det ibland otillräckliga arbetet med barnperspektiv är att mycket av det som presenteras som barnperspektiv ofta inte alls är barnens perspektiv, utan istället en bild vad vuxna tror att barnen vill ha, då man aldrig kommunicerat med barnen. En identifierad ofta motarbetande kraft sett till barnperspektivet, är dagens höga ambitioner på bostäder, kombinerat med en kommersiell planprocess, som båda tar fokus från barnperspektivet. Barnper

Syftet med denna fenomenografiska studie är att komma nära barns perspektiv genom att undersöka förskolebarns uppfattningar av fenomenet måltiden. Detta har gjorts utifrån frågeställningen: Vilka uppfattningar av måltiden ger förskolebarnen uttryck för? Studien har använt sig av en kvalitativ undersökningsmetod i form av semistrukturerade gruppintervjuer med 30 förskolebarn i åldrarna tre till sex år. Den insamlade empirin har analyserats med stöd av fenomenografisk analysmodell samt med centrala begrepp från barndomssociologi och fenomenografi. Analysprocessen resulterade i sex kategorier: Rutiner präglar måltidens utformning, Fasta bordsplaceringar, Placering och servering av mat och dryck, Vi får prata men…, Smaka på maten samt Förändringar barn vill göra vid måltiden. Resultatet visar på variation av vilka uppfattningar barnen har av måltiden. Barnen ger uttryck för att förskolepersonalen bestämmer placering av sittplats, hur högt och hur mycket de får prata samt att de behöver smaka på maten. Flertalet barn ger även uttryck för att de själva är aktiva i dukningsprocessen innan och efter maten samt att det finns varierande uppfattningar om vilken mat och dryck de självständigt kan ta för sig av. Slutsatsen är att barnen ger uppfattningar av att måltiden främst bestäms av förskolepersonalen men där barnen i olika grader tillfrågas och görs delaktiga innan, under och efter måltiden.

Syftet med studien är att lyfta fram barns röster kring bygg- och konstruktionsutrymmet, men även undersöka huruvida barns aktörskap möjliggörs genom utrymmets utformning. Barndomssociologi har använts i studien som stöd för att skriva fram och närma sig barns perspektiv. Eftersom barns perspektiv har intagits är metoden för den insamlade empirin barnsamtal samt deltagande observationer. För att behandla den insamlade empirin användes tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kodades de teman som var framträdande i barnsamtalen och deltagande observationerna. Det resultat som framkom är att barns aktörskap påverkas av det som utgör dessa tema, nämligen regler, materialtillgång och utformningen av rummen. Hur barns aktörskap främjas eller hämmas beror på barnens delaktighet i bygg- och konstruktionsutrymmet. Barnen uttrycker exempelvis att regler finns kring materialtillgången men att de inte vet varför. På grund av studiens begränsningar har förskolepersonalens resonemang kring varför reglerna finns inte tagits upp, vilket är något som resoneras kring i studien.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka fritidshemslärares och elevers uppfattningar om samlingarssyften och genomförande. Följande forskningsfrågor har formulerats:- Vilka syften uttrycker fritidshemslärare respektive elever att olika samlingar har?- Vilka former av samling förekommer?- Hur ser elevers inflytande och delaktighet ut kring samlingars syfte, form ochgenomförande?En kvalitativ metod har använts för att få svar på studiens syfte och intervjuer har genomförts medsex fritidshemslärare samt med tre elevgrupper. Det har också använts observationer för att hasom underlag för intervjuerna med elevgrupperna. Resultatet visar att samtliga av studiensfritidshemslärare delar liknande uppfattning om samlingars syften. De uppfattningar somuttrycktes var att samling användes som ett informationstillfälle, incheckning av elever, genomgångav dagen samt fritidsråd. Det framgår i resultatet att formen på samlingarna såg olika ut eftersomfritidshemmen hade olika arbetssätt främst utifrån elevgrupperna och lokalerna. Samtliga avstudiens fritidshemslärare kunde ge exempel på när och hur eleverna var delaktiga och visadeinflytande genom exempelvis fritidsråd och röstning. Majoriteten av eleverna i studien uttryckteatt de fick vara med och bestämma på ett eller annat sätt. Samtliga elever i studien berättade att detdock fanns mycket de ville vara med och bestämma om och ändra på i samlingar.

Denna kvalitativa studie ämnar till att undersöka hur bibliotek som plats verkar för barns rättigheter i samhället, och hur bibliotekarier inom olika bibliotekstyper ser på detta. Det empiriska materialet består av en kortare dokumentstudie av tre styrdokument för biblioteksverksamheten i Stockholms stad, samt två intervjuer med personal på ett folkbibliotek och ett barnbibliotek. Med en beskrivande idéanalys analyseras det empiriska materialet med hjälp av teoretiska verktyg från Giroux’s teori om gränspedagogik och radikal demokrati. Som komplement har även begreppen barnperspektiv och barns perspektiv lyfts in som teoretiska verktyg. Studien visar att bibliotekarier tänker på liknande sätt kring barns rättigheter och bibliotek som plats, men att skillnaderna i arbetet mot barns rättigheter i rummet ligger i utrymmet och de resurser biblioteket har. Studiens centrala slutsatser är att barns rättigheter bör vara en grundbult i biblioteksverksamheten för barn, att barnens eget inflytande får ta plats, och att relationsskapande och trygghet är viktiga komponenter. Även att skapa separatistiska platser för barnen och att personalens barnperspektiv formats utefter barnens perspektiv., This qualitative study aims to examine how the public library can function as a place for children’s rights, and librarians’ views on this. The empirical material is based on a shorter document study of three governing documents for the City of Stockholm, and two interviews with personnel at a public library and a children’s library. The empirical material is analyzed with a descriptive idea analysis, using theoretical tools based on Giroux’s theory on border pedagogy and radical democracy. As a complementary theoretical tool, the concept of child perspective and children’s perspective have also been brought in. The study shows that librarians’ thoughts about children’s rights and the library as place is similar, but that there is a difference in the work towards children’s rights which lie in the space of the room and the resources given. Central conclusions of the study show that children’s rights should be a cornerstone of library operations towards children, that children’s own influence is allowed to take place, and that creating relationships and safety are important components. As well as creating separate places only for the children, and that the child perspective is shaped with the children’s perspective in mind.

Syftet med studien var att utifrån barns perspektiv, synliggöra hur femåringar i förskolan interagerar med varandra och artefakter som till exempel en robot när de programmerar. Vidare syftar studien till att beskriva och diskutera barns erfarenheter och förhållningssätt till programmering i förskolan. Studien vilar på en sociokulturell teori och ett socialsemiotiskt multimodalt perspektiv. De metoder som användes vid datainsamling var deltagande observatör, videoobservationer och kvalitativ ostrukturerad intervju, vidare medverkade fem barn i studien. Empirin analyserades med hjälp av ett designteoretiskt, multimodalt analyssätt. Resultatet visar att barnen interagerar med varandra genom kommunikation och gester, de har en varierad förförståelse till programmering och använder sig av olika tillvägagångssätt att programmera roboten. Barnen är engagerade vid programmeringen och anser att det är roligt men svårt.

This study examines how well the children’s perspective is taken into account in modern day urban planning, according to professionals within the field. It highlights both positive and negative experiences of the implementation of this perspective, in order to distinguish both flaws and strengths in the current methods. The study shows that some adults still regard children’s ideas as unnecessary, and that this is caused by the misconception that children’s wishes have a tendency to be unrealistic. Despite this image still occurring, there is often a willingness to include the children’s perspective. However, the resources to do so are often lacking, resulting in an unsatisfactory inclusion of children and their thoughts, in favor of more demanding and technical perspectives. Because of this, what is phrased as a children’s perspective is sometimes rather the image of what adults believe the children want, without actually having communicated with them. The analysis furthermore shows that the children’s perspective is often considered only after issues have arisen, when important decisions have already been made. In order to emphasize the importance of the children’s perspective, the UN:s Convention of the Rights of the Child has been acknowledged as a law in Sweden. However, the actualization of UN:s convention into planning procedures is lagging, possibly because it has not been properly adapted for the planning context, and is therefore difficult to apply to real life planning. The Swedish Planning and Building Act (PBL) has however not been adapted to incorporate the values of the UN:s convention in an urban planning context. Even though PBL requires affected parties to be consulted during the planning procedures, children are not mentioned as a specific group and are therefore sometimes forgotten. The study concludes that the planning procedures today do not fully live up to the intentions of the UN:s convention. However, the development seems to be heading in, I denna studie undersöks, genom en nulägesanalys, hur väl yrkesverksamma planerare och BKA-konsulter upplever att barnperspektivet tas hänsyn till i dagens samhällsbyggnadsprocesser. Ambitionen är att identifiera god praxis för inkludering av barnperspektivet, genom att lyfta positiva erfarenheter av, och brister i, implementeringen av barnperspektiv i dagens planeringsarbete. Rapporten utforskar vidare till vilken grad det deltagande som sker idag upplevs leda till meningsfull förändring, och vad som kan vara anledningar till att barnperspektiv ibland fastnar i välvilliga ord i lagstiftning och styrdokument snarare än att omsättas i praktiken. Genom att belysa dessa frågor är ambitionen att rapporten ska bidra till en bättre diskussion angående inkludering av barnperspektivet i den fysiska planeringen. Synen på barn och barns deltagande lyfts under studien som problematisk. Det framgår att vissa aktörer i beslutsfattande roller har en förutfattad mening om att arbete med barnperspektiv inte är meningsfullt, eftersom man antar att barnens önskemål kommer vara orealistiska. Detta anges vara en av anledningarna bakom varför diskussioner med barn ibland inte förs, och är en bidragande faktor till att andra perspektiv ofta prioriteras högre. Trots denna bild finns det ofta en vilja att involvera barn i dagens planeringsprocesser, men det saknas i många fall resurser att kunna göra detta fullt ut. Både mer tid och ekonomiska resurser behöver avsättas för att barnperspektivet ska kunna analyseras i tillfredsställande grad. Ett resultat av det ibland otillräckliga arbetet med barnperspektiv är att mycket av det som presenteras som barnperspektiv ofta inte alls är barnens perspektiv, utan istället en bild vad vuxna tror att barnen vill ha, då man aldrig kommunicerat med barnen. En identifierad ofta motarbetande kraft sett till barnperspektivet, är dagens höga ambitioner på bostäder, kombinerat med en kommersiell planprocess, som båda tar fokus från barnperspektivet. Barnper

Barns rätt till delaktighet i sin vård och behandling framhålls av barnkonventionen, riktlinjer för hälso- sjukvåden och svensk lagstiftning. Delaktighet i vården har stor betydelse för barnens välbefinnande och hälsa då delaktighet bidrar till en känsla av kontroll som minskar oro och stress vilket också stärker barnets självkänsla i att kunna hantera andra stressfyllda händelser senare i livet. Trots teoretisk samsyn och lagstiftning visar forskning att barn inte alltid får anpassad information eller får komma till tals och att det är svårt att i praktiken veta på vilket sätt barn vill vara delaktiga i sin vård och behandling. Syftet med litteraturöversikten var att undersöka på vilket sätt barn vill vara delaktiga i samband med vård och behandling på sjukhus. Metoden som använts är en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen följde Bettany-Saltikovs & McSherrys (2016) modell av tematisk analys för kvalitativa litteraturöversikter. Resultatet visade att barn önskar vara delaktiga genom att förstå och kunna påverka sin situation på sjukhus. De önskade känna sig betydelsefulla och få sin önskan hörd samt att vårdpersonalen, sjukhusmiljön och att bli inkluderad i samtal hade en betydande roll för upplevelsen. Varje barn är unikt och har olika behov, vilket stärker vikten av ett barncentrerat förhållningssätt där vårdpersonalen bör göra individuella bedömningar i varje given situation. Resultatet i föreliggande litteraturöversikt kan användas för att öka barns delaktighet i vården och kunskapen kan tillämpas av alla professioner inom hälso- och sjukvård., Children's right to participate in their care and treatment is emphasized by the Convention on the Rights of the Child, guidelines for health care and Swedish laws. Participation in health care is of great importance for children's well-being and health as participation contributes to a sense of control that reduces anxiety and stress, which strengthens the child's self-esteem in being able to handle other stressful events later in life. Despite theoretical consensus and legislation, research shows that children do not always receive appropriate information or have a voice and that it is difficult to know in practice how children want to be involved in their care and treatment. The aim was to investigate how children want to be involved in their hospital care and treatment. The method used was a systematic literature study with a qualitative approach. The data analysis followed Bettany-Saltikov & McSherry's (2016) model of thematic analysis for qualitative studies. The results showed that children want to be involved by understanding and influencing their situation in the hospital. They wish to feel important and have their voice heard and that the health care staff, the hospital environment and being included in conversations had a significant role in their perception. Each child is unique and has different needs, which reinforces the importance of a child-centered approach where health care professionals should make individual assessments in each given situation. The results of this study can be used to increase children's participation in health care and the knowledge can be applied by all health care professionals.

Syftet med denna fenomenografiska studie är att komma nära barns perspektiv genom att undersöka förskolebarns uppfattningar av fenomenet måltiden. Detta har gjorts utifrån frågeställningen: Vilka uppfattningar av måltiden ger förskolebarnen uttryck för? Studien har använt sig av en kvalitativ undersökningsmetod i form av semistrukturerade gruppintervjuer med 30 förskolebarn i åldrarna tre till sex år. Den insamlade empirin har analyserats med stöd av fenomenografisk analysmodell samt med centrala begrepp från barndomssociologi och fenomenografi. Analysprocessen resulterade i sex kategorier: Rutiner präglar måltidens utformning, Fasta bordsplaceringar, Placering och servering av mat och dryck, Vi får prata men…, Smaka på maten samt Förändringar barn vill göra vid måltiden. Resultatet visar på variation av vilka uppfattningar barnen har av måltiden. Barnen ger uttryck för att förskolepersonalen bestämmer placering av sittplats, hur högt och hur mycket de får prata samt att de behöver smaka på maten. Flertalet barn ger även uttryck för att de själva är aktiva i dukningsprocessen innan och efter maten samt att det finns varierande uppfattningar om vilken mat och dryck de självständigt kan ta för sig av. Slutsatsen är att barnen ger uppfattningar av att måltiden främst bestäms av förskolepersonalen men där barnen i olika grader tillfrågas och görs delaktiga innan, under och efter måltiden.

Syftet med studien är att lyfta fram barns röster kring bygg- och konstruktionsutrymmet, men även undersöka huruvida barns aktörskap möjliggörs genom utrymmets utformning. Barndomssociologi har använts i studien som stöd för att skriva fram och närma sig barns perspektiv. Eftersom barns perspektiv har intagits är metoden för den insamlade empirin barnsamtal samt deltagande observationer. För att behandla den insamlade empirin användes tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kodades de teman som var framträdande i barnsamtalen och deltagande observationerna. Det resultat som framkom är att barns aktörskap påverkas av det som utgör dessa tema, nämligen regler, materialtillgång och utformningen av rummen. Hur barns aktörskap främjas eller hämmas beror på barnens delaktighet i bygg- och konstruktionsutrymmet. Barnen uttrycker exempelvis att regler finns kring materialtillgången men att de inte vet varför. På grund av studiens begränsningar har förskolepersonalens resonemang kring varför reglerna finns inte tagits upp, vilket är något som resoneras kring i studien.

Studiens syfte är att utveckla kunskap om hur förskollärare berättar om arbetet med pedagogisk dokumentation i förhållande till de yngsta barnens perspektiv på förskolan. Frågeställningen är: I vilka delar av pedagogisk dokumentation beskriver förskollärare att de yngsta barnens perspektiv blir respektive inte blir framträdande? Studien har genomförts via en kvalitativ metod, varpå fem semistrukturerade intervjuer utfärdats med förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivismen och resultatet har sålunda behandlats med hjälp av begreppen konstruktion och dekonstruktion. Resultatet pekar på att observation är den del av pedagogisk dokumentation där de yngsta barnens perspektiv blir framträdande. Det indikerar därutöver på att dokumentation och reflektion är två delar av pedagogisk dokumentation där de yngsta barnens perspektiv inte blir framträdande.

Denna studie syftar till att studera barns perspektiv kring vad de har för erfarenheter av att vistas på en förskola för att bidra med kunskaper om de äldsta förskolebarnens upplevelser genom att svara på tre frågeställningar vilka är; hur beskriver barnen sina upplevelser av leken, vilka upplevelser har förskolebarnen av de vuxna samt vad upplever barnen att en förskola behöver. Studien är kvalitativ och baseras på tre genomföranden där samtalspromenader och fokusgrupper som metod använts. Daniel Sterns intersubjektivitetsbegrepp har utgåtts ifrån, vars innebörd behandlar en ömsesidighet samt hur upplevelser delas i grupp, och resultatet har bearbetats utifrån en tematisk analys. Barnens upplevelser och erfarenheter presenteras på ett heltäckande plan för att på ett övergripande vis presentera ett resultat. Resultatet belyser tre teman där leken, vuxnas roll och barns perspektiv kring vad en förskola behöver lyfts fram. Leken ställer barnen i relation till att få utöva inflytande samt skapa kamratrelationer varpå temat rörande vuxnas roll bearbetar både en delaktighetsaspekt samt en kritik mot de vuxnas regler och beslut där en maktposition träder fram. Det sistnämnda temat presenterar barnens perspektiv kring vad en förskola behöver i förhållande till omsorg och fantasi. Studiens resultat påvisar barnens värde av att bli lyssnade till och inkluderade på förskolan.

Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka hur lärare i fritidshem resonerar om och arbetar med barns delaktighet och inflytande samt vilka möjligheter eller utmaningar som uppstår i arbetet med delaktighet och inflytande i fritidshemmet. Genom semistrukturerade intervjuer besvaras frågor som svarar mot studiens syfte och frågeställningar där sex utbildade lärare i fritidshem från fem olika skolor intervjuats. Empiriska data i föreliggande studie har analyserats ur ett barndomssociologiskt perspektiv utifrån teoretiska begrepp; being, becoming, barns perspektiv, barnperspektivet och det kompetenta barnet. Resultatet visar att det finns likheter mellan vad som menas med barns delaktighet och inflytande i tidigare forskning och i jämförelse med informanternas resonemang. Arbetsmetoder för att möjliggöra delaktighet och inflytande handlar främst om demokratiska tillvägagångssätt med fritidsråd, röstning och en betoning på de fria valen i verksamheten. Att se det enskilda barnet och dess önskemål ses enligt studien som en del av arbetssättet för att skapa förutsättningar för inflytande och delaktighet. Genom att se barn som medskapare av innehållet i fritidshemmet upplevs det som mer meningsfullt både för lärare och barn.Utmaningar i arbetet med delaktighet och inflytande identifieras utifrån tidsaspekten, personaltätheten, stora barngrupper och yttre ramar som inte anses vara påverkbara samt dilemmat mellan barns fria val kontra läroplanen. Det framkommer också i resultatet att lärare i fritidshem försöker närma sig barnens perspektiv och respekterar barns åsikter. Synsättet på barn enligt barndomssociologin kan påverka enskilda handlingar beroende på hur barnen betraktas, som kompetent, being eller becoming. Resultatet i studien belyser vikten av att lärare är lyhörda för barnens perspektiv genom att ge dem utrymme att framföra sina åsikter och blir respekterade för sina val, något som också stämmer överens med tidigare forskning.

Studiens syfte var att utveckla kunskaper om hur förskollärares förhållningssätt kan främja barns inflytande och delaktighet i förskolans planerade och spontana undervisning. Studen var av kvalitativ karaktär och vi använde observation som metod med strukturerat observationsschema, samt kompletterande fältanteckningar. Riktad innehållsanalys var analysmetoden som avändes i bearbetningen av studiens insamlade material. Resultatet analyserade vi med hjälp av Deweys pragmatiska perspektiv. Resultatet visade på att när förskollärare levde sig in i den planerade och spontana undervisningen främjade det barns möjligheter till delaktighet. Förskollärare uppmärksammade det barn sade, gjorde, visade intresse för och byggde vidare på det vilket bidrog till att barn gavs inflytande i den spontana undervisningen. Studiens slutsats visade på att förskollärare gjorde barn delaktiga med hjälp av förskollärares kommunikation, kroppsspråk och material i den planerade och spontana undervisningen. Förskollärare gav barn inflytande i viss mån i den planerade undervisningen, medan i den spontana undervisningen var den mer i fokus.

Studiens syfte var att undersöka barns perspektiv om den schemalagda fria leken i fritidshemmet. Studiens frågeställningar var, hur eleverna upplever den schemalagda fria leken och vad eleverna upplever begränsar den fria leken. För att undersöka detta genomförde vi två kvalitativa semistrukturerade gruppintervjuer med barn. Studien utgår från teoretiska begrepp som barns perspektiv och aktörskap, och resultatet har skrivits fram med hjälp av en tematisk analys. Analysen av elevernas upplevelser presenteras i fyra teman som besvarar våra frågeställningar. Resultatet visade utifrån barns perspektiv att den fria leken är betydelsefull för eleverna, då den gav dem möjligheter till valfrihet och kontroll över kompisrelationer och aktiviteter. Det framkom i resultatet att den fria leken var begränsad av fritidshemspersonal som ansåg vissa lekar som olämpliga. Resultaten visar också att eleverna trots fritidshemspersonalens förbud kunde agera genom att till exempel låsa in sig och leka dessa lekar. Studien diskuterar betydelsen av barns aktörskap och personalens barnsyn för den fria leken. Slutsatsen av studien är att det behöver finnas ett samspel mellan elever och pedagoger, för att både barns perspektiv och barnperspektiv ska kunna rymmas i verksamheten.

Denna studies syfte är att undersöka elevers upplevelser av sitt eget inflytande ifritidshemmet. Utgångspunkten är att elevers perspektiv i sig är relevanta att synliggörasamt att elevinflytande är en betydelsefull del av det uppdrag lärare i fritidshemomfattas av. Materialet till studien har samlats in genom semistrukturerade intervjuermed sexton stycken elever i fritidshem, på två olika fritidshem. Studien utgår från ettbarndomssociologiskt perspektiv, där barndomen ses som en social konstruktion ocheleverna som sociala aktörer (James & Prout, 1997). För att analysera datan har Shiersdelaktighetsmodell (2001), innehållandes fem nivåer av inflytande, använts. Shier(2001) påpekar att verksamheter sällan befinner sig på en fast punkt idelaktighetsmodellen, vilket resultatet av denna studie också visar. Elevernasupplevelser kan placeras på skilda nivåer beroende på vilken del av verksamheten debeskriver. Vissa delar är uppe på den näst högsta nivån, medan den sammanställdabilden ger ett intryck av att eleverna upplever en låg grad av inflytande. Detta trots attskrivningar i läroplanen och skollagen visar att policytexter uttrycker att elever ska hainflytande över sin utbildning. Det eleverna i denna studie ofta talar om att vilja hainflytande över är fysisk plats, aktiviteter och mellanmål.

The purpose of this thesis is to shed light on the child's perspective on playing with theirpreschool teachers. It seeks to answer the question of what the Child would prefer, while alsogetting a glimpse into the child’s playworld and perspectives on their educators. The focuswas to get the children’s views on the matter, by listening to their stories through interviewsand analyzing it with a narrative analysis. The study concluded that they saw playing withtheir educators as second tier to playing with their peers, how it was a subject the childrenhad to be actively asked about, and the important role of understanding the children's playand their peer cultures.

Sammanfattning/AbstractFarrow, Camilla och Mosén, Sylwia (2023). Elevers delaktighet och inflytande iåtgärdsprogram: - ”Vet du vad ett åtgärdsprogram är?” - ”Ingen aning, är det dåligt?”.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande ochsamhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragAmbitionen med föreliggande studie är att få fram elevers upplevda delaktighet i arbetet medåtgärdsprogram. Studien har även för avsikt att utveckla kunskap om hur specialpedagogerarbetar med åtgärdsprogram ute på skolorna samt på vilka sätt eleven kan göras delaktig i dessaarbetsprocesser. Syfte och frågeställningarSyftet med den här studien är att öka kunskapen om hur några elever i behov av särskilt stödupplever att de görs delaktiga och får inflytande i arbetet med åtgärdsprogram. Studien avserockså undersöka hur några specialpedagoger arbetar med åtgärdsprogram i skolan samt på vilkasätt eleven görs delaktig i arbetsprocessen.1. Hur arbetar specialpedagoger med åtgärdsprogram i skolan?2. Vilka former av inflytande och delaktighet beskriver aktörerna i arbetsprocessen medåtgärdsprogram?3. När under arbetsprocessens gång upplever aktörerna att eleven görs delaktig? TeoriStudie knyter an till Harts delaktighetsteori (1992) som beskriver olika nivåer av barnsdelaktighet och inflytande samt Deci och Ryans (2015) Self-determination theory som hartydliga kopplingar till motivationspsykologin. Även Johansson (2003) och PramlingSamuelsson m.fl. (2011) har varit betydelsefulla då deras teorier om barnens perspektiv ochbarnperspektivet har använts i studien. MetodStudien inspireras av fenomenologisk ansats. Det insamlade materialet bygger påsemistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger och fyra elever i behov av särskilt stöd från grundskolor belägna i södra Sverige. De inspelade intervjuerna transkriberades ochlyssnades noggrant igenom. Med hjälp av en innehållsanalys kom respondenternas svar attbearbetas och brytas ner till mindre enhe

Inledning I fritidshemmet ska eleverna, enligt Skolverket, få möjlighet att vara med och påverka deras vistelse. Deras åsikter ska tas tillvara och deras intressen ska finnas i åtanke när verksamheten planeras. Det finns många tankar och åsikter om vad fysisk aktivitet är, och vi har studerat elevers egna tankar kring vad fysisk aktivitet är i fritidshemmet. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka elevers tankar och syn kring fysisk aktivitet samt andra aktiviteter relaterade till rörelse i fritidshemmet. Metod En kvalitativ studie med barnintervjuer som metod där vi har undersökt elevers tankar och syn på fysisk aktivitet i fritidshemmet. En tematisk analys har använts där elevernas svar har struktureras i teman för att därefter analyseras och presenteras som ett resultat. Resultat Resultatet i studien har uppdelats i tre olika kategorier: Elevers tankar, den fysiska aktiviteten, och förutsättningar och utveckling kring fysisk aktivitet. Rubriken elevers tankar lyfter funderingar kring den fria leken och möjlighet till påverkan av fritidsverksamheten. Den fysiska aktiviteten talar om samarbete och samspel mellan eleverna i lek och aktiviteter. Eleverna lyfter här vikten av intresse för deltagande i organiserade lekar och aktiviteter. Slutligen beskrivs förutsättningar i miljön som påverkar val och möjligheter till aktiviteter. Resultatet visar att det bör tas mer hänsyn till elevers tankar och åsikter och implementera detta i fritidshemmets verksamhet.

Inledning Många fritidshemsplaceringar avslutas när eleverna är runt 9–10 års ålder, trots att fritidshemmet är en plats för relationsskapande, där vuxenstöd finns och gemenskap framhålls som väsentligt. Skolverket (2022) skriver fram utvecklandet av kamratrelationer som betydande och att undervisningen i fritidshemmet ska ske till stor del situationsstyrt, utefter elevernas egna behov och intressen. Vi har undersökt elevers tankar och erfarenheter om fritidshemmets verksamhet. Syfte Denna studie syftar till att utifrån barns perspektiv utveckla kunskap om vad som bidrar till att 9–10-åringar slutar på fritidshemmet samt undersöka vad som krävs för att de ska stanna längre. Områden som fokuseras är hur elevernas fritid ser ut efter avslutandet, vad de anser är meningsfull fritid och vad som kan bidra till att de stannar kvar längre upp i åldrarna. Metod Med det teoretiska ramverket barndomssociologi och dess begrepp, kamratkulturer, barnperspektiv, barns perspektiv samt barn som aktörer söker vi elevernas egna tankar om fritidshemmet och deras avslutande av fritidshemsplats. Eleverna har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter genom kvalitativa intervjuer, närmare bestämt semistrukturerade fokusgrupper. Empirin har analyserats utifrån trestegsmodellen där det som framkommit i elevernas diskussioner har delats in i olika teman. Resultat Resultatet av studien visar kamratrelationers stora betydelse för att elever ska känna meningsfullhet i att vara i fritidshemmets verksamhet. Det visar även att ökat medbestämmande är efterfrågat av eleverna, främst de äldre. Studien belyser hur flertalet som avslutar fritidshemmet är ensamma hemma under eftermiddagarna, inte sällan med följden att de blir stillasittande framför en skärm. Studien upplyser om att det finns ett tydligt behov av vuxenstöd. Framträdande i resultatet är äldre elevers upplevelse av att aktiviteter i fritidshemmet mestadels passar yngre elever och att de bör anpassas utefter ålderns behov.

Undervisningen i fritidshemmet ska bidra till att eleverna förstår hur fysisk aktivitet kan påverka deras hälsa och välbefinnande. I fritidshemmet ska eleverna ges förutsättning för att utveckla rörelseglädje och fysisk aktivitet och vi vill med denna studie få en inblick i hur elever i fritidshem upplever rörelse och fysisk aktivitet under sin vistelse i fritidshemmet. Syfte Studiens syfte är att undersöka och belysa hur eleverna upplever begreppet ”rörelseglädje” samt de förutsättningar som ges för barns fysiska aktivitet i fritidshemmet. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är: • Vad uppfattar eleverna som rörelseglädje i fritidshemmet? • Hur uppfattar eleverna att skolmiljön påverkar upplevelsen av rörelseglädje i fritidshemmet? Metod Genom semistrukturerade intervjuer med enskilda elever har denna kvalitativa studie försökt att undersöka och belysa hur eleverna upplever begreppet rörelseglädje samt de förutsättningar som ges för barns fysiska aktivitet i fritidshemmet. Semistrukturerade intervjuer har gjorts på tre olika skolor i södra Sverige med sammanlagt 18 elever. Resultat Resultatet av hur eleverna upplever begreppet rörelseglädje samt de förutsättningar som ges för elevers fysiska aktivitet inom fritidshemmet visar att det sociala samspelet och skolgårdsmiljön har betydelse. Eleverna uttrycker att lekar, kompisar och material samt skolgårdsmiljön har betydelse för deras upplevelse av rörelse.

Barn använder sig av digitala verktyg i allt tidigare ålder och digitala verktyghar fått större fokus i förskolans läroplan efter revideringen 2018, vilket medför högre krav på den digitala undervisningen i förskolan. Med föreliggande studie undersöks barns perspektiv på deras lärande i användningen av lärplattor i förskolan. Studien undersöker vilka möjligheter och begränsningar som barnen uppfattar vid användningen av lärplattor i förskolan. Studien baseras på barnsamtal med 18 stycken barn från två olika förskolor i olika kommuner. De utvalda förskolorna arbetar aktivt med digitala verktyg i sin undervisning på förskolorna. Analysmetoden som använts har utgått från Pramlings (1991) avhandling där resultaten tyder på olika sätt som barnen uppfattar att de kan lära sig. Resultatet visar att barnen kan uppfatta sitt lärande och ser både möjligheter och begränsningar med användning avlärplattor i förskolan. Slutsatser som dras är att barns perspektiv behöver synliggöras för att förskollärarna ska kunna skapa en mer anpassad digitalundervisning. Den anpassade digitala undervisningen utifrån barns perspektiv kan leda till fler möjligheter för barns lärandeprocesser

The purpos of the present study is to, based on a thematic analysis, illustrate preschool teachers starting points in planning content in science teaching, including how children´s experiences are utilized and how they are challenged and stimulated through teaching. To acheve the purpose of this study, experiences from professional preschool teachers were collected through semistructured interviews. The result indicates the most central aspects of planning educational content is the curriculum, the group of children and the staff´s individual conditions. The result also displays that the children´s interests relative to their experinces are considered when planning. Although preschool teahers might consider it both challenging and time-consuming to disclose the childrens´s previous experience, as the children´s experiences are individual and varible. Theachers try to stimulate and challenge the children´s learning of natural sciences during the spontaneous teaching, through askingthe children productive questions based on experinces the theachers have registered. To broaden the learning, theachers try to stimulate the children´s learning through planned activities by offering a diverse content for the children to experience with different materials and senses. One conclusion from the result is the need of balence between the experiences and intrests of the children as starning points for planning. Meanwhile there is an need notices for educating teachers to consider child´s perspective, to create and build on experinces for deeper understanding of the subject. The discussion about child´s perspective takes support from developmental pedagogy, to highlight the importance of considering children´s experinces., Syftet med föreliggande studie är att utifrån en tematisk analys belysa förskollärare utgångspukter i planering av innehåll i naturvetenskapsundervisning, däribland hur barns erfarenheter tillvaratas och hur de utmanas och stimuleras genom undervisningen. Genom semistrukturerade intervjuer inhämtades erfarenheter och uppfattningar från yrkesverksamma flrskollärare för studiens syfte. Resultatet visar att de mest centrala utnångspunkterna för planering av undervisningsinnehåll i naturvetenskap är förskolans läroplan, aktuell barngrupp, utemiljön och personalens individuella förutsättningar för att undervisa i ämnet. Resultatet visar även att barnens intressen i förhållande till deras erfarenheter tas betydligt oftare som utgångspunkt i planering. Förskollärarna upplever det båda svårt och tidskrävande att ta reda på barns erfarenheter och utgå ifrån dem, erftersom de är så individuella och föränderliga. Förskollärarna försöker stimulera och utmana barns naturvetenskapliga erfarenheter i den spontana undervisningen, genom att ställa produktiva frågor till barnen utifrån erfarenheter förskolläranrna uppfattat. I planerad aktivitetsinnehåll försöker personalen stimulera och utmana barns lärande genom att erbjuda olika innehåll och material att erfara med sina sinnen, för att sålunda försöka bredda och fördjupa lärandet hos barnen. En slutsats som kan förstås utifrån studiens resultat är ett behov av balans mellan barns erfarenheter och inressen som utgångspunkter för planering av undervisningsinnehåll. Samtidigt uppfattas förskollärares behov av tillvarantagandet av barns perspektiv i naturvetenskapsundervisning och dokumenationsuppdraget, för att nå erfarenheter och kunna bygga vidare på dem för individernas utveckling och fördjupad förståelse i ämnet. Resultatsdiskussionen om barns perspektiv tar stöd i utvecklingspedagogiken, för att synliggöra vikten av att ta hänsyn till barns erfarenheter för deras lärande och utveckling.

Barns perspektiv är ett välkänt begrepp i förskolan, men i vissa fall tas det inte i beaktning vid utformning av utomhusmiljön. Syftet med denna studie är att undersöka äldre (3-5 år) förskolebarns åsikter om sin utomhusmiljö på förskolan. Forskningsfrågor som behandlas i denna studie är vilka möjligheter kan utemiljöns utformning skapa i relation till förskolebarns lek och samspel? vilka hinder kan utemiljöns utformning skapa i relation till förskolebarns lek och samspel? samt vad beskriver förskolebarn att de gör i utomhusmiljön? För att undersöka detta genomfördes observationer och ”gåtur” med sju äldre förskolebarn. Den insamlade datan analyserades utifrån en induktiv tematisk analysmetod, vilket resulterade i två tematiseringar som karaktäriserar resultatet. Resultatet visar att de äldre förskolebarnen samspelar på flera olika platser i förskolans utomhusmiljö oberoende gårdens utformning. Studiens slutsats visar att förskolebarnen önskar att deras perspektiv ska tas i beaktning vid utformning av gården samt att de vill ha en mer varierad miljö gällande öppna ytor och gömda skrymslen.

Den här studien syftar till att undersöka, och bidra med kunskaper om hur social interaktion under en måltidssituation yttrar sig, samt vilka villkor som bidrar alternativt inte bidrar till barns verbala språkutveckling på längre sikt. Genom att besvara vilka interaktionsmönster som måltiden präglades av samt ta del av barnens reflektioner kring måltidsmiljön blev det möjligt för oss att närma oss barns perspektiv, något som var en förutsättning för att förstå och sätta sig in i barns livsvärld. Empirin har samlats in på en förskola under en måltidssituation tillsammans med 4 barn i åldern 4-5 år samt 1 barnbiträde. Interaktionsanalysmetoden har använts för att besvara frågeställningarna i studien, detta genom att urskilja mönster av såväl verbal som icke-verbal interaktion mellan barn och barn samt mellan barn och barnbiträde. Resultatet av den här studien visar interaktionsmönster präglad av tillsägelser och uppmaningar från barnbiträdets. Resultatet visar även att barnen använde sig av olika strategier för att hantera för dem svåra situationer under måltidssituationen. Utifrån barnens perspektiv och barnbiträdets handlingar framgår att se hur barnbiträdet och barnen till viss del saknade ömsesidig interaktion, vilket i sin tur påverkade hur barn och barnbiträdet förstod varandra under måltidssituationen., This study is performed for the purpose of examine how, and contribute with knowledge about, social interactions during a mealtime situation unfolds, as well as examine what conditions contributes, alternatively not contributes, to childrens long-term verbal linguistical development. By looking on which interaction-patterns a mealtime situation is characterized by, as well as taking part of childrens reflections on the mealtime situation and its environment, it was possible for us to approach the children’s perspective, something that was a prerequisit to understand a children’s point of view. The empiricism have been gathered at a preschool, during a mealtime situation together with children in a age between 4 - 5 years old and one childcare worker. The interaction analysis method used have helped answering the questions of this study by characterizing patters such as verbal and non-verbal interactions between children and children but also between children and childcare worker. The result in this study showed an interaction pattern characterized by negative statements and exhortations by the childcare worker The results also showed that the children used different strategies to handle difficult situations during the mealtime situation. Based on the children's perspective and the childcare worker's actions, it was possible to see how the childcare worker and the children lacked mutual interaction to some extent, which in turn affected how the children and the childcare worker understood each other during the mealtime situation.

The overall aim of this thesis is to examine children's perspectives, positions and possibilities for participation in Swedish preschool documentation practice. The empirical data consists of 1575 photographs from six preschool classes located in different suburban areas. The thesis includes four articles that examine different aspects of the practice of pedagogical documentation. In the first article the children's own stories about the photographs are analysed. In the second article, notions of the child from photographs presented on the preschool walls and from the Swedish Curriculum for the Preschool are compared. The third article examines the content and circulation of digital photographs. Finally, the fourth article explores how children are portrayed in photographs of outdoor activities. All articles are grounded in theories about power and knowledge production, such as discourse theory, and discuss intersections between age, gender, ethnicity and class. The results show that children are capable of creating their own stories in interaction with photographs. However, their stories tend to be gender specific although the photographs mediate gender neutrality. The children mainly described their mutual relationships and, to a lesser extent, the displayed activities. The photographs align with trends of schoolification and masculine-coded production and accomplishment, while care and play are made invisible in the photographs. However, the outdoor photographs, stand out in the sample as they make children visible as sensitive and closely attached to nature. Unlike indoors photographs, outdoor photographs visibilized feminine-coded values as desirable. Outdoor and digitally circulated photographs often displayed children as anonymous, and as neutral in terms of gender and ethnicity. This could be positive since children were able to include themselves in activities represented in the photographs. At the same time, the photographs became impersonal and sometimes, Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i den svenska förskolans dokumentationspraktik. Empirin består av 1575 fotografier från sex förskoleavdelningar på fyra olika förskolor, belägna i olika områden runt Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra artiklar som undersöker olika aspekter av den pedagogiska dokumentationspraktiken. I den första artikeln analyseras barnens egna berättelser om fotografierna. I den andra artikeln jämförs föreställningar om barnet från fotografier på förskolans väggar med hur barnet skrivs fram i förskolans läroplan. Den tredje artikeln undersöker innehållet och cirkueringen av digitala fotografier i olika forum och hur detta förhåller sig till barns möjligheter till delaktighet. Avslutningsvis undersöker den fjärde artikeln hur barn porträtteras i fotografier av utomhusaktiviteter. Alla artiklar är förankrade i teorier om makt och kunskapsproduktion, däribland diskursteori och diskuterar skärningspunkter mellan ålder, kön, etnicitet och klass. Resultaten visar att barn är kapabla att skapa sina egna berättelser i interaktion med fotografierna. Deras berättelser tenderade att reproducera stereotypa könsmönster även om fotografierna förmedlade könsneutralitet. Barnen beskrev främst sina inbördes relationer och i mindre utsträckning de uppvisade aktiviteterna. Å ena sidan överensstämde fotografiernas innehåll med nyliberala trender gällande skolifiering och professionalisering av förskoleutbildningen genom att fokusera på traditionellt maskulint kodade aspekter som produktion och prestation, medan omsorg och lek osynliggjordes i fotografierna. Å andra sidan upphöjde utomhusfotografierna feminina värden genom att synliggöra barn som känsliga med samhörighet med naturen. Utomhus- och digitalt cirkulerade fotografier framställde ofta barnen som anonyma och neutrala vad gäller kön och etnicitet. Detta kan vara positivt eftersom barnen gavs möjlighet att inkludera sig själv

The overall aim of this thesis is to examine children's perspectives, positions and possibilities for participation in Swedish preschool documentation practice. The empirical data consists of 1575 photographs from six preschool classes located in different suburban areas. The thesis includes four articles that examine different aspects of the practice of pedagogical documentation. In the first article the children's own stories about the photographs are analysed. In the second article, notions of the child from photographs presented on the preschool walls and from the Swedish Curriculum for the Preschool are compared. The third article examines the content and circulation of digital photographs. Finally, the fourth article explores how children are portrayed in photographs of outdoor activities. All articles are grounded in theories about power and knowledge production, such as discourse theory, and discuss intersections between age, gender, ethnicity and class. The results show that children are capable of creating their own stories in interaction with photographs. However, their stories tend to be gender specific although the photographs mediate gender neutrality. The children mainly described their mutual relationships and, to a lesser extent, the displayed activities. The photographs align with trends of schoolification and masculine-coded production and accomplishment, while care and play are made invisible in the photographs. However, the outdoor photographs, stand out in the sample as they make children visible as sensitive and closely attached to nature. Unlike indoors photographs, outdoor photographs visibilized feminine-coded values as desirable. Outdoor and digitally circulated photographs often displayed children as anonymous, and as neutral in terms of gender and ethnicity. This could be positive since children were able to include themselves in activities represented in the photographs. At the same time, the photographs became impersonal and sometimes, Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i den svenska förskolans dokumentationspraktik. Empirin består av 1575 fotografier från sex förskoleavdelningar på fyra olika förskolor, belägna i olika områden runt Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra artiklar som undersöker olika aspekter av den pedagogiska dokumentationspraktiken. I den första artikeln analyseras barnens egna berättelser om fotografierna. I den andra artikeln jämförs föreställningar om barnet från fotografier på förskolans väggar med hur barnet skrivs fram i förskolans läroplan. Den tredje artikeln undersöker innehållet och cirkueringen av digitala fotografier i olika forum och hur detta förhåller sig till barns möjligheter till delaktighet. Avslutningsvis undersöker den fjärde artikeln hur barn porträtteras i fotografier av utomhusaktiviteter. Alla artiklar är förankrade i teorier om makt och kunskapsproduktion, däribland diskursteori och diskuterar skärningspunkter mellan ålder, kön, etnicitet och klass. Resultaten visar att barn är kapabla att skapa sina egna berättelser i interaktion med fotografierna. Deras berättelser tenderade att reproducera stereotypa könsmönster även om fotografierna förmedlade könsneutralitet. Barnen beskrev främst sina inbördes relationer och i mindre utsträckning de uppvisade aktiviteterna. Å ena sidan överensstämde fotografiernas innehåll med nyliberala trender gällande skolifiering och professionalisering av förskoleutbildningen genom att fokusera på traditionellt maskulint kodade aspekter som produktion och prestation, medan omsorg och lek osynliggjordes i fotografierna. Å andra sidan upphöjde utomhusfotografierna feminina värden genom att synliggöra barn som känsliga med samhörighet med naturen. Utomhus- och digitalt cirkulerade fotografier framställde ofta barnen som anonyma och neutrala vad gäller kön och etnicitet. Detta kan vara positivt eftersom barnen gavs möjlighet att inkludera sig själv

Barns rätt till delaktighet i sin vård och behandling framhålls av barnkonventionen, riktlinjer för hälso- sjukvåden och svensk lagstiftning. Delaktighet i vården har stor betydelse för barnens välbefinnande och hälsa då delaktighet bidrar till en känsla av kontroll som minskar oro och stress vilket också stärker barnets självkänsla i att kunna hantera andra stressfyllda händelser senare i livet. Trots teoretisk samsyn och lagstiftning visar forskning att barn inte alltid får anpassad information eller får komma till tals och att det är svårt att i praktiken veta på vilket sätt barn vill vara delaktiga i sin vård och behandling. Syftet med litteraturöversikten var att undersöka på vilket sätt barn vill vara delaktiga i samband med vård och behandling på sjukhus. Metoden som använts är en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen följde Bettany-Saltikovs & McSherrys (2016) modell av tematisk analys för kvalitativa litteraturöversikter. Resultatet visade att barn önskar vara delaktiga genom att förstå och kunna påverka sin situation på sjukhus. De önskade känna sig betydelsefulla och få sin önskan hörd samt att vårdpersonalen, sjukhusmiljön och att bli inkluderad i samtal hade en betydande roll för upplevelsen. Varje barn är unikt och har olika behov, vilket stärker vikten av ett barncentrerat förhållningssätt där vårdpersonalen bör göra individuella bedömningar i varje given situation. Resultatet i föreliggande litteraturöversikt kan användas för att öka barns delaktighet i vården och kunskapen kan tillämpas av alla professioner inom hälso- och sjukvård., Children's right to participate in their care and treatment is emphasized by the Convention on the Rights of the Child, guidelines for health care and Swedish laws. Participation in health care is of great importance for children's well-being and health as participation contributes to a sense of control that reduces anxiety and stress, which strengthens the child's self-esteem in being able to handle other stressful events later in life. Despite theoretical consensus and legislation, research shows that children do not always receive appropriate information or have a voice and that it is difficult to know in practice how children want to be involved in their care and treatment. The aim was to investigate how children want to be involved in their hospital care and treatment. The method used was a systematic literature study with a qualitative approach. The data analysis followed Bettany-Saltikov & McSherry's (2016) model of thematic analysis for qualitative studies. The results showed that children want to be involved by understanding and influencing their situation in the hospital. They wish to feel important and have their voice heard and that the health care staff, the hospital environment and being included in conversations had a significant role in their perception. Each child is unique and has different needs, which reinforces the importance of a child-centered approach where health care professionals should make individual assessments in each given situation. The results of this study can be used to increase children's participation in health care and the knowledge can be applied by all health care professionals.

The overall aim of this thesis is to examine children's perspectives, positions and possibilities for participation in Swedish preschool documentation practice. The empirical data consists of 1575 photographs from six preschool classes located in different suburban areas. The thesis includes four articles that examine different aspects of the practice of pedagogical documentation. In the first article the children's own stories about the photographs are analysed. In the second article, notions of the child from photographs presented on the preschool walls and from the Swedish Curriculum for the Preschool are compared. The third article examines the content and circulation of digital photographs. Finally, the fourth article explores how children are portrayed in photographs of outdoor activities. All articles are grounded in theories about power and knowledge production, such as discourse theory, and discuss intersections between age, gender, ethnicity and class. The results show that children are capable of creating their own stories in interaction with photographs. However, their stories tend to be gender specific although the photographs mediate gender neutrality. The children mainly described their mutual relationships and, to a lesser extent, the displayed activities. The photographs align with trends of schoolification and masculine-coded production and accomplishment, while care and play are made invisible in the photographs. However, the outdoor photographs, stand out in the sample as they make children visible as sensitive and closely attached to nature. Unlike indoors photographs, outdoor photographs visibilized feminine-coded values as desirable. Outdoor and digitally circulated photographs often displayed children as anonymous, and as neutral in terms of gender and ethnicity. This could be positive since children were able to include themselves in activities represented in the photographs. At the same time, the photographs became impersonal and sometimes, Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i den svenska förskolans dokumentationspraktik. Empirin består av 1575 fotografier från sex förskoleavdelningar på fyra olika förskolor, belägna i olika områden runt Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra artiklar som undersöker olika aspekter av den pedagogiska dokumentationspraktiken. I den första artikeln analyseras barnens egna berättelser om fotografierna. I den andra artikeln jämförs föreställningar om barnet från fotografier på förskolans väggar med hur barnet skrivs fram i förskolans läroplan. Den tredje artikeln undersöker innehållet och cirkueringen av digitala fotografier i olika forum och hur detta förhåller sig till barns möjligheter till delaktighet. Avslutningsvis undersöker den fjärde artikeln hur barn porträtteras i fotografier av utomhusaktiviteter. Alla artiklar är förankrade i teorier om makt och kunskapsproduktion, däribland diskursteori och diskuterar skärningspunkter mellan ålder, kön, etnicitet och klass. Resultaten visar att barn är kapabla att skapa sina egna berättelser i interaktion med fotografierna. Deras berättelser tenderade att reproducera stereotypa könsmönster även om fotografierna förmedlade könsneutralitet. Barnen beskrev främst sina inbördes relationer och i mindre utsträckning de uppvisade aktiviteterna. Å ena sidan överensstämde fotografiernas innehåll med nyliberala trender gällande skolifiering och professionalisering av förskoleutbildningen genom att fokusera på traditionellt maskulint kodade aspekter som produktion och prestation, medan omsorg och lek osynliggjordes i fotografierna. Å andra sidan upphöjde utomhusfotografierna feminina värden genom att synliggöra barn som känsliga med samhörighet med naturen. Utomhus- och digitalt cirkulerade fotografier framställde ofta barnen som anonyma och neutrala vad gäller kön och etnicitet. Detta kan vara positivt eftersom barnen gavs möjlighet att inkludera sig själv

The overall aim of this thesis is to examine children's perspectives, positions and possibilities for participation in Swedish preschool documentation practice. The empirical data consists of 1575 photographs from six preschool classes located in different suburban areas. The thesis includes four articles that examine different aspects of the practice of pedagogical documentation. In the first article the children's own stories about the photographs are analysed. In the second article, notions of the child from photographs presented on the preschool walls and from the Swedish Curriculum for the Preschool are compared. The third article examines the content and circulation of digital photographs. Finally, the fourth article explores how children are portrayed in photographs of outdoor activities. All articles are grounded in theories about power and knowledge production, such as discourse theory, and discuss intersections between age, gender, ethnicity and class. The results show that children are capable of creating their own stories in interaction with photographs. However, their stories tend to be gender specific although the photographs mediate gender neutrality. The children mainly described their mutual relationships and, to a lesser extent, the displayed activities. The photographs align with trends of schoolification and masculine-coded production and accomplishment, while care and play are made invisible in the photographs. However, the outdoor photographs, stand out in the sample as they make children visible as sensitive and closely attached to nature. Unlike indoors photographs, outdoor photographs visibilized feminine-coded values as desirable. Outdoor and digitally circulated photographs often displayed children as anonymous, and as neutral in terms of gender and ethnicity. This could be positive since children were able to include themselves in activities represented in the photographs. At the same time, the photographs became impersonal and sometimes, Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i den svenska förskolans dokumentationspraktik. Empirin består av 1575 fotografier från sex förskoleavdelningar på fyra olika förskolor, belägna i olika områden runt Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra artiklar som undersöker olika aspekter av den pedagogiska dokumentationspraktiken. I den första artikeln analyseras barnens egna berättelser om fotografierna. I den andra artikeln jämförs föreställningar om barnet från fotografier på förskolans väggar med hur barnet skrivs fram i förskolans läroplan. Den tredje artikeln undersöker innehållet och cirkueringen av digitala fotografier i olika forum och hur detta förhåller sig till barns möjligheter till delaktighet. Avslutningsvis undersöker den fjärde artikeln hur barn porträtteras i fotografier av utomhusaktiviteter. Alla artiklar är förankrade i teorier om makt och kunskapsproduktion, däribland diskursteori och diskuterar skärningspunkter mellan ålder, kön, etnicitet och klass. Resultaten visar att barn är kapabla att skapa sina egna berättelser i interaktion med fotografierna. Deras berättelser tenderade att reproducera stereotypa könsmönster även om fotografierna förmedlade könsneutralitet. Barnen beskrev främst sina inbördes relationer och i mindre utsträckning de uppvisade aktiviteterna. Å ena sidan överensstämde fotografiernas innehåll med nyliberala trender gällande skolifiering och professionalisering av förskoleutbildningen genom att fokusera på traditionellt maskulint kodade aspekter som produktion och prestation, medan omsorg och lek osynliggjordes i fotografierna. Å andra sidan upphöjde utomhusfotografierna feminina värden genom att synliggöra barn som känsliga med samhörighet med naturen. Utomhus- och digitalt cirkulerade fotografier framställde ofta barnen som anonyma och neutrala vad gäller kön och etnicitet. Detta kan vara positivt eftersom barnen gavs möjlighet att inkludera sig själv

Barndom berör oss alla. Vad barndom är och bör vara sysselsätter bland annt forskare, pedagoger och föräldrar, samt barn själva. Med den här boken vill författarna bidra till förståelsen av barns och barndomars plats och roll i samhället. I boken behandlas barndomens historiska föränderlighet såväl som nutida variationer av barndomar och vad barndom kan tänkas vara i framtiden.

Syftet med studien var att utifrån barns perspektiv, synliggöra hur femåringar i förskolan interagerar med varandra och artefakter som till exempel en robot när de programmerar. Vidare syftar studien till att beskriva och diskutera barns erfarenheter och förhållningssätt till programmering i förskolan. Studien vilar på en sociokulturell teori och ett socialsemiotiskt multimodalt perspektiv. De metoder som användes vid datainsamling var deltagande observatör, videoobservationer och kvalitativ ostrukturerad intervju, vidare medverkade fem barn i studien. Empirin analyserades med hjälp av ett designteoretiskt, multimodalt analyssätt. Resultatet visar att barnen interagerar med varandra genom kommunikation och gester, de har en varierad förförståelse till programmering och använder sig av olika tillvägagångssätt att programmera roboten. Barnen är engagerade vid programmeringen och anser att det är roligt men svårt.

The overall aim of this thesis is to examine children's perspectives, positions and possibilities for participation in Swedish preschool documentation practice. The empirical data consists of 1575 photographs from six preschool classes located in different suburban areas. The thesis includes four articles that examine different aspects of the practice of pedagogical documentation. In the first article the children's own stories about the photographs are analysed. In the second article, notions of the child from photographs presented on the preschool walls and from the Swedish Curriculum for the Preschool are compared. The third article examines the content and circulation of digital photographs. Finally, the fourth article explores how children are portrayed in photographs of outdoor activities. All articles are grounded in theories about power and knowledge production, such as discourse theory, and discuss intersections between age, gender, ethnicity and class. The results show that children are capable of creating their own stories in interaction with photographs. However, their stories tend to be gender specific although the photographs mediate gender neutrality. The children mainly described their mutual relationships and, to a lesser extent, the displayed activities. The photographs align with trends of schoolification and masculine-coded production and accomplishment, while care and play are made invisible in the photographs. However, the outdoor photographs, stand out in the sample as they make children visible as sensitive and closely attached to nature. Unlike indoors photographs, outdoor photographs visibilized feminine-coded values as desirable. Outdoor and digitally circulated photographs often displayed children as anonymous, and as neutral in terms of gender and ethnicity. This could be positive since children were able to include themselves in activities represented in the photographs. At the same time, the photographs became impersonal and sometimes, Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i den svenska förskolans dokumentationspraktik. Empirin består av 1575 fotografier från sex förskoleavdelningar på fyra olika förskolor, belägna i olika områden runt Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra artiklar som undersöker olika aspekter av den pedagogiska dokumentationspraktiken. I den första artikeln analyseras barnens egna berättelser om fotografierna. I den andra artikeln jämförs föreställningar om barnet från fotografier på förskolans väggar med hur barnet skrivs fram i förskolans läroplan. Den tredje artikeln undersöker innehållet och cirkueringen av digitala fotografier i olika forum och hur detta förhåller sig till barns möjligheter till delaktighet. Avslutningsvis undersöker den fjärde artikeln hur barn porträtteras i fotografier av utomhusaktiviteter. Alla artiklar är förankrade i teorier om makt och kunskapsproduktion, däribland diskursteori och diskuterar skärningspunkter mellan ålder, kön, etnicitet och klass. Resultaten visar att barn är kapabla att skapa sina egna berättelser i interaktion med fotografierna. Deras berättelser tenderade att reproducera stereotypa könsmönster även om fotografierna förmedlade könsneutralitet. Barnen beskrev främst sina inbördes relationer och i mindre utsträckning de uppvisade aktiviteterna. Å ena sidan överensstämde fotografiernas innehåll med nyliberala trender gällande skolifiering och professionalisering av förskoleutbildningen genom att fokusera på traditionellt maskulint kodade aspekter som produktion och prestation, medan omsorg och lek osynliggjordes i fotografierna. Å andra sidan upphöjde utomhusfotografierna feminina värden genom att synliggöra barn som känsliga med samhörighet med naturen. Utomhus- och digitalt cirkulerade fotografier framställde ofta barnen som anonyma och neutrala vad gäller kön och etnicitet. Detta kan vara positivt eftersom barnen gavs möjlighet att inkludera sig själv