Search

År 2021 avsatte Umeå universitets rektor medel till Insatser för att stärka studenters språkförmåga samt stöd i studenters akademiska skrivande. Projektet stärktes vidare med medel från Lärarhögskolan gällande Språkstöd inom området skrivande i lärarutbildningen. Ansvarig enhet blev Institutionen för språkstudier och projektet gavs namnet SKRIVUM. Projektet pågår till 2025 och bistår universitetslärare att utforska och utveckla programmen mot en ämnesintegrerad skrivdidaktik. Genom att erbjuda verkstäder för deltagare från programutbildningar inom hela Umeå universitet skapas kunskapsutveckling i samspel och ger Umeå universitets lärare redskap för att i undervisningen stärka studenterna inom såväl akademiskt som yrkesrelaterat skrivande. Den teoretiska utgångspunkten för SKRIVUM följer idétraditionen inom fältet akademisk litteracitet (Hjalmarsson et al 2017) vars företrädare argumenterar för att studenters skrivpraktiker – litteracitet – formas av sociala miljöer. Det innebär att studenters textförståelse och skrivspråk inte kan separeras från den specifika utbildning de genomför. Wingate (2016) pekar på att studenters skrivande snarare är en slutprodukt av en ”komplex litteracitetsprocess” som sträcker sig från allt till att förstå de frågor som ställs av lärare till att ha en konkret begreppsapparat kring vad som förväntas av de akademiska textgenrerna. På postern redogörs för SKRIVUM-projektets förutsättningar och utfall under de två första åren och presenterar en modell för andra lärosäten att jobba med akademisk litteracitet inom sina utbildningar., SKRIVUM

År 2021 avsatte Umeå universitets rektor medel till Insatser för att stärka studenters språkförmåga samt stöd i studenters akademiska skrivande. Tidigare samma år hade Lärarhögskolan satsat medel på Språkstöd inom området skrivandei lärarutbildningen. Båda satsningarna placerades organisatoriskt vid Institutionen för språkstudier. Där slogs de sedermera ihop till ett projekt under namnet SKRIVUM. Medlen sträcker sig till slutet av 2024 för Lärarhögskolan och till ochmed vårterminen 2025 för Umeå universitet. I denna rapport, som riktar sig till båda anslagsgivarna, presenteras SKRIVUM-projektetsbakgrund, struktur och övergripande utfall från hittillsvarande verkstäder samt avslutas med ett förslag till hur projektet framgent bäst kan förvaltas., SKRIVUM

Akademisk litteracitet är en nyckelkompetens för kunskapsarbetet iakademin och för att kunna delta i högskoleutbildningar. Men, hur kan vi som lärare inom högre utbildning skapa bättre förutsättningarför studenter att lyckas i mötet med det skrivna och talade språket i våra ämnen? I den här antologin delas erfarenheter från projektet Skrivlyftet vid Mittuniversitetet. Skrivdidaktiker, lärare, och pedagogiska utvecklare har utforskat litteracitetsfrågor i såväl teori som praktik.vDe presenterar en mångfald av olika strategier och arbetssätt – medvmålsättningen att arbeta mot en utbildning som har förutsättningarbför att stötta samtliga studenters utveckling av akademisk litteracitet.

Skrivlyftet vid Mittuniversitetet är en utbildningsstrategisk satsning som tar sin utgångspunkt i att högre utbildning behöver ta ett större ansvar för att stötta studenternas utveckling av akademisk litteracitet. I detta kapitel presenteras dels projektets teoretiska utgångspunkter, dels den modell som projektet är bygg tpå. Allra först presenteras ”Skrivlyftets mål och organisation” helt kort. Vi argumenterar därefter för att högre utbildning behöver ta ett förtydligat ansvar för att stötta studenters utveckling av akademisk litteracitet, mot bakgrund av det som kan kallas skrivkrisdebatten. Begreppet akademisk litteracitet och Skrivlyftets modell presenteras i därpå följande avsnitt. Modellen består av fyra grundpelare:(1) transformation, (2) att lärarna är experter på sitt ämnes skriftkultur, (3) att ämnesmiljöerna tar ansvar för akademisk litteracitet och (4) att alla studenter erbjuds stöttning. Avslutningsvis presenteras begreppet ämnesintegrerad skrivundervisning och några olika exempel på hur det har tillämpats inom högre utbildning nationellt och internationellt.

Inom det utbildningsstrategiska projektet Skrivlyftet vid Mittuniversitetet har vi utformat och erbjudit skrivdidaktiska verkstäder för lärarlag inom programutbildningar. Mellan år 2017–2023 har 140 lärare från ett fyrtiotal program deltagit i verkstäderna. Verkstäderna har organiserats av Avdelningen för Forsknings- och utbildningsstöd (FUS) vid Mittuniversitetet. De har letts av skrivdidaktiker med god förtrogenhet med litteracitetsteori genom egen forskning och praktisk erfarenhet av att undervisa i skrivande. I verkstäderna har lärarlagen i en kollegial lärprocess utforskat och utvecklat undervisningen i akademisk litteracitet inom programutbildningarna. I detta kapitel redovisar vi innehåll, arbetsformer och organisation av de skrivdidaktiska verkstäderna. I de tre första verkstäderna utforskas den egna undervisningspraktiken med fokus på aktuell stöttning av akademisk litteracitet och yrkeslitteracitet. De har en stark styrning och inramning. Vid den tredje verkstaden presenteras de behov som identifierats av lärarlagen och de mål man vill uppnå under de återstående verkstäderna. Verkstad 4–10 har en svagare styrning och programmen arbetar mer självständigt. Vid den tionde och sista verkstaden presenteras en handlingsplan för hur man kan stärka den ämnesintegrerade skrivundervisningen i programmet. Utvärderingar av verkstäderna visar att de bidragit till pedagogisk utveckling, programutveckling och kollegialt lärande som många gånger även varit ämnes- och programöverskridande.

Språkverkstadsforskning är ett etablerat fält internationellt men ett litet fält i Sverige, trots att språkverkstäder finns vid i princip alla svenska högskolor och universitet. Föreliggande studie analyserar fyra inspelade digitala språkhandledningssamtal och åtta intervjuer med handledare och studenter genom medierad diskursanalys (Scollon och Scollon 2004; Blåsjö, Christensson och Hanell 2024). Med hjälp av teoretiska verktyg som diskursiva resurser, skrivdidaktiska diskurser (Ivanić 2004) och tidslinjer belyser uppsatsen hur idéer om akademisk text och skrivande konkret förmedlas och förhandlas i handlingssituationen. Resultaten visar att såväl studentens text, bokningsformuläret, lärarens kommentarer och webbsidor fungerar som diskursiva resurser för att förmedla framförallt genre-, färdighets- och processdiskurs. Studenten tilldelas de något motstridiga rollerna som både elev och ”ägare” av texten medan handledaren fungerar främst som lärare och coach alternativt bollplank. Samtalens utformning, längd och placering i förhållande till den aktuella textens tidslinje antyder att det framförallt är den student som är metaspråkligt medveten och snabbt och självständigt kan omsätta råd till handling som har nytta av språkhandledningen. I ett längre tidsperspektiv kan andra studenter få nytta av handledningen då handledarna genom samtalen får en inblick i aktuella svårigheter för studenter, insikter som de tar med sig in i andra aktiviteter såsom föreläsningar om skrivande och fortbildning för universitetslärare.

Syftet med denna studie är att undersöka svensklärares och elevers uppfattningar om akademisk litteracitet och vilka undervisningsstrategier svensklärare på gymnasiet använder för att främja gymnasieelevers akademiska litteracitet. En kvalitativ ansats där semi-strukturerade intervjuer utgör grunden för empirin visar att lärare och elever har olika syn på hur akademisk litteracitet utvecklas. Medan elever har ett färdighetsfokus på akademiskt skrivande, anser lärare att skrivande, läsning och interaktion för förståelse behövs ses som en helhet för att elevers akademiska litteracitet ska utvecklas. Lärare har således ett större fokus på meningsskapande, medan elever främst fokuserar på de skrivnormer som finns inom den akademiska diskursen. Undervisning och respons kring färdigheter går dock till hög grad att se även hos lärare, vilket bidrar till att undervisningen till stor del får ett färdighetsfokus. Slutsatsen är att det meningsskapande och kunskapsbyggande som bör premieras i akademisk litteracitet minskar om färdighetsaspekten tar för mycket av undervisningen i anspråk. Lärare behöver såldes synliggöra sambandet mellan litteracitet och främjande av akademiskt skrivande. Kunskapsbyggande bör få mer utrymme i undervisningen och elevers akademiska litteracitet skulle gynnas av att elever får en tydligare och tidigare introduktion till den akademiska diskursen under gymnasiet.

De flesta svenska lärosäten har i dag språkverkstäder med upp­draget att stötta studenterna i utvecklingen av akademiska språkliga praktiker. Trots att uppdraget har en stark koppling till universitetens kärnverksamheter utbildning och forskning organiseras verksamheterna i all­mänhet i marginalen, inom ramen för service- eller stödfunktioner. I denna studie utforskas hur verksamma språkhand­ledare från språkverkstäder vid fyra läro­säten i kollegiala grupp­samtal talar om egna exempel från verksamheten, särskilt sådana som innebär professionella dilemman. Syftet är att synliggöra det ”gränsarbete” på olika nivåer som behöver utföras för att hantera yrkesutövandet genom att förhålla sitt eget handlande till andra intressenters handlande och förväntningar och verksamhetens underliggande villkor. Analysen visar att gränsarbete är centralt för språkhandledarnas professionella praktik, genom att många av de dilemman som deltagarna redogör för berör ansvars­relationer och frågor om vad språkhandledaren ska göra – och inte göra – i relation till studenter, universi­tetslärare och i viss mån även i relation till organisatoriska förutsättningar. En vanlig gräns­problematik är t.ex. att behöva hantera att studenter kan utgå från en avvikande uppfattning om var gränserna går för vad språkhand­ledarna kan och ska bidra med än den språkhand­ledarna har. Till problematiken hör att möta förväntningar om att, som det uttrycks i mate­rialet, ”rätta” eller ”fixa” texter. Resultaten relateras till tidigare forskning som diskuterat hur en s.k. autonom syn på litte­racitet genomsyrar akademin och skapar en förståelse av litteracitet som indi­viduell färdighet och språk som något som enkelt kan ”fixas”. Utifrån detta diskute­ras hur språkverkstädernas marginaliserade position riskerar att bidra till att reprodu­cera en sådan syn.

Den så kallade breddade rekryteringen som innebär att Sveriges högskolor och universitet aktivt ska arbeta främjande för att öka tillgången till högre utbildning kan ses som del i att utjämna existerande skillnader mellan inrikes och utrikesfödda svenskars förutsättningar till högre utbildning (Prop. 2001/02:15). För att kunna genomföra och lyckas med en högre akademisk utbildning förväntas studenter behärska det akademiska språket, vilket kan vara utmanande beroende på språklig bakgrund och tidigare skolgång. För studenter som har svenska som sitt andra språk kan detta vara särskilt utmanande (Blomström & Wennerberg, 2021). På så vis uppstår en klyfta mellan förutsättningar att erövra akademisk litteracitet (AL) mellan förstaspråksstudenter och andraspråksstudenter (Melander et al. 2022). Det finns även en klyfta mellan vad lärare förväntar sig av studenterna när de börjar i högre utbildning och nybörjarstudenters prestation gällande det akademiska skrivandet (Hardy & Clughen, 2012). Detta pågående projekt riktar sig mot förutsättningar för andraspråksstudenter att erövra AL och därmed öka möjlighet till att lyckas i högre utbildning. Projektet förväntas kunna bidra med kunskap om hur studenter med svenska som sitt andra språk kan ges mer likvärdiga förutsättningar att lyckas med akademiska studier. Detta är i förlängningen dels gynnsamt för de enskilda studenternas möjligheter att utbilda sig inom akademin och dels för samhället i stort då såväl studentgrupp som gruppen verksamma lärare breddas och blir mer heterogen. Projektet inriktar sig på lärarstudenter, men resultaten är relevanta för annan akademisk utbildning då AL är i fokus inom all högre utbildning. I förlängningen är det av yttersta vikt att lärare kan vara förebilder för framtidens barn, elever och föräldrar med olika förstaspråk. Syftet är att öka kunskapen om och förståelsen för hur studenter me

The aim of this thesis is threefold. Firstly it will examine what kind of support in academic writing is offered outside classes in higher education in Sweden. Secondly it will investigate what the most valued skills for the personnel working with providing this support are considered to be. Lastly the role of the academic library in connection to these writing support centers will be explored. The study is conducted through a qualitative survey study with quantitative elements sent to Swedish universities. An inductive approach is taken to the analysis of the data. The result show, among other things, that all of the answering universities offer this type of academic writing support. It is primarily done through individual support sessions and workshops but a range of other options are often available as well. It is clear that having a pedagogical approach and good language skills are highly valued in a support personnel´s skillset by the respondents. Furthermore the academic libraries were found to take a large part in the academic writing support. They contributed primarily through use of their premises although a number of them also contributed personnel, as well as was in charge of overseeing the writing support services.

Studiens syfte var att studera hur första- och andraspråkstalande studenter agerar i den akademiska gemenskapen med fokus på hur de inkorporerar röster genom att referera och citera. Studien samlade in data genom enkäter och texter som sedan användes för analys. Urvalet bestod av 10 deltagare varav 5 var svenska som förstaspråkstalare och 5 svenska som andraspråkstalare. Deltagarna var inskrivna och gick kursen Akademiskt skrivande 1SV108 på Linneuniversitetet. De viktigaste resultaten studien fann var att det fanns en individuell variation i val och användning av inkorporering av röster i akademisk skrift. Den individuella variationen bestod av vilka referensmarkörer som användes för att inkorporera källor och skribenternas egna röster och hur och vilka typer av citat som användes för att uttrycka skribentens röst.

Huvudsyftet med denna studie är att redogöra för den formativa läraråterkoppling som ges i samband med en kurs i akademiskt skrivande för ämneslärarstudenter. I kursen får studenterna praktisk övning i att själva skriva i olika vetenskapliga genrer, i att kritiskt läsa, bedöma och ge respons på andra studenters texter, samt i att ta emot och i en ny version omsätta formativ respons från såväl lärare som studiekamrater. Eftersom det centrala innehållet i kursen är text- och språknormer, stildrag och språkliga egenskaper som kännetecknar akademiska texttyper, fokuserar denna studie på att kartlägga vilka text- och språknormer som förmedlas i lärarnas återkoppling till svensklärarstudenterna. Ett delsyfte är även att försöka ringa in hur studenterna återkopplar till lärarens formativa respons. Övergripande frågeställningar är: Hur ser lärarresponsen ut, dvs. vilka text- och språknormer förmedlas i lärarnas återkoppling? Finns det en samsyn mellan lärarna i den respons som de ger? Hur återkopplar studenterna till lärarens respons? Studien är en kvalitativ innehållsanalys, men även kvantitativa uppgifter ges om de olika responskategorierna. Materialet består av fyra lärares återkoppling till sina studenter i Words kommentarfält bredvid texten. Materialet är hämtat från läsåren 2017/2018 och 2018/2019. Det totala antalet studenter är 62 och sammanlagt 124 lärarresponser, dvs. två lärarresponser på två skrivuppgifter per student.

Syftet med den här masteruppsaten är huvudsakligen att undersöka hur Tisus, ett språkprov som kan ge behörighet i svenska för universitetsstudier, uppfattas av testtagarna. Detta görs medelst en enkät med 227 respondenter, varav drygt hälften hade godkänts på testet och de övriga hade underkänts. Enkäten följdes upp av en intervjustudie med åtta av nämnda respondenter. Två av dem hade underkänts på Tisus men godkänts på annan väg; den ena genom betyg från behörighetsgivande utbildning och den andra genom Swedex B2 vilket accepterades av det finländska universitet hen sökte sig till. I enlighet med fenomenografiska studier fokuserade intervjuerna på hur respondenterna upplevde språkprovet och de universitetsstudier de följde och vilka känslor de hade rörande kraven på Tisus i jämförelse med hur de erfor de språkbehov de hade på universitetet. De åtta respondenterna skiljer sig åt inbördes vad gäller förstaspråk, studieinriktning, studieort och hemland. Även om respondenterna skilde sig något åt i vissa avseenden så var de ändå förvånansvärt lika i det att de, med kanske ett undantag, lyckas oerhört väl med sina studier. Majoriteten av dem tycker också att Tisus fungerar som språkprov inför högskolestudier och att kraven på Tisus stämmer någorlunda väl överens med de krav de upplever på högskolan. Under studiens gång ställde jag mig ofta frågan om den här intervjustudien hade attraherat vissa studenter mer än andra. Enkätsvaren visar nämligen en delvis annan bild, nämligen att det bland de godkända respondenterna finns ett antal individer som menar att de inte har tillräckliga språkfärdigheter för att klara högskolestudier och/eller anger att de inte möter språkkraven för C1 så som de uttrycks i enkäten. Samtidigt uttryckte flera underkända enkätrespondenter att de språkligt skulle ha klarat av att läsa på universitetet, om de bara hade getts chansen. Tydligt är att det finns gott om utrymme för vidare studier inte bara på ämnet high stake-testning inför universitetss, The aim of this master's thesis is mainly to investigate how a Swedish language entrance test for university studies, Tisus, is received by the test takers. This is done by a survey study that covers 227 test takers of which little over half have passed the test and the others had not. The survey was followed by interviews involving eight of the test takers, among which two had failed the Tisus test but had been granted admission to university studies after having had their language skills tested and approved by means of other, different language tests. In accordance with phenomenographic studies, the interviews focused on how the respondents perceived the entrance language test and their university studies and how they felt about the requirements for passing the test in comparison with the experienced language demands on students at their university. The eight respondents represented a diverse group regarding their L1, their choice of studies and university, and home country. However, even though they differed slightly in some regards, they were surprisingly similar in that they, with perhaps one exception, all succeeded extraordinary well as students. The majority of the respondents mainly approve of the requirements of the Tisus test and finds it reasonably comparable to the language needs they experience at university. The question arises if an interview study such as this one attracts some students more than others, because from the results of the survey it is clear that not all students who passed the test have the necessary language skills, according to themselves, and many have not yet become students. At the same time, a number of the survey respondents, who had failed at the test, were of the opinion that the requirements were too high and that they, given the opportunity, might well have managed university studies. It is clear that there is a lot of room for more work in this area, looking at the gate keeping task that high stake testing for university st

Syftet med föreliggande studie är att synliggöra svensklärares uppfattningar om akade-misk skriftspråkskompetens. Studien genomfördes genom kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med tre gymnasielärare i svenska. Resultatet visar att de till-frågade lärarna uppfattar akademisk skriftspråkskompetens som innefattande både opera-tionell och diskursiv kompetens och två av lärarna uppfattar även kritisk-analytisk kom-petens som en del av den akademiska skriftspråkskompetensen. Den operationella kom-petensen ses av lärarna som något grundläggande för utvecklingen av akademiskt skrift-språk och lärarna har ett stort fokus på den diskursiva kompetensen, där de arbetar med målbilder i form av olika vetenskapliga texttyper som eleverna ska lära sig bemästra. Lärarnas utsagor om vad som utgör akademisk skrivkompetens uppvisar en svag före-komst av kritisk-analytisk kompetens.

Den här texten handlar om ett högskolepedagogiskt samarbete som syftat till att skapa en ämnesintegrerad introduktion i akademiskt skrivande för polisstudenter vid Södertörns högskola. I texten beskrivs hur samarbetet har sett ut och vad som har fått introduktionen att leva kvar i programmet. Vi diskuterar utmaningar som uppstått och avslutar med några råd till den som vill genomföra liknande satsningar och samarbeten.

Här presenteras en modell för att arbeta med presentationsprogrammet Prezi i seminarier. Det pedagogiska upplägget fokuserar på hur Prezi kan användas för att stimulera samarbete och interaktion mellan studenterna och synliggöra den akademiska litteracitet som seminarieformen kräver. Modellen har testats under två år på ett seminarium i textkritik på Södertörns högskola, och har utvärderats av studenterna på kursen. Texten sammanfattar reflektionerna hos såväl undervisande lärande som hos studenter och argumenterar för att digitala medier kan användas för att öka studentaktiviteten samt att synliggöra processen att tolka och diskutera texter.

I denna artikel presenterar vi ett högskolepedagogiskt projekt som syftar till en ämnesinte-grerad introduktion i akademiskt skrivande, med utgångspunkt i forskningsfältet academic literacies. Vi delar med oss av våra erfarenheter samt redovisar några viktiga lärdomar inför liknande projekt.