Search

Review of: Eva Silvén, Friktion. Ernst Manker, Nordiska museet och det samiska kulturarvet, Lund: Nordic Academic Press 2021, ISBN 9789188909909, 320 pp.

I åttio år har vi väntat på en svensk version av Die Lappische volksmusik (1942) och nu är den här. Den svenska originaltexten har länge varit bekant för oss som jobbat med Karl Tiéns material. Vi fick vänta åttio år men det var det värt., Ingår även i: Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv, 0081-9840 ; 51. Även utgiven av: Umeå: Kungl. Skytteanska Samfundet. Även utgiven av: Stockholm: Svenskt visarkiv, Musikverket.

Detta är en jojk i två delar kopplad till samernas tvångsarbeten vid silverbrytningen i Nasafjäll på 1600-talet, tolkad av Lena Maria Nilsson. År 1912 delade jojkaren Kristina Mårtensson från Arjeplog med sig av jojken till sameforskaren Karl Tirén. Jojken är nedtecknad av Karl Tirén på gehör och publicerad i notskrift och text. Genom att den består av två delar, skiljer den sig från de flesta andra jojkar. De två delarna i jojken skiljer sig också mycket ifrån varandra i karaktär och tempo. För att förstå och tolka jojken behövs en förklaring vad jojk är., Jojken spelades in på önskemål av Skellefteå museum till den nya basutställningen Storsia (invigd 9-10 april 2022) och fördjupningstexten efterfrågades av Skellefteå museum som förklaring till jojken.Denna fördjupningstext togs fram inom ramarna för projektet Dialogues and Encounters in the Arctic med stöd från EUs regionala utvecklingsfond Interreg Nord. Innehållet har presenterats på en konferens för urfolksjournalistik i Kautokeino i februari 2022, inom ramarna för detta projekt.

För att underlätta den statliga förvaltningen på regional nivå införde Axel Oxenstierna 1634 ett nytt slags län i hela riket. Längst norrut låg Norrlands län, som 1638 döptes om till Västerbottens län. Här blev Umeå residensstad. Länet var stort, för Norrbottens län avskildes först 1810. Enligt 1635 års landshövdingeinstruktion skulle de nya hövdingarna även vårda sig om städernas uppkomst och tillväxt. Den förste landhövdingen i det nya länet hette Stellan Mörner, den andre Frans Crusebjörn. Den tredje satt längre än någon gjort varken förr eller senare. Han hette Johan Graan.

Intoduction: Research with Indigenous peoples internationally indicates the importance of socio-cultural contexts for end-of-life (EoL) preferences. However, knowledge about values and preferences for future EoL care among the Indigenous Sámi is limited. Aim: We investigated if and how a Swedish adaptation of the English-language GoWish cards, DöBra cards, supports reflection and discussion of values and preferences for future EoL care among the Sámi. Methods: This qualitative study is based on interviews with 31 self-defined Sámi adults who used DöBra cards at four events targeting the Sámi population, between August 2019 and February 2020. Using directed content analysis, we examined aspects of interviews addressing Sámi-specific and Sámi-relevant motivations for choices. Data about individuals’ card rankings were collated and compiled on group level to examine variation in card choices. Findings: All 37 pre-formulated card statements were ranked as a top 10 priority by at least one person. The cards most frequently ranked in the top 10 were a wild card used to formulate an individual preference and thus not representing the same statement, and the pre-formulated card ‘to have those I am close to around me’. Reactions to interviews varied, with some participants commenting on the taboo-laden nature of discussing EoL issues, although many commented positively about EoL conversations in general, and the benefit of using the DöBra cards in particular. We categorised reasoning about Sámi-specific and Sámi-relevant values and preferences under the themes: Attributes of contemporary Sámi culture, Spirituality, Setting for death, Maintaining identity, Preferences related to death, Dying and EoL care and After death. Conclusions: The DöBra cards were found to be easy-to-use, understandable and a flexible tool for initiating and supporting conversations about EoL values and preferences. The open formulations of cards, with wild cards, enable discussions about individual va

Musikalisk utgivning av jojk och kör i en behaglig blandning. Music fusion och traditional Sámi yoik and choir ensemble.Preface, förord.

There is limited empirical data about both health and end-of-life (EoL) issues among the Indigenous Sámi of Fennoscandia. We therefore aimed to investigate experiences of EoL care and support among the Sámi, both from the Sámi community itself as well as from more formalized health and social care services in Sweden. Our primary data source is from focus group discussions (FGDs) held at a Sámi event in 2017 with 24 people, complemented with analysis of previously collected data from 15 individual interviews with both Sámi and non-Sámi informants familiar with dying, death and bereavement among Sámi; “go-along” discussions with 12 Sámi, and individual interviews with 31 Sámi about advance care planning. After initial framework analysis, we applied a salutogenic model for interpretation, focusing on a sense of community coherence. We found a range of generalized resistance resources in relation to the Sámi community, which appeared to support EoL care situations, i.e., Social Organization; Familiarity with EoL Care, Collective Cultural Heritage; Expressions of Spirituality; Support from Majority Care Systems; and Brokerage. These positive features appear to support key components of a sense of community coherence, i.e., comprehensibility, meaningfulness and manageability. We also found relatively few, but notable deficits that may diminish the sense of community coherence, i.e., lack of communication in one’s own language; orientation, familiarity and/or agreement in contacts with formal health and social care systems; and/or support from extended family. The results suggest that there is a robust basis among Sámi for well-functioning EoL care; a challenge is in developing supportive interactions with the majority health and social care systems that support and complement these structures, for partnership in developing care that is meaningful, comprehensible and manageable even in potentially difficult EoL situations., Previously included in thesis in manuscript form

Sedan 1975 har det bedrivits utbildning och forskning i samiska språk och samisk kultur i olika institutionella konstellationer vid Umeå universitet. I sin essä i Respons nummer 2/2021 ger professor Jonny Hjelm en missvisande bild av denna forskning. Här ger vi vår egen bild av utvecklingen av urfolksrelaterad forskning vid Umeå universitet de senaste 20 åren med utgångspunkt från en översiktlig kvantitativ bibliometrisk analys av 416 vetenskapligt granskade publikationer i DiVa-databasen. Språk och utbildning är det dominerande forskningsfältet i den urfolksrelaterade vetenskapliga produktionen vid Umeå universitet och står för 26 procent av artiklarna. Hälsa och levnadsförhållanden är ett annat viktigt forskningsområde (20 procent), varpå följer mark och vatten (14 procent), kultur och historia (12 procent) samt övrig forskning (28 procent). Dagens Várdduo är en heterogen och dynamisk forskningsmiljö där många olika teoretiska inriktningar och metoder tillämpas. Utvecklingen framöver ser ut att gå mot en starkare betoning på det internationella forskningsområdet urfolksstudier.

Nils-Aslak Valkeapää (1943 - 2001) också känd som Áillohaš en samisk multikonstnär. I denna artikel är det jojkaren och musikern som fokuseras. Mitt möte med denna legendar som sedan påverkat hela mitt liv, precis som han gjort för de flesta samer.

Tre syskon i en skogssamisk miljö under slutet av 1800-talet, påverkar den politiska miljön inom Arvidsjaur socken. De tre syskonen Nils Petter, Sara Maria och Karin Stenberg spelar olika roller för att leda de skogssamiska frågorna framåt i en tid när skogssamer ansågs som hybrider av den svenska staten. De ansågs inte som "riktiga lappar", men ej heller som svenskar.

Skogssamisk vilja är en jubileumsantologi till hundraårsminnet av att den skogssamiska läraren Karin Stenberg med hjälp av författaren Valdemar Lindholm gav ut skriften Dat läh mijen situd (Det är vår vilja). En vädjan till Svenska Nationen från Samefolket. Det är en politisk kampskrift om den skogssamiska situationen i Sverige för hundra år sedan som på många sätt är aktuellt också idag. Antologin inleds med ursprungstexten Dat läh mijen situd men innehåller ytteligare tolv bidrag som på olika sätt tar utgångspunkt i Stenbergs (och Lindholms) skrift, person och kunskaper om samernas historia. Kapitlen som följer med sina olika inriktingar utgör en fortsättning på Karin Stenbergs pionjärinsats för det skogssamiska folket. Bidragen omfattar även studier om Karin Stenberg som barn och vuxen. Bland kapiteln finns fem bidrag skrivna av skogssamer som träffade henne i vardagen, var släkt med henne eller varit hennes elever. Vi får vidare följa hennes litterära samtid i texter om samerna. Karin Stenberg hade troligen redan under 1920-talet förvärvat kunskaper om samernas utbredning söderut. Forskningens framsteg till idag hade säkerligen fångat hennes intresse.

Har du någon gång känt att du längtar hem? De flesta har burit på den känslan en eller flera gånger. Varför får vi denna känsla, vad betyder den? Längtan är ett begrepp som har nära anknytning till hem, längtan har ingen riktig riktning, eller har den det? Färden hem är en släng av nostalgi som berör det innersta. Nostalgi klassades som en allvarlig och dödlig sjukdom under 1700-talet, oftast var det soldater som låg långt borta hemifrån som led av nostalgi., Publicerad: 2020-04-03

Despite growing interest in Indigenous health, the lack of end-of-life (EOL) research about the Sámi people led us to explore experience-based knowledge about EoL issues among the Sámi. We aim here to describe Sámi death systems and the extent to which Kastenbaum’s conceptualisation of death systems is appropriate to Sámi culture. Transcribed conversational interviews with 15 individuals, chosen for their varied experiences with EoL issues among Sámi, were first inductively analysed. Kastenbaum’s model of death systems, with functions along a time trajectory from prevention to social consolidation after death, and the components of people, times, places, and symbols/objects, was applied thereafter in an effort to understand the data. The model provides a framework for understanding aspects of the death system that were Sámi-specific, Sámi-relevant as well as what has changed over time. Whereas Kastenbaum differentiated among the components of the death system, our analysis indicated these were often so interrelated as to be nearly inseparable among the Sámi. Seasonal changes and relationships to nature instead of calendar time dominated death systems, linking people, places and times. The extended family’s role in enculturation across generations and EoL support was salient. Numerous markers of Sámi culture, both death-specific and those recruited into the death system, strengthened community identity in the EoL.

Review of: Thomas Wallerström (med bidrag av Ulf Segerström och Eva-Maria Nordström): Kunglig makt och samiska bosättningsmönster. Studier kring Väinö Tanners vinterbyteori. Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Novus forlag, Oslo 2017. 322 pp. Ill.

Recension av: Barney, Katelyn (red.), Collaborative ethnomusicology: new approaches to music research between indigenous and non-indigenous Australians, Lyrebird Press, The University Of Melbourne, Vic., Australia, 2014

Production and transmission of Indigenous knowledge: oral and mediated strategies to express Sámi identities

Jojken är ett muntligt uttryck bland samer som funnits sedan urminnes tider. Att jojka var ett sätt att berätta och beskriva djur, människor, händelser, supranormala relationer etc. Eftersom jojken också användes som verktyg för nåjder eller personer med liknande kunskaper för att nå andra medium, blev jojken stämplad av kyrkan under 1600-talet som ett djävulens verk. Under lång tid var detta uttryckssätt förbjudet och straffbart. Men jojken försvann inte. Den levde sitt liv i det inofficiella rummet, långt borta ifrån den styrande eliten som oftast fanns vid kusten. Syndastämpeln som kyrkan så skickligt implanterat blev så småningom samernas egen syn på jojk på många håll. Trots det, när man studerar äldre inspelningar från början av 1910-talet och anteckningar från slutet av 1800-talet, ser man att många präster, särskilt i norra Västerbotten och södra Norrbotten varit mer än aktiva att dokumentera jojk. De har även blivit tillägnade egna melodier, det förnämsta man som jojkutövare någonsin kan skänka någon. Till och med bland læstadianska predikanter har det förekommit att man accepterat jojkning. "Jojkning är inte syndigt, blott man inte jojkar syndigt, liksom det ej heller är syndigt att dricka tvenne supar när det är kallt." Studien granskar jojkens roll hos den samiska befolkningen i relation till kyrkans folk, med fokus på 1900-talets utveckling., Kyrkans vitbok

Statens hantering av forskningsresultat i rättsprocessen med Girjas sameby utgör ett hot mot Sverige som rättsstat och kunskapsnation. Åratal av svensk och internationell forskning underkänns och man använder ett språkbruk som skulle kunna vara hämtat från rasbiologins tid. Nu måste staten ta sitt ansvar och börja agera som en demokratisk rättsstat, skriver 59 forskare., Publicerad: 2015-06-11

Sustainable Development for Indigenous Peoples - A Collaborative Sweden - Botswana research Infrastructure Project, funded by Swedish International Development Cooperation Agency (Sida)

Från kust til kyst. Møter, miljø og migrasjon i pitesamisk område.

Statens hantering av forskningsresultat i rättsprocessen med Girjas sameby utgör ett hot mot Sverige som rättsstat och kunskapsnation. Åratal av svensk och internationell forskning underkänns och man använder ett språkbruk som skulle kunna vara hämtat från rasbiologins tid. Nu måste staten ta sitt ansvar och börja agera som en demokratisk rättsstat, skriver 59 forskare.

Sámi Stories of the Bear and the Two Brothers. (Samiska berättelser om björnmöten och de två bröderna) The Sámi people have had a special relation to the bear. One can find it in stories and in songs, where the bear has an important role to play. My intention is to answer the question, why is the bear so afraid of the brothers? By using oral history as a tool, as presented by Jan Vansina, is it possible to find a core message in stories and yoiks. The yoiking tradition among the Sámi people is a way to tell stories, remembrance and to describe animals, humans and nature. There are hundreds of songs to the bear and in a majority of them do the lyrics describe the bear, its habits and movements. Simultaneously are the two brothers a common thread in many other stories, particularly in forest Sámi areas. By comparing these two themes, the bear and the brothers, we will find a mythical perspective. There are reason why the bear has to be concerned if he meets two brothers.

In English, Swedish and South Sami, Rock Art in Sápmi

Vaartoe Centrum för Samisk forskning, Umeå universitet