Search

Peatlands are important and common wetland ecosystems where the wet conditions result in formation and accumulation of peat, i.e., not fully decomposed organic matter. Many peatlands have been negatively affected by drainage (i.e., ditches) and restoration is conducted, although the effects on vegetation are not fully understood. This study aimed to investigate the differences in vegetation composition between natural and restored parts of peatlands and the effect of local conditions on vegetation composition. Data was collected on vegetation composition and local environmental conditions (pH, electrical conductivity and water table depth) of natural and restored parts of seven peatlands across Sweden. Statistically significant differences in the species composition between natural and restored parts were detected and natural parts were dominated by Sphagnum species while restored parts were characterised by shrubs and sedges. The environmental variables had a similar impact on the vegetation composition of both northern and southern sites and were in line with the microhabitat preferences of different species. Although restored parts still have a lower cover of Sphagnum, the vegetation community appears to develop towards compositions similar to those of natural peatlands as most plots are dominated by species found in both natural and restored parts. However, this study is based on vegetation data collected in one year and the results only show the current vegetation community composition and should be interpreted cautiously when evaluating the long-term development of vegetation composition after peatland restoration. As peatlands form during long periods of time, differences in vegetation composition after this relatively short time were expected and in line with previous research. Further studies and long-term follow-up surveys are needed to better understand the vegetation development after peatland restoration.

Ljunghedar är en slags torra hedar med låg täckningsgrad av träd och buskar och med en flora dominerad av dvärgbuskar såsom Calluna vulgaris (ljung), tåg- och starrväxter och ett antal blommande örter. Hedarna har sedan forntiden präglats av hävd i form av bete och bränning och är idag beroende av att sådan skötsel bibehålls. Denna studie undersökte huruvida täckningsgraden och den genomsnittliga höjden på C. vulgaris påverkades av naturvårdsbränning och om jordmånsdjupet hade någon inverkan på effekten av brand. Data insamlades från totalt 12 olika brända områden på norra Nordkoster, med anslutande orörd mark och analyserades med ANCOVA. Naturvårdsbränningen hade en negativ effekt på både täckningsgraden och höjden av C. vulgaris de närmsta åren efter brand men jorddjupet hade inte någon signifikant påverkan. Då mätningarna genomfördes mellan ett och tre år efter bränningen var resultatet väntat då det kan ta upp till tio år innan C. vulgaris återtagit en dominant roll i växtsamhället. Att jorddjupet inte hade någon påverkan skulle kunna förklaras av växtens förmåga att kolonisera många olika habitat med olika fuktighetsförhållanden, eller av att interaktionseffekten av jorddjup uppstår först i senare tillväxtsstadier. Kunskap om den lokala återetableringen efter brand kan vara ett viktigt verktyg i förvaltningen av ljunghedar då skötseln och bränningsintervallen kan anpassas till de lokala förutsättningarna.