Search

Syfte: Syftet med föreliggande översiktsstudie, med fokus på käk- och gomspalt, är att identifiera vilka behandlingsalternativ där tandteknikern inkluderas i LKG (Läpp-, Käk- och Gomspalt)-teamet det finns och vilka av behandlingsalternativen som är att föredra utifrån ansiktsestetik och funktion (äta, andning och tal). Material & metod: Systematiska litteraturstudier granskades utifrån PICO-systemet och sökning i databasen PubMed. Resultat: Endast en artikel funnen i PubMed, uppfyllde urvalskriterierna. Denna artikel inkluderade 20 studier i sin analys, där 3 av dem var mest unika. Från dessa 3 studier kunde en och samma patientens behandling från 2 veckor till 12 år följas. Översiktsstudien gav värdefull information om funktion (tal), estetik, livskvalité och utveckling (längd och språk) samt psykosociala konsekvenser. Analys baserat på de 20 studierna visar att användningen av ortodontisk apparatur inte gett någon större skillnad om apparaturen användes eller ej. Slutsats: Det är oklart vilka behandlingsalternativ som är att föredra för behandling av käk- och gomspalt utifrån ansiktsestetik och funktion. Olika apparaturer kan ge olika resultat, dock kan man inte se någon skillnad på slutresultatet baserat på om en patient använder ortodontisk apparatur eller inte. För att få tydligare svar på frågeställningen behövs ytterligare forskning göras, med flera kliniska uppföljningsstudier som kan resultera i en bättre behandlingsplan för den individuella patienten. Purpose: The purpose of this overview study, focusing on the cleft of the jaw and palate, is to identify which treatment options that are available where the dental technician is included in the CLP team and which of the treatment options are preferable based on facial aesthetics and function (eating, breathing and speaking). Material & method: An overview was done of systematic reviews based on the PICO-system and searching PubMed database. Results: Only one systematic review was included from PubMed which met the selection criteria. This article included 20 studies, where 3 of them were most unique. From these 3 studies, patient treatment from 2 weeks to 12 years could be followed. This systematic review article provided valuable information on function (speech), aesthetics, quality of life and development (length and language) as well as psychosocial consequences. Analysis based on the 20 studies shows that the use of orthodontic appliances made no major difference whether they were used or not. Conclusion: It is unclear which treatment alternatives that are preferable for the treatment of cleft of the jaw and palate based on facial aesthetics and function. Different constructions can give different results, however, one cannot see any difference in the treatment outcome based on whether a patient had used an orthodontic appliance or not. Further research including more clinical follow-up studies needs to be done to get clear answers of the research question and with evidence available, resulting in a better treatment plan for the individual patient.

Cleft lip (CL) and/or palate (P) are the most common congenital disorder in the face. The incidence in Norway is 1,8 per 1000 live births. The disorder has a multifactorial aetiology. The clinical symptoms are complex, and the disorder therefore requires multidisciplinary treatment. Plastic surgeons, orthodontists, ENT-doctors and speech therapists are the key members of the Cleft- Lip and Palate team (CLP-team). Treatment of cleft lip and palate starts 3-4 months after birth and the patients are followed until 18-20 years of age. Patients with a cleft in the alveolar process need bone transplants into the gap in this region to create a bone substance for support of the roots of the permanent teeth. Bone grafting is usually performed during the period 7-11 years of age depending on the position of the erupting lateral or canine in the area. In Norway the donor site for bone grafting to the alveolar process is the iliac crest. Treatment of patients with CLP in Norway is centralized to Haukeland University Hospital in Bergen, or Rikshospitalet, Oslo University Hospital in Oslo. Bone grafting is an important part of the total care of patients with CLP. The first successful bone grafting to these patients started in late 1970s. In our study we focus on the history of bone grafting to the alveolar process from beginning until today, and we are also focusing on the future perspectives related to bone regeneration to the alveolar process in CLP patients. Leppe-, kjeve- og/eller ganespalte er den hyppigst forekommende fødselsdefekten i hode-/halsområdet. I Norge er insidensen 1,8 per tusende fødte levende barn. Tilstanden har en multifaktoriell etiologi. Sykdomsbildet er kompleks, og krever derfor tverrfaglig behandling. Plastikkirurger, kjeveortopeder, øre-nese-hals-leger og logopeder er nøkkelpersoner i et LKG-spalteteam. Behandling av pasienter med leppe-kjeve-gane-spalte starter 3- 4 måneder etter fødselen og pasientene blir fulgt opp til de er 18-20 år. Pasienter med spalte i alveolarbeinet har behov for beintransplantasjon inn i spalteområdet for å skape bedre feste til de permanente tannanlegg som berøres av spalten. Beintransplantasjonen gjennomføres i 7-11 års alder, avhengig av posisjonen til lateral og hjørnetannsanlegg i spalteområdet. I Norge bruker man bein fra hoftekammen som transplantat til kjevekammen. Beintransplantasjoner i Norge utføres i dag enten på Haukeland Universitetssjukehus i Bergen, eller på Rikshospitalet, Oslo Universitetssykehus i Oslo. Beintransplantasjon er en viktig del av den totale behandlingen til pasienter med leppe-kjeve- ganespalte. Den første vellykkede beintransplantasjonen spalteområdet hos LKG-pasienter var i slutten av 1970-tallet. I vår studie fokuserer vi på historien til beintransplantasjoner til alveolarprosessen fra begynnelsen til i dag, og vi fokuserer også på fremtidige aspekter relatert til beinregenerasjon til alveolarprosessen hos LKG-pasienter. MAOD-ODONT OD3PROSJ

In die Studie wurden 92 Patienten zwischen 6 und 12 Jahren mit verschiedenen Spaltbildungen im Bereich des Gesichtes aufgenommen. Sie ließen sich in 5 Gruppen unterteilen: unilaterale Lippen-Kiefer-Gaumen-Spalte (27 Patienten), bilaterale Lippen-Kiefer-Gaumen-Spalte (17 Patienten), Lippen- und Lippen-Kiefer-Spalten (19 Patienten), Gaumenspalte (16 Patienten) und Gaumenspalte bei Pierre-Robin-Sequenz (13 Patienten). Es erfolgten Oberflächenscans mittels 3D-Stereophotogrammetrie mit dem System Vectra-CR 3D. Als Kontrollgruppe dienten 245 Patienten im Alter von 6-12 Jahren, deren 3D-Scans von Herrn Dipl. Phys. E. Schaupp und Frau Prof. Dr. M. Berneburg, Abteilung für Kieferorthopädie Tübingen, zur Verfügung gestellt wurden. Nach Import der Scans in das Programm MeshLab wurden 21 Landmarken auf der Gesichtsoberfläche jedes Patienten und der Kontrollpersonen gesetzt. Nach Zusammenfügen der Einzelbilder der Gesunden zu einem Bild und Spiegelung der einseitigen Spaltbildungen auf die linke Seite wurden alle Scans zueinander ausgerichtet. Nach Import der 3D-Koordinaten jeder Landmarke in das Statistikprogramm JMP wurde nach Berechnung von Wachstumskurven die Morphologie der Kinder mit den verschiedenen Spaltbildungen mit den alters- und geschlechtskorrelierten Kontrolldaten verglichen. Für die gesunden Kinder ergaben sich für alle Landmarken lineare Wachstumskurven, mit signifikanten Unterschieden zwischen den Geschlechtern. Kinder mit Lippen- und Lippen-Kiefer-Spalte zeigten eine signifikante Lateralversetzung der spaltseitigen und spaltnahen Landmarken und eine Abweichung der Nasenspitze auf die Nicht-Spalt-Seite. Zudem gab es noch weitere transversale und vertikale Abweichungen. Bei Patienten mit unilateraler Lippen-Kiefer-Gaumen-Spalte fielen ähnliche Abweichungen wie bei den Patienten mit Lippen- und Lippen-Kiefer-Spalte auf, zusätzlich gab es sagittale Abweichungen. Bei bilateraler Lippen-Kiefer-Gaumen-Spalte wurde eine transversal annähernd symmetrische Verbreiterung des Mittelgesichts beobachtet. Daneben zeigten sich signifikante Abweichungen in sagittaler und vertikaler Richtung. Patienten mit Pierre-Robin-Sequenz und Gaumenspalte zeigten kaum signifikante Abweichungen zur Kontrollgruppe, Patienten mit Gaumenspalte gar keine.

Syfte: Syftet med den här studien var att kartlägga upplevelsen av omhändertagandet bland föräldrar till LKG-patienter och unga vuxna LKG-patienter i södra Sverige. Material och metod: Samtliga av de artiklar som presenteras i den här rapporten har erhållits genom litteratursökning på PubMed. Främst användes artiklar som berör upplevelsen av omhändertagandet, men även litteratur och hemsidor från svenska sjukhus och LKG-föreningar bidrog med information. För djupare förståelse av och för att erhålla ytterligare information om omhändertagandet i södra Sverige utfördes även en intervju med Ingemar Swanholm, ortodontist vid SUS. I denna enkätstudie tillfrågades 55 personer, varav 24 var föräldrar till barn med LKG och 31 var unga vuxna LKG-patienter. Detta gjordes för att få en helhetsbild av hur patienter och föräldrar upplevt omhändertagandet genom behandlingsgången.Resultat: Totalt deltog 30 patienter, varav 13 föräldrar till barn med LKG och 17 unga vuxna LKG-patienter. Resultatet redovisades var för sig, föräldrars upplevelse respektive patientens egen.Konklusion: Konklusion var att LKG-patienter och föräldrar till barn med LKG generellt var nöjda med omhändertagandet av dem och deras familj, vilket bekräftade hypotesen. För att kunna dra en slutgiltig slutsats om detta krävs dock vidare undersökningar med fler deltagande och validerade enkäter.

Velofarynxinsufficiens (VFI) innebär en nedsatt förmåga att under tal och födointag stänga till mellan mun- och näshåla vilket leder till ett avvikande tal. Operation med svalglambå är en metod som kan användas för att behandla VFI och tidigare forskning har visat goda resultat avseende dess effekt på talet. Dock menar vissa forskare att operationen kan ha negativa effekter och att den bakomliggande orsaken till insufficiensen kan påverka graden av framgång. Aktuell studie ämnade undersöka huruvida operation med svalglambå påverkade talet vid VFI samt belysa om några skillnader fanns mellan olika patientgrupper avseende operationens effekt på tal. De olika patientgrupperna var (a) patienter med spalt, (b) patienter med spalt i kombination med ett syndrom eller en sekvens och (c) patienter med VFI utan förekomst av spalt. Eftersom tidigare studier dessutom indikerat att postoperativ talbehandling hos logoped kan vara relevant för vissa patienter undersöktes det också under vilka omständigheter det skedde. Journaler, inklusive perceptuella lyssnarbedömningar av talet genomförda av logopeder, och enkätsvar studerades för de 66 patienter som deltog. Dessa utgjorde 43,1% av alla 153 patienter som genomgått operation med svalglambå på Akademiska sjukhuset i Uppsala år 2000-2011. Talbedömningar genomförda före och ett år efter operation visade att talet förbättrades avseende förståelighet (p

Cleft lip and palate (CLP) is a congenital malformation. Assessment, care-planning and treatment in Sweden is executed by a team at six major regional hospitals. Historically, CLP-treatment has undergone many changes. The aim of this study is to map out how CLP-treatment regime has developed in Linköping and Stockholm during, primarily the second half of the 20th century. The focus of the study is on surgery, speech therapy and orthodontic treatment. A study of medical records was conducted of 89 records at the speech-care unit at Linköping University hospital. The different types of clefts included were unilateral and bilateral CLP (UCLP, BCLP) and isolated cleft palate in patients born between 1908 and 1995. Interviews were made with a phoniatrician, a dental orthopaedist and a speech and language pathologist with long experience in CLP-patient care. Results showed, that the total number of operations generally decreased for patients with BCLP and isolated cleft palate. The age when operations were performed varied less after 1975. Time in hospital for surgery became more stable and shorter. The age at the first speech therapy session decreased during the 20th century and the number of sessions at Linköping University hospital decreased for patients born after 1970. The conclusions of this study are: ● age when operating has become more stable. ● time in hospital for surgery has decreased. ● number of treatments, both operations and speech therapy sessions, has decreased. Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling. En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus. Spalttyperna som ingick i studien var unilateral och bilateral total spalt (U-LKG, B-LKG) samt isolerad gomspalt. Patienterna var födda mellan 1908 och 1995. Intervjuer gjordes med en foniater, en käkortoped och en logoped, som samtliga under flera år var involverade i omhändertagandet av patienter med LKG. I studien framkom att det totala antalet operationstillfällen generellt har minskat för B-LKG och isolerad gomspalt. Sedan 1975 har åldern vid operationerna varierat mindre mellan åren. Även vårdtiderna vid operationerna har stabiliserats samt blivit allt kortare. Åldern vid första talbehandlingen har generellt sjunkit under 1900-talet och antalet talbehandlingar på sjukhuset i Linköping har sjunkit för patienter födda efter 1970. Slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att: ● tidpunkterna för operationer har blivit mer stabila. ● vårdtiderna vid operationer har blivit kortare. ● antalet behandlingar, såväl operationer som talbehandlingar, har minskat.