Search

Despite being rated as some of the world’s most gender equal countries, Sweden and neighboring Nordic nations show high rates of intimate partner violence against women (IPVAW). As the news media contribute to the shaping of public attitudes, this article pursues a two-step discourse analysis of how IPVAW was represented in seven Swedish newspapers during 2018. Although an individualistic discourse on IPVAW was found to be most prevalent, articles where perpetrators were presented as non-Swedish more frequently contained a structural framing of IPVAW. This confirms previously noted tendencies toward individualization and othering of IPVAW in Sweden.

I denna uppsats undersöks svenska regeringens retoriska bruk av ”mänskliga rättigheter” i deras klimatförändringsdiskurs, 1 november 2015 – 1 november 2016. Det undersökta materialet är hämtat från regeringen.se och analyseras med hjälp av retorisk analys för att avgöra på vilket sätt begreppet ”mänskliga rättigheter” används. Ett människorätts-perspektiv används för att förstå människorättsspråk och dess potential men också faran med att åberopa mänskliga rättigheter utan att göra det på ett adekvat sätt. Resultatet låter oss förstå att ”mänskliga rättigheter” inte ofta uttalas i regeringens klimatförändringsdiskurs. När det brukas så visar analysen att det sällan används som ett argument men desto oftare som en del av framställandet av Sverige, det vill säga att Sverige beskrivs som ”måna om” mänskliga rättigheter. Resultatet ger också att den dominerande känslan att förmedlas genom texterna är framtidstro/hoppfullhet. I analysen argumenteras det att regeringens innehållslösa användning av begreppet ”mänskliga rättigheter” riskerar att utarma den allmänna förståelsen av vad det innebär och att det därmed kan komma att skada argumentationskraften i det.

Denna uppsats har till syfte att med hjälp av en diskursanalys utröna vilka identiteter och sociala myter som finns i den diskurs vilken framkommer i utlänningslagen och dess förarbeten, och vad dessa innebär för en person som har fått ett beslut om avvis-ning eller utvisning som inte kan verkställas. Diskursanalysen utgår ifrån Marianne Jørgensen och Louise Phillips tolkning av Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskurs-teori. Den teorin kompletteras med en del idéer vars utgångspunkt är i Hanna Arendts teorier kring bland annat ”odeporterbarhet”. Uppsatsen visar på att ”utlänning” är den mästersignifikant till vilken identitet knyts inom den undersökta diskursen, och att den ställs i förhållande till ”medborgare” och ”land” där ”medborgaren” har rättigheter gentemot ”landet” vilka inte ”utlänningen” har. Det visas att för att få uppehållstillstånd grundat i praktiska verkställighetshinder till ett avlägsnande, så måste individen visa att den har gjort allt för att möjliggöra verkställigheten. Genom att ”utlänning” många gånger kopplas till tecken som leder till en misstro för en ”utlännings” intentioner och samarbetsvillighet så leder det till en person som på grund av att det inte finns något mottagarland inte kan utvisas, inte heller kan få uppehållstillstånd om det bedöms som att de inte har samarbetat tillräcklig.