Regeringens retoriska bruk av ”mänskliga rättigheter” i klimatförändringsdiskursen

I denna uppsats undersöks svenska regeringens retoriska bruk av ”mänskliga rättigheter” i deras klimatförändringsdiskurs, 1 november 2015 – 1 november 2016. Det undersökta materialet är hämtat från regeringen.se och analyseras med hjälp av retorisk analys för att avgöra på vilket sätt begreppet ”mänskliga rättigheter” används. Ett människorätts-perspektiv används för att förstå människorättsspråk och dess potential men också faran med att åberopa mänskliga rättigheter utan att göra det på ett adekvat sätt. Resultatet låter oss förstå att ”mänskliga rättigheter” inte ofta uttalas i regeringens klimatförändringsdiskurs. När det brukas så visar analysen att det sällan används som ett argument men desto oftare som en del av framställandet av Sverige, det vill säga att Sverige beskrivs som ”måna om” mänskliga rättigheter. Resultatet ger också att den dominerande känslan att förmedlas genom texterna är framtidstro/hoppfullhet. I analysen argumenteras det att regeringens innehållslösa användning av begreppet ”mänskliga rättigheter” riskerar att utarma den allmänna förståelsen av vad det innebär och att det därmed kan komma att skada argumentationskraften i det.