Search

Rheochlus wirthi (Freeman, 1961) (Figs 16–19) Material examined. 2 adult JJand 2 adult ♀♀, “ AUSTRALIA / Narrabeen / Middle Creek / New South Wales / September 1956 / W. W. Wirth leg” (SMNH). Redescription. Male imago (n = 1–2) (Figs 16–17). Total length 1.34–1.53 mm, total length / wing length 1.29–1.54. Head. Eyes hairy. Antenna with 14 flagellomeres (Fig. 16). AR 0.40. Temporals and postorbital setae could not be counted. Clypeus with 2 setae. Palpomere lengths (I–V): 10–12; 13–15; 20; 15–20; 30. Tentorium 70 long. Thorax. Setae could not be counted. Wing (Fig. 17): length 0.99–1.35 mm; width 0.37 mm; L/ W 2.68 –2.80. VR 0.88–0.92. Width of cell r1 at the end of vein R1 80–83; maximum width of cell r5 115–130; r1/r5 0.62–0.72. Brachiolum with 2–3 setae; squama with 1–2 setae. R with 0–1 setae, R1 with 2–3 setae, R4 +5 with 1 seta. Remaining veins bare. Legs. Spur of front tibia 25–28 long; spurs of mid tibia 15 and 20 long; of hind tibia 15 and 48–50 long. Apex of ti1 32 wide; of ti3 34 wide. Comb with 9–12 spines. Lengths and proportions of legs in Table 3. Hypopygium. Setae on tergite IX could not be counted, laterosternite IX with 2 setae. Phallapodeme 45 long; transverse sternapodeme 65 long. Gonocoxite 75 long; short basal keel 0.43 (1) as long as gonocoxite. Gonostylus 45 long; apical lobe 17 long, apical seta (“t” seta) 7 long; subapical lobe 10 long, with apical seta (“t” seta) 9 long. Seta “p” 35 long, 3 wide, L/W of seta “p” 11.7. The “x” and “y” setae discernible. The “y” seta close to the base of the apical lobe, clearly proximal to the “x” seta. HR 1.67, HV 2.03. Female imago (n = 1–2) (Figs 18–19). Total length 1.45 mm. Total length / wing length 1.39. Wing length / profemur length 3.64–4.00. Head. Eyes hairy. Antenna with 13 flagellomeres (Fig. 18). Last flagellomere 55 long, almost as long as flagellomeres 8–12 together. Flagellomeres 2–12 short, almost as long as wide. AR 0.25. Temporal setae 4; postorbitals 3 on each side; clypeals 2. Palpomere lengths (I–V): 8; 15; 18; 20; 25. Tentorium 63 long. Thorax. Setae could not be counted. Wing (Fig. 19): length 1.02–1.04 mm; width 0.41–0.42 mm; L/ W 2.4 –2.5. VR 0.88–0.91. Width of cell r1 at the end of vein R1 90; maximum width of cell r5 133; r1/r5 0.68. Brachiolum with 0? setae; squama with 0? setae. R with 2 setae, R1 with 4–5 setae, R4 +5 with 3–7 setae. Remaining veins bare. C extension 50–63 long. Legs. Spur of front tibia 20–23 long; spurs of mid tibia 20 and 10–13 long; of hind tibia 46–48 and 15 long. Apex of ti1 24 wide; of ti3 40 wide. Comb with 9–11 spines. Lengths and proportions of legs in Table 4. Genitalia. Cercus 30 long; noto plus ramus 150 long. Seminal capsule 40 long. Sternite VIII with 16 setae. Tergite IX with 8 setae, plus 4 lateral setae. Distribution. Australia (New South Wales: Narrabeen)., Published as part of Siri, Augusto, Brodin, Yngve, Ilpla, Conicet-Cct & Unlp, 2014, Cladistic analysis of Rheochlus and related genera, with description of a new species (Diptera: Chironomidae: Podonominae), pp. 361-375 in Acta Entomologica Musei Nationalis Pragae 54 (1) on page 370, DOI: 10.5281/zenodo.5299009

Rheochlus prolongatus Brundin, 1966 (Fig. 15) Type material examined. HOLOTYPE: adult J, “ ARGENTINA / Santa Cruz province / Río Gallegos / 28.iii.58 / Besch W. col.” (SMNH). Redescription. Male imago (n = 1, holotype) (Fig. 15). Total length 1.79 mm, total length /wing length 1.10. Head. Eyes hairy. Antenna with 14 flagellomeres. AR 0.60. Temporal, postorbital and clypeal setae could not be counted. Palpomere length not measurable. Thorax. Setae could not be counted. Wing (Fig. 15): length 1.63 mm; width 0.60 mm; L/ W 2.71. VR 0.98. Width of cell r1 at the end of vein R1 120; maximum width of cell r5 165; r1/r5 0.73. Brachiolars could not be counted; squama with 7 setae. R with 7 setae, R1 with 6 setae, R4 +5 with 6 setae. Remaining veins bare. Legs. Spur of front tibia 40 long; one spur of mid tibia 33, the other one not observed; of hind tibia 75 and 30 long. Apex of ti1 40 wide; of ti3 63 wide. Comb with 15 spines. Lengths and proportions of legs in Table 3. Hypopygium (see Fig. 357 in BRUNDIN 1966). Setae on tergite and laterosternite IX could not be counted. Transverse sternapodeme 80 long. Gonocoxite 150 long; dorsal basal keel 0.58 as long as gonocoxite. Gonostylus 85 long; apical lobe 37 long, apical seta (“t” seta) 14 long; subapical lobe 21 long, apical seta (“t” seta) 12 long. Seta “p” 65 long, 3 wide, L/W of seta “p” 21.7. The “y” seta situated in the apical third, the “x” seta at mid-length of outer margin. HR 1.76, HV 1.19. Distribution. Argentina (Santa Cruz province: Rio Gallegos)., Published as part of Siri, Augusto, Brodin, Yngve, Ilpla, Conicet-Cct & Unlp, 2014, Cladistic analysis of Rheochlus and related genera, with description of a new species (Diptera: Chironomidae: Podonominae), pp. 361-375 in Acta Entomologica Musei Nationalis Pragae 54 (1) on pages 368-369, DOI: 10.5281/zenodo.5299009, {"references":["BRUNDIN L. 1966: Transantarctic relationships and their signi? cance, as evidenced by chironomid midges. With a monograph of the subfamilies Podonominae and Aphroteniinae and the Austral Heptagyiae. Kungliga Svenska Vetenskapsakadamiens Handlingar 11 (1): 1 - 474."]}

A new species, Rheochlus latisetus sp. nov., is described from male and female adults from Argentina. Emendations and illustrations of the three previously known species of Rheochlus Brundin, 1966 are provided. A cladistic analysis of the genus Rheochlus within the tribe Podonomini is presented, and the phylogenetic relationship with congeners is discussed based on adult characters., Facultad de Ciencias Naturales y Museo

We describe the work with donated insect collections at the Swedish Museum of Natural History (NRM) in Stockholm, Sweden. The museum receives donations yearly from amateur entomologists, and they are an important contribution to the enrichment of the collections. For the collector it is satisfying that a public institution takes on the long term responsibility of safeguarding the scientific value in a collection, curating and making it available for study. Significant donations in the last years include that of Lars Huggert (Hymenoptera, Coleoptera), Hans Bartsch (Diptera) and Anders N. Nilsson (aquatic Coleoptera) to name a few. The curatorial and digitizing workload at the Entomology collection are unfortunately not matched by staff funding, and as at other European museums volunteer work constitute vital and invaluable help. We acknowledge especially some of the volunteer work in the Coleoptera and Hymenoptera collections. Recently we have engaged with amateur entomologists by organizing taxon-specific workshops at the museum which has stimulated exchange and collaboration. The Hymenoptera-day was visited by 30 participants, and the Diptera-meeting by 49. As an example of what happens with a donation once it reaches the museum, we describe the work with a recent Coleoptera collection donation by Jan Olsson, Vallentuna. A few highlights from the unidentified material, including the Archostematan beetle Priacma serrata (Cupedidae) and the false jewelbeetle Schizopus laetus (Schizopodidae), are presented as they were new to the NRM collections. We also bring attention to two new websites: www.naturarv.se is the webportal presenting digitized material in Swedish natural history collections. Both metadata on specimens and photos are made searchable here. We also launch a new webpage at www.nrm.se/insektsdonationer where we write about new donations to the Entomology collections, with Jan Olsson’s Coleoptera collection first out.

Denna rapport bygger på mätningar av luftkvaliteten från ett sextiotal svenska tätorter. Data redovisas särskilt för vintern 2004/2005 och året 2004. Vi gör jämförelser med utvecklingen sedan 1980-talet och bedömer vart utvecklingen är på väg. Ingen tydlig förbättring av luftkvaliteten i svenska tätorter har skett sedan slutet av 1990-talet. Under denna period har halterna av partiklar (PM10) och ozon, de två luftföroreningar som orsakar mest hälsoproblem i Sverige, som helhet varit tämligen oförändrade. Beräkningar tyder på att fler än 5 000 personer per år i Sverige får en för tidig död på grund av luftföroreningar. En hel del åtgärder görs för att minska utsläpp av luftföroreningar. För att vi ska klara miljökvalitetsnormer och miljömål för luftföroreningar krävs dock kraftfullare åtgärder i Sverige och i våra grannländer Denna rapport bygger på mätningar av luftkvaliteten från ett sextiotal svenska tätorter. Data redovisas särskilt för vintern 2004/2005 och året 2004. Vi gör jämförelser med utvecklingen sedan 1980-talet och bedömer vart utvecklingen är på väg. Ingen tydlig förbättring av luftkvaliteten i svenska tätorter har skett sedan slutet av 1990-talet. Under denna period har halterna av partiklar (PM10) och ozon, de två luftföroreningar som orsakar mest hälsoproblem i Sverige, som helhet varit tämligen oförändrade. Beräkningar tyder på att fler än 5 000 personer per år i Sverige får en för tidig död på grund av luftföroreningar. En hel del åtgärder görs för att minska utsläpp av luftföroreningar. För att vi ska klara miljökvalitetsnormer och miljömål för luftföroreningar krävs dock kraftfullare åtgärder i Sverige och i våra grannländer

Luftkvaliteten i svenska tätorter har endast svagt förbättrats under de senaste fem till sex åren. Detta kan troligen främst förklaras av utvecklingen för utsläpp och annan påverkan från vägtrafik, energianvändning och energiproduktion (t ex vedeldning). Luftföroreningar i tätorter bedöms orsaka för tidig död för tusentals personer i Sverige. Störst hälsoproblem orsakar marknära ozon och partiklar. Denna rapport bygger på mätningar av luftkvaliteten från ett sextiotal svenska tätorter. Data redovisas särskilt för vintern 2003/2004 och året 2003. Vi gör jämförelser med utvecklingen sedan 1980-talet och bedömer vart utvecklingen är på väg. Flera kommuner har omfattande mätningar av luftföroreningar. Tre av dessa, en stor (Göteborg), en medelstor (Landskrona) och en mindre (Lycksele) redovisar sina erfarenheter i denna rapport. Halterna för de flesta luftföroreningar i tätorter var genomgående lägre vinterhalvåret 2003/2004 än det föregående vinterhalvåret. Förklaringen är troligen att vintern 2002/2003 var kallare och mindre blåsig. Ser man tillbaks ytterligare några år kan man konstatera att endast en svag förbättring av luftkvaliteten i svenska tätorter skett under de senast fem till sex åren. Under samma period skedde sammantaget ingen minskning av de svenska utsläppen av ämnen som har betydelse för luftkvaliteten i tätorter. Den svaga förbättringen av luftkvaliteten i tätorter beror troligen inte enbart på variationer i temperatur, vind och fuktighet i tätorter. Andra viktiga orsaker är förmodligen utvecklingen för utsläpp och annan påverkan från vägtrafiken, energianvändning och energiproduktion (t ex vedeldning). Miljökvalitetsnormer finns snart för de flesta allvarliga luftföroreningar i utomhusluft. Normerna för partiklar (2005), kvävedioxid (2006) och ozon (2010) är svårast att nå. Åtminstone en fjärdedel av alla tätorter kan ha problem att klara normen för partiklar (PM10) som ska uppnås den 1 januari 2005. Cirka en femtedel av alla tätorter kan ha halter som överskrider normen för kvävedioxid år 2006. Problemen är i bägge fallen störst i starkt trafikerade gator. Många kommuner kan få problem att nå miljökvalitetsnormen för marknära ozon 2010. Halterna i tätorter tenderar att öka, delvis till följd av minskade utsläpp av kväveoxider. Även normerna för bensen (2010) kan bli svåra att nå för några tätorter. Cirka 5-20 % av de svenska tätorterna kan i nuläget ha halter av bensen som överskrider normen. Utvecklingen för bensen är dock fortsatt minskande och skapar förutsättningar för att de flesta tätorter skall kunna klara normen före år 2010. Luftföroreningar i svenska tätorter bedöms orsaka förkortad livslängd för tusentals personer i landet, framför allt på grund av marknära ozon och partiklar. PAH (polycykliska aromatiska kolväten) och vissa VOC (lättflyktiga organiska ämnen) bidrar till en ökad risk för cancer. Många åtgärder har gjorts för att minska utsläppen av luftföroreningar i Europa. Mycket arbete återstår dock för att nå miljökvalitetsnormer och miljömål. Det gäller särskilt vägtrafiken, energianvändningen och internationell sjöfart.

Sedan många år tillbaka genomförs mätningar av luftkvaliteten i svenska tätorter. Mätningarna har visat att halterna av alla allvarliga luftföroreningar, utom ozon, minskat kraftigt sedan 1980-talet. Förbättringarna har huvudsakligen berott på minskade utsläpp från vägtrafik, industri och energiproduktion i Sverige och utomlands. Resultaten i denna rapport visar dock att sedan slutet av 1990-talet sker inte längre någon minskning av luftföroreningar i svenska tätorter. Halterna under vintern 2002/2003 var högre än på flera år. Mätningarna vintern 2002/2003 visar att nästan hälften av de svenska tätorterna har en oacceptabel luftkvalitet och riskerar att inte klara miljökvalitetsnormerna för ett eller flera ämnen. Det är framför allt normerna för partiklar och kvävedioxid som är svårast att nå till den tid respektive norm ska vara uppnådd. Även halten av VOC (här i form av bensen) kan bli svår att nå för flera kommuner. För ozon finns ännu ingen norm, men halterna i många tätorter överskrider det svenska miljömålet för år 2010. Det är med andra ord de fem luftföroreningarna ozon, partiklar, kvävedioxid, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som orsakar betydande problem för luftkvaliteten i svenska städer, medan problemen med kolmonoxid, svaveldioxid och tungmetaller numera på de flesta håll är små. Sedan många år tillbaka genomförs mätningar av luftkvaliteten i svenska tätorter. Mätningarna har visat att halterna av alla allvarliga luftföroreningar, utom ozon, minskat kraftigt sedan 1980-talet. Förbättringarna har huvudsakligen berott på minskade utsläpp från vägtrafik, industri och energiproduktion i Sverige och utomlands. Resultaten i denna rapport visar dock att sedan slutet av 1990-talet sker inte längre någon minskning av luftföroreningar i svenska tätorter. Halterna under vintern 2002/2003 var högre än på flera år. Mätningarna vintern 2002/2003 visar att nästan hälften av de svenska tätorterna har en oacceptabel luftkvalitet och riskerar att inte klara miljökvalitetsnormerna för ett eller flera ämnen. Det är framför allt normerna för partiklar och kvävedioxid som är svårast att nå till den tid respektive norm ska vara uppnådd. Även halten av VOC (här i form av bensen) kan bli svår att nå för flera kommuner. För ozon finns ännu ingen norm, men halterna i många tätorter överskrider det svenska miljömålet för år 2010. Det är med andra ord de fem luftföroreningarna ozon, partiklar, kvävedioxid, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som orsakar betydande problem för luftkvaliteten i svenska städer, medan problemen med kolmonoxid, svaveldioxid och tungmetaller numera på de flesta håll är små.