About 80 % of all Swedish dairy cows are kept in tie-stalls, but loose housing is increasing, probably because it is more profitable for the farmer. The design of the floors is of cruicial importance to the cows well-being. Traditionally, the most common type of floor in the alleys of a cubicle system still is a slatted manure-draining floor made of concrete. The typical Swedish design has 125-mm slats and 40-mm slots, maximally. With too wide slots, there is an increased risk of injuries to the claws when the cow makes a hasty move. On top of that, there will be too little support for the claws, leading to injuries. A dirty floor can also increase the risk of hygiene-related diseases, mainly dermatitis and heel horn erosion, which in severe cases even may cause lameness. It has been shown earlier that by reducing the slots from 40 to 30 mm one can still achieve a good drainage. This increases the support of the claws and thus decreases the risk of traumatic injuries. The aim of the present study was to test a modified slatted concrete floor (100-mm slats and 30-mm slots) in a full-scale experiment, by comparing the cows locomotion and the floor's cleanliness to a conventional (125/40-mm) slatted floor. The trial was conducted at a commercial dairy farm with cubicle housing and two compartments of equal size and design. In the beginning of the grazing period, approx. 4 months before grouping and housing of cows, the modified floor was put in the alley of one of the compartments. Apart from the type of floor, the two compartments were comparable with respect to housing design and management routines. All cows were Swedish Holsteins and were assigned randomly to the two compartments at housing. A test track was prepared in the alley in each of the compartments. The floor was covered with a mixture of lime and manure and then one cow at the time passed and had her passing time recorded. From the footprints, step length, stride length, step angle, overlap and step abduc, I Sverige är ca 80 % av mjölkkorna uppbundna, men trenden går alltmer mot olika former av lösdriftssystem eftersom det är mer ekonomiskt fördelaktigt. Golvets utformning spelar stor roll för kornas välfärd. Av tradition är den vanligaste typen av golv i gångarna i liggbåsstallar ett gödseldränerande spaltgolv gjort av betong. Det typiska svenska utförandet är med 125 mm breda stavelement och maximalt 40 mm breda spaltöppningar. Med alltför vida spaltöppningar ökar risken för klövskador vid hastiga rörelser. Dessutom får klövarna ett alltför litet understöd och skador kan uppstå till följd av felbelastningen. Ett alltför smutsigt golv gör att de hygienrelaterade klövsjukdomarna, främst eksem och klövröta, ökar och i grava fall till och med kan göra kon halt. Tidigare försök har visat att man genom att minska spaltvidden från 40 till 30 mm kan bibehålla gott dränage. Detta ökar dessutom klövarnas understöd och minskar således risken för traumatiska skador. Syftet med föreliggande studie var att i ett fullskaleexperiment testa ett modifierat spaltgolv av betong (100 mm stavbredd och 30 mm spaltvidd) genom att jämföra det med ett konventionellt spaltgolv (125/40 mm) med avseende på kornas rörelsemönster och golvets renhet. Försöket utfördes i en bruksbesättning i ett liggbåsstall med två avdelningar av samma storlek och utförande. I början av betesperioden, ca 4 månader före installning och gruppering, lades det nya spaltgolvet in i gången i den ena avdelningens liggbåsdel. Med undantag av golvtypen var de två avdelningarna likvärdiga vad gäller stallutförande och skötsel. Alla kor var av SLB-ras och fördelades slumpmässigt mellan de två avdelningarna vid installning. En testbana iordningställdes i gången i var och en av avdelningarna. Golvet täcktes med en blandning av kalk och gödsel, varefter en ko åt gången fick passera och tiden noterades. Från fotavtrycken uppmättes steglängd, dubbelsteglängd, stegvinkel, övertramp och abduktion. Asymmetri (absolut differens mella