Search

A luciferase reporter gene-based bioassay battery consisting of stress-activated receptors from fish, complemented with traditional fish cell-based bioassays, were used to assess the toxicity of marine sediment samples from the Byfjorden area around the city of Bergen (Norway). The reporter assays covered a wide range of cellular signalling and metabolic pathways, representing different molecular initiating events in the adverse outcome pathway framework. Cytotoxicity, generation of reactive oxygen-species, and induction of 7-ethoxyresorufin-O-deethylase activity were analysed using fish liver and gill cell lines. Chemical analyses of the sediment extracts revealed complex contamination profiles, especially at the innermost stations, which contained a wide array of persistent organic pollutants, polycyclic aromatic hydrocarbons, and metals. Sediment extracts from these sites were more potent in activating the stress-activated receptors than the other extracts, reflecting their toxicant profiles. Importantly, receptor- and cell-based bioassays complemented the chemical analyses and provided important data for future environmental risk assessments of urban marine sediments. publishedVersion

Operational discharges of produced water and drill cuttings from offshore oil and gas platforms are a continuous source of contaminants to continental shelf ecosystems. This paper reviews recent research on the biological effects of such discharges with focus on the Norwegian Continental Shelf. The greatest concern is linked to effects of produced water. Alkylphenols (AP) and polyaromatic hydrocarbons (PAH) from produced water accumulate in cod and blue mussel caged near outlets, but are rapidly metabolized in cod. APs, naphtenic acids, and PAHs may disturb reproductive functions, and affect several chemical, biochemical and genetic biomarkers. Toxic concentrations seem restricted to < 2 km distance. At the peak of discharge of oil-contaminated cuttings fauna disturbance was found at more than 5 km from some platforms, but is now seldom detected beyond 500 m. Water-based cuttings may seriously affect bio- markers in fi lter feeding bivalves, and cause elevated sediment oxygen consumption and mortality in benthic fauna. Effects levels occur within 0.5 e 1 km distance. The stress is mainly physical. The risk of widespread, long term impact from the operational discharges on populations and the ecosystem is presently considered low, but this cannot be veri fi ed from the published literature. Environmental impacts of produced water and drilling waste discharges from the Norwegian offshore petroleum industry

Det føretrekte trasevalet for ny E16 mellom Arna og Vågsbotn går over Gaupåsvatnet. Statens vegvesen ynskjer bistand til å sikre akseptable konsekvensar på naturmiljøet i vatnet. For å kunne vurdera konsekvensane bør alle negative påverknader sjåast i samanheng. Dei antatt største kjeldene for reduksjon av den økologiske statusen i Gaupåsvatnet etter bygging av ny E16 vil vera variasjon i vasstand som fylgje av regulering, oppdeling av vatnet som fylgje av ny E16, øydelagde fugleøyer, tilsig av miljøgifter frå gamle fylling ar og organisk belastning. Det er fleire nedlagte avfallsdeponi i nedslagsfeltet til Gaupåsvatnet. For å finne ut om bygging av ny veg kan føre til remobilisering av miljøgift, blei konsentrasjonen av miljøgift analysert i sediment og i fisk. Resultata tilseier at det ikkje er sannsynleg at skadelege konsentrasjonar av miljøgift skal remobiliserast. Det var noko høge verdiar av bly og nikkel i sedimenta, men innhaldet av metall eller andre stoff i fisken er så lavt at det tru leg ikkje er til fare verken for fisken eller menneska som eter den. For å unngå negative effektar som fylgje av at ny veg deler opp vatnet bør det sytast for god gjennomstrøyming av vatn. Dette vil redusera risikoen for eutrofiering. Det bør lagast ein kulvert i den grunnare delen av Gaupåsvatnet mot vest. Vidare bør ein unngå at området nord for vegen vert fylt med massar og sikre at botnvatnet i den djupaste delen av vatnet kan strøyme mellom bassenga. Detaljar for utforming er gjeve i rapporten. Effektive avbøtande tiltak vil vera å sikre stabil vasstand og opne for oppvandring av anadrom fisk. Vidare bør ein vurdera å lage nye øyer som habitat for fugl, i staden før øyane som vert øydelagt. Det er i dag eit rikt fugleliv på øyane i Gaupåsvatnet, mellom anna med strandsnipe og hekkande fiskemåke.

This report is only available in English.

Det føretrekte trasevalet for ny E16 mellom Arna og Vågsbotn går over Gaupåsvatnet. Statens vegvesen ynskjer bistand til å sikre akseptable konsekvensar på naturmiljøet i vatnet. For å kunne vurdera konsekvensane bør alle negative påverknader sjåast i samanheng. Dei antatt største kjeldene for reduksjon av den økologiske statusen i Gaupåsvatnet etter bygging av ny E16 vil vera variasjon i vasstand som fylgje av regulering, oppdeling av vatnet som fylgje av ny E16, øydelagde fugleøyer, tilsig av miljøgifter frå gamle fylling ar og organisk belastning. Det er fleire nedlagte avfallsdeponi i nedslagsfeltet til Gaupåsvatnet. For å finne ut om bygging av ny veg kan føre til remobilisering av miljøgift, blei konsentrasjonen av miljøgift analysert i sediment og i fisk. Resultata tilseier at det ikkje er sannsynleg at skadelege konsentrasjonar av miljøgift skal remobiliserast. Det var noko høge verdiar av bly og nikkel i sedimenta, men innhaldet av metall eller andre stoff i fisken er så lavt at det tru leg ikkje er til fare verken for fisken eller menneska som eter den. For å unngå negative effektar som fylgje av at ny veg deler opp vatnet bør det sytast for god gjennomstrøyming av vatn. Dette vil redusera risikoen for eutrofiering. Det bør lagast ein kulvert i den grunnare delen av Gaupåsvatnet mot vest. Vidare bør ein unngå at området nord for vegen vert fylt med massar og sikre at botnvatnet i den djupaste delen av vatnet kan strøyme mellom bassenga. Detaljar for utforming er gjeve i rapporten. Effektive avbøtande tiltak vil vera å sikre stabil vasstand og opne for oppvandring av anadrom fisk. Vidare bør ein vurdera å lage nye øyer som habitat for fugl, i staden før øyane som vert øydelagt. Det er i dag eit rikt fugleliv på øyane i Gaupåsvatnet, mellom anna med strandsnipe og hekkande fiskemåke. Statens vegvesen region vest

IVL Svenska Miljöinstitutet har under 2013 på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screeningstudie av antibakteriella substanser i miljön. De ämnen som ingick i studien var triklosan, triklokarban, silver och nedbrytningsprodukterna metyl-triklosan, och 3,4-dikloranilin (3,4-DCA). Det övergripande syftet med screeningen var att bestämma koncentrationer av de utvalda ämnena i kommunala avloppsreningsverk och bedöma förekomst och nivåer i recipienter i närheten av reningsverken. Prover togs vid sex olika kommunala reningsverk och omfattade inkommande och utgående avloppsvatten samt slam. Dessutom ingick sediment och fisk som samlats in i närheten av reningsverkens utlopp. Totalt analyserades 30 prover. Triklosan hittades i alla provtagningsmatriser, och förekom konsekvent i högst koncentrationer av de organiska ämnena, undantaget sediment, där koncentrationerna av triklokarban var i samma storleksordning. Koncentrationerna av triklosan i slam (890-1800 ng/g dw) och inkommande (81-130 ng/l) och utgående (27-52 ng/l) vatten från reningsverk låg i samma storleksordning som tidigare rapporterade halter och indikerar att den tidigare observerade nedåtgående trenden i reningsverksslam tycks börja plana ut. Metyl-triklosan, återfanns främst i slam, med halter motsvarande ungefär en faktor 200 lägre än koncentrationerna av triklosan. Triklokarban var allmänt förekommande i inkommande vatten, slam och sediment, men kunde inte detekteras i biota och endast i ett prov av utgående vatten. Halterna i sediment var i samma nivå som triklosan medan halterna i slam och inkommande vatten var en faktor 7,5 respektive 4 lägre än triklosan. 3,4-DCA (och även 4-kloranilin, en ytteliggare nedbrytningsprodukt av triklokarban), kunde inte detekteras i något prov, men detektionsgränserna var högre för dessa föreningar jämfört med moderföreningen. Detektionsgränserna för dessa föreningar var dock betydligt lägre än de koncentrationer av 3,4-DCA som uppmätts i regioner utanför Sverige. Silver hittades i sediment och slam, men inte i biota eller utgående vatten och endast i ett prov av inkommande vatten till reningsverk. Halterna i slam var i samma storleksordning som tidigare rapporterade koncentrationer. As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of antibacterial substances has been performed during 2013. Substances selected for analysis were triclosan, triclocarban, silver and the degradation products methyl triclosan and 3,4-dicloroaniline (3,4-DCA). The overall objective of the screening was to determine the concentrations of the selected substances in municipal wastewater treatment plants and to assess the occurrence and levels in recipients and local background stations in the vicinity of municipal waste water treatment plants (WWTPs). Samples were taken at six different WWTPs and covered influent and effluent water, sludge and sediments and fish collected in the vicinity of the WWTP outlet. A total of 30 samples were analysed. Triclosan was found in all matrices sampled, and consistently occurred in highest concentrations of the organic substances, with the exception of sediment, where triclocarban concentrations were in the same order of magnitude. The triclosan concentrations in sludge (890-1800 ng/g dw) incoming water (81-130 ng/l) and outgoing water (27-52 ng/l) from WWTPs were similar to previously reported concentrations and indicate that the decreasing trend in sludge appears to be levelling off. Methyl-triclosan was mainly present in sludge, and the levels were about a factor of 200 lower than triclosan concentrations. Triclocarban was commonly found in WWTP influents, sludge and sediments but was not found in biota and only in one effluent sample. The sediment concentrations were comparable to the triclosan levels whereas concentrations in sludge and WWTP influents were a factor of 7.5 and 4 lower, respectively. 3,4-DCA (and also 4-chloroaniline, another degradation product of triclocarban), were not detected in any sample, but the quantification limits were higher for these compounds than for the mother compound. The quantification limits were, however, substantially lower than measured concentrations of 3,4-DCA in regions outside of Sweden. Silver was found in sediment and sludge, but not in biota or effluent water and only in one sample of WWTP influent water. The concentrations in sludge were similar to previously reported values.

Denna rapport sammanfattar resultat och slutsatser från en fältstudie av dioxiner och furaner (PCDD/F) i sediment, vatten och biota i ett antal industrirecipienter och referensområden i södra Bottenhavet samt ett kustområde i norra Östersjön. Projektet har syftat till att undersöka om och hur PCDD/F och i förlängningen andra organiska miljögifter lagrade i sediment i praktiken påverkar halter av dessa ämnen i stationär kustfisk. En större ambition har varit att belysa frågan om huruvida sedimentbundna PCDD/Fs via olika processer tillgängliggörs för ekosystemet. Inledningsvis studerades recipienterna till Norrsundets bruk och Iggesunds bruk samt referensområden detaljerat. Därefter har ytterligare 7 områden tillkommit i syfte att förbättra dataunderlaget. Utanför Norrsundet, Gävle, har en unik möjlighet funnits i och med att pappersmassabruket stängdes i december 2008 och den pågående belastningen på recipienten därmed upphörde. Iggesunds-recipienten var av intresse att studera då noggranna studier av PCDD/F i sediment genomfördes där på 1980-talet. Vi konstaterar att halterna av PCDD/F varierar en hel del mellan olika lokaler. I synnerhet Norrsundet uppvisar högre halter än övriga lokaler i flertalet matriser. Ett föreslaget men ej antaget gränsvärde för miljökvalitetsnorm i fisk enligt vattendirektivet är 0,23 pg/g TEQ. Det sistnämnda värdet överskreds i Iggesund och Norrsundet. Jämförelse med resultat från tidigare studier visar på minskande halter över tid, såväl i sediment som i fisk. Djupprofiler i sediment visar på betydligt högre halter en bit ner i sedimentet som reflekterar den historiska belastningen. I fisk noteras tydligt sjunkande halter av PCDD/F över tid från Norrsundet i ett längre perspektiv. Däremot syns ingen signifikant minskning i fisk efter att Norrsundets fabrik stängdes efter 2008 utan halterna ligger alltjämt högre än övriga provtagningslokaler.Även kongenmönster skiljer sig en hel del såväl inom som mellan matriser. Med statistiska metoder (PCA) kunde en generell åtskillnad mellan kongenprofiler i sediment, bottenfauna och fisk påvisas. Däremot visar metoden inte på någon typisk "skogsindustriprofil", varken i sediment eller i övriga matriser, utan bland de undersökta kongenerna så är variationen mellan lokalerna oförklarad. Samvariationen mellan sediment, bottenfauna och fisk är störst för kongener med troligt lokalt ursprung såsom exempelvis 2378-TeCDF, medan kongener knutna till atmosfärisk deposition (t ex 23478-PeCDF och OCDD) korrelerar dåligt mellan matriser. Beträffande den kongen som bidrar mest till toxiciteten i fet fisk i Bottenhavet, 23478-PeCDF, så konstaterades att lokalt opåverkade kustområden i allmänhet har lika höga halter som industrirecipienterna. Mätningar med passiva provtagare i porvatten och ovanliggande vatten talar för att det pågår ett diffusivt flöde från sediment till bottenvatten. Ytterligare en faktor som talar för att sedimenten spelar en roll för dioxinsituationen i Norrsundet är att halterna i fisk inte sjunkit signifikant under de tre år som fabriken varit stängd. Det finns för övrigt inga belägg för att Norrsundet som fabrik släppt ut mer PCDD/F än andra massafabriker. Mer troligt är att de geomorfologiska förhållandena i recipienten förklarar skillnaden gentemot andra platser — antingen genom att mer miljögifter ackumuleras eller att sedimenten av någon anledning i högre grad påverkar faunan. Sammantaget så är det sannolikt att sedimenten bidrar till halter av PCDD/F i Bottenhavets kustnära ekosystem, men betydelsen av denna påverkan är fortfarande oklar. In this report results and conclusions from a field study of dioxins and furans (PCDD/F) in sediment, water and biota in a number of industrial recipient waters and reference areas in the southern Bothnian Bay and a coastal area in the Baltic Proper are summarized. The aim of the project was to investigate if and how PCDD/F and by implication other organic substances deposited in sediments actually contribute to concentrations of these substances in stationary fish. By investigating concentrations and congener profiles in water, sediment and biota in historically contaminated coastal areas. A larger ambition has been to illustrate how PCDD/F:s stored in sediments by various processes may become available to the ecosystem. Initially the recipients outside the pulp mills Norrsundet and Iggesund and reference areas were studied in some detail. Subsequently seven additional areas were included to improve the data material. Outside the Norrsundet mill a unique situation occurred when the mill was closed down in December 2008 and the ongoing effluent discharge terminated. The Iggesund recipient was of interest since detailed studies of PCDD/F contamination in sediments were carried out there in the 1980´s. One conclusion was that the levels of PCDD/F varied considerably between different locations. In particular, the Norrsundet recipient exhibits higher levels than other areas in most matrices. A proposed but not established environmental quality norm in fish within the Water Framework Directive is 0.23 pg/g TEQ. The latter value was exceeded in Iggesund and Norrsundet. An observed trend also seen in other studies is decreasing levels over time in sediments as well as in fish. Depth profiles in sediments exhibit considerably higher concentrations a few centimeters down reflecting the historical contamination. In fish clearly decreasing levels of PCDD/F were observed in the longer term. However, there was no significant decrease in fish during the last few years after the Norrsundet mill was closed after 2008, but the levels are still high compared to other areas. Another observation is that the congener pattern differs considerably within as well as between matrices. Using statistical methods (PCA) general differences between congener profiles in sediment, benthic fauna and fish were detected. The method does not indicate any typical “forest industry profile", neither in the sediment nor in other matrices, but within the analyzed congeners the variation between locations is unexplained. Correlations between sediment, benthic fauna and fish are highest in congeners with a likely local origin, e.g. 2378-TeCDF, while congeners associated with atmospheric deposition (e.g. 23478-PeCDF and OCDD) show little correlation between matrices. For the congener mostly contributing to the toxicity in fatty fish from the Bothnian Bay, 23478-PeCDF, it was found that levels in coastal areas unaffected by local point sources in general did not differ from levels in the industrial recipients. Measurements with passive samplers in pore water and overlying water column indicate an ongoing diffusive flux from sediment to bottom waters. Another factor indicating that the sediments affect the dioxin situation in Norrsundet is that the levels in fish has not decreased significantly during the three years the mill has been closed. There are no signs that Norrsundet has released more PCDD/F to the environment than other pulp mills. More likely it is the geomorphological conditions in the recipient that explains the difference between Norrsundet and other areas — possibly due to the sediments accumulating more toxic substances or due to the sediments more severely affecting the fauna, for some reason. In summary it is likely that the sediments do contribute to levels of PCDD/F in coastal ecosystems of the Bothnian Bay, although the significance of this contribution is still uncertain.

På bakgrunn av litteratursøk og kontakt med enkeltpersoner, havnevesen/kommuneadministrasjon og forskningsinstitusjoner (DNV, HI) er det laget en sammenstilling av referanser for arbeider som omhandler miljøgifter i sediment og organismer (blåskjell og fisk) fra perioden 1991-2006. Arbeidene er begrenset til det geografiske ansvarsområdet til Fagrådet for ytre Oslofjord og gjelder området fra Drøbak og sydover ut til en linje mellom svenskegrensen og grensen mellom Telemark og Aust Agder. I rapporten presenteres referansene alfabetisk etter førsteforfatter og kronologisk i henhold til utgivelsesår. Det gis også en oversikt over hvilke fjordavsnitt i ytre Oslofjord som omtales innen hver referanse samt at referansene fra hvert fjordavsnitt presenteres separat. I alt ga datafangsten 215 relevante referanser. Antall registrerte referanser innen hvert fjordavsnitt var for: Grenlandsfjordene inklusiv Langesundsbukta 84, Hvalerområdet inklusiv Ringdalsfjorden og Iddefjorden 66, Området fra Horten til Færder 44, Tønsbergfjorden 38, Breidangen 37, Drøbak-Filtvedt 35, Holmestrandsfjorden/Sandebukta 26, Drammensfjorden 23, Sandefjordsfjorden 21, Larviksfjorden inklusiv Viksfjorden 9, Mossesundet 4 og Horten 3. I rapporten gis det også en oversikt over kostholdsrestriksjoner som gjelder innenfor det geografiske ansvarsområdet til Fagrådet.

Inom screeningprogrammet 2006 har SWECO VIAK på uppdrag av Naturvårdsverket utfört mätningar för att kartlägga förekomsten av katalysatormetallerna Platinum (Pt), Palladium (Pl) samt Rhodium (Rh) i olika matriser i Stockholmsområdet samt i opåverkade bakgrundsområden i Sverige. Syftet med screeningstudien var att verifiera resultaten från tidigare studier från andra länder där höga halter av katalysatormetaller påvisats i urbana miljöer, att utöka kunskapen om halter av katalysatormetaller i opåverkade bakgrundsområden och i biologiska matriser, samt att mycket summariskt bedöma om katalysatormetaller i Sveriges yttre miljö utgör någon miljö- eller hälsorisk. I Stockholmsområdet/Mälardalen omfattade provtagningen jord, slam och inkommande vatten, sediment från dagvattendammar och från sjöar, grundvatten, ytvatten, dagvatten, luft, växter, fisk, nötkreatur, älg samt havsörn. I opåverkade bakgrundsområden omfattade provtagningen fisk, sediment, jord och luft. Som en generell indikator på urban påverkan valdes koppar, som därmed analyserades i alla biologiska och abiotiska prov för att fastställa om det fanns någon samvariation mellan koppar och katalysatormetaller. Slutsatser och rekommendationer De huvudsakliga slutsatserna från denna studie var att: • Pd påträffades i nästa alla biologiska prov medan Pt och Rh sällan eller aldrig återfanns. Resultat från abiotiska matriser visar även att Pd tycks vara det mest mobila ämnet. Detta bekräftar tidigare studier som har visat att Pd är den mest mobila och biotillgängliga katalysatormetallen. • Halterna av katalysatormetaller var betydligt högre i luftprover nära vägar i Stockholm jämfört med den regionala bakgrundslokalen Råö på västkusten. • Halterna av katalysatormetaller i jord avklingade kraftigt 15 – 40 m bort från vägkanterna i Stockholmsområdet. • Kvoten mellan Pt och Rh indikerade att fordonskatalysatorer var den främsta källan till katalysatormetaller även om vissa avvikelser förekom. • Sediment i dagvattendammar innehöll tydligt förhöjda halter av katalysatormetaller medan sedimentkoncentrationerna i en sjö i centrala Stockholm var på samma nivå som i de opåverkade bakgrundssjöarna. • Pd halterna i grundvatten var tydligt förhöjda, t.o.m. i högre än i dagvatten från starkt trafikerade vägar. Detta visar på den höga mobiliteten av Pd. • Resultaten styrker inte att katalysatormetaller i den yttre miljön utgör någon direkt hälso- eller miljörisk. De förhållandevis få proven i vissa matriser (framförallt luft och grundvatten) kombinerat med bristen på utförliga riskbedömningar och på ekotoxikologiska data gör ändå att det inte går att helt utesluta att dessa ämnen kan utgöra risker. Den höga transportbenägenheten och risken för bioackumulering av Pd komplicerar ytterligare riskbedömningen av katalysatormetaller. Denna studie visade tydligt att det förekom regional lufttransport av katalysatormetaller. Därför rekommenderas det att luftmätning av katalysatormetaller även sker i mer avlägsna bakgrundsområden, t.ex. Pallas. I nuläget finns inga data om bakgrundshalter av katalysatormetaller i organismer. Därför är det också svårt att bedöma vad de uppmätta Pd halterna i djur och växter innebär. Således rekommenderas det att katalysatormetaller analyseras i historiska biologiska prov från Naturhistoriska Riksmuseets miljöprovbank. Givet de tydligt förhöjda Pd halterna i grundvatten kan det också vara av intresse att analysera ett större antal antal grundvattenprov från urbana och/eller vägnära områden med avseende på katalysatormetaller eller enbart Pd. Detta kan förslagsvis samordnas med existerande miljöövervakning av grundvatten.

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestämma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades på användningen, identifierade möjliga utsläppskällor samt på ämnenas egenskaper. Programmet inkluderade mätningar i bakgrundsmiljöer och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem och urbana områden inkluderades. Mätningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgående avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag från det regionala programmet, där totalt sex länsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades även 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende på de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mängder av biocider och i dessa prover återfanns endast två substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, då dessa påvisades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i några prover och resorcinol endast i några enstaka slamprover samt ett prov av utgående avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka några risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nuläget torde den inte innebära några problem på nationell nivå.

IVL Svenska Miljöinstitutet har, tillsammans med NILU (Norsk institutt för luftforskning), på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av perflourinerade ämnen (PFAS). Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. I den ursprungliga beställningen ifrån Naturvårdsverket var perflourobutansulfonat (PFBS) det ämne som skulle undersökas men ytterligare 12 PFAS har inkluderats i studien. PFAS har en omfattande användning. Under de senaste decenniet har PFAS blivit mycket uppmärksammade som problematiska föroreningar i miljön. PFAS är som ämnesgrupp mycket toxisk och persistent. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas möjliga källor. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk) samt bakgrundsstationer valdes ut och provtagningen utfördes i luft, nederbörd, vatten, slam, sediment och fisk. Tre länsstyrelser bidrog med ytterligare nio prover fördelat på ett sedimentprov, fyra slamprover samt fyra vattenprover. Variationen mellan koncentrationer av PFAS var stor både mellan olika substanser och mellan olika provtagningsplatser. Det mest frekvent detekterade PFAS var PFOS. De olika ämnena inom PFAS-gruppen förekom frekvent i proverna från de olika reningsverken vilket indikerar betydelsen av dessa som källa till miljön. Skillnaderna i halter mellan de olika reningsverken var dock stor, både för utgående vatten och för slam. Förhöjda halter av PFAS detekterades även i lakvatten ifrån deponier varför även dessa typer av anläggningar bör betraktas som källor till spridning i miljön. I de luftprover som analyserats var PFOS, PFOA och PFOSA de vanligast förkommande av de i studien ingående PFAS. För PFOS och PFOSA var halterna i prover ifrån urban miljö förhöjda jämfört med bakgrundsproverna medan luftproverna insamlade i anslutning till utvald punktkälla ej var högre än de uppmätta bakgrundshalterna. Långväga transport föreslås som en viktig spridningsväg för PFAS. Även i nederbördsprover var PFOS och PFOA vanligt förekommande dock ej PFOSA. Ett mönster som kunde skönjas var att sulfonamiden PFOSA företrädelsevis detekterades i luft samt fasta matriser (sediment, slam) emedan den telomera föreningen 1,1,2,2-tetrahydroperflourooktansulfonat detekterades vanligen i vattenprover (nederbörd, ytvatten).

Årsliste 2006 Denne delrapporten omhandler vurderinger av mulig interngjødsling i Vansjø som følge av vinddrevet resuspensjon, høy pH, lavt oksygeninnhold, båttrafikk og fisk. Sedimentene i Vansjø har overraskende lavt fosforinnhold, spesielt det mest eutrofe vestre bassenget. Sammenlignet med eksterne tilførsler er interngjødslingen fra sedimentene i praksis tilnærmet null på årsbasis. Det kan ikke utelukkes at sedimentoppvirvling av vind og fisk kan gi netto Statens Forurensningstilsyn, Vannområdeutvalget Morsa

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screening av adipater. Adipater är en grupp ämnen som ofta används som alternativ till ftalater och förekommer som bl a mjukgörare och smörjmedel i flera olika produkttyper. De adipater som ingick i studien var följande: dietyl-, di-iso-butyl-, dibutyl-, di-(2-etylhexyl)-(DEHA), dioktyl-, didecyl-, di-iso-oktyl- och di-iso-decyladipat. Det finns idag inga restriktioner gällande användningen av adipater i Sverige, och trots att ingen produktion förekommer inom landet så importeras stora kvantiteter, både som rena ämnen/kemiska produkter samt sannolikt även i form av färdiga konsumentprodukter och/eller halvfabrikat. Adipater är lättnedbrytbara både i miljön och i organismer. Vissa indikationer på toxicitet finns dock och det är möjligt att omfattande användning kan leda till koncentrationer som är tillräckligt höga för att utgöra en risk för levande organismer och för miljön. Det är därför av intresse att kartlägga förekomsten av adipater i den svenska miljön. Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ett ytterligare syfte var att bedöma omfattningen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas fördelningsegenskaper samt möjliga källor till utsläpp. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk), urban miljö, samt bakgrundsstationer valdes ut, och provtagning utfördes i luft, vatten, slam, sediment och fisk. För att undersöka potentialen för human exponering, analyserades även 40 prover av bröstmjölk. Elva länsstyrelser deltog i studien och bidrog med ytterligare 66 prover för analys. DEHA var den enda adipat som kunde detekteras frekvent i proven. Detta överensstämmer väl med data över konsumtion i Sverige, där den registrerade konsumtionen av DEHA utgör 50-90% av den totala adipatanvändningen (den registrerade användningen har under de senaste åren skiftat något mot andra adipater). DEHA hittades i slam, sediment och fisk samt i ett enstaka vattenprov (obehandlat lakvatten från deponi). Förutom DEHA kunde di-iso-butyladipat detekteras i två regionala slamprover. Di-decyladipat hittades i fyra slamprover och ett sedimentprov från det regionala programmet. Inga adipater kunde detekteras i luft. Inga adipater kunde detekteras i bröstmjölk. Resultaten från mätningarna i slam, sediment och fisk tyder på att industriområdet i Stenungsund samt plast/gummiindustrin i Gislaved utgör möjliga punktkällor för adipater, framförallt DEHA. Dessa indikationer utgjordes av:  I Stenungsund hittades förhöjda halter av DEHA framför allt i sediment utanför industriområdet, men även i prover av tånglake av hankön. Koncentrationerna i yngel och honor av tånglake var dock i nivå med uppmätta koncentrationer i sill och strömming från bakgrundsområden.  DEHA detekterades i slam från det industriella reningsverket vid plastindustrin i Gislaved samt i fisk från samma område i koncentrationer som var upp emot 3 gånger högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsfisk. DEHA detekterades däremot inte i sediment, men detektionsgränserna var högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsprover av sediment. Resultaten från den regionala screeningen i slam samt de förhöjda halterna i urbana sediment tyder på att användningen i hushåll och konsumentprodukter är en viktig källa för förekomsten av DEHA i den svenska miljön. Inget tydligt samband mellan koncentration av DEHA och befolkningstäthet (dvs storlek på reningsverk) kunde påvisas. Vilka faktorer som styr förekomsten av DEHA i slam är därmed okänt. Den generella frånvaron av adipater i luft bekräftar att dessa ämnen snabbt avlägsnas från atmosfären via sorption till partiklar följt av deposition eller via atmosfärisk nedbrytning. Adipater har därmed ej potential för långväga atmosfärisk transport och lokala källor dominerar sannolikt utsläppen till miljön. DEHA kunde inte detekteras i vatten förutom i ett prov. De uppmätta koncentrationerna i fisk från bakgrundsstationerna tyder dock på att DEHA kan finnas i den lösta vattenfasen i halter i samma storleksordning som detektionsgränsen, varför det är möjligt att DEHA förekommer här, om än i koncentrationer lägre än detektionsgränsen. DEHA har även påvisats i vatten i tidigare studier. Dessutom ger den generella förekomsten i både fisk och sediment en tydlig indikation om att DEHA faktiskt emitteras till den akvatiska miljön. Trots att adipater inte är särskilt persistenta, kan den omfattande användningen innebära att de lokalt kan uppnå höga koncentrationer i miljön. Då det inte finns några restriktioner gällande användningen, är det inte sannolikt att utsläppen kommer att minska under den närmaste tiden.

Klorparaffiner, och i synnerhet kortkedjiga (SCCP) klorparaffiner är ämnen som klassificerats som prioriterade miljögifter på grund av stor produktionsvolym, toxiska egenskaper och persistens i miljön. Mycket höga halter har uppmätts tidigare i miljöprover i närhet av produktionsanläggningar men även i urban miljö. Naturvårdsverket beslutade därför att låta genomföra en screeningstudie på olika svenska miljöprover 2003-2004. Denna undersökning har genomförts dels genom en litteratursammanställning av uppgifter om användning i Sverige som erhållits från Kemikalieinspektionen, importörer och användare och dels som genom analys av miljöprover. I fältstudien har ingått: Beskrivning av spridning från en punktkälla: Spridning till luft och vattenmiljö; Tallbar, slam, sediment, fiskmuskel. Luftspridning, tidsvariation urban luft (Rosenlundsgatan, Stockholm) och urban regional bakgrundsluft (Aspvreten, Nyköping). Från båda stationerna samlas regelbundet andra data på luftföroreningar, vind, temp, fukt, partikelhalt, trajektorier mm. Geografisk fördelning i biota: Fisk från stationer i miljöövervakningsprogrammet kust, insjö, hav. Spridning från reningsverk: Slam från Stockholms större reningsverk.

IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screening av limonen i Sverige. Limonen är en terpen som finns naturligt i vår omgivning där den avges från växtlighet, t ex barrskogar. Limonen förekommer som två optiska isomerer: d och l. I Sverige är det framför allt l-limonen som emitteras naturligt då den avges bl a från tall. Limonen används som smak- och lukttillsatts till många livsmedel, hushållsprodukter, hygienprodukter och parfymer. Dessutom används limonen som lösningsmedel inom t ex färgindustrin. I troposfären bidrar limonen, tillsammans med andra volatila kolväten, till den fotokemiska bildningen av ozon. Limonen har visats sig vara toxisk för fisk och zooplankton. Flera oxidationsprodukter av limonen kan orsaka skador på vegetation. Den mänskliga hälsan kan påverkas bl a genom att limonen kan orsaka överkänslighet. I screeningstudien ingick provtagning och analys av d- och l-limonen i både luft och vatten från två bakgrundsstationer, den ena placerad vid havet, den andra i ett skogsområde. Sedimentprover från tre bakgrundslokaler i Östersjön har analyserats. Luftprov från en urban mätplats i Göteborg och tre slamprover från reningsverk inkluderades. Två punktkällor, en massaindustri och en juciefabrik har också undersökts. Länsstyrelserna har också haft möjlighet att skicka in prover för analys. Totalt fem länsstyrelser deltog och bidrog med 34 prover varav 19 slamprov, nio vattenprov, två fiskprov och fyra sedimentprov. Resultaten från luftmätningarna visade inte på några ökade limonenkoncentrationer i Göteborg jämfört med bakgrundsstationerna. Inte heller fördelningen mellan d- och l-limonen visade på någon skillnad i ursprunget av limonen i staden jämfört med bakgrundsstationerna. Halterna av främst d-limonen, ökade med stigande omgivningstemperatur i skogsområdet, vilket visar att en biogen emission från barrträden förkommer. Endast två vattenprover från bakgrundsstationerna hade koncentrationer som översteg detektionsgränserna. Båda dessa var provtagna i skogsområdet under den senare delen av maj när den biogena aktiviteten troligen är hög. Inget av sedimentproverna i det nationella programmet hade koncentrationer överstigande detektionsgränserna. De analyserade reningsverksslammen visade mycket varierande halter. Förhållandet mellan d- och l-limonen varierade också dem emellan vilket tyder på skillnader i antropogen påverkan. Tre prover av utgående vatten från reningsverk analyserades utan några koncentrationer över detektionsgränsen återfanns.

Tetrabrombisfenol A (TBBPA), CAS nr 79-94-7, är ett flamskyddsmedel med stor användning. Till största delen används det som reaktivt flamskyddsmedel, dvs. TBBPA binds in kemiskt i polymera material. Allt binds dock inte in utan en mindre del kan läcka ut från den flamskyddade produkten (Sellström och Jansson, 1995). En viss användning av TBBPA som additivt flamskyddsmedel förekommer också (KemI, 2000). TBBPA är det flamskyddsmedel som omsätts mest i Sverige, 2001 omsattes 203 ton vilket kan jämföras med 58 ton för hexabromcyklododekan (HBCD). Användningen av HBCD ökade medan användningen av TBBPA minskade enligt KEMI (KemI, 2003, 4/03 ). TBBPA används främst vid tillverkning av flamskyddad epoxy- och polykarbonatplast men även i omättad polyester (WHO/IPCS, 1995). Epoxyplast som flamskyddats med TBBPA används huvudsakligen i kretskort. TBBPA används också i plastinkapslingar av elektroniska komponenter, i kåpor och i höljen till elektrisk utrustning.

Årsliste 2004 Etter en akutt forurensningsepisode i Etnevassdraget våren 2000 overvåkes innhold av miljøgifter (metaller og PAH-metabolitter) i fisk. Overvåking av miljøgifter i fisk, samt målinger i sedimenter fra innsjøer nedenfor ut-slippsstedet i 2000 og 2001 har dokumentert spredning av miljøgifter i vassdraget og forhøyete nivåer av miljøgifter i fisk. Forurensningsnivået har vært vurdert som moderat til markert. Her rapporteres resultater fra prøvetaking i 2002. Innholdet av metaller i filet av aure var lavt i hele vassdraget, og på nivå med en referansestasjon upåvirket av utslippet. Noe høyere verdier for bly og sink i fiskefilet målt i 2000-2001 var redusert i 2002. Det ble påvist to PAH-metabolitter i fiskens galle. I aure var nivået av PAH-metabolitter lavere eller likt med bakgrunnsnivået på alle stasjoner, og det synes som eksponering for PAH gjennom næringskjeden er tilbake til normalnivå. Imidlertid viste målinger på ungfisk av laks i Sørelva vesentlig høyere nivå. Dette kan indikere at PAH fortsatt er tilgjengelig i næringskjeden. Det anbefales ikke tiltak for å fjerne forurensede sedimenter, siden forurensningsnivået er moderat, og tiltak vil innebære risiko for ny spredning. Haugaland Kraft

De ekotoxikologiska effekterna av organotennföreningar (OTC), i huvudsak tributyltenn (TBT) och trifenyltenn (TBT) men också deras mono- och di-substituerade dealkyleringsprodukter är väl dokumenterade. Idag är utsläpp av TBT från skeppsbåttenfärgerna känt för att vara en fara för marina miljöer och användandet har förbjudits i många länder, inklusive Sverige. En rad olika analysmetoder har använts för att utvärdera hur föreningarna är fördelade i miljön, samt för att kontrollera om utsläpp fortfarande förekommer efter införandet av restriktioner. Gaskromatografi kopplad till ”Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry” GC-ICP-MS är en av de kraftfullaste analysteknikerna som finns idag. Tidigare studier om miljöefekter av tennbaserade skeppsbotten-färger har visat att det finns ansenliga mängder av framförallt tributylten, i blåmussla och sediment, i svensk miljö. I den här studien har vi använt GC-ICP-MS för att undersöka förekomsten av både fenyltenn och butyltenn föreningar. En metod baserad på species-specifik isotoputspäddning (SSID-GC-ICP-MS) har utvecklats genom att använda isotop anrikade organoten föreningar som vi syntetiserade från anrikade 116Sn och 124Sn tenn metaller. Biologiska prover (blåmussla, strömming lax och snäckor), sediment, slam, vatten från reningsverk (både utgående och inkommande vatten) och småbåtshamnar, har tagits från olika delar i landet och analyserats. Koncentration av organotennföreningar i de prover som analyserades var generellt sett lägre än det som rapporterades 1987. Koncentrationen av, till exempel, TBT i vattenproverna från Fiskebäckskilsvik är mycket lägre nu (0.1-0.6 ng Sn/L) jämfört med det som rapporterades 1987 (260-410 ng Sn/L). Haltminskningen av organotennföreningar i mussel proverna, tagna från samma plats, var också avsevärt. TBT koncentrationen ligger mellan 17 och 364 ng Sn/g mot det som raporterades 1987 (1000-18000 ng Sn/g ). Högre halter av organotennföreningar har vi funnit i månadsslam från vattenreningsanläggningen i Loudden (Stockholm) där monobutyltenn (MBT), dibutyltenn (DBT) och TBT koncentrationerna bestämdes vara 39, 692, respektive 32 ng Sn/g. Halterna av organotennföreningarna i sediment varierade med sedimentdepositionsdjupet och de högsta halterna av till exempel TBT påträffades mellan sedimentsnittarna 1-3 cm och 39-50 cm. Literaturstudie över relevanta artiklar har genomförts. Mer än 140 referenser har samlats och förts in i ett referensprogram (Idealist) och de är presenterade i en separat data fil.

På uppdrag av Naturvårdsverket har förekomsten av bisfenol A (BPA), bis(4-klorfenyl)sulfon (BCPS) och 2,2’6,6’-tetra-butyl-4,4’-metendifenol (tetrabutyldifenol) undersökts i slam, spill-vatten/dagvatten, råvatten, luft, fisk (abborre) och sediment. Provtagningarna har utförts i tolv län i Sverige. BPA och BCPS används främst i tillverkningen av polymerer vilka är vanliga i konsumentprodukter. Tetrabutyldifenol används i tillverkningen av plaster, oljor och hartser. Samtliga ämnen är högvolymskemikalier. BPA är klassificerat som irriterande, men de övriga ämnena inte är klassificerade. Det finns dock studier som visar på att BPA med stor sannolikhet hormonstörande och att BCPS ackumuleras i näringskedjan. Denna screeningundersökning visar att BPA förekommer väl utspritt i samtliga provtagna matriser och provpunkter. Tetrabutyldifenol och BCPS påträffas i mer enstaka fall. Generellt sett förekommer studerade ämnen i låga halter. Det är dock relativt stora variationer i halter inom samtliga matriser. De förhöjda halterna i vissa prov speglar troligen lokal påverkan, till exempel utsläpp från tillverkningsindustri. Halterna bedöms dock inte avvika från tidigare studier. I fisk påträffades ämnena endast i fåtal exemplar. Det går inte att fastställa något samband mellan halter i fisk och sediment. I ett flertal prov från råvattentäkter har BPA påvisats i låga nivåer. Någon signifikant skillnad har inte kunnat påvisas mellan olika områden, platser eller matriser. En rekommendation är att bisfenol A studeras vidare i råvatten och i in- och utgående avloppsreningsvatten.

Årsliste 2004 Etter en akutt forurensningsepisode i Etnevassdraget våren 2000 overvåkes innhold av miljøgifter (metaller og PAH-metabolitter) i fisk. Det er også tatt prøver av innsjøsediment for å kartlegge spredning av partikkelbundne miljøgifter i vassdraget. Her rapporteres resultater fra prøvetaking i 2001. Analyser av sediment fra Litledalsvatn (nedstrøms Hardelandsvatn hvor utslippet skjedde) viste tydelig økning i mengder av bly, sink og PAH-forbindelser. Forurensningsnivået for metallene vurderes som moderat, og for PAH-forbindelser som markert. Innholdet av metaller i filet av aure var lavt i hele vassdraget, men viste likevel forhøyet nivå av bly i fisk fra Hardelandsvatn og noe forhøyet nivå av sink i fisk fra Litledalsvatn og Sørelva. Sammenlignet med 2000 hadde nivået av bly sunket, mens nivået av sink hadde steget noe (på de to nederste stasjonene). Nivået av PAH-metabolitter var klart forhøyet i Hardelandsvatn, noe forhøyet i Sørelva, men likt med referansenivået i Litledalsvatn. I forhold til målinger fra 2000 var mengden PAH-metabolitter økt i Hardelandsvatn og Sørelva, og redusert i Litledalsvatn. Sjøaure fanget i Litledalsvatn hadde et noe høyere nivå av PAH-metabolitter enn stasjonær aure, men nivået var betydelig lavere enn i 2000. Haugaland Kraft

Årsliste 2002 I forbindelse med tidligere gruvevirksomhet ved Eidsvoll Gullverk ble det sannsynligvis brukt kvikksølv i prosessen, og det ble deponert avfall fra virksomheten i et område ca. 1 km ovenfor søndre Holsjøen. I innsjøens sedimenter ble det funnet et lysere sjikt med høyere uorganisk andel enn sedimentet forøvrig og som var anriket på kvikksølv. Dette sjiktet (ca. 14-15 cm under dagens sedimentoverflate) var antagelig avsatt rundt 1900, dvs. i den andre store driftsperioden ved Gullverket (1896 - 1907). Årsaken til den høye kvikksølvkonsentrasjonen er trolig at elementært kvikksølv som ble benyttet i prosessen, har blitt oksidert og ført med bekkevannet til innsjøen. Det er kjent at gullårer kan være anriket på kvikksølv. Det er derfor også mulig at de høyere konsentrasjonene kan skyldes tilførsel av knust gruvemasse med høyere kvikksølvinnhold enn berggrunnen forøvrig. Overflatesedimentene var betydelig forurenset av kvikksølv, men konsentrasjonene var ikke høyere enn forventet i en skogssjø i denne regionen med såvidt høyt innhold av organisk materiale i sedimentet. Årsaken til dette er atmosfæriske avsetninger av langtransporterte forurensninger. Abbor i søndre Holsjøen hadde konsentrasjoner av kvikksølv på samme nivå som abbor fra andre innsjøer i denne regionen. Dette er i overenstemme med resultatene fra sedimentundersøkelsen. Vannet i tilløpsbekken som renner gjennom det aktuelle gruveområdet var i liten grad forurenset av kvikksølv, og konsentrasjonene av kvikksølv i brønnvann ved eiendommen Knofsløkka var også lave. Det er ikke grunnlag for å foreslå spesielle tiltak for å redusere kvikksølvforurensning til søndre Holsjøen. Det bør likevel utvises generell varsomhet med større gravearbeider da dette kan mobilisere kvikksølvforurensninger. De største forurensningsproblemene knyttet til driften ved Gullverket finnes ved Brøstadgruva, et område som delvis drenerer til et annet sidevassdrag til Vorma. Det kan være grunn til å foreta nærmere undersøkelser av deler av dette vassdraget. Bergvesenet

Årsliste 2001 Konsentrasjoner av krom, nikkel, bly, sink og polysykliske aromatiske hydrokarboner (PAH) ble målt i sedimentprøver fra Hardelandsvatn i Etnevassdraget. Stedet ble utsatt for akutt forurensning våren 2000 etter et arbeidsuhell. Videre ble det tatt prøver av fisk fra flere stasjoner i vassdraget ovenfor og nedenfor utslippsstedet for å dokumentere nivået av de aktuelle tungmetaller i fiskekjøtt og av PAH-metabolitter i galle. Resultatene viste konsentrasjoner av bly og PAH tilsvarende hhv. tilstandklasse III og IV i sediment i Hardelandsvatn, men konsentrasjonene varierte betydelig mellom stasjonene. Dette hang sammen med stor variasjon i sedimentets organiske innhold. Konsentrasjonene av metaller i fiskekjøtt var lave og på nivå med referansemålingene. For PAH-metabolitter fant vi høyere konsentrasjoner i stasjonær fisk fra innsjøene nedenfor utslippsstedet (Hardelandsvatn og Litledalsvatn) enn i fisk fra Sørelva lenger ned og fra referansestasjonen oppstrøms utslippet. I sjøaure ble det likevel påvist høyere nivå av PAH-metabolitter enn i stasjonær fisk. Det antas at dette skyldes eksponering for forurensning i sjøen snarere enn i vassdraget. Det er ikke påvist konsentrasjoner av miljøgifter som tilsier kostholdsråd for konsum av fisk fra vassdraget. Måleprogrammet for fisk fortsetter til og med 2002. Haugaland Kraft

Årsliste 2001 8 innsjøer i Agder, hvorav 6 er antatt å være påvirket av lokale industrikilder (nær Arendal, Kristiansand og Lista) er undersøkt for å dokumentere konsentrasjonsnivåer av miljøgifter i sedimenter og fisk. Langtransporterte luftforurensninger er generelt en viktig kilde for avsetning av både metaller og organiske mikroforurensninger i sjøene, men analyser av metaller i sedimentkjerner som går tilbake til midten av 1800-tallet indikerer imidlertid også at bidragene fra lokal industri langs Sørlandskysten har vært betydelige. Vatnebuvatn ved Arendal hadde relativt høye konsentrasjoner av både kvikksølv og PCB i kjøtt av ørret. Kvikksølvnivået i blandprøver av ørret fra sjøen lå like over omsetningsgrensen på 0,5 mg Hg/kg, som er satt av Statens næringsmiddeltilsyn. Analyser av enkeltfisk viser at konsumgrensen for Hg ikke ble oversteget før fisken var over 1 kg. Summen av PAH-metabolitter i galle fra fisk var klart høyere i innsjøene nær Arendal og Kristiansand sammenlignet med referansesjøene lenger inne i landet, men det finnes foreløpig ikke datagrunnlag nok til å vurdere om nivåene kan ha betydning for fiskens helse.

Hexabromcyklododekan (HBCD) är ett alifatiskt bromerat flamskyddsmedel som i slutet av 1990-talet utgjorde ca 14% av den västeuropeiska konsumtionen av bromerade flamskyddsmedel. Trots denna relativt omfattande användning finns mycket få data på HBCDs förekomst i miljön. IVL har därför genomfört en screening av HBCD i syfte att illustrera dess förekomst i den svenska miljön, samt att identifiera betydande emissionskällor. Potentiella emissionskällor har identifierats genom en översiktlig materialflödesanalys. Mätningar har utförts nära dessa misstänkta punktkällor, i urban miljö samt i bakgrundsområden och omfattat luft, nedfall, vatten, mark, sediment, slam och biota. Dessutom har förekomsten av HBCD i föda studerats genom analys av olika typer av livsmedel. HBCD produceras inte i Sverige utan importeras som kemikalie, halvfabrikat och troligen även med varor. Import av kemikalie och halvfabrikat uppgick under mitten av 1990-talet tillsammans till ca 90 ton HBCD per år. Under 2000 var importen dock endast 3-6 ton. Import med varor är okänt. De dominerande flödena av HBCD i samhället följer vissa lättplaster och möbeltextilier. Den svenska textilindustrin uppges dock ha upphört med användningen av HBCD efter 1997. Nyligen har även användningen av HBCD vid produktion av XPS-plast minskat starkt i Sverige. Dessutom finns troligen mindre flöden i t.ex. vissa elektroniska varor. Bristen på information om kemiska ämnen i varuinformationsblad m.m. gör det svårt att följa flödena av HBCD, inte minst i importerade varor. Av de potentiella punktkällor till HBCD som diskuterats i denna studie har vi genom mätningar kunnat verifiera följande: • Tillverkning av HBCD-haltig XPS-plast medför spridning av HBCD till luft och mark. Spridning av HBCD under användning av XPS har vi varken kunnat verifiera eller förkasta. Spridning i avfallsled, vid en deponi för byggavfall, föreföll mycket begränsad. • Textilindustrin. Spridning vid tillverkning har varit omfattande men är troligen mindre eller ringa nu. HBCD sprids dock vid tvätt av vissa textilier. Det begränsade antal prov som analyserats i denna studie tyder även på att HBCD sprids i urban miljö. HBCD tas upp i biota vilket visar sig i sill/strömming samt i olika livsmedel. Bland livsmedel uppvisar fisk högst halter (räknat per fettvikt) medan lägst halter påträffas i tamboskap (lamm, nöt, svin). HBCD har även identifierats i prov från avlägsna bakgrundsområden, t.ex. Pallas i norra Finland, vilket visar att HBCD har potential för långväga transport i atmosfären.

Årsliste 2001 Orienterende undersøkelser av klororganiske miljøgifter i lever og filèt (blandprøver) av abbor fra den antatte referanselokaliteten Holmetjern i Ringerike kommune, Buskerud, viste i sammenligning med norske og utenlandske registreringer lave konsentrasjoner av PCB, DDT med nedbrytningsprodukter, andre rutinemessig målte klororganiske stoffer, samt klordaner, dioksiner, dioksinlignede PCB/polyklorerte naftalener og utvalgte indikatorforbindelser av toksafen. Nivået av PCB og DDE ble funnet 5 - 10 ganger høyere i stor, 17-21 år gammel abbor enn i mindre individer på 3 - 4 år et forhold som må tas hensyn til ved eventuelt estimat av referanseverdier for klassifiseringsformål. Konsentrasjonene av PCB og andre rutinevariable av klororganiske stoffer i overflatesediment (0-2 cm) lå derimot uventet høyt sammenlignet data fra andre lokaliteter i Norge, og bemerkelsesverdig (usannsynlig) høyt innhold av DDT/DDE/DDD aktualiserer at tilstanden i sedimentet kontrolleres ved analyse av en ny prøve.

Årsliste 2000 Miljøundersøkelser ble høsten 2000 gjennomført i sjøen utenfor Hurum Papirfabrikk. Bakgrunnen var funn av polyklorerte bifenyler (PCB) i grunnen på fabrikkområdet som etter all sannsynlighet over flere tiår har lekket ut til sjøen. Tiltak for å fjerne kilden på land ble igangsatt i august 2000. Undersøkelsene omfattet en kartlegging av PCB i sediment (12 stasjoner), strandmateriale (2 stasjoner) og torskelever (2 stasjoner). Undersøkelsene avdekket et område nær land som i henhold til SFT`s klassifisering av miljøkvalitet var sterkt til meget sterkt forurenset med PCB og HCB. Antydningsvis strekker det mest forurensede området (klasse IV-V i henhold til SFTs klassifisering) seg ut til ca 100 m fra land i en bredde på ca. 200 m (muligens lenger i østlig retning). Hovedmengden av den observerte PCB ligger sannsynligvis i de øvre 10 cm av sedimentet. Konsentrasjonene av PCB i sanden på badestrender nær bedriften var lave. Leveren fra torsk fanget i området utenfor bedriften var moderat forurenset med PCB og ubetydelig til lite forurenset med industrikjemikaliet HCB og de landbruksrelaterte kjemikalier HCH og DDT. I hvilken grad PCB (og andre miljøgifter) som ligger i sedimentet i sjøen i nærområdet til bedriften utgjør et alvorlig miljøproblem er avhengig av sannsynligheten for en videre spredning og i hvilken grad dette i fremtiden vil gi opphav til overkonsentrasjoner og effekter i miljøet ut over selve nærområdet. Umiddelbart synes fremtidig utvikling mht innholdet av PCB i spiselige organismer (blåskjell, torsk) å være av største betydning for vurdering av eventuelle videre tiltak. Dersom konsentrasjonen øker innenfor en periode på 2-3 år bør ytterligere tiltak for å fjerne/redusere PCB belastningen vurderes. I motsatt tilfelle er det mindre behov for tiltak. Norske Skogindustrier ASA

I det kontrollprogram som har följt efter muddringen i Södertälje kanal har analyser gjorts av metaller och PAH i bottenvatten och sediment. Toxiciteten av ämnen i vattenfasen utlösta från sedimenten mot aborryngel, paddyngel, pungräka och dammsnäcka har analyserats. Dessa organismer ger en god bild av effekterna i ekosystemet eftersom de representerar djurgrupperna; fisk, groddjur, kräftdjur och snäckor. För att studera hur föroreningarna har påverkat toxiciteten i området har en multivariat utvärdering gjorts för att hitta eventuella korrelationer mellan toxicitet och föroreningar utlösta i vattenfasen. Datamaterialet baseras på sedimentdata från 5 provtagningspunkter varav 4 provtagningspunkter är belägna i Hallsfjärden, söder om Södertälje, och en referenspunkt i Forsmark, norra Uppland. De uppmätta effekterna på de olika organismerna ger en grov bild av det som lösts ut till vattenfasen från sedimenten. Det begränsade antalet provtagningspunkter innebär att resultaten av den multivariata utvärderingen måste beaktas med viss försiktighet. Resultatet av utvärderingen visade att toxiciteten är störst vid Fläsklösa och vid Halls Holme belägna i Hallsfjärden. Vid Halls Holme är toxiciteten i vattenfasen hög för abboryngel. Fläsklösa ger inte lika entydiga resultat vid jämförelse med Halls Holme. Utvärderingen visade att både utlösta metaller och PAH har en toxisk effekt på de undersökta organismerna. PAH påverkar främst abborryngel. Paddyngel påverkas både av metaller och PAH. Vissa variabler för pungräka påverkas av metaller och andra av PAH medan dammsnäckan inte verkar påverkas nämnvärt av de analyserade föroreningarna. I det kontrollprogram som har följt efter muddringen i Södertälje kanal har analyser gjorts av metaller och PAH i bottenvatten och sediment. Toxiciteten av ämnen i vattenfasen utlösta från sedimenten mot aborryngel, paddyngel, pungräka och dammsnäcka har analyserats. Dessa organismer ger en god bild av effekterna i ekosystemet eftersom de representerar djurgrupperna; fisk, groddjur, kräftdjur och snäckor. För att studera hur föroreningarna har påverkat toxiciteten i området har en multivariat utvärdering gjorts för att hitta eventuella korrelationer mellan toxicitet och föroreningar utlösta i vattenfasen. Datamaterialet baseras på sedimentdata från 5 provtagningspunkter varav 4 provtagningspunkter är belägna i Hallsfjärden, söder om Södertälje, och en referenspunkt i Forsmark, norra Uppland. De uppmätta effekterna på de olika organismerna ger en grov bild av det som lösts ut till vattenfasen från sedimenten. Det begränsade antalet provtagningspunkter innebär att resultaten av den multivariata utvärderingen måste beaktas med viss försiktighet. Resultatet av utvärderingen visade att toxiciteten är störst vid Fläsklösa och vid Halls Holme belägna i Hallsfjärden. Vid Halls Holme är toxiciteten i vattenfasen hög för abboryngel. Fläsklösa ger inte lika entydiga resultat vid jämförelse med Halls Holme. Utvärderingen visade att både utlösta metaller och PAH har en toxisk effekt på de undersökta organismerna. PAH påverkar främst abborryngel. Paddyngel påverkas både av metaller och PAH. Vissa variabler för pungräka påverkas av metaller och andra av PAH medan dammsnäckan inte verkar påverkas nämnvärt av de analyserade föroreningarna.

Som følge av lokalt utslipp av plantevernmiddelet DDT fra en planteskole ble til dels høye nivåer av sum- DDT (summen av pp-DDT, pp-DDD og pp-DDE) påvist i sedimenter og fisk fra Ørsjøen i l975/76. Kloakkutslippet ble permanent stengt i 1975. I denne undersøkelsen har en studert nivåforandringer, nedbrytningsmønstre og transport av pp-DDT, pp-DDE og pp-DDD ved analyse av sedimenter og fiskeprøver fra samme lokaliteter som for tyve år siden. I løpet av dette tidsrommet er nivået av sum-DDT i sedimenter og fisk blitt mer jevnt fordelt over større deler av Ørsjøen enn i 1975. Selv om konsentrasjonsgradienten i 1975 var betydelig mer markert enn i 1994, ser en fortsatt at området rundt det gamle utslippet representerer en punktkilde for DDT-kontaminering av innsjøen. Jevnført med et antatt "diffust bakgrunnsnivå" var nå overkonsentrasjonen av sum-DDT ca. 100 ganger i overflate-sedimenter (0 - 2 cm) fra innsjøens sydlige, dypeste del og av størrelsesorden 1O ganger i gjedde og noe mindre i abbor. Små overkonsentrasjoner ble også funnet for PCB og Lindan i overflatesediment. Norges forskningsråd (NFR) (The Norwegian Research Council)

Fra 1989 til 1990 ble det registrert omkring 95% reduksjon av PAH-innholdet i blåskjell og o-skjell fra indre Ranafjorden. Reduksjonen må ses som en effekt av stopp i utslippene fra produksjon av råjern og koks. Imidlertid er skjellene fra innerst i fjorden fremdeles betydelig forurenset med PAH. Fisk hadde stort sett lavt miljøgiftinnhold, mens det delvis ble observert høyt PAH-innhold i reker. Sistnevnte inneholdt også mye arsen. På enkelte prøvesteder i indre fjord ble det påvist moderat/markert forhøyet innhold av bly, kobber og sink. Sedimentprøvene fra 1989 viste sterk PAH-foruresning i indre Ranafjord, klart avtagende utover, men sporbart størrelsesorden 5 mil fra de tidligere utslipp. Statens forurensningstilsyn (SFT)

Utslipp av miljøgifter til Frøylandsvatnet er undersøkt. To tilløpsbekker har forhøyete konsentrasjoner av tungmetaller. Sedimentene i store deler av Frøylandsvatnet har noe høye blyverdier. Dette skyldes sannsynligvis atmosfærisk tilført bly. Det er markerte overkonsentrasjoner av tungmetaller i sedimentene like utenfor et industrianlegg. Sedimentene og fisk i Frøylandsvatnet har noe høyere innhold av PCB enn antatte bakgrunnsnivået. Statens forurensningstilsyn(SFT)

Kartering av metallhalterna bly, zink och koppar i olika trofinivåer (bottenfauna, plankton, fisk), vatten och sediment samt jämförande studier över förändringar i metallhalter med tiden, genomfördes vid Laisvallsgruvans recipienter 1989. Syftet med undersökningen var att beskriva miljösituationen i en gruvas recipienter efter vidtagna utsläppsbegränsande åtgärder, samt att ange lämpliga metoder för detta ändamål. Jämförelser mellan referens- och recipientsjöar visar på förhöjda halter av framför allt bly i gruvrecipienterna. Detta gäller främst sediment, men har också påvisats för fisk, bottenfauna och plankton. Skillnaderna mellan recipient- och referenssjö vad gäller metallerna koppar och zink, var inte lika markanta som för bly. En viss återhämtning i recipientsystemen kan påvisas relativt undersökningstillfällen, då metallhalterna både i fisk (muskel och lever) och bottenfauna har sjunkit något. Resultaten tyder på att sediment är en lämplig undersökningsparameter för belastningsstudier, eftersom de speglar en längre tids belastning. med olika dateringsmetoder kan en bättre precision vid bedömning av händelseförloppet i sjön erhållas. Vidare indikeras att halter i bottenfauna, plankton och fisk är lämpliga vid undersökning av biotillgänglighet av metaller. Kartering av metallhalterna bly, zink och koppar i olika trofinivåer (bottenfauna, plankton, fisk), vatten och sediment samt jämförande studier över förändringar i metallhalter med tiden, genomfördes vid Laisvallsgruvans recipienter 1989. Syftet med undersökningen var att beskriva miljösituationen i en gruvas recipienter efter vidtagna utsläppsbegränsande åtgärder, samt att ange lämpliga metoder för detta ändamål. Jämförelser mellan referens- och recipientsjöar visar på förhöjda halter av framför allt bly i gruvrecipienterna. Detta gäller främst sediment, men har också påvisats för fisk, bottenfauna och plankton. Skillnaderna mellan recipient- och referenssjö vad gäller metallerna koppar och zink, var inte lika markanta som för bly. En viss återhämtning i recipientsystemen kan påvisas relativt undersökningstillfällen, då metallhalterna både i fisk (muskel och lever) och bottenfauna har sjunkit något. Resultaten tyder på att sediment är en lämplig undersökningsparameter för belastningsstudier, eftersom de speglar en längre tids belastning. med olika dateringsmetoder kan en bättre precision vid bedömning av händelseförloppet i sjön erhållas. Vidare indikeras att halter i bottenfauna, plankton och fisk är lämpliga vid undersökning av biotillgänglighet av metaller.

Rapporten redovisar resultaten från undersökningar i Gävle fjärdar under november 1978. Resultaten jämförs med resultatet från tidigare av IVL utförda undersökningar. Undersökningen har visat att bottenfaunan och bottensedimentet är starkt påverkat av föroreningar. Kraftiga effekter har iakttagits på abundans och diversitet hos makrofaunan. Fiskeribiologiska undersökningar visar möjligen att en förbättring av miljöförhållandena har inträffat under det senaste året. Undersökningar av halterna i klorerade lågmolekylära substanser i sedimentet i området har visat på närvaron av dessa substanser i så gott som samtliga prover. Dessa substanser analyserades även i musslor och fisk. Rapporten redovisar resultaten från undersökningar i Gävle fjärdar under november 1978. Resultaten jämförs med resultatet från tidigare av IVL utförda undersökningar. Undersökningen har visat att bottenfaunan och bottensedimentet är starkt påverkat av föroreningar. Kraftiga effekter har iakttagits på abundans och diversitet hos makrofaunan. Fiskeribiologiska undersökningar visar möjligen att en förbättring av miljöförhållandena har inträffat under det senaste året. Undersökningar av halterna i klorerade lågmolekylära substanser i sedimentet i området har visat på närvaron av dessa substanser i så gott som samtliga prover. Dessa substanser analyserades även i musslor och fisk.

Christer Wastesson startade våren 1986 en fiskodling förregnbåge vid Breviksnäs i Valdemarsviks kommun. Länsstyrelsenhar godkänt recipientkontrollprogram enligtbilaga 1 att gälla första odlingssäsongen (1986). Programmettogs på Christer Wastessons uppdrag fram av SMHIoch Bertil Lindvall vid Kalmar Högskola. Programmetgenomfördes av SMHI i samarbete med Stefan Tobiasson,likasåvid Högskolan. Den löpande vattenprovtagning som ingår ikontrollen har utförts genom Christer Wastessons försorg.Föreliggande rapport redogör för genomförande ochresultat av kontrollprogrammet. Den biologiska delen harutförts av Stefan Tobiasson.

Forurensningen med polysykliske aromatiske hydrokarboner (PAH) i Saudafjorden har økt betydelig i tidsrommet 1981-86. Dette vises til dels av belastningsberegninger (økt tilførsel etter 1985) dels av observasjoner i organismer. Betydelige overkonsentrasjoner er påvist både i muslinger (opp til 1000-2000 ganger "normalinnholdet- ") og i fisk (2 - 10 ganger). Sedimentenes PAH-innhold var også høyt, men viste bare mindre endringer. Forurensningene gjør seg gjeldende (i avtagende grad) i hele fjorden, og kan i blåskjell spores mer enn 35 km fra kilden (Sauda Smelteverk). Forholdet medfører begrensninger på særlig akvakultur og rekreasjon (hobbyfiske, skjellsanking). Overkonsentrasjonene av metaller i tang og blåskjell var mer moderate (størrelsesorden 2 - 3 ganger for bly, kadmium og sink, 10 - 30 ganger for mangan). Tydelig minsket innhold av metaller i sedimentene viser effekten av smelteverkets behandlingsanlegg for avløpsvann fra 1978. Statens forurensningstilsyn (SFT)

Heddalsvatnets sedimenter er markert forurenset med polysykliske aromatiske hydrokarboner (PAH), opp til 50 ganger et antatt bakgrunnsnivå i overflatesedimenter (0-2 cm) ca 200 x i noe dypereliggende lag (2-10 cm). Belastningsmålingene ble avbrutt ved nedleggelse av silicomanganproduksjonen ved Tinfos Jernverk før årsskiftet 1982-83, men resultatene tydet på markert redusert tilførsel sammenlignet med hva det må ha vært tidligere. PAH- konsentrasjonene i utløpet fra innsjøen varierte over mer enn en størrelsesorden, men var i middel ikke mer enn omkring 3 x vanlig forekommende nivåer i overflatevann uberørt av punktkilder. Innholdet av potensielt kreftfremkallende stoffer var lavt i både vann og fisk. Sedimentene viste en viss forurensning med kvikksølv, men mest i eldre lag Statens forurensningstilsyn

Inom ramen för projektet 'miljöeffekter av specialstålframställning' har undersökningar genomförts i vattensystemen uppströms respektive nedströms Hagfors Specialstålverk. Syftet har varit att kartlägga förekomst, spridning och transport av olika metaller i akvatisk miljö. Inom ramen för projektet 'miljöeffekter av specialstålframställning' har undersökningar genomförts i vattensystemen uppströms respektive nedströms Hagfors Specialstålverk. Syftet har varit att kartlägga förekomst, spridning och transport av olika metaller i akvatisk miljö.