Having recently registered the 500th dispute at its docket, the WTO dispute settlement system is as prolific and relevant as ever. By almost any measure, it is a great success; it has contributed to bolstering the WTO’s legitimacy, increased the judicialisation of WTO Members’ trade relations, and promoted the scientification of public international law. With regard to the latter phenomenon, part of the empirical turn in WTO law is manifested as increasing reliance on economic theory and method, and econometric evidence in dispute settlement. Positive as that development may be due to the promise it holds for diminished judicial discretion, it increases complexity and poses questions as to the system’s capacity to administer WTO law in an efficient and effective manner, with implications for its legitimacy. Despite economics’ increased relevance, WTO law has not devised a way to implement a suitable response and its approach seems ambivalent. By contrast, EU competition law has undergone (arguably, successfully) a conscious transition to a 'more economic approach'. Could its experience provide guidance for the implementation of a more economic approach to WTO law, despite the two systems' institutional differences? This monograph compares WTO law and dispute settlement’s approach to economics with EU competition law’s more economic approach. The applied method is normative comparative law and economics and the relevant benchmarks adopted are administrability, effectiveness, and efficiency, taking into account legal certainty, predictability, consistency, coherence, clarity, deterrence, capacity, and the effects of judicial mistake. Three broad aspects of the two systems are compared: market definition and 'likeness', theories of harm and trade effects, and quantification in sanctions and remedies. Through detailed description of the two systems’ features and thorough evaluation according to the benchmarks, WTO law is shown to be less administrable, effective, and efficient than EU competition law. Explanations unrelated to the more economic approach are sought, but the majority are rejected. The monograph makes normative conclusions for WTO law’s improvement through the correct implementation of a more economic approach. Most importantly, it suggests increased capacity for all key actors in WTO dispute settlement and innovative ways to understand fundamental WTO concepts such as 'likeness', 'less favourable treatment', trade harm, trade effects, and the level of permissible countermeasures. I avhandlingen undersöks tillämpningen av en mer ekonomisk metod i WTO rätt och WTO tvistlösning, i jämförelse med EU konkurrensrätts utförande av en ekonomisk metod baserad på utförliga marknadsdefinitioner, skadeteorier och effekter, och kvantifiering av konkurrensskadan. WTO rätt och dess tvistlösningsmekanism är i allmänt mycket framgångsrika. Rättspraxisen från WTO:s tvistlösningsorgan har bidragit till WTO:s legitimitet och lett till ökad rättssäkerhet i handelsrelationer mellan WTO:s medlemsstater och ett mer vetenskapligt och mindre godtyckligt förhållningssätt till WTO rätt och internationell handel. Det sistnämnda fenomenet manifesteras genom ökat användande av ekonomisk teori och metod samt ekonometrisk bevisning i tvistlösning. Även om det kan anses vara positivt, i med att det minskar juridisk diskretion, det medför emellertid några risker, eftersom det ökar komplexiteten i rättspraxisen och sätter höga krav på systemets kapacitet att administrera WTO rätt på ett effektivt sätt; resultatet må vara att legitimiteten snarare minskar än ökar. WTO rätt har hittills inte tänkt ut ett tillfredställande sätt att angripa problemet och dess förhållningssätt är fortfarande mycket ambivalent. Däremot har EU konkurrensrätt genomgått med framgång en medveten metamorfos från ett system fixerat på syftesöverträdelser och per se missbruk av dominerande ställning till ett system som tar hänsyn till ekonomisk teori och metod. Med den bakgrunden och baserat på ostrukturerade iakttagelser i de två rättsystemen uppstår frågan: Kan EU konkurrensrätts tillämpning av en mer ekonomisk metod instruera WTO rätts förhållningssätt till ekonomisk teori och metod? Den metod som tillämpas i avhandlingen är normativ komparativ rättsekonomisk analys och är en kombination av komparativ rätt och rättsekonomi. De riktmärken som används för att utvärdera EU konkurrensrätt och WTO rätt är administerbarhet och effektivitet, vilka inbegriper bl.a. rättsäkerhet, förutsägbarhet, följdriktighet, koherens, klarhet, avskräckning från att begå överträdelser, kompetens av inblandade aktörer, samt effekterna av juridiskt misstag. Tre breda aspekter av WTO rätt och EU konkurrensrätt jämförs: marknadsdefinition och ’likhet’, skadeteorier och handelseffekter, samt kvantifiering av sanktioner och åtgärder. Varje aspekt behandlas i en separat del. Marknadsdefinition och ’likhet’ inleder (Del I), följd av skadeteorier och handelseffekter (Del II) och kvantifiering av sanktioner och åtgärder (Del III). Varje del innefattar tre kapitel, ett som beskriver EU konkurrensrätt (kapitel 2, 5, och 8), ett som beskriver WTO rätt (kapitel 3, 6, och 9), och ett som jämför de två rättssystemen (kapitel 4, 7, och 10). Varje jämförande kapitel innehåller fyra avsnitt: först fastställs möjligheten för funktionell komparation, därefter jämförs WTO rätt med EU konkurrensrätt, sedan sökes alternativa förklaringar för de två rättssystemens likheter och skillnader, och till sist utvärderas WTO rätt. I avhandlingens sista del (Epilog) samlas slutsatserna från komparationen och WTO rätt utvärderas holistiskt (kapitel 11). WTO rätt och WTO:s tvistlösningsmekanism visas vara mindre administerbara och mindre effektiva än EU konkurrensrätt. De två rättssystem delar slutmål (konsumentnytta och välfärd), vilket möjliggör normativa slutsatser att dras. Dessa berör, å ena sidan, tolkningen av nyckelbegrepp i WTO rätt, t.ex. vilka faktorer ska tas hänsyn till för att bevisa ’likhet’, vad är ’ofördelaktig behandling av utländska produkter och tjänster’, vad är ’skada’ i WTO-rättslig mening, och vilken skada kan räknas in i tillåtna motåtgärder. Å andra sidan, berör de normativa slutsatserna WTO:s interna institutionella kapacitet och kompetens samt införskaffandet av extern kompetens i form av ekonomisk expertis. The cover photo is provided courtesy of the artist (Christodoulos Panayiotou) and Galerie Nordenhake Stockholm AB. © Carl Henrik Tillberg (the photographer).EU FP7 funding relates solely to chapter 8.