Search

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestämma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades på användningen, identifierade möjliga utsläppskällor samt på ämnenas egenskaper. Programmet inkluderade mätningar i bakgrundsmiljöer och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem och urbana områden inkluderades. Mätningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgående avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag från det regionala programmet, där totalt sex länsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades även 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende på de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mängder av biocider och i dessa prover återfanns endast två substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, då dessa påvisades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i några prover och resorcinol endast i några enstaka slamprover samt ett prov av utgående avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka några risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nuläget torde den inte innebära några problem på nationell nivå.

Denna rapport beskriver förutsättningarna och miljörisker av ett förändrat kvävegödslingsprogram, inom en rotationsperiod, på regional nivå. Möjligheterna och miljöriskerna beskrivs med utgångspunkt från regionala scenarioberäkningar av kvävebalanser i skogsmark samt dynamiska modellberäkningar av framtida förändringar i biomassa, markkemi och vegetation. Kväveupplagringen har i denna rapport använts som en indikator på risken för en förhöjd kväveutlakning tillsammans med nuvarande och historisk kvävedeposition samt C/N-kvoten i skogsmark. Massbalansberäkningarna visade att balansen mellan till- och bortförseln av kväve i skogsmark varierar starkt, inte bara i olika regioner utan även mellan olika skötselmetoder och trädslag. För närvarande sker en kväveupplagring i marken i hela Sverige enligt nuvarande deposition, men ett ökat uttag av biomassan och/eller en minskad kvävedeposition kan leda till negativa kvävebalanser, särskilt granbeståndet. Vidare indikerar modellberäkningar att kvävegödsling leder till en ökad kväveupplagring vid normalt stamvedsuttag, trots att upplagringen delvis motverkas av den ökade tillväxten. Kväveupplagringen ökar med ökad gödselgiva. Vid ett ökat uttag av biomassa uppstår negativa eller svagt positiva kvävebalanser i stora delar av Sverige, oavsett om beståndet ökar eller ej. Detta gäller framför allt granbestånden. Vidare leder kvävegödslingen till kraftiga vegetationsförändringar jämfört med dagens vegetationssammansättning i norra Sverige men inte i södra eller mellersta Sverige, där betydande förändringar troligtvis redan har ägt rum till följd av ett högt kvävenedfall. Under den första rotationsperioden är effekterna av ett högt kvävenedfall. Under den första rotationsperioden är effekterna av gödslingen relativt kortlivade, men under den andra rotationsperioden orsakar gödslingen sannolikt kroniska förändringar av vegetationssammansättningen i näringsfattiga bestånd.

IVL Svenska Miljöinstitutet har, tillsammans med NILU (Norsk institutt för luftforskning), på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av perflourinerade ämnen (PFAS). Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. I den ursprungliga beställningen ifrån Naturvårdsverket var perflourobutansulfonat (PFBS) det ämne som skulle undersökas men ytterligare 12 PFAS har inkluderats i studien. PFAS har en omfattande användning. Under de senaste decenniet har PFAS blivit mycket uppmärksammade som problematiska föroreningar i miljön. PFAS är som ämnesgrupp mycket toxisk och persistent. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas möjliga källor. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk) samt bakgrundsstationer valdes ut och provtagningen utfördes i luft, nederbörd, vatten, slam, sediment och fisk. Tre länsstyrelser bidrog med ytterligare nio prover fördelat på ett sedimentprov, fyra slamprover samt fyra vattenprover. Variationen mellan koncentrationer av PFAS var stor både mellan olika substanser och mellan olika provtagningsplatser. Det mest frekvent detekterade PFAS var PFOS. De olika ämnena inom PFAS-gruppen förekom frekvent i proverna från de olika reningsverken vilket indikerar betydelsen av dessa som källa till miljön. Skillnaderna i halter mellan de olika reningsverken var dock stor, både för utgående vatten och för slam. Förhöjda halter av PFAS detekterades även i lakvatten ifrån deponier varför även dessa typer av anläggningar bör betraktas som källor till spridning i miljön. I de luftprover som analyserats var PFOS, PFOA och PFOSA de vanligast förkommande av de i studien ingående PFAS. För PFOS och PFOSA var halterna i prover ifrån urban miljö förhöjda jämfört med bakgrundsproverna medan luftproverna insamlade i anslutning till utvald punktkälla ej var högre än de uppmätta bakgrundshalterna. Långväga transport föreslås som en viktig spridningsväg för PFAS. Även i nederbördsprover var PFOS och PFOA vanligt förekommande dock ej PFOSA. Ett mönster som kunde skönjas var att sulfonamiden PFOSA företrädelsevis detekterades i luft samt fasta matriser (sediment, slam) emedan den telomera föreningen 1,1,2,2-tetrahydroperflourooktansulfonat detekterades vanligen i vattenprover (nederbörd, ytvatten).

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screening av adipater. Adipater är en grupp ämnen som ofta används som alternativ till ftalater och förekommer som bl a mjukgörare och smörjmedel i flera olika produkttyper. De adipater som ingick i studien var följande: dietyl-, di-iso-butyl-, dibutyl-, di-(2-etylhexyl)-(DEHA), dioktyl-, didecyl-, di-iso-oktyl- och di-iso-decyladipat. Det finns idag inga restriktioner gällande användningen av adipater i Sverige, och trots att ingen produktion förekommer inom landet så importeras stora kvantiteter, både som rena ämnen/kemiska produkter samt sannolikt även i form av färdiga konsumentprodukter och/eller halvfabrikat. Adipater är lättnedbrytbara både i miljön och i organismer. Vissa indikationer på toxicitet finns dock och det är möjligt att omfattande användning kan leda till koncentrationer som är tillräckligt höga för att utgöra en risk för levande organismer och för miljön. Det är därför av intresse att kartlägga förekomsten av adipater i den svenska miljön. Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ett ytterligare syfte var att bedöma omfattningen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas fördelningsegenskaper samt möjliga källor till utsläpp. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk), urban miljö, samt bakgrundsstationer valdes ut, och provtagning utfördes i luft, vatten, slam, sediment och fisk. För att undersöka potentialen för human exponering, analyserades även 40 prover av bröstmjölk. Elva länsstyrelser deltog i studien och bidrog med ytterligare 66 prover för analys. DEHA var den enda adipat som kunde detekteras frekvent i proven. Detta överensstämmer väl med data över konsumtion i Sverige, där den registrerade konsumtionen av DEHA utgör 50-90% av den totala adipatanvändningen (den registrerade användningen har under de senaste åren skiftat något mot andra adipater). DEHA hittades i slam, sediment och fisk samt i ett enstaka vattenprov (obehandlat lakvatten från deponi). Förutom DEHA kunde di-iso-butyladipat detekteras i två regionala slamprover. Di-decyladipat hittades i fyra slamprover och ett sedimentprov från det regionala programmet. Inga adipater kunde detekteras i luft. Inga adipater kunde detekteras i bröstmjölk. Resultaten från mätningarna i slam, sediment och fisk tyder på att industriområdet i Stenungsund samt plast/gummiindustrin i Gislaved utgör möjliga punktkällor för adipater, framförallt DEHA. Dessa indikationer utgjordes av:  I Stenungsund hittades förhöjda halter av DEHA framför allt i sediment utanför industriområdet, men även i prover av tånglake av hankön. Koncentrationerna i yngel och honor av tånglake var dock i nivå med uppmätta koncentrationer i sill och strömming från bakgrundsområden.  DEHA detekterades i slam från det industriella reningsverket vid plastindustrin i Gislaved samt i fisk från samma område i koncentrationer som var upp emot 3 gånger högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsfisk. DEHA detekterades däremot inte i sediment, men detektionsgränserna var högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsprover av sediment. Resultaten från den regionala screeningen i slam samt de förhöjda halterna i urbana sediment tyder på att användningen i hushåll och konsumentprodukter är en viktig källa för förekomsten av DEHA i den svenska miljön. Inget tydligt samband mellan koncentration av DEHA och befolkningstäthet (dvs storlek på reningsverk) kunde påvisas. Vilka faktorer som styr förekomsten av DEHA i slam är därmed okänt. Den generella frånvaron av adipater i luft bekräftar att dessa ämnen snabbt avlägsnas från atmosfären via sorption till partiklar följt av deposition eller via atmosfärisk nedbrytning. Adipater har därmed ej potential för långväga atmosfärisk transport och lokala källor dominerar sannolikt utsläppen till miljön. DEHA kunde inte detekteras i vatten förutom i ett prov. De uppmätta koncentrationerna i fisk från bakgrundsstationerna tyder dock på att DEHA kan finnas i den lösta vattenfasen i halter i samma storleksordning som detektionsgränsen, varför det är möjligt att DEHA förekommer här, om än i koncentrationer lägre än detektionsgränsen. DEHA har även påvisats i vatten i tidigare studier. Dessutom ger den generella förekomsten i både fisk och sediment en tydlig indikation om att DEHA faktiskt emitteras till den akvatiska miljön. Trots att adipater inte är särskilt persistenta, kan den omfattande användningen innebära att de lokalt kan uppnå höga koncentrationer i miljön. Då det inte finns några restriktioner gällande användningen, är det inte sannolikt att utsläppen kommer att minska under den närmaste tiden.

IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screening av limonen i Sverige. Limonen är en terpen som finns naturligt i vår omgivning där den avges från växtlighet, t ex barrskogar. Limonen förekommer som två optiska isomerer: d och l. I Sverige är det framför allt l-limonen som emitteras naturligt då den avges bl a från tall. Limonen används som smak- och lukttillsatts till många livsmedel, hushållsprodukter, hygienprodukter och parfymer. Dessutom används limonen som lösningsmedel inom t ex färgindustrin. I troposfären bidrar limonen, tillsammans med andra volatila kolväten, till den fotokemiska bildningen av ozon. Limonen har visats sig vara toxisk för fisk och zooplankton. Flera oxidationsprodukter av limonen kan orsaka skador på vegetation. Den mänskliga hälsan kan påverkas bl a genom att limonen kan orsaka överkänslighet. I screeningstudien ingick provtagning och analys av d- och l-limonen i både luft och vatten från två bakgrundsstationer, den ena placerad vid havet, den andra i ett skogsområde. Sedimentprover från tre bakgrundslokaler i Östersjön har analyserats. Luftprov från en urban mätplats i Göteborg och tre slamprover från reningsverk inkluderades. Två punktkällor, en massaindustri och en juciefabrik har också undersökts. Länsstyrelserna har också haft möjlighet att skicka in prover för analys. Totalt fem länsstyrelser deltog och bidrog med 34 prover varav 19 slamprov, nio vattenprov, två fiskprov och fyra sedimentprov. Resultaten från luftmätningarna visade inte på några ökade limonenkoncentrationer i Göteborg jämfört med bakgrundsstationerna. Inte heller fördelningen mellan d- och l-limonen visade på någon skillnad i ursprunget av limonen i staden jämfört med bakgrundsstationerna. Halterna av främst d-limonen, ökade med stigande omgivningstemperatur i skogsområdet, vilket visar att en biogen emission från barrträden förkommer. Endast två vattenprover från bakgrundsstationerna hade koncentrationer som översteg detektionsgränserna. Båda dessa var provtagna i skogsområdet under den senare delen av maj när den biogena aktiviteten troligen är hög. Inget av sedimentproverna i det nationella programmet hade koncentrationer överstigande detektionsgränserna. De analyserade reningsverksslammen visade mycket varierande halter. Förhållandet mellan d- och l-limonen varierade också dem emellan vilket tyder på skillnader i antropogen påverkan. Tre prover av utgående vatten från reningsverk analyserades utan några koncentrationer över detektionsgränsen återfanns.