Results from the Swedish National Screening Programme 2004. : Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorstyrenes and β-Bromostyrene

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screeningstudie av oktaklorstyren, monoklorstyrener samt β-bromstyren. Det huvudsakliga syftet med studien var att bestämma koncentrationen i ett stort antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. Ett ytterligare syfte var att undersöka betydelsen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Oktaklorstyren emitteras och sprids huvudsakligen som oavsiktligt bildade biprodukt vid ett flertal olika industriella processer. Internationellt har klorstyrener även använts inom plastindustrin. Betabromstyren används internationellt som additiv i mat, tvål, tvättmedel samt kosmetika. Oktaklorstyren finns inte med på några internationella prioriteringslistor men har föreslagits som en ny kandidat till Stockholmskonventionen. Den klassas dessutom som ett s k utfasningsämne i Sverige. En nationell provtagningsstrategi utarbetades med syfte att bestämma förekomsten av oktaklorstyren och de närliggande ämnena i olika matriser i den svenska miljön. Provtagningsprogrammet baserads på identifierande möjliga utsläppskällor samt på ämnets egenskaper. Programmet inkluderade mätningar både i bakgrundsområden och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem inkluderades. Utöver det nationella programmet deltog även nio länsstyrelser med prover från regionala program, som skickades till IVL för analys. Resultaten av mätningarna indikerar att oktaklorstyren finns i den svenska miljön, men i låga koncentrationer. Ämnet kunde endast detekteras i två matriser, luft från bakgrundsstationer samt fisk. Att den återfanns i luft från bakgrundsstationer tyder på att långväga transport förekommer, och förekomsten i strömming från bakgrundslokaler visar att oktaklorstyren är vitt spritt i Östersjön. De högsta halterna hittades i fisk från två potentiella punktkällor, vilket