Search

The basis of any contract is the agreement of two or more parties. In traditional Swedish and English contract law theory, a contract is formed through the reciprocal exchange of an offer and a corresponding acceptance. Together, these declarations of will represent the common intent of the parties, which binds them to their respective contractual obligations and determines the contents of the contract. In the contemporary commercial sector, the use of standard forms (i.e., sets of terms that have not been individually negotiated) has become more prevalent. This has led to the rise of a particular legal issue, called the “battle of forms”: a situation where both parties refer to their own, conflicting, standard forms during the formation of contract, where after they proceed in fulfilling their contractual obligations. Consequently, the exchanged declarations of will lack conformity in these cases, and there is no discernible common will of the parties. In order to conclude that a contract has been formed, and to decide its contents, this conflict needs to be resolved. The traditional approach to resolving the issue of battle of forms in English law is to regard the last referenced standard terms in the contractual negotiations as an offer (or counter-offer), and the other party’s conduct as an acceptance. This approach largely corresponds with how the issue likely would be resolved according to traditional Swedish contract law principles. However, in the legal scientific environments of both Sweden and England, ideas and concepts of a modern contract law has developed. Included therein is the idea of taking a more flexible stance with regard to the formation of contract. When viewing the contractual relationship holistically, and partly liberated from the offer-acceptance approach, the battle of forms can be resolved by letting the court construe the different sets of terms together, and re-place conflicting terms with suitable substitutes by implication. These modern concepts have partly manifested in recent English precedence regarding the battle of forms. Considering that the patterns of development with respect to the modern law of contract are similar in Swedish and English law, there is reason to believe that a similar “new” approach to the battle of forms might be adopted by Swedish courts as well.

The Swedish doctrine of assumptions (förutsättningsläran) entitles one party to avoid the contract and get relief from consequential liabilities. The contract will be void and the considerations will be returned as if the contract has never existed. Today the doctrine of assumptions is particularly interesting to investigate in the context of recent global events of Covid-19. The outbreak of Covid-19 in January 2020 and pronouncement of Covid-19 being a pandemic by the World Health Organisation in March 2020 have affected nearly every organisation in the world. The range of Covid-19 pandemic and the governmental measures as a result of it are unprecedented in the modern history and have apparently brought fundamental changes in the global economy. As a result, many countries had to introduce lock-downs of the societies with various levela of restrictions which placed many countries’ economies on hold. Many factories were closed, and supply chain disrupted as just few consequences. Covid-19 has brought about the devasting affects not only on global economy, but also on contractual relationships. Many companies have, however, relied upon the force majeure clauses which is a local measure agreed between the parties in the contract. This thesis is analysing the doctrine of assumptions from the perspective of a state measure in Sweden. The purpose of this analysis is to contribute to the discussions on the doctrine’s meaning and relevance in the modern contract relationships and to suggest enshrining it into law. The doctrine of assumptions has its roots from the roman times but has been developed predominantly during 19th and 20thcenturies. It has been discussed vividly in the scientific circles in terms of its applicability, context and pre-requisites resulting in developing its subjective, objective and mixed branches. In Swedish courts the doctrine was applied already in 1930ties giving rise to its objective variant. Even though there have been differences in opinions regarding the context of the doctrine, the academics and the judges would generally be united in relation to its pre-requisites. Thus, it was important to establish that the assumption was significant, that it was foreseen by the other party and that it is reasonable to allocate the risk on the opposite party. Besides, the doctrine may apply in relation to both conscious and unconscious assumptions. For unconscious assupmtions the foreseeability element is obviously not applicable according to the academics. The doctrine of assumptions is, however, still an exemptional measure for the parties to use and as it has been shown in the case law analysis in this thesis the courts are not overly consistent in its application. The cases during the beginning of 19thcentury would focus more on the first two pre-requisites. The courts would investigate more into what an actual assumption was, its consequences and foreseeability. On the other hand, a risk balancing exercise would be observed more frequently in the cases in the end of the 19th century. In the 20th century the courts have been even less reluctant to uphold it as a valid ground for avoiding contract. The effects of the doctrine of assumptions are often challenged in the context of the other contract principles, such as pacta sunt servanda and the equivalence principle, which are contradictory to each other by definition. Pacta sunt servanda provides for freedom for the parties to contract on whatever agreed terms, the equivalence principle, on the other hand, restricts the freedom of contract by balancing the considerations between the parties. Both principles have a long history and its contexts have developed along with evolution of the values in the society. The principles can be seen as the measurement instruments in balancing the parties’ interests and considerations and are therefore central for the doctrine of assumptions according to this thesis. Furthermore, the doctrine of assumption is analysed from the perspective of its relation to 36§ of the Swedish Contract Act (AvtL) which is a legislated legal rule. These two legal tools are often compared and treated interchangeably. However, there are a number of differences in terms of their application and legal consequences. Thus, 36§ will apply to adjust the contract terms in the existing contract while the doctrine of assumptions applies where the party challenges the existence of the contract as such. Both require different legal assessments and will entail different legal consequences for the parties. Under 36§ application the contract terms may be adjusted either to the advantage or disadvantage to the party which claims it while under the doctrine of assumptions the contract will always be proclaimed void. These two legal tools should therefore be seen on its own. It is suggested in this thesis though that the doctrine of assumptions may inherit the best practices for legal assessment from the case law of application of 36§. The case law relating to the doctrine of assumptions provides good illustrations of the assumptions which are considered under the applicability of the doctrine of assumptions or at least raised by the parties. The assumptions under the Swedish doctrine of assumptions can be implied terms, misrepresentation, changed external circumstances or the contract purpose. This thesis compares further these assumptions to the similar problems in other jurisdictions. As a matter of example, the English law is briefly analysed for this comparison, and it is evident that there are designated legal rules in English law for each type of assumptions raised under the Swedish doctrine of assumptions. In English law, the parties would use the rules implied terms, misrepresentation or frustration. It might therefore be beneficial for the Swedish doctrine of assumptions to consider the examples from English law when legislating the doctrine of assumptions. The doctrine of assumptions is a controversial rule in Swedish law that originates from the doctrine or academic writings. It is not enshrined in any legislative act, but it is used in courts as a ground for proclaiming the contract void. It is argued in this thesis that the doctrine of assumption is mentioned in the academic writings, case law and government bill as having many meanings. The most accepted meaning is being a legal rule. However, the Swedish legal system is a civil law system where the legal rules derive only from the legislative acts and this meaning challenges therefore its existence since the doctrine of assumptions is not legislated and can therefore not be a legal rule per se. Some academics and judges also consider the doctrine of assumption being an interpretation tool to a legal rule. It is not though clear which rule it should interpret as it is shown in this thesis that 36§ is a separate legal rule with different pre-conditions and legal effects and there is no other rule in the Swedish law similar to the doctrine of assumptions. The Swedish contract law is based on the parties’ autonomy, and this applies rigorously in the disputes where the contract existence is challenged. This, however, needs to be viewed in the background of the other principles, such as the principle of equivalence. The contract parties cannot reasonably be expected to take on all risks in the world. That would be absurd and undermine any trust in contract law by the society. Some critics argue that when the contracts are drafted in the peace time they very rarely provide for war-related provisions. That means that whatever parties’ autonomy is, the contract is always concluded under certain pre-conditions even though these are not explicitly stated in the contract. Here it is therefore important to balance between normal and extraordinary risks. As demonstrated in this thesis, the doctrine of assumptions provides a good basis for regulating such situations where the contract is affected by the extraordinary circumstances such as Covid-related circumstances, but its context and applicability need to be clarified in law in order to be able to raise it as a legal ground for setting the contract aside in courts. There should be at least a possibility of obligatory re-negotiations. The thesis argues for legislating the doctrine of assumptions and provides further for some suggestions of the factors which need to be taken into account when evaluating and applying the doctrine of assumptions. Here the examples of the English legal tests as well as legal tests developed within 36§ area could be beneficial. Thus, it is suggested that evaluation should be based on the overall assessment which in its turn should include evaluation of all relevant circumstances. Besides this, the evaluation should be based on the equivalence principle, the contractual balance, risk distribution, the parties' balance of power, other relevant contractual terms, the ability to foresee changing conditions and mitigate the consequences of these and other relevant circumstances that can best help determine the fairness of a particular contractual relationship. Pacta sunt servanda eller att avtalet skall hållas är en av de grundläggande avtalsrättsliga principer som binder avtalsparter till att utföra prestationer de utlovat. Principen understödjer stabilitet i avtalsförhållandet trots att förutsättningarna till sådant förhållande ändras med tiden. Parterna står även för risken att vissa omständigheter kan förändras under avtalstiden, t.ex. kostnader som stiger utan att ge rätt till kompensation. Det är dock inte alla utomstående faktorer som parterna bör eller kan absorbera inom sin risktagandeförpliktelse. I motsats till avtalsbundenhetsprincipen ligger en annan avtalsrättslig princip i botten, dvs ekvivalensprincipen. Ekvivalensprincipen innebär att avtalsförpliktelser ska medföra likvärda utbyten av prestationer. Detta är relevant för riskfördelningen ifall oförutsedda omständigheter inträffar.[1] Covid-pandemin är ett av de senaste exemplen av oförutesedda omständigheter vilket påverkat samhället och den globala ekonomin oerhört mycket. Pandemin har fått breda konsekvenser för både individer och företag i världen. De ekonomiska konsekvenserna till följd av pandemin i världen blir påtagliga. De globala branscher som påverkas markant är exempelvis turistindustrin, transportindustrin och tillverkningen av elektriska komponenter och råvaror och livsmedelsindustrin. Medan turistindustrin återhämtar sig under nästkommande år, kommer en ökning av priser i den globala transportindustrin eller av elektriska komponenter att slå hårt mot de långvariga kommersiella avtalen. Det kan i sin tur leda till att en gång lukrativa avtal förvandlas till en total förlust, och det kan även driva ett påverkat företag till konkurs. I svensk rätt finns flera rättsliga verktyg vilka kan berättiga en påverkad part att avstå från avtalsbundenhet. Ett av dessa verktyg är förutsättningsläran. Förutsättningsläran är en doktrin som utgår från att en part kan befrias från sin avtalsförpliktelse om förhållandena vid tidpunkten för avtalets ingående visar sig vara oriktiga.[2] Pacta sunt servanda-principen bör inte binda parter tills de ekonomiskt blöder trots förändrade omständigheter och förutsättningar. Det bör finnas en viss avgränsning för löften som förlorar sin relevans vid bristande förutsättningar som uppkommer i ett senare skede. Ekvivalensprincipen bör, å andra sidan, återställa balansen i riskfördelningen när nya omständigheter inträffar. Syftet med uppsatsen är att bidra till diskussionen om förutsättningslärans tillämning och relevans under nya förhållanden och även undersöka lagstiftningsbehovet. Uppsatsen ska utreda huruvida förutsättningsläran kan utgöra ett rättsligt verktyg och berättiga den påverkade parten att avstå från, upphäva eller ändra kommersiella avtal i följd av Covid-pandemin och således ge rätt till åtminstone en omförhandling av avtalet. [1] Ramberg, Jan, Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 11 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2019, s. 32. [2] Ramberg Allmän avtalsrätt, s. 232 f.

The main objective of this thesis is to explore and describe the possibilities for legal operationalization of CSR in contract law, sales law and consumer sales law, marketing law and company law. A supplementary aim is to identify regulation on and illustrate the regulatory context of CSR. The illustration provides a background and a framework for the main objective of the study, as well as confirms the legal relevance of CSR. Legal operationalization of CSR requires that CSR is anchored in law and that there are mechanisms for enforcement available. In contract law, CSR is legally anchored when a CSR condition follows from a contract. In a Swedish sales law context, legal anchoring takes place when a buyer’s expectation regarding CSR is not met and this is considered a defect, fel. From a marketing law point of view, the possibilities to consider a CSR statement an unfair commercial practice are relevant. In a company law context, CSR is legally anchored when included in the articles of association, in an instruction from the general meeting or the board, in the board’s internal guidelines or in the remuneration guidelines of the company. In all, contract parties, shareholders and the board are “strong” legal subjects, in that they are able to proactively formulate and anchor CSR norms in law. In company law, the understanding of the company’s interest and purpose, as well as the business case for CSR and the understanding of profit create borders within which the company law operationalization of CSR functions. Sales law and marketing law offer retroactive tools to market actors. The possibilities to anchor CSR in marketing law are vast, whereas the applicability of the sales law rules to a large extent is dependent on the connection between the (failed) CSR expectation and the sold goods. The remedies in the explored areas of law typically do not protect the CSR interest in question directly.

The idea that a contract should affect other people than the parties has seemingly always been a provocative notion. A contract binds the contracting parties – and only them – together in a legal relationship, and yet according to contemporary law a contract can have various legal effects for third parties, i.e. non-parties. The parties can conclude a contract for the benefit of a third party, and third parties can be affected by the contracts of others pursuant to both statutory law and uncodified general principles of law. The legal theme of contractual third party effects involves both theoretical and practical challenges. This doctoral dissertation addresses a number of these challenges, by examining (mainly) Swedish and Nordic private law sources. The study explores third party contracts and direct claims, as well as the relationship between these two legal figures, by placing them in a historical and theoretical context and by performing a series of contextualizing readings of sources revealing developments in both case law and legal scholarship. The research is based on a legal scientific methodology, enriched by theoretical and methodological imports pillaged from the classical teachings and contemporary scholarship on rhetoric. The result can be characterized as a form of rhetorically infused, topically oriented, hermeneutic study of contemporary legal discourse on third party effects of contract.

Bestämmelsen om tvångsinlösen i 22 kap. 1 § ABL är tvingande, vilket innebär att avsteg från vad som föreskrivs inte får göras genom bolagsordningen. Mot bakgrund av Högsta domstolens avgörande i NJA 2011 s. 429, synes bestämmelsens tvingande natur vara än mer vidsträckt. I förevarande fall ansågs nämligen ett aktieägaravtal, varigenom en majoritetsägare avstått från sin rätt att påkalla tvångsinlösen, sakna aktiebolagsrättslig relevans. Domstolen framhöll emellertid att sådana aktieägaravtal som huvudregel binder parterna. Författarna är av uppfattningen att blotta förekomsten av tvångsinlöseninstitutet utgör en inskränkning av principen om avtalsfrihet. Därutöver innebär Högsta domstolens avgörande att den välgrundade principen inskränks ytterligare. I förevarande uppsats utreds huruvida den sistnämnda inskränkningen är motiverad. Därutöver utreds även hur ett eventuellt avtalsbrott och en därtill inträdande skadeståndsskyldighet förhåller sig till det faktum att avtalsvillkoret saknar aktiebolagsrättslig relevans. Inledningsvis anser författarna att inskränkningen av avtalsfriheten som följer av NJA 2011 s. 429 är motiverad. Vidare har författarna konstaterat att skadeståndsskyldighet kan aktualiseras de lege lata eftersom parterna torde vara obligationsrättsligt bundna mot bakgrund av Högsta domstolens uttalande i NJA 2011 s. 429. Yttermera är författarna av uppfattningen att ett föreliggande skadeståndsansvar inte kan begränsas genom tillämpning av adekvansläran eller normskyddsläran. De lege ferenda anser författarna att ett aktieägaravtal som inskränker tvångsinlösenrätten inte bör tillerkännas obligationsrättslig verkan. Detta främst mot bakgrund av att det är en orimlig följd att ett avtal som inte kan göras gällande gentemot bolaget trots allt kan föranleda obligationsrättslig bundenhet och skadeståndsansvar. The provision in chapter 22. 1 § of the Swedish companies act regarding compulsory purchases and sales of shares is imperative, meaning that derogations from the provision not is allowed through a company’s articles of association. The imperative nature of the provision has been further strengthened through the Swedish Supreme Court ruling NJA 2011 s. 429. In the mentioned case, a shareholders’ agreement in which a party has waived its right to claim a compulsory purchase, was found to lack affect in relation to the company. However, the court stressed that shareholders’ agreements, in principle, are valid and enforceable between the contractual parties, i.e. the shareholders. The authors’ opinion is that the mere existence of compulsory purchases and sales of shares constitute an infringement of the freedom of contract. Moreover, the mentioned court ruling entails an extension of the already existing infringement of this freedom. This thesis examines whether this, later infringement, is motivated. Furthermore, this thesis examines how a breach of a shareholders’ agreement – and liability to pay damages – relates to the fact that the contractual term that has been breached lacks affect toward the company. According to the authors, the infringement of the freedom of contract derived from the mentioned court ruling is motivated. Furthermore, the authors have concluded that liability to pay damages may arise de lege lata, due to the fact that the contractual parties ought to be bound by the shareholders’ agreement according to the mentioned court ruling. In the authors’ opinion, the methods used to limit liability are not capable of doing so in this case. The authors suggest, de lege ferenda, that a term of a shareholder’s agreement where a party refrains from his right to claim a compulsory purchase or sales of shares not shall be binding between the parties.

Ocker är ingen ny företeelse, då det finns uttryck för ocker i Bibeln. Definitionen för ocker har ändrats genom åren. Syftet med uppsatsen är att belysa ocker och jämföra med 36 § avtalslagen Uppsatsen använder traditionell juridisk metod. Traditionell juridisk metod innebär att man använder olika rättskällor som lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Kriterier för ocker är trångmål, oförstånd, lättsinne och beroendeställning. Det ska också ha förekommit ett uppenbart missförhållande. Trångmål är situationer, där ockraren vet att den svagare parten är i stort behov av att låna pengar, för att köpa något och banken har sagt nej till lån. Oförstånd är en situation, där den ena parten inte är allmänt mer eller mindre intelligent, men kan inte förstå hela omfattningen av sitt handlande. Lättsinne innebär att personen handlar med ockraren utan att se vilka konsekvenser handlandet kan få. Beroendeställning är att ena parten är starkare än den andra och drar nytta av den svagare partens brist på egen insats eller medverkan. Ett uppenbart missförhållande innebär att avgöra de olika prestationernas värde, mellan det krävda värdet., Usury is not a new commonplace, although there are expressions for usury in the Bible. The definition for usury has changed through the years. The purpose of this essay is to elucidate the usury prerequisite in the contract law and compare with the 36 § in the contract law. The essay uses a traditional jurisprudential research method. The traditional jurisprudential method means that you use different kind of accounting practise such as legislation, legislative history of an enactment, codes of practise and doctrines. The criteria for usury are distress, want of judgement, license and dependent attitude. There must also have been a clear case of abuse. Distress situations are those where there the usurer knows that the victim is in need of money, to buy something and the bank had said no to raise a loan. Want of judgement is a situation where one part is not less intelligent but cannot understand the full extent of the action. License means that a person deals with the usurer without realising the consequences of the action. Dependent attitude means that one part is stronger than the other part and takes advantage of the weaker part’s incapability to think or act by himself or herself. A clear case of abuse is to conclude the value of different performances, between the demanded values.

Den svenska naturgasmarknaden regleras genom naturgaslagen. Enligt 7 kap. 8 a § naturgaslagen föreligger en skyldighet för innehavare av naturgasledningar att ingå avtal med en gasleverantör på marknaden om att denne ska agera anvisad leverantör i fall då gasförbrukaren inte har ett giltigt avtal med en leverantör. Enligt bestämmelsen har dock gasleverantörerna på marknaden ingen skyldighet att ingå avtal med ledningsinnehavaren om att bli anvisad leverantör. Inom avtalsrätten är en fundamental princip avtalsfrihet. Principen innebär en rätt för individer att på egen hand avgöra huruvida avtal ska ingås, med vem avtal ska ingås och på vilka villkor. Avtalsfriheten är dock inte absolut, den är begränsad till följd av olika omständigheter och behov i samhället. Ett av undantagen till avtalsfriheten är kontraheringsplikten, skyldigheten att i vissa fall ingå avtal. Rättsfiguren finns inom olika rättsområden och motiveras ur olika perspektiv. Det har dock utvecklats en princip om en allmän kontraheringsplikt, vilken är utgångspunkten i denna framställning. Skyldigheten för ledningsinnehavaren enligt 7 kap. 8 a § naturgaslagen innebär att ledningsinnehavaren åläggs en kontraheringsplikt. Genom denna framställning presenteras naturgasmarknaden och bakgrunden till denna bestämmelse i syfte att analysera kontraheringsplikten som följer av stadgandet. Motivet till bestämmelsen kompareras med motiven till den allmänna kontraheringsplikten i syfte att analysera hur kontraheringsplikten i 7 kap. 8 a § naturgaslagen förhåller sig till avtalsfriheten och den allmänna kontraheringsplikten. Det ifrågasätts huruvida skyldigheten som åläggs ledningsinnehavaren är att anse som motiverad samt huruvida ett avtalsförhållande är det optimala verktyget för att uppnå det faktiska syftet med bestämmelsen. The Swedish natural gas market is regulated through the Swedish Natural Gas Act. In accordance with the Natural Gas Act chapter 7 section 8 a the owner of the natural gas pipelines is obliged to enter into an agreement with a gas supplier regarding becoming an assigned gas supplier when gas users do not have a contract with a gas supplier. According to the regulation gas suppliers are not obliged to enter into an agreement with the owner of the pipelines regarding becoming assigned suppliers. Contractual freedom is a fundamental principle in Swedish contract law. The principle gives the right to every individual to decide whether or not to enter into an agreement, with whom to enter the agreement and on which terms. However, the contractual freedom is not absolute, it is limited by various circumstances and needs within society. One of the exceptions from contractual freedom is the obligation to contract. The principle occurs in different judicial areas and is motivated out of different perspectives. However, a principle of general obligation to contract has been identified and is the basis for comparison in this thesis. The obligation imposed on the owner of the pipelines according to the Natural Gas Act chapter 7 section 8 a means that the owner of the pipelines has an obligation to contract. The background to this regulation is presented for the purpose of analyzing the obligation to contract as a consequence of the regulation. The motives of the regulation are compared to the motives of the principle of general obligation to contract in order to analyze the relationship between the obligation to contract according to the regulation, the contractual freedom and the principle of general obligation to contract. The obligation imposed on the owner of the pipelines is questioned alongside the choice to achieve the purpose of the regulation through contract.

Loyalty in Licensing Agreements The purpose of the dissertation is to analyse the impact of the principle of loyalty on licensing agreements from the viewpoint of Finnish law using the traditional legal method (Rechtsdogmatik) combined with empirical data in the form of licensing agreements. The need for good licensing agreements is crucial. One should avoid mechanical and stereotyped agreements in favour of more conscious and goal-oriented ones. When the parties' will and goals have been made clear, the drafting technique should be chosen accordingly. The importance of the principle of loyalty in the interpretation of licensing agreements varies according to their degree of relationality. This is a concept originating in the relational contract theory, more precisely Ian Macneil's spectrum of contracts, where contracts can be placed on an axis according to their degree of relationality. In the dissertation different factors are used to conclude whether the licensing agreement at hand is to be placed on the axis closer to the transactional pole or closer to the relational pole. A conclusion of the dissertation is that few licensing agreements can be placed so close to the transactional pole, that the principle of loyalty lacks importance altogether. The impact of the principle of loyalty the main focus of which is on fostering the contracting parties to behave in accordance with best practices, not for example on altering contract terms is analysed in different situations where the parties' interests typically collide. These situations are discussed from the point of view of three patent and knowhow licensing agreements that differ as to their degree of relationality. A balance needs to be struck between freedom of contract and relational needs. Especially when interpreting more modern licensing agreements, one should not focus on the written document alone, as is often recommended in the literature on Nordic intellectual property law. Neither is the principle of caveat emptor a proper starting point. Moreover, where the parties are of equal bargaining power, one should not assume that the grants in licensing agreements are to be interpreted narrowly. Focus in the interpretation should instead be on the entirety of the circumstances. Syftet med avhandlingen är att analysera om den s.k. lojalitetsprincipen har någon reell inverkan på immaterialrättsliga licensavtal. Principen är erkänd inom den allmänna avtalsrätten, medan immaterialrätten ser ut att vara mer tveksamt inställd. Inom en teoretisk ram kan avhandlingen beskrivas som konkret och praktisk. Jag har också granskat 61 licensavtal för att få en bild av hur verkligheten ser ut. Det är oerhört viktigt med goda licensavtal, dvs. licensavtal som skräddarsys utifrån parternas behov och mål och som de därför har reell nytta av. I avhandlingen betonas särskilt att ett sådant licensavtal i vissa situationer kan vara kortfattat och rudimentärt. Om två parter som litar på varandra och strävar mot samma mål vill ingå ett långvarigt licensavtal finns det knappast orsak att fokusera på riskfördelning och därmed gardera sig mot allt . Orsak att ingå ett detaljerat, heltäckande (och dyrt) licensavtal som traditionellt rekommenderas i den nordiska immaterialrättsliga litteraturen finns närmast om konkurrerande parter ska ingå ett kortvarigt licensavtal. Det är viktigt att inse att lojalitetsprincipens inverkan när licensavtal tolkas varierar beroende på hur relationellt avtalet är. I avhandlingen dras slutsatser om ett avtals grad av relationalitet genom att analysera olika faktorer. T.ex. är ett långvarigt avtal som bygger på tillit och beroenden mellan parterna som utgångspunkt relationellt i högre grad än ett kortvarigt mellan konkurrerande parter. En slutsats i avhandlingen är att lojalitetsprincipen som huvudsakligen handlar om hur parterna ska agera mot varandra är betydelsefull för de flesta licensavtal. Principens konkreta inverkan analyseras utifrån situationer där parternas intressen typiskt kolliderar. I litteraturen rekommenderas ofta att licensavtalstolkningen ska ske utifrån enbart det skriftliga avtalet. Därtill rekommenderas allmänt att upplåtelsen i licensavtal ska tolkas snävt, dvs. licenstagaren ska inte få en större rätt än vad som klart framgår av avtalet. Enligt min mening måste avtalstolkningen, för att den ska stämma överens med verkligheten, i stället ske utifrån helheten av omständigheterna i det aktuella fallet.

One fundamental principle in Swedish contract law is that passive acceptance does not constitute a binding acceptance of an offer. Still, business owners use the consumers unknowing of this, and form offers saying passivity will lead to a binding agreement. Business owners are thus trying to “negatively bind” the consumer to agreements. There are rules prohibiting this kind of actions in the Swedish marketing law (MFL). In order to find out what constitutes this forbidden kind of agreement-entering according to the Swedish Market Court, an analysis of seven cases settled between 2002-2009 and concerning consumers in these situations, is made. The analysis is made in a comparative manner, identifying the differences and similarities in order to distinguish, if any, common principles that are used by the Market Court to settle these cases. This is of importance since new ways of entering agreements are constantly developed and increasing, especially on the Internet. Consequently, this means that the ways of negatively binding consumers to agreements are increasing as well. It is found that there are some common principles in these cases. Initially, the cases are differently evaluated depending on the existence of earlier agreements between parties. If there is an earlier agreement, the way of negatively binding the consumer to an agreement could be acceptable. Where parties did not have an earlier agreement, the cases were without exceptions regarding orders made online. It was established that using a three-step-model for orders online, would always secure the consumers awareness of actively entering the agreement, thus eliminating the chances of negatively binding the consumer. It is also discussed whether principles of market law established in judgments by the Market Court, are of interest to cases of civil law, and it is determined that they could be.

I den föreliggande artikeln ska jag diskutera hur förvaltningsrätt och civilrätt möts när två parter sluter avtal om fjärrvärme.[1] Mötet har sin grund i att lagstiftaren valt att ge en förvaltningsmyndighet i uppgift att kontrollera innehållet i avtalsparternas fjärrvärmeavtal.[2] Artikeln är begränsad till att behandla avtal som sluts mellan näringsidkare; således diskuteras konsumentförhållanden endast som jämförelseobjekt. Vidare ska framhållas att rättsläget i mångt och mycket är oklart. Det finns ännu ingen praxis på området – varken domstolspraxis eller myndighetspraxis – och fjärrvärmemarknaden har så vitt jag vet inte berörts i den svenska juridiska doktrinen. Mitt syfte med den här artikeln är därför tudelat: dels att beskriva fjärrvärmemarknadens speciella karaktär ur ett juridiskt perspektiv, dels att försöka tolka och problematisera den av lagstiftaren valda regleringstekniken. För att introducera läsaren till ämnet börjar jag med att i korthet beskriva fjärrvärmemarknadens tekniska förutsättningar och vilka problem som dessa anses orsaka. Härefter presenteras lagstiftarens åtgärder för att motverka de förmenta problemen genom att jag systematiserar de relevanta bestämmelserna. Avslutningsvis diskuteras och problematiseras reglernas närmare innebörd mot bakgrund av de ändamål som lagstiftningen på området ger uttryck för. [1] Ett stort tack ska här framföras till Jakob Heidbrink som trots semesterledighet tagit sig tid att läsa mina utkast och ge nyttig feedback. [2] 52 & 6 §§ fjärrvärmelag (2008:263) (fjärrvärmelagen)

The thesis hears content-error in relation to agreements closed by electronic means. The purpose of the thesis is to elucidate how the rules in 32 §(1) AvtL apply to agreements closed by such means and to evaluate its suitability. The elucidation is done on the basis of, the rules’ adequacy in relation to their objectives in collaboration with a comparative view on a selection of international legal framework under private law, such as DCFR, UNCITRAL Model Law, UNIDROIT Principles and CISG. Since Sweden lack a specific regulation for electronically closed agreements, all modern closing methods will be evaluated from the dated outlook of the Swedish Contract Act. In relation to entirely automated processes which results in the closing of an agreement, particular difficulty arise in correlation with prerequisites, which requires a human stance. How to determine a computer's will, trust or bad faith is possibly a trick question, the correct question may be, if intention, trust or bad faith can be attributed to a computer. The IT-investigation, SOU 1996:40, dismiss using the rule on error-in-content in association with automatically generated declaration of intention. The legal debate is relatively thin on this area and the vast majority of doctrine is out-of-date. The thesis’s conclusion can be summarized in that the subjective elements should be considered fulfilled with most electronically closed agreements but a legal reform in this area is to recommend in a mainly clarifying aim. A provision free from subjective elements – in unity with the stated international legislations’ line – is to advocate. Finally, the need of an alternative imposition of penalty has – in association with a content-error-mistake – been noticed, in the form of damage so as to put the other party in the same position in which it would have been if it had not concluded the contract.

Sammanfattning Syftet med denna kandidatuppsats är att utreda huruvida det föreligger viljeförklaringar vid elektroniska avtal samt utreda om den svenska lagmodellen för avtalsslut går att till-lämpa på sådana avtal. Regler om avtals uppkomst på förmögenhetsrättens område, finns att finna i avtalslagen. I motiven till avtalslagen framkommer det att avtal uppkommer genom sammanfallande viljeförklaringar. På senare tid har dock viljeförklaringsbegreppet inom doktrinen på förmögenhetsrättens område utgjort grunden för många och djupa diskussioner. Vid av-talsslut genom dagens elektroniska medel kan det ibland vara svårt att urskilja en vilja, då kommunikationen är automatiserad. Detta har inneburit utmaningar för rättsordning-en och det har diskuterats huruvida viljeförklaringar är och borde vara ett grundrekvisit för att ett avtal ska anses kunna uppkomma. För att utreda huruvida det kan anses föreligga en viljeförklaring vid elektroniska avtal, är det av vikt att veta vad lagstiftaren har avsett med begreppet. Det har uttryckts att en viljeförklaring är en ensidig manifesterad vilja som har till syfte att grundlägga, föränd-ra eller upphäva ett rättsförhållande. Enligt mig kan avtal via elektroniska medel uppkomma främst genom tre olika model-ler. Första modellen är genom elektronisk post och chatt, där båda parterna agerar ak-tivt. Andra modellen är där ena parten agerar aktivt medan andra parten verkar genom automatiserade meddelanden, så som vid exempelvis webbutiker. Den tredje avtalsmo-dell är där båda parterna verkar genom automatiserade viljeförklaringar. De olika modellerna innehåller olika krav av svårighet att sammankoppla den faktiska viljan med ett givet uttryck. För mig är det dock möjligt att se en viljeförklaring i samt-liga modeller. Även om kommunikation via helt automatiserade rutiner inte helt sam-manfaller med viljeförklaringsbegreppet, är förfarandet för mig så pass nära besläktat, att det ändå bör behandlas som sådant. Efter genomförd utredning har jag kommit till den slutsatsen att avtalslagen enligt dess nuvarande utformning, fortfarande går att tillämpa på elektroniska avtal. Lagen har ett brett tillämpningsområde då den är teknikneutral och dess bakomliggande tanke om vil-jeförklaringar, är fortfarande applicerbar.

This thesis seeks to investigate how an agreed written form requirement is met in an electronic environment. Swedish Contract law is applied since Sweden lack specific regulation for electronically closed agreements. Since contractual freedom prevails in Swedish law, it is up to the parties themselves to decide if the formal requirements to be applied. In order to assess whether the written requirement is fulfilled in the electronic environment, a purpose-oriented analysis should be made. When the purpose of why a written form requirement applies has been clarified, the analysis continues to assess whether the objective can be achieved with the modern form of communication. The method is called functional equivalence and means that when an electronic media fulfill the same functions as the paper medium so will the electronic medium as a starting point to give the same legal effect as if it were the case of a written paper document. This is in accordance with the UNCITRAL Model Law on Electronic Commerce. The international debate on electronic contracting are way ahead of Sweden, therefore, the international regulations DCFR, UNCITRAL, UNIDROIT and CISG had been significant. The traditional handwritten document has for a long timed been having a probative value. A paper document can be summed up in its constituent elements, security, accessibility and confidentiality. Security is measured by the courts to give it a certain probative value. The probative value is given when only the integrity and traceability can be ensured. In summary, it can be said that the above criteria gives thus writing its great importance. These criteria are met by the electronic document; therefore, there is nothing to suggest that the writing is not met in the electronic communications media. Finally, the electronic document provides the same high probative value as a paper document.

”Tolkningslärans gåta. En studie i avtalsrätt” är en liten monografi om den problematik som i modern tid, från Vahlén och framåt, har fått tillhandahålla den grundläggande premissen för den rättsveten-skapliga diskussionen av avtalstolkningsfrågorna. I ett nötskal: Vi vet helt enkelt inte vad som gäller på detta område. Tolkningsläran är påfallande oformlig. Författaren vill mena att det måste vara så, förklarar varför och föreslår ett sätt att komma runt svårigheten, som förutsätter en omtolkning av problemet. Detta utdrag omfat-tar två korta kapitel, i vilka forskningsuppgiften beskrivs och un-dersökningens inriktning pekas ut.

International Contract Law presently offers three sets of principles: the UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts (the UNIDROIT Principles), the Principles of European Contract Law (the PECL) and the Draft Common Frame of Reference (the DCFR). These sets of principles contain general principles which are intended to serve as model rules. The three sets of principles have been published, but they have not been adopted. The UNIDROIT Principles and the PECL are not meant to be adopted either. There are different opinions as to whether the sets of principles can be considered to be a source of legal status at all. The sets of principles have been referred to in Swedish law. Swedish case law – in which the principle collections are mentioned – serves as guidance to when these sets can be expected to be part of Swedish law since the UNIDROIT Principles, the PECL and the DCFR not are regulations. Four cases from the 21st century have been found in which the sets of principles have been mentioned. A principle from the DCFR was applied by the Swedish Supreme Court in the case NJA 2009 s. 672 – which was one of the four cases that were found. An analysis was made in order to identify similarities and differences as to when the UNIDROIT Principles, the PECL and the DCFR previously have been mentioned in Swedish case law. It has been difficult to find similarities in the four cases that were found. Neither the form of contract, the contract-type, nor the presence of any international dimension in the proceedings were common denominators. One common denominator was however the Justice Council named Torgny Håstad. Håstad being one of the judges in each of the four cases – he was also one of the judges in the case NJA 2009 s. 672. It is particularly noteworthy since Håstad has been involved in the European project which resulted in the DCFR. The absence of a clear pattern on when the principle collections are mentioned in Swedish case law shows that the legal certainty might be at risk. The legal certainty is endangered since it in present time seems to be necessary to see to which judges and referees are ruling in the case and their respective personal attitude towards the UNIDROIT Principles, the PECL and/or the DCFR.

Kontraheringsplikt är ett undantag från grundprincipen om avtalsfrihet och innebär att en part kan kräva att få ett avtal till stånd med en annan part utan att den andra parten har uttryckt sin vilja härom. Den innebär också att part kan kräva förnyelse eller fortsättning av ett avtalsförhållande, att det föreligger ett förbud att avbryta avtalsförbindelsen samt en viss standardisering av avtalsvillkoren, vilket oftast innebär att villkor som tillämpas på andra kunder ska gälla. Fjärrvärmemarknaden uppvisar likheter med andra områden där det föreligger kontraheringsplikt, men trots detta finns ingen lagstadgad kontraheringsplikt för fjärrvärme. Uppsatsens syfte är därmed att utreda huruvida det finns juridiska förutsättningar för att införa kontraheringsplikt på fjärrvärmemarknaden. Uppsatsen ger en allmän beskrivning av avtalsfriheten och dess begränsningar för att sedan smalna av i en av dessa begränsningar, kontraheringsplikten. Olika områden där det föreligger kontraheringsplikt har använts för att systematisera de juridiska förutsättningar som krävs för att kontraheringsplikt ska kunna föreligga. Dessa juridiska förutsättningar har sedan jämförts med fjärrvärmemarknaden och på ett objektivt sätt har det kunnat fastställas att det finns juridiska förutsättningar för att införa kontraheringsplikt på fjärrvärmemarknaden både vad gäller kontraheringsplikt för tredje parts tillträde till fjärrvärmeledning och kontraheringsplikt för kundens rätt till avtal om fjärrvärme.

When a company is part of an agreement there is a risk that one of the collaborators pursues similar business and takes up competition with the partner or chooses to reveal information about their partner to other parties. To avoid this, companies establish a confidentiality agreement that prohibits the parties to reveal any information. Confidentiality agreements that are eternal have become more common in Swedish contract law in commercial relations. As a result, disputes between collaborators have occurred regarding the unreasonable length and validity of the agreement at a later stage. When a confidentiality agreement is considered to be unreasonable, 36 § of the Swedish contract law (AvtL) can be applicable. The paragraph deals with the legitimacy and the opportunities of re-adjustment of the unreasonable contract. The question is, can a confidentiality agreement that is eternally valid in commercial relations be modified with the support of 36 § AvtL? Pacta sunt servanda is an important principle in Swedish contract law and the confidentiality agreement is no exception. Hence, the duty of fulfilling a contractual obligation is important. The 36 § of AvtL can be applied when an obligation can be considered to be unreasonable. Confidentiality agreements in commercial relations that are eternal can be seen as unreasonable if a partner is inferior or if later occurred relations changes the meaning of an agreement. If information is considered to be an industrial secret it should be classified according to Act on the Protection of Business Secrets (FHL). However, when the information is not any longer regarded as an industrial secret, it can be unreasonable to have a eternal confidentiality agreement. An example of this can be a patent that expires after a certain period of time. Hence the confidentiality agreement should be able to modify, with the support of 36 § AvtL.

Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot. I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra. Tanken med ett legalt förbud är att det i form av tvingande lagstiftning förbjuder ett visst handlingssätt som lagstiftaren vill komma till rätta med. Komplikationen då ett aktieägaravtal står i strid med ett legalt förbud i ABL är att ABL:s regler inte är tillämpliga på aktieägaravtalet. Detta gör att aktieägaravtalet kringgår den tvingande lagstiftningen i ABL. För att komma till rätta med detta problem har lagstiftaren överlämnat åt domstolen att i varje enskilt fall där syftet med avtalet är att kringgå den tvingande lagstiftningen pröva om ett sådant avtal skall anses vara giltigt eller ej enligt en allmän rättsgrundsats. Denna bedömning skall enligt praxis undersöka det överträda (1) förbudets syfte, (2) konsekvenserna av ogiltighetspåföljden och (3) behovet av ogiltighet som sanktion i det specifika fallet. Genom att använda sig av denna modell kan man komma fram till om ett specifikt legalt förbud i ABL skall anses inneha tillräckligt stort skyddsvärde för att ogiltighetssanktionen skall drabba aktieägaravtalet.

I avtalsförhållanden mellan näringsidkare råder det inte alltid jämlikhet utan den ena parten kan på grund av olika omständigheter inta en underlägsen ställning. Även om näringsidkare ofta har möjlighet att själva ta tillvara på sina intressen, behöver de ett visst skydd. Vilka dessa skydd är och mot vilka missförhållanden näringsidkare skall skyddas ämnar denna uppsats utreda. Huvudprincipen i avtalsrätten är att avtal skall hållas och att parterna fritt får avtala vad det önskar. För att skydda part som intar en underlägsen ställning har dessa principer lättats upp och skyddsprinciper vuxit fram. Skyddsprinciperna har till syfte att skydda parts intressen när behov föreligger. Ett rättsskydd kan antingen ges preventivt genom att förebygga att skada sker, eller repressivt genom gottgörelse när skada skett. Inom avtalsrättens område finns det ett antal lagar vars regler syftar till att skydda näringsidkare som intar en underlägsen ställning. Det finns ett antal principer i både lag och doktrin som ger uttryck för ett skyddssyfte. Inom avtalsrättens område kan tre typer av skydd utläsas. Rättviseskydd är det tydligaste skyddet, vars syfte är att skapa en balans mellan parterna och hindra att den ena parten kan erhålla oskäliga fördelar. Ett rättviseskydd finns uttryckt i de lagar som anger att hänsyn skall tas till part som intar en underlägsen ställning och i de lagar som anger att villkor som är till nackdel för en viss part är ogiltiga eller skall jämkas. Dessa skydd återfinns främst i 36 § AvtL och AVLN, men även bland annat i transportlagarna, räntelagen och lag om handelsagentur. Ett ekonomiskt skydd bygger på att skydda part mot förluster. Ekonomiskt skydd finns uttryckt i de lagar som ger part rätt till ersättning för uppkommen skada. Det återfinns bland annat i 36 § AvtL, lag om avtalningsköp och KL med flera. Ändamålet med det sociala skyddet är att ge part en trygghet. Genom det sociala skyddet skall part skyddas mot oförutsedda händelser. Det sociala skyddet ges repressivt, efter att en avtalsstörning har skett. De lagar som innehar ett socialt skydd förstärker parts trygghet. Detta syns bland annat i JB, räntelagen och lag om avbetalning. AVLN är en av de tydligaste skyddslagstiftningarna. Dess syfte är att skydda part som intar en underlägsen ställning mot oskäliga avtalsvillkor. AVLN ger främst ett rättviseskydd genom sitt ändamål att förhindra orättvisa avtalsvillkor. Men genom att skapa rättvisa och förhindra tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor ges även ett ekonomiskt skydd. De missförhållanden lagstiftaren vill skydda näringsidkare från och förebygga genom skydd i form av rättsregler är ekonomiskt förlust, onödigt betungande åtgärder, oskäliga avtalsvillkor och förhindra att andra sociala missförhållanden uppstår. De tre skydden går in i varandra och det är inte möjligt att klart skilja dem åt.

Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet. Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen? Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem. Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel. Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler. Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.

Lagstiftaren har ansett att den rådande situationen på fjärrvärmemarknaden inte är godtagbar av den anledningen att det ansetts att fjärrvärmeföretagen generellt sett intar en allt för dominerande ställning gentemot sina kunder. För att motverka detta och i syfte att öka förtroendet för fjärrvärmebranschen antogs fjärrvärmelag (2008:263) (fjärrvärmelagen) som trädde i kraft den 1 juli 2008. Syfte med det här arbetet har varit att undersöka om de civilrättsliga bestämmelserna i fjärrvärmelagen är tvingande i avtalsförhållanden mellan fjärrvärmeföretag och näringsidkande fjärrvärmekunder. Varken fjärrvärmelagen i sig eller dess förarbeten ger något direkt och otvetydigt svar på frågan och av den anledningen har en djupare analys av frågan varit nödvändig. Genom att sätta bestämmelserna i relation till fjärrvärmelagens överordnade syfte har framkommit att de är dispositiva i avtalsrelationer mellan fjärrvärmeföretag och näringsidkande fjärrvärmekunder. Detta konstaterande gäller dock endast bestämmelsernas formella status. När bestämmelsernas reella effekter har analyserats har det visat sig att bestämmelsernas dispositiva karaktär inskränks på olika sätt. Tillsynsmyndigheten som instiftats i samband med att fjärrvärmelagen trädde i kraft har bland annat till uppgift att tillse att lagens civilrättsliga bestämmelser följs. Denna uppgift har visat sig motverka de civilrättsliga bestämmelsernas dispositiva karaktär. Vidare har påvisats att bestämmelserna kan – men inte måste – få tvingande karaktär genom de generella avtalsrättsliga och marknadsrättsliga avtalslagarna. Detta ger anledning till att benämna bestämmelserna så som halvtvingande, snarare än dispositiva. Min övergripande slutsats är att fjärrvärmelagens utformning och effekter avseende de civilrättsliga bestämmelserna har skapat ett osäkert rättsläge både för fjärrvärmeföretagen och de näringsidkande fjärrvärmekunderna – något som går stick i stäv med lagens överordnade syfte. Mitt förslag till alternativ lösning är att fjärrvärmekunderna –framför allt de näringsidkande kunderna – organiserar sig på motsvarande vis som fjärrvärmeföretagen är organiserade genom Svensk Fjärrvärme AB. Dessa båda organisationer skulle ha möjlighet att utforma egna branschavtal sig emellan av karaktären agreed documents. Sådana gemensamt utformade avtal skulle enligt mig ha goda chanser att accepteras av både fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder som skäliga och balanserade med effekten att förtroendet för fjärrvärmebranschen skulle stärkas utan statligt ingripande genom lagstiftning. Due to the dominant position district heating companies are presumed to have in relation to their customers, the Swedish legislator has not deemed the situation on the district heating market to be fully satisfactory. In order to remedy this shortcoming, and to promote confidence in the district heating business, on 1 July 2008, the District Heating Act entered into force. This paper aims to clarify the extent to which the private law provisions contained in the Act are mandatory in contractual relationships between district heating companies and their business (non-consumer) customers. This question is not unambiguously answered in either the Act itself, or its preparatory works, thus necessitating a fuller analysis of the problem. Viewing the relevant provisions of the District Heating Act in light of its overall purpose, it becomes clear that they are non-mandatory in the relationships in question. However, this is true only in a formal perspective. Practically, the provisions are not entirely at the disposal of the parties. The regulatory authority charged with supervising the implementation of the District Heating Act has, among other things, the task of making sure that the private law provisions of the Act are observed, thereby counteracting the non-mandatory character of the provisions relevant in this paper. Furthermore, general rules of contract and competition law may – but do not necessarily have to – inform the provision in such a way as to indirectly make them mandatory. The provisions, therefore, ought to be viewed as semi-mandatory, rather than non-mandatory. The conclusion of this paper, therefore, is that the design of the private law provisions of the District Heating Act has created a certain amount of legal uncertainty for both providers and business customers of district heating – an effect contrary to the overall purpose of the Act. A possible solution to this problem, it is suggested, is that business customers of district heating organise in a way similar to that of the providers’ organisation, Svensk Fjärrvärme AB. It should be possible to negotiate agreed documents between the parties that could be used as a standard of doing business. Such agreed documents could likely be accepted as reasonable and well-balanced by both providers and business customers of district heating, thus increasing trust in district heating without limiting the contractual freedom of the parties through legislation.

Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden. I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.

The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains. Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system. Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses). Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”. Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising. Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed. In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism. Sammanfattning Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag. Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt. Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler). Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”. Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas. Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras. I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken

The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains. Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system. Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses). Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”. Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising. Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed. In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism. Sammanfattning Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag. Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt. Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler). Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”. Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas. Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras. I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken

I förarbetena till Konsumenttjänstlagen (1985:716) framförs att det är nödvändigt med lagstiftad reglering inom transporttjänster, däribland persontransporter. Det nämns även att att KtjL senare skulle kunna utökas till att gälla fler typer av tjänster än de i början avsedda. Lagstiftat konsumentskydd finns angående persontransporter i sjöfart, järnvägstrafik och luftfart samt paketresor. I dessa trafikslag samt i sjöfart har transportören ett lagstiftat ansvar gentemot passageraren vid förseningar, medan ett sådant ansvar saknas vid järnvägsbefordringar. Det saknas vidare i dagens läge lagstiftning som ger resenärer konsumentskydd vid vägtransporter. Reglering har istället utformats i form av resevillkor uppställda av de olika transportörer som finns inom persontransportområdet, det vill säga av motparten till resenären i avtalet om personbefordran. För att ett förtroende för, och ökning av, resor i kollektivtrafik skall finnas är det viktigt att resenärerna vet att de har vissa grundläggande rättigheter när de reser och att hänsyn tas till dessa rättigheter. Syftet med denna magisteruppsats är att utreda om KtjL kan vara analogiskt tillämplig på avtal om personbefordran vad gäller kollektivtrafik på väg och järnväg. Förutsättningarna för en analogitillämpning av KtjL utreds för att kunna bedöma om en sådan tillämpning är tillämpbar på avtal om personbefordran på väg och järnväg. Uppsatsen avslutas med en bedömning av huruvida en analogitillämpning av KtjL är mer fördelaktig för resenärerna i jämförelse med det skydd som transportörernas resevillkor gör.

Communication between parties in an important process in their relationship can be based on a contract. This communication can for exemple be composed by a handwritten contract or an electronic contract. Contract law makes no difference between these two forms. to create more favourable requirements for commencing a contract or an ongoing contract there are possibilities to use standard agreements. Therefore a contract can be based on the will of the parties or on a standard agreement. An electronic signature shall secure that electronic transferred information has not been altered and also to identify the sender of the information. By way of encryption information in a document is guarded from unauthorized acess. Electronic signatures are produced by using encryption technology which is devided into two groups, symmetrical and asymmetrical encryption. It is possible to secure this encryption in a "smart card" which functions like a charge card. To verify a signature is just as important as using encryption to secure information. A third party can be engaged by both parties. A company or a public authority can be engaged as long as they have no interest in the intermediary information. Who this third party is can be confirmed in a certificate. This certificate can also consist of details about the sender confirming that it is the right party. Existing legislation is available since swedish contract law is applicable on electronic contracts and signatures. Two EC-directives concerning this area are also available for the parties to apply when using electronic contracts. Both directives are acknowledging electronic contracts and signatures the same legal effect as other forms of contracts, like handwritten and oral ones. Further they do not accept national laws that are making it difficult or that are forbidding the use of electronic communication.