Search

Programmet Biogeografisk uppföljning bedriver i Sverige miljöövervakning av 166 olika arter och 89 olika naturtyper i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Syftet är att göra en bedömning av hur livskraftiga arter och naturtyper är på lång sikt. För att kunna följa upp de arter och naturtyper som inkluderas i programmet så har Naturvårdsverket delat upp det i 14 delsystem. Ett av delsystemen omfattar vedlevande evertebrater (skalbaggar, skinnbaggar och klokrypare), och en utav arterna är ekoxe (Lucanus cervus), vars biogeografiska uppföljning samordnas och koordineras av Länsstyrelsen i Östergötland på uppdrag av Naturvårdsverket. Under 2020 så genomfördes ett upprop till allmänheten där alla ombads rapportera in fynd av ekoxar i Sverige. Totalt så kom det in 8237 fynd av 15 704 ekoxar, fördelat över åtta län, vilket mer än fördubblade den befintliga mängden fynd av arten.Jämförelsevis så fick man via Ekoxeuppropet 2013 in 1760 fynd av 2527 ekoxar. Merparten av fynden gjordes inom ekoxens redan kända utbredningsområde i sydöstra Götaland, främst i Blekinge, Kalmar och Östergötlands län. Inga säkra fynd rapporterades från Kronoberg, Uppsala, Södermanland eller Västra Götalands län där vi sedan tidigare vet att ekoxe finns eller har funnits, om än sällsynt och geografiskt begränsat. Det omfattande resultatet visar att medborgarforskning via upprop är en såväl resurseffektiv som omfattande metod för en säregen art som ekoxen. Resultatet identifierar även vilka områden som kan vara i behov av ytterligare riktade inventeringar för att undersöka ekoxens aktuella utbredning. Länsstyrelsen i Östergötland vill tacka alla som bidragit med fynd samt hjälpt oss attsprida information om uppropet under 2020.

Naturcentrum har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört enfladdermusinventering i Valle härad, Västra Götaland. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Vid inventeringarna har en autobox satts upp på tolv dellokaler och manuell inventering har utförts på 14 dellokaler. Det är tre dellokaler färre än tidigare år vilket beror på att inventeringsinsatsen har minskat för att istället kunna genomföra årliga inventeringar. Inventeringarna utfördes 18 – 21 juli, under goda väderbetingelser. Vid sommarens inventering noterades 11 arter, tidigare har totalt 13 arter registrerats. De artrikaste platserna var Barnasjön, Hornborgaån och Fågeludden med nio, åtta respektive sju arter. På övriga platser observerades mellan tre och sex olika arter. Totalt registrerades sju rödlistade arter: nordfladdermus, sydfladdermus, mindre brunfladdermus, dammfladdermus, sydpipistrell, brunlångöra och fransfladdermus. Trots den mindre inventeringsinsatsen i år jämfört med tidigare år var 2021 det år med flest inspelningar av dammfladdermus och antalet registreringar av mindre brunfladdermus var samma som år 2019.

Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Art- och habitatdirektivet för år 2020. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarks­objekt. För hällmarkstorrängar är 2020 det sjätte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018-2019 vid Dalälven, fortsatte under 2020 längs Ljungan. Även 2020 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräsmarker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade provytor oväntat liten, men 2018-2020 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtypsuppdrag som redovisas i denna rapport.

Det moderna trakthyggesbruket har haft en stor inverkan på biodiversiteten i skogen. Många organismer som är beroende av skogar med strukturer knutna till äldre skogar minskar i antal och är numera hotade. Idag debatteras hurvida alternativa skogsbruksmetoder är bättre på att bevara skogens struktur och den biologiska mångfalden. I denna litteraturstudie sammanställdes studier som har jämfört hur olika skogsbruksmetoder påverkat biodiversiteten i olika skogsbestånd. Framför allt ingår studier som har undersökt biodiversiteten i boreala skogar. Resultatet visade att plockhuggning i högre grad bibehåller strukturerna och utseendet av en äldre skog och hade minst påverkan på de arter som är knutna till äldre, kontinuerlig skog. För några av de känsligaste arterna har dock all avverkning en negativ inverkan. Kalavverkning är det som förändrar artsammansättningen mest. Vid kalavverkning byts ofta arter som är beroende av kontinuitetsskog ut mot generalister och arter som föredrar öppna ytor. Studierna visar att större naturvårdshänsyn vid trakthyggesbruk ibland kan minska påverkan på artsammansättningen. Alla slags skogsbruksmetoder minskar på mängden och försämrar kvalitén på död ved i skogen. Studierna visar att flera alternativa skogsbruksmetoder har större potential att bevara eller skapa framtida död ved jämfört med trakthyggesbruk. Resultat visar också att det finns flera lämpliga metoder som kan användas för att bruka skogen. För att uppnå och bibehålla en hög biodiversitet på landskapsnivå verkar en blandning av olika skogsbruksmetoder optimalt. Mer forskning på området behövs om vi i framtiden ska ha ett hållbart skogsbruk med god avkastning och samtidigt skydda biodiversiteten i skogen. The modern clear-cutting practice in forestry has had a major impact on biodiversity in the forest. Many organisms that depend on structures linked to older forests are declining in number and are now endangered. Today, it is debated whether alternative forestry methods are better at preserving the structure of the forest and the biological diversity. In this literature study, studies were compiled that have compared how different forestry methods have affected biodiversity. The results showed that continuous cover forestry to a greater extent retains the structures of an older forest and had the least impact on the species associated with older, continuous forest. For some of the most sensitive species, however, all felling has a negative impact. Clear-cutting is what changes the species composition the most, and species that depend on continuity forests are often replaced by generalists and species that prefer open habitats. The studies show that greater nature conservation considerations in clear-cutting can sometimes reduce the impact on species composition. All kinds of forestry methods reduce the amount and degrade the quality of dead wood in the forest. The studies show that several alternative forestry methods have a greater potential to preserve or create dead wood compared to clear-cutting. Results also show that there are several suitable methods that can be used in forestry. In order to achieve and maintain a high level of biodiversity at landscape level, a mixture of different forestry methods seems optimal.

Calluna AB har 2020 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Stjärnorp i Östergötlands län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Undersökningen har utförts med två inventeringsbesök under fladdermössens yngelperiod, det vill säga under högsommaren, 16–17 juli och 5–6 augusti 2020. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen 2020 vid Stjärnorp observerades totalt 10 arter av fladdermöss varav fyra arter är upptagna på den svenska rödlistan: brunlångöra, dammfladdermus, nordfladdermus och sydpipistrell. Fyra arter som tidigare påträffats kunde dock inte återfinnas vid inventeringen 2020: barbastell, fransfladdermus, större musöra och sydfladdermus. En del av förklaringen till att fyra fladdermusarter som tidigare påträffats inte kunde återfinnas 2020 är att tre av de tidigare påträffade arterna var mycket ovanliga inom Stjärnorpområdet. Till exempel påträffades större musöra och barbastell endast med en inspelning var vid inventeringen 2018. Fransfladdermus påträffades vid Stjärnorp 1997, men återfanns inte under inventeringarna 2016 och 2018. Trots att sydfladdermus påträffades med mer än 200 inspelningar 2018, vid 14 autoboxlokaler, kunde inte sydfladdermus återfinnas under inventeringen 2020. En förklaring kan vara att arten inte finns kvar i området och att sydfladdermus troligen inte längre har kolonier i närheten av Stjärnorp. 2018 var ett extremt torrt år som troligen påverkade födosökshabitaten för fladdermusfaunan.

Sammanfattning Calluna AB har 2020 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Axmar bruk i Gävleborgs län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Undersökningen har utförts under fladdermössens yngelperiod med två inventeringsbesök, det vill säga under högsommaren, 1–2 juli och 22–23 juli 2020. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sju autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen 2020 observerades totalt nio arter av fladdermöss varav fyra arter är upptagna på den svenska rödlistan: nordfladdermus, dammfladdermus, fransfladdermus och brunlångöra. Dammfladdermus påträffades för första gången i Axmar bruk 2020. En av de nio arter som tidigare påträffats kunde dock inte återfinnas vid inventeringen 2020, nämligen större brunfladdermus. Med totalt tio fladdermusarter som har påträffas vid Axmar bruk 2020 och inklusive tidigare inventeringar framstår området fortsatt som ett artrikt område för fladdermusfaunan i Norrland.

Naturcentrum AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en fladdermusinventering i Virsehatt, Halmstad kommun. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Manuell inventering utfördes under två nätter, autoboxar låg ute under samma två nätter. Tidpunkten sattes till månadsskiftet augusti-september, för att maximera chanserna på nymffladdermus. Fokus på inventeringen var att följa upp fladdermusfaunans status i allmänhet och nymffladdermusförekomsten i synnerhet. 14 arter hittades år 2016 och 11 arter år 2020. Arterna dammfladdermus, trollpipistrell och mindre brunfladdermus observerades med ett fåtal inspelningar 2016, men inte 2020. Detta betyder inte att några dramatiska förändringar skett. Sannolikt är fladdermusfaunan i stort sett oförändrad. Nymffladdermöss observerades på ett antal platser i området.

Calluna AB har 2020 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Sevedskvarn-Gysinge i Gävleborgs län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Undersökningen har utförts under fladdermössens yngelperiod med två inventeringsbesök, det vill säga under högsommaren, 3–4 juli och 24–25 juli 2020. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sju autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen vid Sevedskvarn-Gysinge 2020 påträffades åtta fladdermusarter av vilka fem utgjordes av tidigare påträffade arter och tre av nya påträffade arter, däribland brunlångöra, mustasch/taigafladdermus och sydpipistrell. Gråskimlig fladdermus, som påträffades tidigare vid Sevedskvarn-Gysinge, återfanns inte vid inventeringen 2020. Av de åtta fladdermusarter som påträffades 2020 är fyra rödlistade: brunlångöra (NT), dammfladdermus (NT), nordfladdermus (NT) och sydpipistrell (VU).

Denna rapport sammanfattar läget i den biogeografiska uppföljningen av grynsnäckor i Sverige. Uppföljningsarterna ingår i EU:s Art- och habitatdirektiv, bilaga 2, och deras bevarandestatus ska rapporteras till EU vart sjätte år. Efter fältinventeringar 2013-2018 är startdrevet i uppföljningen fullbordat och referensvärden för uppföljningsarterna finns att utgå från vid utvärdering av framtida uppföljningsomdrev. Totalt har 112 uppföljningsstationer etablerats och inventerats en gång, i rikkärr spridda över arternas utbredningsområden i landet. Bland dessa utgör 80 stationer för Vertigo geyeri och 70 stationer för V. genesii, båda arter rödlistade (nära hotade). Dessa arter har mycket likartade livsmiljökrav och till stora delar överlappande utbredningsområden. Ibland ingår bägge arter på samma uppföljningsstation. I huvudsak görs uppföljning av kända lokaler, men en mindre andel okända lokaler ingår. Vertigo angustior (ej rödlistad), som är vanlig på Öland och Gotland, är också en art för vilken bevarandestatus ska rapporteras till EU vart sjätte år. Arten ingår extensivt i uppföljningen via bifångstdata från uppföljningsstationer där den lever tillsammans med V. geyeri eller V. genesii och därför kan påträffas.

I rapporten beskrivs resultat från arbete med biogeografisk uppföljning av några gräsmarks- och hällmarksnaturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet, där vi använder kombinationen av flygbildstolkning och fältinventering för att effektivisera och styra datainsamlingen, utifrån statistiskt representativa stickprov av områden över hela landet eller naturtypernas hela utbredningsområde. För alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker görs uppföljningen än så länge endast i ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Rapporten innehåller också ett utkast till hur en uppföjning av hällmarkstorräng kan utföras specifikt för skyddade områden. En metodstudie har gjorts för att testa kriterier för avgränsning av fukthedar, som är tänkt att användas för uppföljning i och utanför kända förekomster. Som underlag för Sveriges rapportering till EU för Artikel 17 i Art- och habitatdirektivet har ett antal slumpvis utvalda lövängar på Gotland och i övriga landet fältbesökts, och data har samlats in som underlag för bedömning av bevarandestatus, med fokus på hävdgynnade träd och fältskiktsvegetation. Slutligen har förslag till kriterier för bevarandestatus tagits fram för vanliga gräsmarksnaturtyper, som underlag för Artikel 17-rapporteringen, och därefter har statusen per naturtyp klassats baserat på data från Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning i ängs- och betesmarker.

Ecocom AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping 2019 genomfört inventering av fladdermöss i Ängsö. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Två inventeringsbesök genomfördes. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med 8 autoboxar som spelade in fladdermössen i två nätter i sträck. Under inventeringen 2019 påträffades totalt 11 st fladdermusarter, varav tre arter är rödlistade enligt den svenska rödlistan: dammfladdermus, fransfladdermus och sydpipistrell. Bland rödlistade eller särskilt skyddsvärda fladdermusarter är följande tidigare rapporterade från området: dammfladdermus, fransfladdermus och sydfladdermus. En av de 11 arter som tidigare påträffats kunde dock inte återfinnas vid inventeringen 2019: sydfladdermus. En förklaring kan vara att arten inte finns kvar i området. En annan förklaring kan vara att sydfladdermus finns kvar i området men inte uppehöll sig där vid tidpunkten för inventeringen. Sydpipistrell påträffades för första gången i Ängsöområdet 2019. Fyndet stämmer överens med artens kända utbredningsområde i Sverige. Totalt antal fladdermusarter som har påträffats i Ängsösområdet är 12 st arter. Ängsö är känd för att vara en artrik fladdermuslokal med hög täthet av kolonier (Ahlén & De Jong, muntligt). Ängsö framstår fortsatt som ett artrikt område för fladdermusfaunan norr om Mälaren.

Naturcentrum AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en fladdermusinventering med två fältbesök på Värmlands Säby i Kristinehamns kommun. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Värmlands Säby har pekats ut som ett av de artrikaste områdena i Svealand och fladdermusfaunan följs därför upp. Målet med inventeringen var att avgöra om artmångfalden fanns kvar. Området har inventerats vid minst tre tidigare tillfällen: 2007–2008, 2015 och 2017. Vid de två första besöken hittades 8 fladdermusarter. Vid besöken 2017 tillkom arterna fransfladdermus och sydfladdermus, som tidigare misstänkts funnits där, men som tidigare inte säkert kunnat konstateras. Fladdermusfaunan på Värmlands Säby inventerades med två besök om två nätter vardera. Arbetet genomfördes enligt artkarteringsmetoden, med manuell inventering samt 9 till 10 utlagda autoboxar. 10 arter hittades, varav två rödlistade: fransfladdermus och sydfladdermus. Detta innebär att samma arter förekom som vid 2017 års inventering, med någorlunda liknande antal inspelningar, återigen noterades i Värmlands – Säby. De vanligaste förekommande arterna är dvärgpipistrell och nordfladdermus.

Naturcentrum AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en inventering av fladdermöss i Valle härad, Västergötland. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen som genomförs i Sverige. Detta är den 6:e inventeringen i Valle härad som genomförts inom ramen för uppföljningsprogrammet. Valle härad är en trakt med hög artrikedom av fladdermöss och genom åren har 14 arter (varav en utgörs av artparet mustasch-/tajgafladdermus) observerats här. Sammanlagt spelades knappt 12 000 ljudfiler med fladdermusläten in under de fyra inventeringsnätterna i Valle Härad. Totalt registrerades 13 säkert bestämda arter (eller artpar) samt enstaka inspelningar av obestämda Myotis-fladdermöss. De artrikaste dellokalerna under 2019-års inventering var Barnasjön (11 arter), Hornborgaån (10 arter) och Höjentorp (10 arter). Därefter följer fyra dellokaler med 9 arter vardera. På övriga platser observerades mellan 8 och 3 arter. Inventeringsplatserna besöktes olika antal tillfällen och inventerades med olika antal autoboxar vilket dock försvårar en direkt jämförelse av artantal mellan dellokalerna.

Ecocom AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping 2019 genomfört inventering av fladdermöss i Jät. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Två inventeringsbesök genomfördes. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med minst sex autoboxar som spelade in fladdermössen i två nätter i sträck. Under inventeringen 2019 påträffades totalt 11 st fladdermusarter, varav tre arter är rödlistade enligt den svenska rödlistan: barbastell, dammfladdermus och fransfladdermus. De tre rödlistade arterna är nya för lokalen Jät. Tidigare år har ytterligare tre rödlistade arter hittats i Jät: sydpipistrell, sydfladdermus och mindre brunfladdermus. Dock är det värt att nämna att filer som skickades till raritetskommittén fick omdömet att det troligen kunde röra sig om sydpipistrell eller mindre brunfladdermus, och att man inte kunde utesluta dessa arter. Då sydpipistrell och mindre brunfladdermus har hittats i området tidigare år är det inte helt osannolikt att de fortfarande finns i området även om resultatet från Ecocoms inventering inte med säkerhet kan uttala sig om detta. Med totalt 14 st fladdermusarter som har påträffas i Jät i år och vid tidigare inventeringar är området ett artrikt område för fladdermusfaunan.

Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Artoch habitatdirektivet för år 2019. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitets¬uppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt. För hällmarkstorrängar är 2019 det femte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. För kalkhällmarks¬naturtyper presenteras även de resultat för Öland som ursprungligen ingick i uppdraget 2018, eftersom vi då valde att senarelägga inventeringen på grund av den extremt torra sommaren. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018 vid Nedre Dalälven, fortsatte under 2019 vid övriga Dalälven. Även 2018 och 2019 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräs¬marker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade oväntat liten, men både 2018 och 2019 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtyps¬uppdrag som redovisas i denna rapport

Området är med i den biogeografiska uppföljningen för andra gången. Området är med eftersom det är ett artrikt område. År 2016 registrerades åtta arter och en nionde art (fransfladdermus) har registrerats vid ett annat tillfälle. Vid 2018-års inventering registrerades tolv arter. De fyra nytillkomna arterna är större musöra och de tre rödlistade arterna: barbastell, dammfladdermus och sydfladdermus. Redan år 2016 fanns det misstankar om att sydfladdermus fanns i området, men inspelningarna var inte tillräckligt bra för artbestämning. Den stora ökningen av antalet arter kan bero på att Stjärnorpsravinen är ett viktigt födosöksområde när det är varmt och torrt som det var sommaren 2018. Vid kommande inventeringar blir det intressant att följa om framförallt barbastell, dammfladdermus, sydfladdermus och större musöra finns kvar i området.

Skårdalen är inget särskilt artrikt område men har en intressant sammansättning av arter. Syftet med inventeringen i Skårdalen är att följa upp status och förekomst av fransfladdermus. Fransfladdermus är fortfarande stabil i området. Totalt noterades åtta arter/artpar och några inspelningar av obestämd myotis. Det är två fler arter registrerade jämfört med tidigare år: trollpipistrell och gråskimlig fladdermus. Trollpipistrell har ökat på flera håll i södra Sverige medan gråskimlig fladdermus troligen finns i dalgångarna och dök upp i Skårdalen för jakt.

Totalt påträffades 9 st arter. Den vanligast förekommande arten i inventeringen är dvärgpipistrell (26%) och nordfladdermus (12%). Av de tidigare påträffade 11 arterna kunde inte trollpipistrell, gråskimlig fladdermus och barbastell återfinnas vid inventeringen. En ny art påträffades i området, dammfladdermus. Sydfladdermus påträffades med endast en registrering. Fransfladdermus påträffades vid tre fyndtillfällen, ett fyndtillfälle mer än vid inventeringen 2016.

Valle härad är en trakt med hög artrikedom av fladdermöss och genom åren har 14 arter observerats här. Årets inventering är den femte inventeringen av fladdermusfaunan i Valle härad som genomförs inom ramen för biogeografisk uppföljning. Totalt observerades 13 arter på de 17 undersökta lokalerna. De artrikaste platserna var Barnasjön och Höjentorp med 10 arter vardera. På övriga platser observerades mellan två och nio olika arter. De arter med flest registreringar är nordfladdermus, dvärgpipistrell, större brunfladdermus och vattenfladdermus. Totalt registrerades fem rödlistade arter: fransfladdermus, dammfladdermus, mindre brunfladdermus, sydfladdermus och sydpipistrell.

Bryhnia Scabrida VU eftersöktes i 22 äldre lokaler (uppföljningsenheter UE). På fem av lokalerna gjordes en utökad inventering i hela kilometerrutan. Bryhnia scabrida återfanns på samtliga lokaler! På de 17 vanliga uppföljningsenheterna hittades arten i totalt 732 kvadratmeterytor. Inom de fem kilometerrutona hittades arten inom 616 kvadratmeterytor. Sammanlagt noterades Bryhnia scabrida alltså inom 1348 kvadratmeter! Det är en betydligt högre population än förväntat. Arten verkar ha en betydande population i Sverige, och vissa lokaler är mycket individrika vilket är lovande för framtiden. Bryhnia scabrida VU was searched for at 22 old localities (UE). At five of these an extended search over the whole surrounding square kilometer was surveyed. Bryhnia scabrida was found at all visited sites! At the 17 normal localities the species was found in a total number of 732 different square meters. In the five surveyed square kilometers it was found in 616 different square meters. This gives a total number of 1348 square meters with Bryhnia scabrida! This is a much larger population than expected. The species seem to have a large population in Sweden, and some of the localities contain many individuals, which is promising for the future.

För arter som ingår i EUs habitatdirektiv ska bevarandestatus rapporteras till EU vart 6:e år. För att på nationell nivå samla in tillräckligt med data för att kunna uppskatta populationsstorlek, utbredningsområde och status för de ingående arterna bedriver Naturvårdsverket så kallad biogeografisk uppföljning. Under 2018 genomfördes en inventering av en av arterna, grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia, vilken syftade till att undersöka om arten finns i Piteälven. I denna rapport redovisas resultaten från inventeringen. Grön flodtrollslända eftersöktes på 17 lokaler i Piteälven från Böle nära älvens mynning och ca 100 km uppströms 1-2 augusti 2018. Inventeringen kunde för första gången någonsin påvisa förekomst av arten i Piteälven. Larvskinn av arten påträffades på fem lokaler mellan Sikfors i söder och Vidsel i norr. Inga vuxna sländor observerades trots sol och 25-30°C. Inventeringen visar att sök av larvskinn är den bästa metoden för att påvisa förekomst av grön flodtrollslända. Arten hade aldrig upptäckts under inventeringen om endast vuxna sländor hade eftersökts. Att arten är svår att upptäcka som vuxen innebär också att arten skulle kunna vara betydligt mer förbisedd än vad man tidigare trott. Det är därför rimligt att tro att det kan finnas okända populationer av arten i vattendrag längre söderut. Särskilt intressanta vattendrag att eftersöka arten i är Åby och Byske älv vilka är belägna relativt nära förekomsterna i Piteälven. Några av de inventerade lokalerna i Piteälven bör ingå som fasta provtagningsstationer inom den biogeografiska uppföljningen. I samband med inventeringen gjordes en studie av övriga flodtrollsländors utbredning i norra Sverige. Vad gäller sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus finns utifrån dagens kunskap inget överlapp mellan utbredningen för denna art och den för grön flodtrollslända. För stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus finns fem larvfynd norr om artens huvudsakliga utbredningsområde och arten anges i viss litteratur förekomma i Norrbotten. Fyra av larvfynden har kontrollbestämts och visat sig vara felbestämda. Det är oklart om stenflodtrollslända idag förekommer i Norrbotten. The member countries in the European Union are obliged to report the conservation status for species listed in the Habitat directive every 6th year. To gather information about population sizes and trends for the species in Sweden, the County Adminstrative Board of Östergötland has been assigned by the Swedish Environmental Protection Agency to coordinate monitoring of dragonflies (Odonata) and diving beetles (Dytiscidae) listed in the Habitat directive in Sweden. This report presents a survey of the dragonfly Ophiogomphus cecilia in the river Piteälven. Ophiogomphus cecilia is in Sweden restricted to a few rivers in the very northeastern part. It is red listed as “Near threatened” in Sweden due to small distribution area. Ophiogomphus cecilia was searched for as exuviae and imago at 17 localities in Piteälven from the river mouth and 100 km upstream. The survey was performed during the period 1-2 August 2018. The species could for the first time ever be found in Piteälven. Exuviae of the species were observed at five localities between Sikfors in the south and Vidsel in the north. No imago were observed despite sunny and very warm weather. The survey demonstrates that searching for exuviae is the best method for detecting the species in Sweden. The difficulty to observe imagos of the species indicates that it has a wider distribution in Sweden than previously known. Some of the surveyed localities in Piteälven should be monitored continuously. The distribution in northern Sweden of other species in the familiy Gomphidae was studied. Gomphus vulgatissimus is not recorded in this area, while there are five records of Onychogomphus forcipatus as larvae. Furthermore, O. forcipatus is reported from the province Norrbotten in some literature. Four of records have been checked out, but showed to be misidentificated larvaes. The occurrence of O. forcipatus in Norrbotten could neither be confirmed nor denied.

Totalt påträffades 7 st arter. Vid inventeringen av Läby 2018 gjordes sammanlagt 912 inspelningar av fladdermöss vid inventeringen med autoboxar. Ca 80% av dessa utgjordes av fladdermöss av släktet Myotis. Två inspelningar av fransfladdermus gjordes vid inventeringen med autoboxar, och en individ av fransfladdermus observerades vid den manuella inventeringen. Två kolonier påträffades vid inventeringen. En koloni av ca 40 individer av taigafladdermus påträffades i en lada i området, och en koloni av ca 3 individer av brunlångöra påträffades i ett hålträd. Artbestämningen av taigafladdermus kontrollerades genom fångst, som utfördes inom ramen för ett annat projekt. Ett stort antal inspelningar av vattenfladdermus gjordes vid inventeringen av Läby 2018, med hjälp av autoboxar. Eftersom arten är ny för lokalen, och lokalen ligger relativt långt ifrån vatten, samt att inga inspelningar av arten gjordes vid den manuella inventeringen, bedömdes raritetsgranskning av inspelningarna vara nödvändig. Dessa inspelningar har artbestämts som vattenfladdermus. En viss osäkerhet i artbestämningen kvarstår. Mustasch/taigafladdermus är en möjlig förväxlingsart för vattenfladdermus.

För arter som ingår i EU:s habitatdirektiv ska bevarandestatus rapporteras till EU vart 6:e år. För att på nationell nivå samla in tillräckligt med data för att kunna uppskatta populationsstorlek, utbredningsområde och status för de ingående arterna bedriver Naturvårdsverket så kallad biogeografisk uppföljning. Denna rapport syftar till att fungera som underlag för biogeografisk uppföljning av grön mosaikslända Aeshna viridis. Under 2017 genomfördes en inventering av arten som syftade till att testa larvhåvning som inventeringsmetodik och eftersöka arten inom områden varifrån fynd saknas. Arten eftersöktes på några lokaler med vattenväxten vattenaloe (på vilken dess larver ofta lever) längs med Norrlandskusten, på två lokaler med vattenaloe i Mälardalen, på några lokaler med arten och/eller vattenaloe i Östergötland, på en lokal med vattenaloe i Vetlanda, samt på några äldre förekomstlokaler för vattenaloe i Västerviks kommun. Totalt inventerades 20 lokaler och på nio av dessa påträffades grön mosaikslända. På fem av dessa var inte arten tidigare påträffad. En särskilt intressant ny lokal är Ljusnan norr om Järvsö vilket tillsammans med andra fynd i Dalarna och Norrbotten indikerar att arten har en större utbredning norr om Dalälven än vad man tidigare trott. Arten kunde inte påträffas på de undersökta lokalerna i Smålandslänen. Erfarenheterna från årets metodiktest är att larvhåvning är en lämplig metod att använda för inventering av grön mosaikslända inom biogeografisk uppföljning. Fördelarna jämfört med att inventera vuxna sländor är att larvhåvning inte är beroende av soligt och varmt väder och att den kan göras under både vår, sommar och höst då arten har flerårig utveckling. Det är också relativt lätt att skilja ut grön mosaikslända från övriga larver av mosaiksländor. En tidigare studie av grön mosaikslända där 34 lokaler med arten och/eller vattenaloe inventerades under 2013 och 2015 genom larvhåvning kan användas för att välja ut ett antal fasta provstationer inom den biogeografiska uppföljningen. The member countries in the European Union are obliged to report the conservation status for species listed in the Habitat directive every 6th year. To gather information about population sizes and trends for the species in Sweden, the Swedish Environmental Protection Agency funds “Biogeographical monitoring”. The County Administrative Board of Östergötland has been assigned to coordinate the biogeographical monitoring of dragonflies (Odonata) and diving beetles (Dytiscidae) listed in the Habitat directive in Sweden. This report aims to function as a basis document for a national monitoring programme for the dragonfly Aeshna viridis. The species is mainly restricted to waters with the plant Stratiotes aloides, where it lays its eggs and where the larvae lives. It is red listed as “Near threatened” at the European and EU-level, and listed in the annex 4 in the Habitat directive. In Sweden it is red listed as “Least concerned”, but is considered to have unfavourable conservation status. During 2017 a survey was performed which aimed to test netting for larvae as survey method and to search for the species at new potential sites. The species was surveyed at 20 sites with S. aloides along the northern Baltic coast and in the middle east Sweden. A. viridis was found at nine localities of which five were previously unknown. One of these is of special interest since it together with other recent observations indicates that the species have a wider distribution in northern Sweden than previously known. The survey shows that netting for larvae is an appropriate method for monitoring A. viridis in Sweden. The larva is quite easy to identify and big advantages with surveying larvae compared to adults is that it is not dependent of the weather and that records of larvae confirm reproduction of the species. A suitable sample design for biogeographical monitoring of A. viridis in Sweden would be to select a number of localities from a previous study of the species (Anderson et. al. 2016) and survey these once every 6 year-period.

I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från tredje året av det sexåriga inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor, med minsta avstånd 10 m. En jämförelse visar att en mycket stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden och TUVA-objekt, men att förekomsten av hällmarkstorrängsarter är väldigt likartad i olika regioner och inom resp. utanför skyddade områden. För kalkhällsnaturtyperna basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) har inventeringen genomförst med ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor på Öland och Gotland. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper har använts, i kombination med provytor med en utökad lista av arter och andra variabler (t.ex. vittringsmaterial på kalksten, och en särskild grupp av variabler har tagits fram för karstsprickor och karstlevande snäckor. På Gotland har ungefär en tredjedel av ytorna någon förekomst av karstsprickor, och många av dem har ett stort antal hällsnäckor. Även för kalkhällmarker finns en stor andel av ytorna utanför skyddade områden, förutom på Stora alvaret, som är väl täckt av TUVA och Natura 2000-områden. Utgångspunkten är att denna design och metodik ska kunna utgöra första året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv. För svämängar (6450) har en komplett inventering med avgränsning i flygbilder och stickprov av provytor utförts längs med hela Vindelälven. Under 2017 har omfattningen varit hälften av den tänkta inom ett sexårigt inventeringsvarv, där ambitionen är att samtliga svämängar från dalälven och norrut ska karteras längs med alla vattendrag i Sverige som finns med i kartskiktet för naturtypen större vattendrag (3210). Att använda infraröda flygfoton från olika tidpunkter för att bedöma översvämningspåverkan ger mycket god träffsäkerhet, och vegetationens sammansättning har överensstämt mycket väl med den förväntade i de fältbesökta ytorna. Metodtesterna för slåtterängar har framför allt fokuserat på naturtyperna slåtterängar i låglandet (6510) och höglänta slåtterängar (6520), men även objekt av lövängar har besökts (6530), för att få en bra helhetsbild över slåtterpräglade värden. För att belysa den frågan har fokus dock varit på markvegetationen, men inte på hävdpåverkade träd, som är en viktig del av lövängarnas värden. Slåtterängarna i alla regioner kännetecknas av stor andel örter i fältskiktet och en relativt enhetlig grupp av kärlväxter som verkar tydligt slåttergynnade i alla de besökta regionerna. Vårt förslag är att man även i fortsättningen utgår ifrån befintliga kartskikt över skyddsvärda slåtterängar, t.ex. från TUVA-databasen och miljöersättningen till slåtterängar. För trädanknutna värden i lövängar behövs dock andra typer av inventeringsmoment än de som har används hittills i detta projekt

För arter som ingår i EUs habitatdirektiv ska bevarandestatus rapporteras till EU vart 6:e år. För att en tillförlitlig och effektiv rapportering ska kunna göras bedriver Naturvårdsverket s.k. biogeografisk uppföljning. Syftet är att på nationell nivå samla in tillräckligt med data för att kunna uppskatta populationsstorlek, utbredningsområde och status för de ingående arterna. Denna rapport syftar till att fungera som underlag för biogeografisk uppföljning av fem arter i delsystemet trollsländor och dykarskalbaggar: pudrad kärrtrollslända Leucorrhinia albifrons, bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis, citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis, bredkantad dykare Dytiscus latissimus och bred paljettdykare Graphoderus bilineatus. Rapporten redovisar följande förstudier: •Analys av arternas habitatval. •Utformning och dimensionering av stickprov. •Genomgång och utvärdering av inventeringsmetoder. •Inventering/metodiktest under 2016. Analysen av habitatval (undersökta parameterar: vattenareal, fiskförekomst, pH/alkalinitet, omgivande naturtyp och vattnets näringstyp) visar att arterna kan förekomma många olika typer av vatten, även om studien indikerar vissa preferenser hos arterna. Detta innebär att det är svårt att göra riktade eftersök av dem, särskilt då planerat upplägg inom biogeografisk uppföljning är att inventera arterna gemensamt. I princip alla slags stillastående vatten utgör potentiella habitat för åtminstone någon av arterna, men de tycks i mycket liten grad förekomma i rinnande vatten. Eftersom arterna kan påträffas i många olika typer av vatten och är utbredda över en stor del av landet föreslås att biogeografisk uppföljning av dem genomförs i ett slumpvist urval av alla 1x1 km-rutor med minst 100 meter strandlinje i södra Sverige och längs med Norrlandskusten. Med nuvarande ekonomiska resurser bedöms ca 220 rutor kunna inventeras under varje sexårsperiod. Det kommer att ta lång tid att upptäcka trender hos arterna med detta upplägg, men det kommer snabbt att ge oss värdefull information om arternas utbredning och frekvens i Sverige. Under 2016 genomfördes en första inventeringsinsats av de aktuella arterna inom den biogeografiska uppföljningen. Syftet med inventeringen var att testa stickprovsupplägg och inventeringsmetodik, och att få bättre grepp om kostnader, tidsåtgång m.m. Om allt föll väl ut avsågs också undersökningen kunna fungera som ett första provtillfälle inom uppföljningen. 47 1x1 km-rutor inventerades i västra Skåne, nordöstra Götaland, i Mälardalen och vid Norrlandskusten under juni-juli. Dykarna inventerades genom fällor och trollsländorna främst genom sök av vuxna trollsländor. Vattenhåvning efter både dykare och trollsländelarver, samt sök av larvskinn testades också, men i mindre omfattning. I 30 % av rutorna påträffades någon av arterna. Vanligast var citronfläckad kärrtrollslända och bred gulbrämad dykare som påträffades i över 10 % av rutorna. Utifrån de frekvenser av arterna påträffades i under inventeringen gjordes en första uppskattning av antalet 1x1 km-rutor som arterna förekommer i totalt i landet. Vartefter flera och flera rutor inventeras kommer sedan denna siffra bli mer och mer tillförlitlig. Utifrån den utvärdering av inventeringsmetoder som presenteras i rapporten och inventeringen under 2016 bedöms sök av vuxna trollsländor och flaskfällor för dykare som de lämpligaste inventeringsmetoderna för biogeografisk uppföljning av arterna i Sverige. Inventeringen bör utföras i juni efter att trollsländorna har kläckts. Flaskfällorna bör vittjas och tas upp efter 2-3 dagar. Trollsländorna eftersöks vid soligt och varmt väder, antingen då fällorna sätts ut eller när de tas upp. Om det inte möjligt att göra åtminstone ett av besöken vid soligt och varmt väder, kan sök av trollsländornas larvskinn användas som alternativ metod. The member countries in the European Union are obliged to report the conservation status for species listed in Habitat directive every 6th year. To gather information about population sizes and trends for the species in Sweden, the Swedish Environmental Protection Agency funds "Biogeographical monitoring". The County Adminstrative Board of Östergötland has been assigned to coordinate the biogeographical monitoring of dragonflies (Odonata) and diving beetles (Dytiscidae) listed in the Habitat directive in Sweden. This report aims to function as a basis document for a monitoring programme for Leucorrhina albifrons, L. caudalis, L. pectoralis, Dytiscus latissimus and Graphoderus bilineatus. It presents an analysis of the species habitat selection, sample design for a monitor programme, review and evaluation of survey methods, and a survey and method test during 2016. The species have large distribution areas in Sweden and there are probably a large amount of unrecorded localities. Thus, they are believed to be more or less common and probably demonstrating stable population trends. In addition, they seem to have quite broad ecological amplitudes and occur in several different habitats. However, the knowledge about the species habitat selection are poor, and an analysis of the species occurrence in relation to water area, surroundings, pH and alcalinity and occurrence of fish was performed (see results in Fig. 2-6). The results confirm that the species may occur in many different types of habitats. However, they seem to be very rare in streaming water. We assessed that survey of a number of randomized 1x1 km-squares would be a suitable sample design for monitoring these quite common species. With the economic resources today it will be possible to monitor about 220 1x1 km-squares every 6 year-period. It will probably take a long time to detect trends with this sample design, but the monitoring will nevertheless give us valuable information about the species distribution and how common they are in Sweden. During 2016 a first survey of the species was performed. A sample of 46 randomized 1x1km-squares were surveyed. In addition, one 1x1 km-square where L. caudalis and D. latissimus has been caught before were surveyed in order to act as a reference to the randomized squares. The squares were situated in four geographical regions: southwest, "Skåne", middle east 1, "Nordösta Götaland", middle east 2, "Mälardalen" and the northern Baltic coast "Norrlandskusten", see map in Fig. 9. The dragonflies were mainly surveyed by searching for imagos and the diving beetles mainly by bottle traps (Fig. 8). In some squares, exuviae searching and netting in water for dragonfly larvae and diving beetles were also tested. In 30% of the squares some of the species were found with L. pectoralis and D. latissimus as the most common species (Tab. 7). The frequency the species were found in at this survey makes it possible to make a first estimation of the total number of squares that the species occur in Sweden (Tab. 10). The coming years survey will improve this estimation. All surveyed squares are shortly described and showed in the maps in annex 4. On the basis of the evaluation of survey methods (Tab. 4 & 5) and the method test during this survey we conclude that the most appropriate methods for biogeographical monitoring of the species in Sweden would be imago search for dragonflies and bottle traps (Fig. 8) for diving beetles. Survey should be performed in June after the emergence of the dragonflies. The bottle traps should be emptied and removed after 2-3 days. Dragonflies are sought for in sunny and warm weather, either when the bottle traps are placed out or when they are emptied. If it is not possible to make at least one of the visits in sunny and warm weather, exuviae searching may be an alternative method for the dragonflies.

Swedish boreal streams were modified to transport timber by pushing boulders to stream sides, creating levees that disconnected streams from riparian areas. Many streams have since been restored and our goal was to understand how this affects riparian nitrogen (N) cycling. We compared the natural abundance of delta N-15 isotopes in foliage and roots of Filipendula ulmaria plus soils and litter along streams restored 2-25 years ago. We measured sources of N, potential immobilization of N, namely plant diversity and biomass, and the amount and sources of carbon (C) to determine if these were important for describing riparian N cycling. The delta N-15 of F. ulmaria foliage changed dramatically just after restoration compared to the channelized, disconnected state and then converged over the next 25 years with the steady-state reference. The disturbance and reconnection of the stream with the riparian zone during restoration created a short-term pulse of N availability and gaseous losses of N as a result of enhanced microbial processing of N. With increasing time since restoration, N availability appears to have decreased, and N sources changed to those derived from mycorrhizae, amino acids, or the humus layer, or there was enhanced N-use efficiency by older, more diverse plant communities.

Forests are becoming increasingly fragmented world-wide, creating forest patches with reduced area and greater exposure to human land uses along fragment edges. In this study, we predict the future impacts of anthropogenic edges and fragment size on the future occupancy of deadwood-dwelling fungi in boreal old-growth forest fragments. We used Bayesian models fitted to empirical data to predict 40years of occupancy dynamics of logs by a group of old-growth forest indicator fungi and two common fungi under different scenarios of clear-cutting in adjacent forest (0%, 25%, 50% and 100%) and fragment sizes (1-20ha). Small fragment size (1-314ha) and intensified forestry with 50-100% clear-cutting of forest around old-growth forest fragments lead to lower predicted occupancy of old-growth indicator fungi while common generalist species like Fomitopsis pinicola increased. There was a trade-off between fragment size and management, where increasing fragment size buffered the negative long-term effects from increased adjacent clear-cutting. These changes in fungal occupancy at the edge should be accounted for when working towards conservation targets for protected areas, such as the Aichi target 11.Synthesis and applications. Preserve what is left - but buffer for change. Small forest fragments often represent the last vestiges of high habitat quality (i.e. species, structures) in managed forest landscapes. As effective area-based conservation measures for the long-term occupancy of old-growth fungi, small fragments need to be managed to protect species from degrading transient edge effects. Management should focus on increasing the size of conservation areas with permanent buffer zones. Alternatively, non-simultaneous adjacent clear-cutting in a way that reduces the edge effect over time (i.e. dynamic buffers) may increase the effective area and improve performance of set-asides in protecting species of special concern for conservation. Preserve what is left - but buffer for change. Small forest fragments often represent the last vestiges of high habitat quality (i.e. species, structures) in managed forest landscapes. As effective area-based conservation measures for the long-term occupancy of old-growth fungi, small fragments need to be managed to protect species from degrading transient edge effects. Management should focus on increasing the size of conservation areas with permanent buffer zones. Alternatively, non-simultaneous adjacent clear-cutting in a way that reduces the edge effect over time (i.e. dynamic buffers) may increase the effective area and improve performance of set-asides in protecting species of special concern for conservation.

Länsstyrelsen i Uppsala län driver på uppdrag av Naturvårdsverket uppföljning av mossor inom biogeografisk uppföljning- den nationella övervakningen av arter och naturtyper inom EU:s art- och habitatdirektiv. Henrik Weibull, Naturcentrum AB och Mikael Hagström återinventerade under sommaren och hösten 2016 lokaler för och gjorde extra eftersök av fyra mossarter som underlag för biogeografisk uppföljning; tajgakrokmossa Hamatocaulis lapponicus EN, långskaftad svanmossa Meesia longiseta NT, platt spretmossa Herzogiella turfacea och trubbklockmossa Encalypta mutica NT Arterna eftersöktes i avgränsade områden på mellan 0,25 och ca 5 ha. En annan del i uppdraget var att mer fritt söka efter tajgakrokmossa på ytterligare potentiella lokaler. Trubbklockmossa skulle eftersökas i 100 provytor om 1 ha på Ölands Alvar. Arbetet fick dock avbrytas på grund av torka, men en metod förinventering av arten togs fram. Tajgakrokmossa har bara en känd livskraftig lokal; ett myrkomplex i Norrbottens län. Arten eftersöktes i Dalarna där den är tidigare känd, men återfanns endast med enstaka skott. Trubbklockmossanåterfanns på 8 av 10 lokaler, men i små populationer. Endast en lokal hade en betryggande population. För platt spretmossa ser situationen bättre ut. Arten återfanns och var spridd. Även för långskaftad svanmossa ser situationen bra ut i fjällen, medan den ser ut att minska nedanför fjällkedjan. Där är största hotet igenväxning av myrar och brist på hävd.

The impact of fluoride on the abundance and speciation of aluminium (Al) was investigated in three boreal streams characterised by overall high concentrations of fluoride and dissolved organic matter. Stream-water sampling was carried out several times a year for at least 4 years, and a chemical equilibrium model (Visual MINTEQ) was applied in order to model the proportion of colloidal and organically/inorganically complexed Al in the waters. The Al concentrations in filtered (0.45 mu m) water samples were inversely correlated with pH, and reached values up to approximately 1 mg/L during low pH conditions (pH < 6.0). In a stream with high fluoride concentrations, as compared to a similar stream with only moderately elevated fluoride concentrations, the Al concentrations were consistently elevated. For the stream with high concentrations of fluoride and Al, the model predicted both high concentrations and proportions of Al-fluoride complexation. This prediction indicates that high fluoride levels contribute to raise both the Al abundance and the ratio of inorganic to organic Al complexation in stream water. In contrast, for another stream with high fluoride concentrations and consistently high (near neutral) pH, there was no evidence of fluoride affecting Al concentration or complexation. These results show that it is important to focus future studies on the role of high levels of dissolved fluoride on both the speciation and the toxicity of Al in stream water. (C) 2015 Elsevier B.V. All rights reserved.

Forest fires are one of the main disturbance agents in boreal and temperate ecosystems. To decipher large-scale temporal and spatial patterns of past fire activity in Scandinavia, we analysed the synchronicity of dendrochoronologically reconstructed fire events in a large network of sites (n=62; 3296 samples, 392 individual fire years) covering a wide geographical gradient (56.5-67.0 degrees N and 9.3-20.5 degrees E) over AD 1400-1900. We identified large fire years (LFY) as years with regionally increased forest fire activity and located the geographical centres of climatic anomalies associated with synchronous LFY occurrence across the region, termed LFY centroids. The spatial pattern of LFY centroids indicated the presence of two regions with climatically mediated synchronicity of fire occurrence, located south and north from 60 degrees N. The return intervals of LFYs in Scandinavia followed a Weibull distribution in both regions. Intervals, however, differed: a period of 40years would carry a 0.93 probability of LFY occurrence in the southern region, but only a 0.48 probability of LFY occurrence in the northern region. Over 1420-1759, the northern region was characterized by significantly higher temporal variability in LFY occurrence than the southern region. Temporal correlation of LFYs with reconstructed average summer temperature and total precipitation was evident mainly for the northern region. LFYs in this region were associated with positive temperature and negative precipitation anomalies over Scandinavia and with colder and wetter conditions in more southern parts of the European subcontinent. Synthesis. Historical patterns of the occurrence of large fire years (LFY) in Scandinavia point towards the presence of two well-defined zones with characteristic fire activity, with the geographical division at approximately 60 degrees N. The northern and mid-boreal forests, although exhibiting lower LFY frequencies, appeared to be more sensitive to past summer climate, as compared to the southern boreal forests. This would imply that fire regimes across Scandinavia may show an asynchronous response to future climate changes.

Boreal ecosystems store one-third of global soil organic carbon (SOC) and are particularly sensitive to climate warming and higher nutrient inputs. Thus, a better description of how forest managements such as nutrient fertilization impact soil carbon (C) and its temperature sensitivity is needed to better predict feedbacks between C cycling and climate. The temperature sensitivity of in situ soil C respiration was investigated in a boreal forest, which has received long-term nutrient fertilization (22 years), and compared with the temperature sensitivity of C mineralization measured in the laboratory. We found that the fertilization treatment increased both the response of soil in situ CO2 effluxes to a warming treatment and the temperature sensitivity of C mineralization measured in the laboratory (Q10). These results suggested that soil C may be more sensitive to an increase in temperature in long-term fertilized in comparison with nutrient poor boreal ecosystems. Furthermore, the fertilization treatment modified the SOC content and the microbial community composition, but we found no direct relationship between either SOC or microbial changes and the temperature sensitivity of C mineralization. However, the relation between the soil C:N ratio and the fungal/bacterial ratio was changed in the combined warmed and fertilized treatment compared with the other treatments, which suggest that strong interaction mechanisms may occur between nutrient input and warming in boreal soils. Further research is needed to unravel into more details in how far soil organic matter and microbial community composition changes are responsible for the change in the temperature sensitivity of soil C under increasing mineral N inputs. Such research would help to take into account the effect of fertilization managements on soil C storage in C cycling numerical models.

The low availability of nitrogen (N) is believed to be one of the major limiting factors of forest regeneration in Iceland and frequently under Boreal conditions. Lutz spruce (Picea x lutzii Littl.) seedlings were nutrient loaded using four fertilization regimes in the end of nursery rotation in autumn 2008 and planted in the following spring, with or without a single dose of fertilizer, on two treeless sites in N-Iceland with contrasting soil fertility. Measurements were made after one growing season. The highest loading level without additional field fertilization increased new needle mass by 122% and 152%, for the poor and more fertile site, respectively. The highest loading level with field fertilization increased new needle mass equally, by 188% and 189%, for the poor and more fertile site, respectively. Retranslocation of N, from old needles to current needles, increased with more loading. However, it was clear that nutrient loading could not replace field fertilization, as the seedlings generally showed an additive response to field fertilization and nutrient loading; doing both always gave the best results in seedling performance. As the study only covers field establishment during the first year, the long-term effect of nutrient loading of Lutz spruce cannot be predicted. However, it was concluded that loading might provide an additional input for faster plantation establishment during the first growing season after planting.