Search

The purpose of the study is to elucidate preschool teachers' preceptions regarsing the youngest childrens's opportunities for participation and influence based on play. The study is qualitative, and we have utilized semi-structured interviews. The study has been analyzed through a relational perspective using the concepts of pedagogical approach and pedagogical meeting as well as chilperspective, and children's perspective. The result indicate that the participating preschool teachers perceive play as highly important for the youngest children in preschool, and that play can function as a tool for influence and participation. Preschool teachers also provide examples of how to support and challenge children in their play to strengthen and enhance their influence and participation as well as what challenges the preschool teachers feel there are in the work with participation and influence at the preschool. studiens syfte är att synliggöra förskollärares uppfattningar kring de yngsta barenens möjligheter till delaktighet och inflytande med utgångspunkt i liken. Studien är kvalitativ och vi har använt oss ac semistrukturerade intervjuer. studien har analyserats genom ett relationellt perspektiv med hjälp av begreppen pedagogiskt tillvägagångsätt och pedagogiskt möte, samt med hjälp av barnperspektiv och barns perspektiv. i resultatet framkommer det att de förskollärarna som medverkade i studien uppfattar leken som mycket viktig förde yngsta barnen i förskolan samt att leken kan fungera som ett verktyg för inflytande och delaktighet. förskollärare ger också exempel på hur man kan stötta och utmana barnen i deras lel för att stärka och utveckla deras inflytande och delaktighet, samt vilka utmaningar som förskollärare upplever att det finns i arbetet med delaktighet och inflytande på förskolan.

Syftet med studien har varit att bidra med kunskaper kring hur förskollärare talar om den vuxnas makt i barns lek i förskolan. Studien har utgått från följande frågeställningar: · Hur talar förskollärare om den vuxnes makt i leken i förskolan? · Hur talar förskollärare om hur makten kan verka i leken i relation mellan vuxen och barn? I studien har en kvalitativ ansats legat till grund där nio förskollärare uppdelat i tre fokusgrupper använts för insamlandet av empirin. I fokusgruppssamtalen har ett dilemma och två frågor diskuterats, som legat till grund för det resultat som framkommit under studien. I resultatet syns tre större delar som berör hur förskollärare talar om makt som ett laddat begrepp, hur någonting kan ske på ett ögonblick samt de vuxnas styrning i leken. I slutsatserna syns vikten om att tala om makt i förskolan, hur den vuxnes förhållningssätt påverkar samt yttre faktorer som spelar in i barns lek.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare uppfattar att matematik kan integreras med lek samt hur de planerar och genomför detta arbete. Studien utgår från variationsteorin där de centrala begrepp som lyfts är lärandeobjekt, kritiska aspekter och variationsmönster. Vi använder en fenomenografisk ansats för att synliggöra förskollärarnas olika uppfattningar om matematik. Variationsteorin och den fenomenografiska ansatsen används för att analysera vårt resultat. Studien utgår från kvalitativa semistrukturerade intervjuer då vi ansåg att intervjuer skulle bidra till att vi får inblick i hur förskollärarna uppfattar detta ämne. Åtta förskollärare som arbetar med de yngsta barnen (1–3 år) intervjuades. Förskollärarna har varierande erfarenhet av förskolläraryrket, och arbetar i en och samma kommun. I resultatet framgår att leken är ett verktyg för matematikundervisning, där benämnandet av begrepp har stor betydelse. Förskollärare behöver ta vara på såväl spontana som planerade lärtillfällen, där utgångspunkten är barnens intressen. Barnen behöver finna matematik som lustfyllt samt att de behöver få uppleva och utforska matematik med kroppen. Den matematik som läggs in i leken måste vara relevant, för att skapa ett transdisciplinärt lärande. This study aims to investigate how preschool teachers perceive that mathematics can be integrated with play and how they plan and implement this work. The study is based on variation theory where the central concepts highlighted are learning objects, critical aspects and variation patterns. We use a phenomenographic approach to highlight the preschool teachers' different perceptions of mathematics. The variation theory and the phenomenographic approach are used to analyze our results. The study is based on qualitative semi-structured interviews because we felt that interviews would help us gain insight into how preschool teachers perceive this topic. Eight preschool teachers working with toddlers (1–3 years) were interviewed. The preschool teachers have varying experience of the preschool teaching profession, and work in the same municipality. The results show that play is a tool for teaching mathematics, where the naming of concepts is of great importance. Preschool teachers need to take advantage of both spontaneous and planned learning opportunities, where the starting point is the children's interests. Children need to find mathematics enjoyable, and they need to experience and explore mathematics with their bodies. The mathematics included in the play must be relevant, to create transdisciplinary learning.

Under början av 2020 drabbades världen av en omfattande snabbspridande pandemi som drabbat många på olika plan i hela samhället. Syftet med studien är att presentera en post-Covid rapport gällande i vilken mån förskollärare upplever att barns lek och samspel i förskolan idag påverkats av pandemin och dess begränsningar av social närkontakt. Med frågeställningar kring hur de upplever det och hur de stöttar barnen i de sociala samspelen i leken. Studien har tagit ansats i ett sociokulturellt perspektiv och empirin har samlats in genom en enkät som till störst del spridits via sociala medier. Resultatet visar att förskollärare har upplevt en viss påverkan på de sociala samspelen i leken, men även i anknytning till personalen. Arbetet kring att stötta barnen i de sociala samspelen i leken visar sig till störst del vara likvärdig med innan pandemin. In early 2020, the world was hit by a widespread, fast-spreading pandemic that affected many at different levels throughout society. The purpose of the study is to present a post-Covid report on the extent to which preschool teachers feel that children's play and interaction in preschool today has been affected by the pandemic and its limitations of social close contact. With questions about how they experience it and how they support the children in the social interactions in the play. With questions about how they experience it and how they support the children in the social interactions in the play. The study has taken an approach in a socio-cultural perspective and the empirical data has been collected through a survey that has mostly been disseminated via social media. The results show that preschool teachers have experienced a certain impact on the social interactions in play, but also in connection with the preschool teachers. The work around supporting the children in the social interactions in play turns out to be largely equivalent to before the pandemic.

Syftet med studien var att ge en djupare förståelse för förskollärares uppfattningar kring delaktighet i barns lek. I frågeställningarna lyfts syftet med att delta i barns lek, vilka hinder som kan uppstå och hur de intervjuade förskollärarna förhåller sig i barns lek kopplat till delaktighet. Insamling av materialet utfördes genom kvalitativa intervjuer med förskollärare i södra Sverige. Resultatet har analyserats utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv där lärandets akt och objekt samt lekresponsiv undervisning stått i fokus. I resultatet synliggjordes studiedeltagarnas uppfattning kring sin egen delaktighet, hur den utspelar sig och vad för hinder de upplevt i verksamheten. Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att de deltog i barns lek, men där syftet med delaktigheten till största del var att stötta barnen i det sociala samspelet. De aspekter som riskerade att leda till att förskollärares delaktighet uteblev varierade, men där barngruppens storlek och barnen själva beskrevs som ett hinder. I fall då delaktighet uteblev hänvisade förskollärare exempelvis till stor barngrupp och barns förhållningssätt. Två tydliga uppfattningar om vad delaktighet betyder var ett aktivt deltagande och observationer. Slutsatsen som kunde dras från resultatet kopplat till den teoretiska utgångspunkten, utvecklingspedagogiken, var att förskollärarna bör vara delaktiga i barns lek för att kunna synliggöra lärandet och vidare utmana barnen i deras kunskapsutveckling.

Syftet med studien är att belysa förskollärares beskrivningar av lekens betydelse för barns lärande och utveckling och deras roll i lek i förskolan. I vår studie använde vi en kvalitativ forskningsansats där datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer. I vår studie användes den sociokulturella teorin som teoretiskt ramverk. I resultatet lyfter vi fram lekens betydelse för barns lärande och utveckling utifrån förskollärarnas perspektiv där de anser att lek är centralt. Likaså kom det fram att det är viktigt att förskollärare närvarar i barns lek genom att stötta och vara lyhörd. Genom stöttning och lyhördhet kan förskolläraren ge barnen verktyg att lösa olika konflikter under leken. Resultatet visade att miljö är viktig i barns lek och lärande. Det visade även att miljön är viktig för barns trygghet och hur förskollärare planerar miljön som kan vara viktig för barns lek och lärande. Slutsatsen är det lek viktigt för barns utveckling och lärande och att lek är något som barnen gör hela tiden.

MousePunk är en undersökning som strävar efter att inkludera de två observerbara lek- och spelstilarna i digitala spel, som tydligt skiljer olika personer åt och projektet visar att spelstilarna är beteendemönster som finns omnämnt i moraletiken. Redan hos barn är dessa beteende observerbara i deras sätt att leka. De två olika stilarna är Justice och Care och i jämförelse med andra spel i den valda spelgenren som främst bejakar Justice ger en inkludering av båda spelstilarna en ökad möjlighet för narrativ och spelmekanik. Eftersom de två beteendemönstren dessutom är observerbart uppdelade mellan cis-män och cis-kvinnor är det även inkluderande att balansera dessa spelstilar i ett spel. Därför har projektet behandlat och utrett hur ett CRPG kan se ut om det balanserat bejakar båda beteendestrukterna oavsett genus. Genom att kombinera nyckelprinciper i Justice och Care och destillera ner beteendestrukturerna till drivkrafter hos den enskilda individen har projektet sammanställt en gestaltning som balanserar spelstilarna med varandra. MousePunk is a study that strives to include the two observable play styles in digital games: Justice and care. It shows that the playing styles are behavioural patterns that are mentioned in morality (this statement is still hanging-needs more substantion). Even in children, these behaviours are observable in their way of playing. In comparison with other games in the chosen game genre that mainly affirm Justice, the inclusion of both game styles provides an increased opportunity for narrative and game mechanics. In addition, since the two patterns of behavior are observably divided between cis-men and cis-women, it is also inclusive to balance these playing styles in a game. Therefore, the project has dealt with and investigated how a computer role playing game (CRPG) can look like if it equally affirms both behavioural structures regardless of gender. By combining key principles in Justice and Care and distilling them down to the driving forces of the individual, the project has put together a design that balances the playing styles with each other.

The purpose of the study is to investigate how play is affected by the physical indoor environment in leisure-time centers with a focus on promotional and inhibitory factors. The survey is based on qualitative interviews with five educators who shared their perceptions and experiences within the subject. The study's results show a large agreement on enabling and limiting factors where variation, flexibility and students' participation in the environmental design are crucial for the stimulus of play. When these factors are missing, play is considered to be inhibited because the environment is not perceived to meet what is needed to be a rewarding play environment for the students. The result is related to environmental psychological theory and analyzed using an affordance perspective to understand how the students' different experiences of the environment affect the environmental offering for play.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring förskolebarns syn på sin utomhusmiljö i relation till vuxnas närvaro och miljöns möjligheter till utveckling, lek och lärande. Insamling av empirisk data grundade sig i två steg, fotografering av förskolegårdarna utförd av barnen själva och kvalitativa intervjuer med utgångspunkt i bilderna och semistrukturerade frågor. Empirin har analyserats genom att insamlat material från de båda källorna vägts samman. Den utvecklingspedagogiska teorin stöttar analysen med fokus på begreppen variation, mångfald, riktadhet, erfarande och metakognition. I resultatet synliggjordes förskolebarns uppfattningar om vuxnas närvaro utomhus och utemiljöns egna möjligheter till utveckling, lek och lärande. Beroende på utomhusmiljöns utformning bidrog den till olika erfaranden som ledde till lärande med fokus på naturkunskap, motorik och sociala färdigheter. Vuxna som arbetade på förskolan sågs av förskolebarn som frånvarande i leken, samtidigt som det av barnen uttrycktes en efterfrågan av ökad vuxennärvaro. Slutsatsen av resultatet kopplad till de teoretiska utgångspunkterna var att undervisning genom riktadhet och metakognitiva dialoger uteblev utomhus. Utomhusmiljön i sig själv gav samtidigt stora möjligheter till erfarande och lärande inom naturvetenskapliga ämnen samt sociala och motoriska färdigheter.

Studien handlar om toddlarnas lek och den undervisningsmiljö som skapas för att främja deras lek, lärande och språkutveckling. Målet med detta arbete är att sprida kunskap kring verksamma förskollärares tankar kring dessa olika aspekter. För att bidra med kunskap kring förskollärares tankar har empirin samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I resultatet framkommer att förskollärare uppger att toddlarna leker olika lekar utifrån ålder. Vidare så lyfter förskollärarna fram flertalet olika strategier kopplat till undervisning, språkstimulering och för att främja leken. Resultatet tyder på möjligheter och dilemman kopplat till organisatoriska faktorer samt att jobba i inomhusmiljön respektive utomhusmiljön. Studiens slutsatser är att det finns en stor vilja bland förskollärare att ge barnen förutsättningar till lek, lärande och språkutveckling. Detta trots att vissa känner sig begränsade av organisatoriska faktorer. Med tanke på att toddlarna beskrivs som en heterogen grupp så behöver förskollärarna använda varierade strategier för att främja lek, lärande och språkutveckling. Förskollärare ser det som fördelaktigt att kombinera undervisning och lek men att det då är av vikt att följa barnens intentioner med den. Ytterligare en slutsats är att undervisningsmiljön spelar en avgörande roll för vilka möjligheter till lek och lärande som skapas. Studien visar att det finns en medvetenhet bland verksamma förskollärare om att deras förhållningssätt och ordval påverkar toddlarna. Genom pedagogens ordval planteras idéer hos toddlarna och utifrån detta uppkom studiens namn ”Ååå tack, är det en sallad”. The study is about the toddlers´ play and the teaching environment that is created to promote their play, learning and language development. The aim of this work is to spread knowledge about active preschool teachers´ thoughts on these various aspects. To contribute knowledge about preschool teachers´ thoughts, the empirical data has been collected with the help of semi-structured interviews. The results show that preschool teachers state that the toddlers play different games based on age. Furthermore, preschool teachers highlight several different strategies linked to teaching, language stimulation and to promote play. The results indicate opportunities and dilemmas linked to organizational factors as well as working indoors and outdoors. The study´s conclusions are that there is a great desire among preschool teachers to give the children the conditions for play, learning and language development. This is despite the fact that some feel limited by organizational factors. Given that toddlers are described as a heterogeneous group, preschool teachers need to use varied strategies to promote play, learning and language development. Preschool teachers see it as advantageous to combine teaching and play, but that it is then important to follow the children´s intentions with it. Another conclusion is that the teaching environment plays a decisive role in which opportunities for play and learning are created. The study shows that there is an awareness among active preschool teachers that their attitude and choice of words affect the toddlers. Through the educator´s choice of words, ideas are planted in the toddlers and based on this, the study´s name came up “Ooo thank you, is it a salad”.

This thesis addresses the theatrical establishment in Kristinehamn during the long 19th century, with notable focus between the years 1835-1902. The thesis seeks to identify an overall picture of the theatrical influence in the city through an understanding of theatrical occurrences during the chosen timeline. Through Pierre Bourdieu’s cultural capital, the thesis aims to uncover to whom the theatrical establishment was targeted. Finally, a comparative aspect can present itself by comparing the results with previously established theater-historical research. Thus, the thesis can add to the already existing understanding of the theatrical historical research from a local perspective. The approach is divided amongst three different research questions, all of which has one or more methods applied to them. The methods consist of both qualitative and quantitative aspects. When comparing the local perspective with the broader, national one, an abductive method has been used to identify the similarities or differences between results. The source material has been gathered from three main sources: the collections of Linus Brodin, Kristinehamns’ image archive and theatre advertisements or reviews from local daily newspapers. Brodins’ archive consists of an assortment of different types of documents, such as plays, Bills of Sales, stock letters or posters. The advertisements have been found through computer-assisted analysis via the National Library of Sweden’s database for digitalized newspapers. The study gave extensive results that give satisfying answers to the formed research questions. Kristinehamn constructed theatres during two different occurrences, once in 1835, which then burned to the ground during the great fire in 1893, and then later in the year 1902. The city closely follows the results of previous theatre historical research, especially when comparing the results to the nearby city of Karlstad. There are just a few exceptions when it comes to a lack of visits from certain popular directors or in how some theatre administrative boards were built up. There were plenty of traveling theatre companies that visited the city, which performed a minimum of 268 different plays throughout the research period. The most popular genre was by far different variations of comedy. There is backing evidence for the theory that Kristinehamn consisted of two different culture practicing groups, the Cultural Elite, and the Cultural Novice: though the distinctions between them from decennium to decennium are vague. The results do show a clear indication that the theatre as a medium for both entertainment and practicing got more and more accessible throughout the 19th century. Denna uppsats behandlar Kristinehamns teaterverksamhet under det långa 1800-talet, med särskilt fokus mellan åren 1835–1902. Studiens syfte är att analysera historiska skeenden för att skapa en helhetsbild utav teaterlivet i Kristinehamn samt genom Pierre Bourdieus kapitalbegrepp undersöka hur tillgänglig teatern var för den bredare massan. Utöver detta ämnar undersökningen även föra en komparativ aspekt, där resultaten ställs mot tidigare teaterhistorisk forskning. Studien bidrar således till den teaterhistoriska forskningen utifrån ett lokalhistoriskt perspektiv. Arbetssättet för genomförandet av undersökningen är uppdelad utefter tre forskningsfrågeställningar. Samtliga frågeställningar har applicerats en eller flera metoder. Dessa metoder består av både kvalitativ analys av källmaterialet samt kvantitativa framställningar. Ytterligare en metod som använts i undersökningen är den abduktiva forskningsmetoden som använts för att ställa undersökningsresultatet mot ett större sammanhang. Källmaterialet består av insamlat material från Linus Brodins samlingar i Föreningsarkivet i Värmland, från Kristinehamns bildarkiv samt från teaterannonser och recensioner i dagspress från Kristinehamn. Linus Brodins samlingar innehåller bland annat köpekontrakt, lottbrev, affischer och manus. Annonserna har framtagits genom att applicera ett kodschema för sökning i Kungliga bibliotekets databas för svenska dagstidningar. Undersökningen gav ett mycket omfattande resultat som på gott vis besvarar samtliga tre forskningsfrågeställningar. Kristinehamn lät uppföra teaterhus vid två olika tillfällen, ett 1835 som brann ned i stadsbranden 1893, samt ett annat teaterhus år 1902. Staden följer tidigare teaterhistorisk forskning nära, särdeles med den närliggande staden Karlstad. Några få undantag gällande populära besökande direktörer eller sammansättning av teaterbolag existerar. De kringresande teatersällskapen var många och gav ett minimum på 268 olika pjäser genom undersökningsperioden. Den mest populära genren var komedin. Det finns underlag för att kategorisera Kristinehamnarnas kulturutövare i två fack, kultureliten respektive kulturnovisen; men kategoriseringen av dessa från decennium till decennium är diffus. Dock visar resultatet att teatern blev alltmer tillgänglig för fler och fler personer under 1800-talets gång.

Läroplanens krav på att förskolans innehåll och arbetssätt skall vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet innebär att förskolans didaktiska verktyg behöver få stöd av forskning. Då lek har en central plats i förskolan kan en utveckling av ett lekfullt verktyg som dockor vara motiverat. Därför syftar denna studie till att studera hur forskning behandlar möjligheter och utmaningar med dockor som didaktiskt verktyg i förskolan. En systematisk granskning har genomförts av 29 vetenskapliga artiklar. Fyra områden med möjligheter för dockor som didaktiskt verktyg identifieras, förskolebarns sociala kompetens, kommunikation, ämneslärande och barns lek. Vidare framkom två områden med utmaningar, pedagogiska och kontextuella, relaterat till dockor som didaktiskt verktyg. Diskussionen berör både möjligheterna och utmaningarna med dockor som didaktiskt verktyg. Dockor konstateras ha en potential som didaktiskt verktyg i förskolan. The curriculum requirement that the teaching in preschools is based on science and proven experience entails the pedagogical tools of preschools to have a base in research. As play is a central part of the curriculum in preschool, a development of the playful tool of puppets can be motivated. Therefore, this study aims to scrutinize research on the possibilities and challenges with puppets as pedagogical tool in preschool. A systematic review has been conducted of 29 scientific articles. Four areas with opportunities for puppets as pedagogical tool is identified, preschool children’s social skills, communication, subject learning, and play. Furthermore, two areas with challenges, pedagogical and contextual, related to puppets as a pedagogical tool are identified. The discussion highlights both the opportunities and the challenges with puppets as pedagogical tool. Puppets are found to have a potential as a didactic tool in preschool. Betydelsen av dockor som didaktiska verktyg i förskolan

Miljön på förskolan och dess utformning är en grundläggande faktor för barns möjlighet till trygghet, lek och utveckling. Syftet med studien är därför att undersöka hur barn uppfattar sin omgivande inomhusmiljö samt hur förskollärare resonerar kring och motiverar sina val i utformningen av den. För att nå fram till dessa erfarenheter och uppfattningar används en kvalitativ ansats med barnsamtal och semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Respondenternas svar analyseras med begrepp från en modell som grundar sig i arkitekturperspektivet. Studiens resultat visar att förskollärarna utgår från flera företeelser i utformningen av miljön och att olika saker möjliggör och begränsar. En slutsats som kan dras av resultatet är betydelsen av material, yta och möbler i miljön för barns möjlighet till lek. The preschool environment and its design is a fundamental factor for children's opportunities for security, play and development. The purpose of the study is therefore to investigate how children perceive their surrounding indoor environment and how preschool teachers reason about and motivate their choices in the design of it. To reach these experiences and perceptions, a qualitative approach is used with child interviews and semi-structured interviews with preschool teachers. The respondents answers are analyzed with concepts from a model that is based on the architectural perspective. The results of the study show that preschool teachers base their choices on several facts in the design of the environment and that different things enable and limit. One conclusion that can be drawn from the result is the importance of materials, surface and furniture in the environment for children's opportunity for play.

Syftet med studien är att öka kunskapen om barn förmåga i olika åldrar att använda Green Screen. Studien undersöker barns förmåga till kritiskt förhållningssätt under en aktivitet där det digitala lärverktyget Green Screen används.Våra erfarenheter kring förskolors användande av Green Screen skiljer sig åt och därför ville vi undersöka området. Vi genomförde en deltagande observation som filmades i två aktiviteter med Green Screen, en med tvååringar och en med fyraåringar. Undersökningen gjordes på en förskola i medelstor kommun i Sverige. Insamlade data analyserades multimodalt med tematisk analysmetod utifrån Jean Piagets utvecklingsteori, lekteori och jämviktsteori. Resultatet visar att barn i två- respektive fyraårsåldern agerar olika i aktivitet med Green Screen. Tvååringarna upptäcker tekniken mer kroppsligt medan fyraåringarna använde tekniken som ett verktyg i leken vilket kunde antyda att fyraåringarnas kritiska förhållningssätt var mer utvecklat. Det finns begränsat med forskning inom Green Screen i förskolan, därför anser vi att den här studien kan bidra med att ämnet uppmärksammas så att vidare studier kan göras. The aim of the study is to increase knowledge about childrens ability in different ages to use Green Screen. The study examines children's ability to take a critical approach during an activity where the digital learning tool Green Screen is used. Our experiences of preschools' use of Green Screen differ and therefore we wanted to investigate the area. We conducted a participant observation that was filmed in two activities with Green Screen, one with two-year-olds and one with four-year-olds. The study was conducted at a preschool in a medium-sized municipality in Sweden. The collected data were analyzed multimodally using the thematic analysis method based on Jean Piaget's theory of cognitive development, play and equilibrium. The results show that children aged two and four respectively act differently in activity with Green Screen. The two-year-olds discover the technology physically while the four-year-olds used the technology as a tool in play, which could suggest that the four-year-olds’ critical approach was more developed. There is limited research on Green Screen in preschool, therefore we believe that this study can contribute to the subject being noticed so that further studies can be done.

Introduction: It is no longer an exception that more and more preschools consist of children whose mother tongues are different from preschools’ main language. To move towards an egalitarian inclusive society, Early Childhood Education, in which most of the time children learn through play-based activities according to their knowledge, interests, and curiosity, can play an efficacious role in relation to second language children’s language development along with their general development. Purpose: The study aims to investigate how preschool educators who work with second language children’s language learning and development view play and its role in learning a second language. Method: Four preschool educators are selected using the focus group methods, who have experience working with children whose mother tongue is not Swedish, to collect empirical data through conducting semi-structured face-to-face interviews. Preschool educators’ views on the relationship between play and second language children’s language learning have been analyzed using thematic analysis. Theoretical connection: Play and interactions within the play, among second language children, preschool teachers, and other children who are native speakers as an opportunity for learning a second language, have been analyzed using Lev Semënovič Vygotsky’s sociocultural approach, which focuses on individual learning and development as something that takes place through people's interactions with objects, events, or other people. Artefacts, the zone of proximal development (ZPD), and scaffolding, which are some of the central concepts of Vygotsky’s sociocultural approach, are used to interpret and present the results of the study. Results: Among salient findings of the study, both free play and play as a planned activity are considered essential to children’s learning and development by educators. Imitation is one of the most common language learning tools used by second language children to learn the second language during play besides using the first language, non-verbal communication, and contextual use of the second language. All types of play are considered effective for stimulating language learning among second language children as long as the play is based on their interests and curiosity. Educators’ conscious involvement is beneficial for escalating language learning in second language children; however, children’s integrity and peace must not be compromised.

Syftet med utvecklingsprojektet var att tillsammans med pedagoger och barn utveckla en förskoleavdelnings lärmiljö. I utvecklingsprojektet valde vi att utgå från ett sociokulturellt perspektiv där utgångspunkten är att barn lär och utvecklas genom deltagande och samspel med andra. Utvecklingsprojektet genomfördes under tio veckor på en förskola i sydöstra Sverige. Med hjälp av ett systematiskt arbetssätt ville vi utforma en inspirerande avgränsad lärmiljö som skapar förutsättningar för lek och samspel vilket kan leda till att lära tillsammans. Vi valde att inspirera oss av aktionsforskning i vårt utvecklingsprojekt vilket innebar att vi följde processen planera, agera, observera och reflektera. Det innefattade även deltagande observationer samt insamlade av frekvens av närvaro i lärmiljön. Resultatet av studien visar bland annat att lärmiljöns utformning kan ha påverkan på barns samspel, lek och lärande och att genomtänktaförändringar kan bidra till att en lärmiljö inspirerar barn till lek. Under sammanfattande diskussion analyserar och reflekterar vi om det enbart är den förändrade lärmiljön som påverkar resultatet eller vilka andra faktorer som kan bidra till lärande hos barnen.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare arbetar med elever i särskilt behov av stöd och deras arbete kring elever i behov av särskilt stöd och om de har tillräcklig kompetens för detta arbete. Metoden som användes i studien var frågeformulär som gjorts via internet. Länken till frågeformuläret mejlades ut till fritidslärare som arbetar på fritidshem. Den teoretiska ansatsen är sociokulturellt synsätt på lärande samt didaktik. Resultatet av studien visar på att fritidslärare anser att i utbildningen till fritidslärare har de fått för lite kompetens när det kommer till specialpedagogik. Hur de ska arbeta med elever i behov av särskilt stöd samt resonemanget kring arbetet. Resultatet visar även att fritidslärare ibland får klara sig själva utan stöd av speciallärare/specialpedagog eller elevassistent, vilket menas med att elever i behov av särskilt stöd kan ha elevassistent på skolan men att assistenten inte finns med på fritidshemmet. The purpose of the study is to investigate how leisure teachers work with students in special need of support and their work around students in need of special support and whether they have the sufficient competence for this work. The method used in the study was questionnaires made via internet. The link to the questionnaire was emailed to leisure teachers who work at leisure centers. The theoretical approach is socio-cultural approach to learning and didactis. The result of the study show the leisure teacher believe that in the training for leisure teachers they have received not enough competence when it come to special education. How to work with students in need special support and the reasoning around the work. The results also show that leisure teachers sometimes must fend for themselves without the support of special teacher/special educator or student assistant, which means that student in need of special support may have a student assistant at the school but that student assistant is not at the after school.

The general aim of this thesis is to explore the relations between children’s interaction and places within preschool activities. How children’s interaction opportunities are conditioned by the physical and social environment in the preschool yard (study I), as well as place-making processes in various contexts in mobile preschool activities (studies II and III), are examined within the framework of this purpose. As these three sub-studies have different research focuses, they use different theoretical perspectives. In study I, special attention is given to how the physical environment and teachers emerge in the contexts of children’s (aged 1–3 years) interaction in the preschool yard. Study II focuses on how children (aged 3–4 years) use the spatiality of a mobile preschool to create places in a recurring fantasy play. In study III, the focus is directed on both children’s place-making within fantasy play and how children and teachers create “place” together in a mobile preschool. Destination choices can be part of place-making processes of a mobile preschool; therefore, which aspects considered as important, in choosing a destination, are investigated. The first study starts from sociocultural perspectives on children’s interaction (e.g. Vygotsky, 1930/ 1995). Taking an abductive approach, the concept of artifacts (Wartofsky, 1979) and concepts from an environmental psychological perspective (see Gump, 1969; Westlander, 1999; Wicker, 1985, 1987) are added to explore how the social and physical environments relate to opportunities for different interactions. The results show how children reveal "interaction junctions" and "interaction swathes" in their activities within the preschool yard. In order to investigate place-making within a mobile preschool, the second and third studies combine a relational perspective on spatiality (Massey, 2005) with a sociology of childhood perspective that emphasizes children’s agency and collective activities, such as fantasy play (e.g. Corsaro, 2015). The results show how children create their own “play-places” in their place-making and how teachers choose destinations. Through its chosen perspectives and focus on younger preschoolers, this thesis provides further knowledge on how opportunities for interaction can arise in the preschool yard. Furthermore, this thesis reveals a new kind of spatiality within the preschool – that is, a mobile preschool – by using a relational perspective on place-making. Thus, this thesis contributes additional knowledge in the interdisciplinary field of Childhood Studies regarding children’s (possible) interaction in diverse places.

The aim of the study is to bring knowledge about educator's experiences of and perceptions about dramatizing based on children's books in preschool and how it can promote children's learning and development. Semi-structured qualitative interviews were used as a method. Some interviews were conducted online through Zoom and other interviews were answered in paper. The choice to use online interviews was made due to the prevailing Covid19 pandemic. Results show that educator's have experiences of and perceptions of dramatizing based on children's books. In this study som examples of methods are presented which are being used to dramatize childrens books. According to the educator's, dramatization based on children's books can promote children's learning and development by the children developing and strengthening their self-confidence, ability to process emotions, social interaction and their thoughts. The conclusion of the study shows that it’s of great importance to start from the children's interest in and attachment to specific children's books. Children can be scaffolded by the educator with the help of props to develop their own actions and to immerse themselves in the story in the dramatization.

This study is about dance lessons at the after-school center and about how dance can contribute to fun-filled play, participation and the child´s development. The purpose of this essay is thus to explore how dance in a leisure pedagogical context can be developed and how children's participation can be promoted and how teaching dance at the leisure center can be made possible. The empirical material for the study consists of interviews with six school and leisure educators as well as educators who work with dance in other areas. The interviews were recorded, transcribed and analyzed in detail and anchored in the theme of this study. The results of the qualitative survey suggest that all educators are positive to work with dance at the after-school center. At the same time, requests were made for changes in the activities to increase the quality of teaching so that the aesthetic learning processes can take place in general. What is further expressed in the interviews is doubt about whether these changes can be implemented. With regard to the informants' experiences of planning activities at the leisure center and their positive attitude towards teaching dance or other aesthetic forms of expression, I problematize how this work can be concretized. I hope that the results of the survey will be able to contribute to an increased reflection for educators in leisure activities and that they will be able to reflect on the vital possibilities of dance. My hope is also that further research will be done in the field of dance as an art, play and creative pedagogical learning at the leisure center and that such a pedagogical and artistic expression will be further practiced as well.

The purpose of this essay, with the title “Is “fine” fine? About educator’s approach towards tothe visual creative activities of preschool children”, is to analyze how us preschool educator’s approach to the visual creative activities of preschool children and why we relate to them in acertain way or why we use a certain linguistic expression, when we comment on children’s visual creative activities. Part of the purpose is also to reflect about how this controls the occupation. That is why I take the starting point in discourse theory. I ask the questions what discources form the educator’s ideas and what ideas form the educator’s respective discourses and what is the background to the usage or avoiding of a specific linguistic expression. As both play and learning are prominent in the preschool world and also can be related to visual creative activities, I also relate to theory of play in this essay. As a background in the text andas a help to understand the reason in different views of art or creative activities, I also refer to certain theories of art. From this I try to distinguish tendencies in the approach amongst educators. I reached the conclusion that there is an ambivalence around different approaches and also that the curriculum is ambiguous, which according to my opinion with advantage could lead to an increased collegial reflection regarding linguistic expressions and the irmeaning. From the interviews and my observations, there is a consciousness surrounding accepted expressions and treatment but no deeper reflection around why it is accepted or not accepted to express oneself in one way or another. Syftet med denna essä, som bär titeln ”Är ”fint” fint? Om pedagogers förhållningssätt gentemot barns bildskapande”, är att undersöka hur vi pedagoger i förskolan förhåller oss till förskolebarns bildskapande och varför vi intar en viss hållning eller använder ett visst språkligt uttryck, när vi kommenterar barns bildskapande. En del av syftet är även att reflektera kring hur detta styr verksamheten, varför jag tar avstamp i diskursteori. Jag ställer frågorna, vilka diskurser som formar pedagogers föreställningar och vilka föreställningar som formar pedagogers respektive diskurser samt vad som är bakgrunden till bruket eller undvikandet av ett specifikt språkligt uttryck. Eftersom både leken och lärandet är framträdande i förskolans värld och även kan förknippas med bildskapande, förhåller jag mig i den här texten även till lekteori. Som en bakgrund i texten och som hjälp att förstå orsaken till sätt att se på bildskapande och konst på olika sätt, berör jag även vissa konstteorier. Jag försöker utifrån detta samt diskursteorin, intervjuer med informanter samt gestaltningar av egna erfarenheter, urskilja tendenser i förhållningssättet hos pedagoger. Jag kom fram till att det finns en ambivalens kring olika förhållningssätt samt att läroplanen är mångtydig, vilket enligt min mening med fördel skulle kunna leda till ökad kollegial reflektion kring språkliga uttryck och dess innebörder. Det råder, utifrån intervjuerna och mina iakttagelser, en medvetenhet kring vilka uttryck eller bemötanden som är gångbara men inte djuparereflektion kring varför det är accepterat, respektive inte accepterat att uttrycka sig på det ena eller det andra sättet.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förhållandet mellan barns egeninitierade lek och pedagogers undervisningsuppdrag i förskolan. Studiens frågeställningar handlar om vilken uppfattning pedagogerna har om betydelsen av barns egeninitierade lek för undervisningsuppdraget, hur barns egeninitierade lek påverkas av förskolans pedagoger samt hur pedagogerna förhåller sig till att använda barns lek för undervisning. Studiens teoretiska utgångspunkt var Foucaults teoretiska ramverk med fokus på maktförhållandet. Studien har en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Tio verksamma pedagoger i förskolan har deltagit i studien. Resultatet visar att barns egeninitierade lek har betydelse för pedagogers undervisningsuppdrag i förskolan eftersom leken används som ett pedagogiskt verktyg för att utföra det undervisningsuppdrag pedagogerna har i förskolan. Vidare visar resultatet även att olika makttekniker och strategier används i förhållandet mellan barn och pedagog. Utifrån analysen av resultatet framkom det även att barns lek påverkas av pedagogernas maktteknik genom att barnen gör motstånd till det pedagogen vill styra mot, vilket kunde ta sig till uttryck som att barnen blir tysta när pedagogen är med i leken eller att de lämnar leken.

Syftet med detta arbete är att öka kunskapen om förskolebarns lek utifrån hur barnen själva uttrycker sina uppfattningar om lek. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju med en fenomenografisk metodansats. Fenomenografisk inriktning bygger på två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta barn där de under tiden ritar teckningar om sin lek. Resultatet presenteras i olika kategorier som analyserades av intervjuarna och teckningarna. Resultatet visar att samtliga barn uppfattar leken som många olika aktiviteter de sysslar med och där de upplever framförallt glädje. Barnen beskriver lek med olika material, lek med sina vänner och rollek. En del av barnen beskriver medvetenhet om att de lär sig genom att leka och inget av barnen nämner vuxna i samband med deras lek. Barnens föreställningar om lek framställer leken som en artefakt då de använder leken för att kommunicera och samspela med varandra.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare förhåller sig till barns oönskade lek och hur de motiverar sitt förhållningssätt. Forskningsfrågorna som besvaras i studien är hur beskriver förskollärare oönskad lek? Hur bemöter förskollärare barns oönskade lek? Samt hur motiverar förskollärare sitt bemötande av barns oönskade lek? Studien är genomförd som en fallstudie där intervju använts som metod för att få fram data. Studiens resultat har analyserats med hjälp av normmodellen med dess tre hörnstenar vilja, kunskap och möjligheter. Resultatet visar att förskollärare har en vilja att försöka förstå lekar som bryter mot vad som kan anses som icke önskvärda dvs. som bryter mot normen. Förskollärarna ger uttryck för en ”tyst kunskap” då de motiverar sitt hanterande av leken genom sina tidigare erfarenheter av den typen av lek. Vidare ställer förskollärare frågor till barnen om lekens innehåll för att försöka förstå barnens syfte med leken. Att barn bearbetar händelser i sina lekar och att förskollärarna motiverar sitt förhållningssätt styrs av samsynen i arbetslaget kring oönskad lek. Slutsatsen i studien är att förskollärarna vill barnets bästa och att de har en ambition att möta barnen i deras lek oavsett om förskolläraren ser på leken som icke önskvärd eller önskvärd.

I den svenska läroplanen beskrivs språk, lärande och identitetsutveckling vara nära sammankopplade med varandra. Genom att lärare skapar goda möjligheter för eleverna att samtala, läsa och skriva ges eleverna förutsättningar att utveckla sin kommunikation och därmed få ökat förtroende för sin språkliga förmåga (Skolverket, 2019, s.7). Denna studie undersöker hur lärare förhåller sig till att implementera ett lekfullt arbetssätt i den språkutvecklande undervisningen. Studien syftar till att undersöka på vilket sätt och i vilken utsträckningen lärare använder lek som del av svenskundervisningen för att främja läsförståelseutvecklingen bland elever i grundskolans årskurs F-3. För att besvara syftet med studien har tre frågeställningar legat till grund, vilka är följande: Vilken syn har lärare på lek som en del av läsförståelseundervisningen? I vilken omfattning integrerar lärare lek i läsförståelseundervisningen? På vilket sätt använder lärare lek som en del av undervisningen för att stödja elevers läsförståelseutveckling? För att besvara studiens syftesfrågor har en kvalitativ gruppintervju och en enskild intervju genomförts med sex verksamma lärare i grundskolans årskurs F-3. Studien vilar på den sociokulturella teorin enligt vilken det sociala samspelet är avgörande för att lärande ska möjliggöras och teorin ”Learning by doing” som innebär att kunskap skapas genom erfarenhet och delaktighet i det sociala rummet. Resultatet av studien visar på vilka möjligheter lärarna beskriver att leken innebär för elever i undervisningssituationer. Resultatet synliggör även vilka medel de intervjuade lärarna använder och beskriver som gynnsamma i den lekfulla undervisningen. Vidare lyfter lärarna även vilka för- respektive nackdelar som finns med ett lekfullt lärandesätt samt hur de tänker och arbetar för att komma över situationer som utgör hinder i undervisningen. Resultatavsnittet följs upp av ett diskussionsavsnitt i vilket studiens resultat diskuteras med koppling till studiens syfte och tidigare forskning. In the Swedish curriculum, language, learning and self-development are explained as closely linked together. Teaching that provides good opportunities for students to converse, read and write makes it possible for students to develop their communication and thereby gain increased confidence in their language skills (Skolverket, 2019, s.7). This study examines how teachers approach and implement playful activities as part of language development instruction. The study aims to examine in what way teachers use playful activities as part of the Swedish lesson to promote the development of reading comprehension among students in the preschool class and primary school grades 1-3. To fulfil the purpose of the study, the following three questions have been addressed: How do teachers view the use of playful interactions as part of teaching reading comprehension? To what extent do teachers integrate playful activities with teaching reading comprehension? In what way do teachers use playful activities as part of teaching to support the development of students’ reading comprehension? To fulfil the study's purpose and address the questions, a qualitative group interview, as well as an individual interview, was conducted with six active primary school teachers in preschool class and primary school grades 1-3. The study takes its starting point in the sociocultural theory, where social interaction is described as crucial for one to develop new knowledge, as well as the method “learning by doing”, where knowledge is seen as something an individual develops through experience and participation in a social context. The results of the study show the positive impact that playfulness has on students’ learning conditions. The results also indicate what tools and methods that teachers find most useful while incorporating play during the lessons. Furthermore, the teachers also highlight the advantages and the disadvantages of engaging in a playful way of teaching and how they work towards overcoming obstacles.

This scientific essay examines how preschool teachers relate to the subject of popular culture in preschool. The essay is based on two self-experienced stories from my workplace and from the preschool practice. Both situations depict how the educator dismisses a child's interest in Ninja Turtles while she pays attention to Pippi Longstocking that another child is interested in. One story deal with an unacceptable topic of conversation while the other deals with a "game of violence" inspired by Ninja Turtles. In my reflection, I reflect on and demonstrate how situations like these are treated by many preschool teachers with the help of literature. In my literature review, I also demonstrate why popular culture creates divided opinions and why popular culture should or should not be used as a resource in the development of children in preschool. I also address a perspective of power and a social constructivist perspective in conjunction with the rejection of popular culture to examine a possible reason why these situations arose. I also conducted interviews with three preschool teachers in my own workplace, which gave me a greater perspective of others' perceptions of the concept and view of popular culture in children. Finally, I have analyzed the literature along with the results from the interviews. In my analysis, I mean that popular culture is a complicated subject for educators and the literature is divided, but there is still much to suggest that popular culture is necessary for children for their development. I have chosen to use a scientific essay with my own empirical material in the form of interviews as the reflection of the literature and the answers from the interviews are necessary to involve as many different perspectives as possible to investigate whether there is any right or wrong that is relevant for this situation and what it looks like in the preschools 'activities when it comes to exercising power and the educators' own backpacks of experience. This study is important and relevant as popular culture is a concept that becomes larger over time and is highly relevant in children's everyday lives. Denna vetenskapliga essä undersöker hur förskollärare förhåller sig till ämnet populärkultur i förskolan. Essän utgår från två egenupplevda berättelser ifrån min arbetsplats och från verksamheten. Båda situationerna gestaltar hur pedagogen avfärdar ett barns intresse för Ninja Turtles samtidigt som hon uppmärksammar Pippi Långstrump som ett annat barn är intresserad av. Den första gestaltningen behandlar ett icke accepterat samtalsämne och den andra behandlar en ”våldslek” inspirerad av Ninja Turtles. I min reflektion reflekterar jag över och påvisar hur situationer som dessa behandlas av många förskollärare med hjälp av litteratur. I min litteraturgenomgång påvisar jag också varför populärkultur skapar delade meningar och varför eller varför inte populärkultur bör användas som en resurs i utvecklingen för barn i förskolan. Jag tar även upp ett maktperspektiv och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv i samfund med avvisningen av populärkulturen för att undersöka en möjlig anledning till varför dessa situationer uppstod. Jag genomförde även intervjuer med tre förskollärare på min egen arbetsplats vilket gav mig ett större perspektiv av andras uppfattningar om begreppet och synen på populärkultur hos barn. Slutligen har jag analyserat litteraturen tillsammans med resultaten från intervjuerna. I min analys menar jag att populärkultur är ett komplicerat ämne för pedagoger och litteraturen är delad, men mycket tyder ändå på att populärkulturen är nödvändigt för barn för deras utveckling. Jag har valt att använda mig av en vetenskaplig essä med eget empiriskt material i form av intervjuer då reflekterandet av litteraturen och svaren från intervjuerna är nödvändiga för att involvera så många olika perspektiv som möjligt för att undersöka om det finns något rätt eller fel som är relevant för denna situation och hur det ser ut i förskolornas verksamheter när det kommer till maktutövande och pedagogernas egna erfarenhetsryggsäckar. Denna undersökning är viktig och relevant då populärkultur är ett begrepp som blir större med tiden och är högst relevant i barnens vardag.

t Undervisning är ett nytt begrepp inom förskolan som infördes i samband med revideringen av den nya Läroplanen för förskolan (2018). Via enkät som metod undersöker studien begreppet undervisning i förskolan utifrån det sociokulturella perspektivet. Perspektivet ligger till grund för att analysera pedagogers uppfattning om och upplevelser av undervisning i förskolan. I Studien lyft även olika undervisningsmetoder fram som pedagogerna säger sig använda för att göra undervisningen lärorik och meningsfull för barnen. Pedagogerna betonar undervisning som “målstyrda processer som under ledning av lärare och förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” (Skollagen 2010:800). Dessa processer sker enligt pedagogerna under hela dagen. Vidare synliggörs även hur pedagogerna i undersökningen anser att de behöver mer kunskap om undervisning och undervisningssituationer i förskolan. Majoriteten av pedagogerna upplever att de inte vet om de behöver mer kunskap om nya undervisningssituationer i förskolan. De vanligaste förekommande undervisningsmetoderna i förskolan fokuserar på att utgå från barns frågor, där även leken lyfts fram som en mycket central del. I resultatet kan pedagogers vilja att utgå från barns intresse och nyfikenhet synliggöras. Dessa aspekter ligger till grund för att skapa en meningsfull och lärorik undervisning för barnen. Samtidigt som pedagogerna utgår från barns frågor, intressen och erfarenheter, ges barnen bara ett delvis stort inflytande på sin egen undervisning. Avslutningsvis upplever pedagogerna att undervisningssituationerna är roliga/lustfyllda, utvecklande, språkutvecklande, lärorika, utmanande och givande.