En unik möjlighet till utveckling : En kvalitativ studie om sjuksköterskors erfarenheter av omplacering under Covid-19 pandemin

Bakgrund: Covid-19 pandemin är den hittills största globala hälsokrisen i modern tid och den storskaliga spridningen av viruset krävde en omfattande mobilisering av sjukvårdssystem världen över. Omdistribuering av personal är en viktig del i att snabbt kunna möta behoven av att öka kapaciteten inom sjukvården och utgör en del i att skapa ett resilient sjukvårdssystem som kan stå emot och respondera på allvarliga händelser. Under den första vågen av pandemin låg fokus därför på att snabbt etablera och bemanna nya avdelningar som vårdade patienter med Covid-19 och omplacering av befintlig personal var ett sätt att säkerställa bemanningen inom de verksamheter som behövde öka kapaciteten. Eftersom omplacering av personal är en fortsatt viktig del i att kunna hantera liknande kriser i framtiden ger Covid-19 pandemin en möjlighet att använda kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av att omplaceras för att lära inför framtiden. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskornas erfarenheter av omplacering kan bidra till ett lärande inför framtida kriser. Metod: Den genomförda studien är en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien identifierades genom bekvämlighetsurval kombinerat med strategiskt urval och bestod av sju sjuksköterskor med erfarenhet av omplacering under pandemins första år. Materialet från intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys då meningsbärande enheter identifierades och kodades för att sedan bilda tre huvudkategorier, tio underkategorier och ett tema. Resultat: De tre huvudkategorierna som presenterades i resultatet var Arbetsgivarens agerande påverkade upplevelsen av att omplaceras, Att omplaceras till en nyöppnad avdelning innebar både hinder och möjligheter och En tuff tid som gav nya erfarenheter. Utöver det presenterades temat Den unika möjligheten till utveckling överskuggade nackdelarna. Slutsatser: Frivillighet gällande omplacering var en viktig faktor för att få e
Background: The COVID-19 pandemic represents the largest global health crisis in modern times, and the widespread transmission of the virus required extensive mobilization of healthcare systems worldwide. Redeployment of healthcare personnel is a crucial aspect of rapidly meeting the needs to increase healthcare capacity and is part of creating a resilient healthcare system that can withstand and respond to serious events. During the initial wave of the pandemic, the focus was therefore on quickly establishing and staffing new departments caring for COVID-19 patients, and redeployment of existing staff was a way to ensure staffing within the facilities that needed to increase capacity. Since staff redeployment is a continuing important aspect of being able to manage similar crises in the future, the COVID-19 pandemic provides an opportunity to use knowledge about nurses' experiences of redeployment to learn for the future. Purpose: The purpose of the study is to examine how nurses' experiences of redeployment can contribute to learning for future crises. Method: The conducted study is a qualitative interview study with semi-structured interviews. Participants in the study were identified through convenience sampling combined with strategic sampling and consisted of seven nurses with experience of redeployment during the first year of the pandemic. The material from the interviews were analysed using qualitative content analysis, where units of meaning were identified and coded to then form three main categories, ten subcategories, and one theme. Results: The three main categories presented in the results were The employer's actions influenced the experience of being redeployed, Being redeployed to a newly opened department involved both obstacles and opportunities, and A tough time that provided new experiences. In addition, the theme The unique opportunity for development overshadowed the disadvantages was presented. Conclusions: Some important conclusions were tha