Hur kompatibla är svenska myndigheters styrdokument? : En jämförelse mellan Skolverkets och Socialstyrelsens kompetenskrav på äldreomsorgens personal – med fokus på normer och värderingar

Den svenska utbildningen till undersköterska är på gymnasial nivå och finns både på ungdomsgymnasiet och i vuxenutbildningen. För att säkerställa kompetensen hos äldreomsorgens personal i Sverige har både utbildningen och yrket undersköterska genomgått stora förändringar de senaste åren. En explorativ dokumentanalys har genomförts som synliggör hur normer och värderingar uttrycks i myndigheterna Skolverkets och Socialstyrelsens bindande föreskrifter som behandlar utbildning samt kunskaps- och kompetenskrav för äldreomsorgens personal. Analysen visar att dessa politiskt styrda aktörer ibland har olika begreppsapparater, vilket exempelvis återspeglas i de lagrum som accentueras i respektive föreskrifter. En diskrepans gäller Socialstyrelsens kompetenskrav på vilka lagar och förordningar som personalen ska ha kunskap om, vilka inte återfinns i Skolverkets styrdokument. När det gäller kultur, normer och värderingar ska eleverna lära sig om andra kulturer och hur omsorgstagare med annan bakgrund ska bemötas. Detta skulle kunna tolkas som att de redan förväntas besitta kunskap om och ha tillskansat sig de normer och värderingar som finns i samhället men framför allt inom äldreomsorgen, samt har anammat och kan applicera dem i arbetet – trots att nära hälften av de yrkeselever som väljer att läsa en vård- och omsorgsutbildning på vuxenutbildningen idag är utrikesfödda. I analysen har begrepp från teorin om situerat lärande använts. Begreppet politiskt praktiklandskap är centralt för att förstå betydelsen av myndigheternas föreskrifter för utbildningens och äldreomsorgens praktikgemenskaper, och vikten av yrkeslärarnas kunskapsförmåga, det vill säga att ha kunskap om stora delar av praktiklandskapet, framträder. Vidare diskuteras hur läraren får en nyckelroll för att i utbildningen överbrygga de skillnader som identifierats mellan de två myndigheternas bindande föreskrifter. En slutsats som kan dras är att mer kunskap behövs om var och hur normer och värderingar förs fram o