Intra-Representational Practice : An Inquiry into the Conditions for the Possibility of Interdisciplinary Imaginative Collaborative Architectural Modeling in Sustainable Urban Design

A consequence of the concern for a sustainable future is that the number of experts needed to be included in the imaginative stage of architectural modeling is rising. This motivates a better understanding of the conditions for the possibility of transgressive collaborative plural imagination in architectural modeling. This dissertation is an argument for the thesis that the intermediation enacted by the materiality of the architectural representation of a project constitutes an underestimated condition for the possibility of interdisciplinary and transdisciplinary collaborative architectural modeling in complex projects. The thesis frame this as a process of mutual intermodal metaphorizing of a superimposed aggregate of ontologically incommensurable intra-representations projected on the situation by participants belonging to different practices. If the process of projective modeling is understood as mutual iterative appropriations of the aggregate that result in a sufficient set of shared material, discursive and experiential referents, the collaborative aspect of the modeling can be better understood. The thesis is grounded on a critical discussion of the ontological assumptions embedded in five previous practice theory discourses: Logical inferencing from first principles, Representation of the imaginary, Materialization of discourse, Performative materiality, and Intermediation of practices. To discloses those embodied biases those practice theory discourses are diffracted through a sustainable urban design project for a housing district. The hypothesis resulting from the critique is tested as a theorizing in the making with a practice experiment with plural imaginations for housing innovation with sharing of resources. The conclusion is that the understanding of collaborative modeling as a mutual process of intermodal metaphorizing intermediated by the architectural intra-representation can guide practice to become more transgressive.
Denna avhandling behandlar frågan om hur samarbete mellan olika aktörer och discipliner i projekt inom stadsbyggnad kan förstås på ett sätt som även möjliggör ett gemensamt kreativt skapande som inte bara bygger på experters reaktion på arkitekters idéer. Avhandlingens tes är att om de olika aktörernas bidrag till den gemensamma modelleringen av projektet förstås som inkommensurabla intra-representationer blir det lättare att hålla ett pragmatiskt fokus på de referenter där aktörernas förståelse sammanfaller. Dessa kan då bilda utgångspunkt för en idé som växer fram ur flera överlagrade intra-representationer av en projektsituation utan att lösa alla inneboende motsägelser i de olika tolkningarna. Tesen utgår från en kritisk diskussion av diskursen om modellering av projekt inom arkitektur och stadsbyggnad. Med modell avses i avhandlingen alla typer av representationer som används för att på ett förenklat sätt planera för en byggnad eller bebyggelse. Tesen byggs upp utifrån en kritisk diskussion av i huvudsak fem inriktningar inom arkitekturdiskursen om modellering: som logisk slutledning, representation av en föreställning, materialisering av en diskurs, performativ materialitet eller intermediering av praktiker. För att konkretisera diskussionen utgår varje undersökning från en situering av en eller eller några huvudsakliga teorier som representerar varje deldiskurs i en plan för stadsbyggnad i Lomma hamn från 2003. Undersökningen av logisk slutledning utgår från Nigel Cross teori om design som logisk härledning från en prioriterad princip (Cross 2006). För undersökningen av representation av det föreställda använder jag mig av Roben Evans (1995) teori om det projektiva utkastet [Projective Cast] och Björn Linns (1998) teori om projektering. Undersökningen av materialisering av diskurs utgår från en kritisk diskussion av Steven Moores (2007) teori om arkitekturmodellering som ett offentligt samtal eller konversation, snarare än en formell diskurs. För undersökni
QC 20231110