Tystnadens förbannelser : Ekologi, ideologi och religion i Elsa Graves undergångsskildring Slutförbannelser

Denna kandidatuppsats analyserar dikterna “En begrundande avskedsröst:”, “En överbliven röst minns:”, “Upprörd ekoröst:”, “Sårad socialarbetare fortsätter:”, “En jagröst som tror sig vara ensam överlevande:” samt en av dikterna med titeln “Mothägring” ur Elsa Graves undergångsskildring Slutförbannelser med avseende på framställningen av ekologins, ideologins och religionens roller i undergången. Centralt för analysen är framställningen av ekologins, ideologins och religionens förhållande till naturen samt hur deras respektive hållning i samspel med varandra gestaltas som drivande i undergångsprocesserna. Ekologins förhållande till naturen analyseras genom Timothy Mortons teoribildning om mörk ekologi. Ideologins och religionens förhållande till naturen undersöks genom Max Horkheimers och Theodor W Adornos bok Upplysningens dialektik. Analysens huvudsakliga resultat består i att ideologin och religionen framställs som mänskliga konstruktioner fjärmade från naturen vilket gör dem drivande i de förintande undergångsprocesserna. Ideologins förhållande till naturen framställs som drivande då den förintar både världen och sig själv, medan religionens förhållningssätt till naturen snarare framställs som en orsak i förhållande till ideologin. Undergångens orsaker identifieras gällande ideologin såväl som religionen som ett uteslutande av det ekologiska tänkandet om naturen. Ideologin respektive religionen framställs i Slutförbannelser som mänskliga konstruktioner medan det ekologiska tänkandet snarare framstår som evigt.