Etnicitet inom skolämnet svenska : En studie om hur den etniska mångfalden representeras i läromedel för låg- och mellanstadiet

Syftet med den här studien är att ta reda på i vilken omfattning etnicitet uttrycks i läromedel i ämnet svenska för låg- och mellanstadiet, samt att ta reda på hur etnicitet representeras utifrån kultur, platser och egennamn i de undersökta läromedlen, sett till västerländskt och icke-västerländskt. För att få fram den här informationen har två frågeställningar formulerats: I vilken omfattning uttrycks olika etniciteter i text och bild när det gäller västerländska och icke-västerländska kulturer, platser och egennamn? På vilka sätt representeras de västerländska och icke-västerländska kulturerna, platserna och egennamnen i läromedlen? Två teorier har använts i studien. Den första teorin är orientalismen, som handlar om Saids kritik mot västvärldens syn på den så kallade orienten. Den andra teorin är Youngs postkoloniala teori, som också är en kritisk syn på västvärldens agerande mot andra delar av världen, med fokus på de orättvisor som än i dag lever kvar i samhället. Fyra olika läromedel i svenskämnet för låg- och mellanstadiet har analyserats med hjälp av både en kvantitativ och en kvalitativ analys. Den kvantitativa analysen har gått ut på att samla in kvantifierbar data som i sin tur används för att svara på den första frågeställningen. Den kvalitativa analysen har besvarat den andra frågeställningen genom att titta på vad det är datan faktiskt visar, genom att koppla innehållet i texterna till bilderna i läromedlet för att få fram kontext. Studiens resultat pekar på att det som är västerländskt tar mest plats i samtliga läromedel och i alla teman förutom ett deltema. Den slutgiltiga datan visar att 88% av det som representeras i läromedlen kan kopplas till västerländskhet, medan 6% räknades till det som ansetts icke-västerländskt och 6% ansågs oidentifierbart. De gånger som icke-västerländska karaktärer dyker upp i läromedlen är det oftast i sidoroller och de får inte mycket plats i läromedlen, utan framstår mest som karaktärer som finns med ”bara för att”. S