Parks and Recreation : A study in planning

Urban green space is of substantial importance in regards to the development of sustainable cities. Both the UNs Agenda 2030 and the Swedish environmental goal of A Good Built Environment identify that the city's green space is important for the well-being of humans. According to the World Health Organization, urban green space contributes to mental and physical health and reduce the risk of disease and poor health amongst the urban inhabitants. Today, Europe is experiencing a high rate of urbanization in several parts of the continent and according to the EU the rate is at its highest in the Stockholm region. The city's share of green space area has decreased in recent decades and according to government authority Boverket this negative trend is part of the reason why the goal of A Good Built Environment won't be reached in 2030. 2030 also marks the end year for the goal of building 130 000 new housing units in the municipality of the City of Stockholm, a goal the municipality has set in order to meet the increase in housing demand. The capital's green space is of importance for the inhabitants' well-being. At the same time, a race against the interest of increased development in the city is in full swing. In light of this, this essay aims to investigate how the issue of urban green space is handled by city planners and how the question is regarded by the citizens in the context of planning. The focus of the essay lays on the municipality of the City of Stockholm and by conducting a case study, three different planning programs are investigated within the municipality. Background work, program proposals and public feedback reports are analyzed. Initially, a theoretical framework is presented together with the municipality’s guideline document Grönare Stockholm (“Greener Stockholm”) with the purpose of aiding the conclusions that are made in the essay. Conclusions show that there are similarities in regards to planning approaches between the municipality’s guideli
Tillgången av urbana grönytor är av stor betydelse i utvecklingen av hållbara städer. Både FN:s Agenda 2030 och Sveriges miljömål God Bebyggd Miljö pekar ut stadens grönytor som viktiga för människans välbefinnande. Enligt Världshälsoorganisationen kan urbana grönytor främja mental och fysisk hälsa och minska risken för sjukdomar och försämrad hälsa hos stadsbor. I Europa sker idag en hög urbaniseringsgrad i flera delar av kontinenten och enligt EU är denna som allra högst i Stockholmsregionen. Andelen grönyteareal har minskat i huvudstaden de senaste decennierna och enligt Boverket bidrar den negativa trenden till att målet om God Bebyggd Miljö ej kommer uppnås fram till år 2030. År 2030 markerar även det slutliga årtalet för målet om 130 000 nya bostäder i kommunen Stockholm stad, vilket kommunen har satt i syfte att möta den ökande bostadsefterfrågan. Huvudstadens grönytor kan ses vara av betydelse för stockholmarnas välbefinnande. Samtidigt sker en kapplöpning gentemot intresset för ny exploatering i syftet att möta bostadsbehovet. Mot bakgrund av detta har denna uppsats som syfte att undersöka hur frågan om grönytor hanteras av planerare och även hur stadens invånare ser på frågan i planeringssammanhanget. Uppsatsen fokuserar på kommunen Stockholm stad och genom en fallstudie undersöks tre olika planprogram inom kommunen. Underlagsarbeten, programförslag och yttranden från samråd analyseras. Inledningsvis presenteras ett teoretiskt ramverk tillsammans med Stockholms stads riktlinjedokument Grönare Stockholm för hantering av grönytor i syfte att understödja uppsatsens slutsatser. Uppsatsen visar på att det förekommer likheter i förhållningssätt mellan Stockholm stads riktlinjedokument Grönare Stockholm och innehållet i de programförslag som undersökts i uppsatsen. Detta kan vara en indikation på att riktlinjedokument Grönare Stockholm är av betydelse för hur utfallet för grönytor ter sig i praktiken. Vad gäller likheter framgår även en genomgående överensstämm