”Jag vill åka med” : En kvalitativ studie om hur människor med fysisk funktionsnedsättning kan inkluderas i en digital mobilitetskontext

MaaS (Mobility as a Service) beskrivs ofta som ett framväxande digitalt koncept för att hantera framtida mobilitets- och hållbarhetsutmaningar. Konceptet är emellertid ett relativt nytt fenomen som fortfarande är i sitt utvecklingsstadie, där fokus har hamnat på att övertyga användare till att välja MaaS över privat fordonsägande. I denna övertygelse har dock minoritetsgrupper som människor med fysisk funktionsnedsättning prioriterats bort. Litteratur inom området lyfter människor med fysisk funktionsnedsättnings upplevda frustrationer som följd av denna problematiska bortprioritering, men att dessa beskrivningar är väldigt övergripande. Genom en kvalitativ intervjustudie med åtta respondenter har en ökad och mer djupgående förståelse för människor med fysisk funktionsnedsättnings subjektiva förstahandsupplevelser av att använda olika mobilitetstjänster kunnat skapats, vilket också är syftet med denna studie. Genom denna kunskap från insamlad empiri tillsammans med insikter från litteraturstudien har två designimplikationer identifierats och utforskats: Digital informationsdistribuering och Rättvisa premisser. Dessa designimplikationer är ämnade att användas vid både utveckling av nuvarande mobilitetstjänster med tillhörande digitala applikationer och vid framtidens visioner av att integrera flertalet mobilitetstjänster i en gemensam digital plattform, exempelvis MaaS. Designimplikationerna blir således viktiga att ta hänsyn till för att främja ett mer inkluderande samhälle, där dessa typer av mobilitetstjänster och framtida koncept inte exkluderar någon, både vad gäller själva användandet av tjänsterna och vid utvecklingen av dem.
MaaS (Mobility as a Service) is often described as an emerging and innovative digital concept for handling future mobility and sustainability challenges. However, the concept is a relatively new phenomenon still in its development stage, focusing on convincing users to choose MaaS over private vehicle ownership. In this belief, however, minority groups such as people with physical disabilities have been less prioritized. The literature review highlights the perceived frustrations of people with physical disabilities due to this problematic deprioritization, but these descriptions are deficient. Through a qualitative interview study with eight respondents, an increased and more in-depth understanding of the subjective first-hand experiences of using mobility services by people with physical disabilities has been created, which is also the purpose of this study. From this knowledge from collected empirical data and insights from the literature study, two design implications have been identified and explored: Distribution of digital information and Fair premises. These design implications are intended to be used both in developing current mobility services with associated digital applications and in future visions of integrating the majority of mobility services in a common digital platform, for example, MaaS. The design implications thus become essential to consider in order to promote a more inclusive society where these types of mobility services and future concepts do not exclude anyone, both in terms of the actual use of the services and their development.