Effekter av sjuksköterskeadministrerad smärtlindring på akumottagning : en litteraturöversikt

Akutsjukvård bedrivs dygnet runt och inkluderar ett brett spann av olika åkommor vilka ej kan anstå. Smärta är mycket vanligt förekommande på en akutmottagning och är ofta underbehandlad. Bedömning av smärta genomförs medelst utförlig smärtanamnes samt självskattning av smärtan. Personcentrerad vård syftar till att se individens behov och ta tillvara dennes resurser för att gemensamt planera och genomföra vården, vilket utmynnar i ett partnerskap med två jämbördiga parter. Akutsjuksköterskan förväntas ta ett större ansvar för behandlingar och egna bedömningar kontra den grundutbildade sjuksköterskan. Akutsjuksköterskan ska kunna bedöma och initiera avancerad omvårdnad samt farmakologisk behandling. Sjuksköterskan är i regel den första professionen patienten möter på en akutmottagning och kan därför anses vara en lämplig initiativtagare till att påbörja smärtlindring. På flera platser i världen används protokoll med generella direktiv på smärtstillande läkemedel syftande till att användas för att minska patientens smärta och lidande innan dess att läkarbedömning har genomförts. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka effekterna av sjuksköterskeinitierad smärtlindring. Metoden som använts är en litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt. Totalt 15 artiklar inkluderades efter sökningar i databaserna CINAHL samt PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och sammanställdes i en artikelmatris. En integrerad analys mynnade ut i fyra kategorier samt fem underkategorier. Resultatet visar att patienterna snabbare fick smärtlindring efter införande av sjuksköterskeinitierad smärtlindring. Fler patienter erhöll smärtstillande läkemedel och fler patienter inkluderades i sin vård genom ökad frekvens av smärtskattning. En ökad nöjdhet med behandlingen kunde ses, det fanns även tendenser till att fler patienter blev adekvat smärtstillade. Inga patienter drabbades av några allvarliga biverkningar. Slutsatsen är att sjuksköterskeinitierad smärtlindring är
Emergency care is provided around the clock and includes a wide range of different ailments which cannot wait to be treated. Pain is commonly present in an emergency department and is often undertreated. Assessment of pain is carried out by means of detailed pain medical history taking and self-assessment of the pain. Person-centered care aims to see the individual's needs and make use of his or her resources to jointly plan and implement the care, which results in a partnership with two equal parties. The specialist emergency nurse is expected to take greater responsibility for treatments and own assessments compared to a registered nurse. The specialist emergency nurse must be able to assess and initiate advanced care and pharmacological treatment. The nurse is usually the first profession the patient meets in an emergency department and can therefore be considered a suitable initiator to start pain relief. In several places in the world, protocols are used with general directives on painkillers intended to be used to reduce the patient's pain and suffering before a medical assessment by a doctor has been carried out. The aim of this literature review was to investigate the effects of nurse-initiated pain protocols in emergency departments. The method used is a literature review with a systematic approach. A total of 15 articles were included after searches in the databases CINAHL and PubMed. The articles were quality checked and compiled in an article matrix. An integrated analysis resulted in four categories and five subcategories. The results show that the patients received pain relief more quickly after the introduction of nurse-initiated pain relief. More patients received painkillers and more patients were included in their care through increased frequency of pain assessment. An increased satisfaction with the treatment could be seen, there were also tendencies towards more patients experiencing adequate pain relief. No patients suffered any serious side eff