Förundrans roll för elevers meningsskapande om evolutionära processer

Filosofer såväl som forskare har länge hävdat att förundran är en nyckel till elevers intresse och engagemang i skolans NO-undervisning. Trots detta finns det i nuläget mycket få empiriska studier som beskriver lärares arbete med att ge plats för förundran i skolans NO-undervisning. Syftet med denna studie är att undersöka hur elevers förundran kan studeras i klassrumssituationer samt om, och hur, elevers uttryck för förundran kan kopplas till deras meningsskapande om ett planerat lärandemål. I studien har forskare och en NO-lärare (årskurs 7) samarbetat för att utforma evolutionsundervisning med plats för elevers förundran. Följande forskningsfrågor fokuseras: På vilka sätt kan lärare ge plats för förundran i samband med evolutionsundervisning? Hur påverkar undervisning, med plats för förundran, elevers möjligheter för meningsskapande om evolutionära processer och begrepp kopplade till dessa? Empirin består av 45 individuella skriftliga elevreflektioner och transkriberade ljudinspelningar från 6 parvisa elevintervjuer. Elevernas reflektioner analyserades i två steg. Steg ett fokuserade på hur eleverna uttryckte förundran i relation till frågan Vad brukar du förundras över? Steg två på vad de förundrats över i evolutionsundervisningen. Elevintervjuerna analyserades med fokus på elevernas meningsskapande om evolutionära processer. Resultaten visar att eleverna ger uttryck för förundran kopplat till variation, mångfald, evolutionära tidsaspekter och samspel mellan organismer och livsmiljö. Elevernas förundran skiljer sig kvalitativt inom ett spänningsfält mellan nyfikenhetsbaserad förundran och kontemplativ förundran. Samtidigt visar elevintervjuerna att eleverna fortfarande, efter sex veckor av undervisning, kämpar med att integrera vetenskapliga begrepp från evolutionsteorin med sitt eget meningsskapande om processerna.