En diskursanalys av hur det talas om orosanmälningar i svenska förskolor : - Ett räddningsarbete eller ett stort svek?

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare i svenska förskolor talar om processen kring att göra orosanmälningar. Det som undersöks i studien är vilka diskurser som råder i den kontext i vilken förskollärarna är verksamma och hur dessa diskurser kan komma att påverka förskollärarnas uppfattning om hur de bör agera vid misstanke om att ett barn riskerar att fara illa. Denna kvalitativa studie utgår ifrån ett diskursanalytiskt angreppssätt. Ur studiens insamlade material framträder två olika, tydligt framträdande, diskurser som enligt denna studies resultat ofta tycks dominera var för sig på olika förskolor. På en del förskolor talas det om orosanmälningar som en sorts räddningsarbete, det vill säga som en möjlig väg till rätt sorts hjälp och stödinsatser för utsatta barn och deras familjer. I kontrast till detta framträder på andra förskolor ett annat sätt att tala om orosanmälningar. I de förskolorna talar förskollärare om vikten av att arbeta förebyggande för att minimera antalet orosanmälningar eftersom den dominerande diskursen i sammanhanget är att utfallet av orosanmälningar oftast inte är något positivt. Ett tredje tema som på olika sätt varit återkommande i studiens insamlade material är upplevelsen av att förskolan sviker när de väljer att involvera socialtjänsten. Studien belyser de olika konsekvenser för barn, vårdnadshavare och pedagoger som ovan nämnda diskurser ibland medför. En slutsats utifrån studiens resultat är att ett ökat fokus på frågor kring barn som riskerar att fara illa inom såväl lärarutbildningen som kompetensutveckling för befintlig skol- och förskolepersonal skulle kunna leda till ett mer enat arbetssätt i processen kring orosanmälningar vilket i sin tur också skulle leda till att alla barns rätt till likvärdigt skydd i större utsträckning efterlevs i praktiken.