Kunskapsunderlag för en enhetlig förvaltning av OSPAR-listade Mytilus- och Ostrea-bankar Del 3 – Underlag för bedömning av bevarandevärde av Mytilus- och Ostrea-bankar

Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster. Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematiskt. Bevarandeåtgärder som beståndsförstärkning och -restaurering ökar därför i omfattning allt eftersom biodiversitet förloras, och det finns ett växande intresse för att återställa habitat skapade av musslor och ostron på många platser i världen. Marina arter med hög spridningspotential, som till exempel Mytilus och i viss mån Ostrea, har historiskt setts som osannolika att uppvisa populationsgenetiska skillnader mellan olika geogra-fiska områden. Forskning har dock på senare tid visat att spridningsbarriärer orsakade av till exempel strömförhållanden eller skillnader i miljö är vanliga och kan resultera i genetiskt differentierade subpopulationer på geografiskt sett små skalor. Detta innebär att kunskap om populationsgenetiska mönster kan bidra med värdefull information för etablering av effektiva förvaltningsstrategier för olika arter, till exempel genom analys av populationsstrukturer och spridningsmekanismer. Exempelvis är populationsgenetiska strukturer, lokala mönster i rekrytering (det vill säga bottenfällning av nya musslor eller ostron) och spridning av larver av stort värde för att säkerställa en god genetisk bas för bevarande av källpopulationer och för att bibehålla en god rekryteringsbas och spridning av nya individer. För både Mytilus och Ostrea saknas idag kunskapsunderlag om grundläggande populationsgenetiska strukturer, liksom om lokalrekryteringsmönster och larvspridning, varför en bed
Bivalve molluscs such as mussels (Mytilus edulis) and oysters (Ostrea edulis) are keystone species in coastal ecosystems, and contribute to increased biodiversity by creating habitats for other or-ganisms and to several other important ecosystem services. In recent years, both Mytilus- and Ostrea-beds have been reported to be in decline in Europe, and there are strong indications of a similar situation also for Mytilus in Sweden. For Ostrea, there is a general lack of knowledge about population sizes, which makes assessments of population development problematic. Con-servation measures such as stock enhancement and restoration are therefore increasing as biodi-versity is lost, and there is a growing interest in restoring habitats created by mussels and oysters in many parts of the world. Marine species with high dispersal potential, such as Mytilus and to some extent Ostrea, have historically been thought unlikely to show genetic differentiation on local scales. However, it is becoming increasingly acknowledged that dispersal barriers caused by, for example, current conditions or lack of suitable habitats, are common and can result in genetically differentiated subpopulations on geographically small scales. This means that knowledge of genetic structures can contribute valuable information for the establishment of effective management strategies for different species, for example through analysis of genetic diversity and dispersal mechanisms. For example, knowledge of population structures, local recruitment patterns and dispersal of larvae are of great value to ensure a good genetic basis for the conservation of source- and sink populations and to maintain a good recruitment base and spread of new individuals. For both Mytilus and Ostrea, information about genetic structures, recruitment patterns and larval dispersal is lacking in Sweden, hence limiting the possibilities of assessing the conservation value of different bivalve beds.This report presents the work don
C731