Poverty and gender considerations in marine spatial planning : Conceptual and analytical framework

The report provides a framework for ensuring that marine spatial planning (MSP) does not worsen poverty and gender inequality in developing countries, and that potentially marginalised groups are appropriately considered and engaged in the MSP process. This report provides guidelines for the steps of a more inclusive MSP process. The findings indicate that a scorecard can be used to guide the social sustainability of the MSP process. The criteria in the scorecard include: power and voice resources opportunity and choice security – community security and domestic harmony These criteria are based on the multi-dimensional poverty assessment framework by Sida, the Swedish International Development Cooperation Agency. Useful to planners and decisions-makers This report can be useful to MSP planners and decision-makers at both local and national levels for to design an inclusive MSP process. Metrics tested in field case studies Moderately comprehensive social surveys were undertaken in three countries to test the metrics for incorporating gender and poverty dimensions into MSP. A total of 1506 households were interviewed. Why consider poverty and gender in your marine spatial planning Long-term success of MSP hinges on the three pillars of sustainability – environmental, economic and social sustainability. MSP is most often a national and centrally driven process that distributes power and influence among societal actors. Because of that, MSP may entrench existing power dynamics and marginalisation of groups, such as poorer households or women. By considering poverty and gender in your MSP you may increase the long-term success of you MSP. This report forms part of the Swedish Agency for Marine and Water Management’s efforts to support MSP implementation in the Western Indian Ocean. Financed by Sida, the Swedish International Development Cooperation Agency.
Havsplanering är en strategisk och anpassningsbar process för fysisk planering av mänsklig verksamhet i havet på nationell, subnationell eller regional nivå. Den anses främja en hållbar utveckling av marina och maritima sektorer för att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala mål. Havsplaneringen har fått ett stort genomslag globalt under de senaste två decennierna, på senare år även i utvecklingsländerna. Den här rapporten innehåller ett tillvägagångssätt för att se till att havsplanering inte förvärrar fattigdom eller ojämlikhet mellan könen i utvecklingsländer, och att potentiellt marginaliserade grupper beaktas och engageras på lämpligt sätt i havsplaneringsprocessen. Även om oro har uttryckts har mycket lite forskning genomförts rörande integrering av fattigdoms- och jämställdhetsperspektivet i havsplaneringsprocessen och dess inverkan på marginaliserade grupper. Dessutom tar de många riktlinjer och verktyg som finns för att genomföra havsplanering inte uttryckligen upp dessa frågor. I den här rapporten föreslår vi att en checklista används för att vägleda och säkerställa den sociala hållbarheten i havsplaneringsprocessen. Som en del i denna checklista bör ett index för specifika kriterier som rör välbefinnandet hos potentiellt marginaliserade grupper som fattiga och kvinnor användas i multikriterieanalysen av de planeringsalternativ som övervägs samt i övervakningen av resultaten av havsplaneringen. Dessa kriterier omfattar makt och inflytande, resurser, möjligheter och valmöjligheter, trygghet i samhället och harmoni i hemmet. Kriterierna bygger på Sidas ramverk för bedömning av flerdimensionell fattigdom. Riktlinjer ges för de olika stegen i en mer inkluderande marin planeringsprocess. Pilotstudier med begränsad omfattning genomfördes i Kenya, Tanzania och Madagaskar för att testa dessa metoder för att införliva jämställdhets- och fattigdomsdimensionerna i havsplaneringen i enlighet med det utvecklade ramverket. Tillgången till data varierade från land ti