Ett erkännande i kampen? Vägar bortom den förtryckande begärsdynamiken

I den här texten diskuterar jag tesen om den förtryckande begärsdynamiken. Tesen knyter an till den långa traditionen av kritisk värdering av erkännandet och finns i två olika versioner. En första version formulerades av Judith Butler i The Psychic Life of Power (1997) genom att väva samman Hegels begrepp om erkännande med Foucaults maktanalys. I den versionen innebar erkännande tvångsmässig tillfredsställelse av ett perfekt socialiserat begär. I en annan version, formulerad av Peter Sloterdijk i Zorn und Zeit (2006) i ett försök att sammanföra Nietzsches analys av viljan med Hegels kamp om erkännande, innebar erkännande ohämmat hävdande av existerande statusordningar. Båda versionerna undergräver själva tanken att begäret skulle kunna vara en allierad i strävan efter frigörelse. Frågan blir då om det trots allt går att hitta en utväg ur den förtryckande begärsdynamiken till några av de andra utfall (kollektiv frigörelse, personlig autonomi, mer tolerans) som erkännandet också förknippats med i traditionen från Hegel. Begäret som potentiell politisk allierad är det som står på spel. Ambitionen är att visa att tesen om den förtryckande begärsdynamiken inte utesluter utan snarare anger villkoren för ett erkännande som är frigörande. Genom en omtolkning av Hegels herre-slavdialektik, stödd av samhällsvetenskaplig forskning om social status, argumenterar jag för att det finns en tredje väg till erkännande, bortom konformitetens tvångsmässiga erkännande och bortom defensivt hävdande av status: det erkännandet som själva kampen erbjuder. Argumentet presenteras i tre steg, där varje steg svarar mot en väg till erkännande: tvingande konformitet, självhävdelse och omskapande av den generaliserade andre. Det första avsnittet redogör för maktens djupgående inverkan och erkännandets undflyende och tvångsmässiga natur (Version 1); det andra avsnittet skildrar begärets grundläggande ambivalens och erkännande som ensidigt hävdande av status (Version 2). I det tredje avsnittet dis