En studie om elevers språkbruk i årskurs sex i det naturvetenskapliga klassrummet : ”Vi har ju hud eftersom hjärtat inte ska trilla ut liksom”

Syftet med studien är att studera mellanstadieelevers språkbruk i naturvetenskapliga klassrum för att synliggöra hur eleverna vardags- och ämnesspråkar samt hur de rör sig mellan dessa språkdiskurser. Studiens teoretiska referensram består av sociokulturell teori som en övergripande teoretiskutgångspunkt och teorier om ämnes- och vardagsspråk samt diskursiv rörlighet tillämpas för attanalysera elevernas språkbruk. Empirin har samlats in genom mikroetnografi som bestått av observationer. Datainsamlingenhar skett med hjälp av ljudupptagning och fältanteckningar. Ljudupptagningarna har transkriberats vilket utgjort det empiriska materialet som analyserats utifrån förutbestämda kategorier som vardagsord, ämnesord, skolord och diskursiv rörlighet. Ett medvetet val avrespondenter och observationsskolor har gjorts utifrån flertalet aspekter. I resultatet framkommer det att eleverna tillämpar vardagsspråkande och ämnesspråkande för att förstå och göra sig förstådda kring ett ämnesspecifikt innehåll. Resultatet antyder att elever använder vardagsspråkandet i större utsträckning än ämnesspråkande. Däremot visas en bred diskursiv rörlighet mellan den vardagliga och ämnesspecifika diskursen när eleverna ska förklara ett ämnesbegrepp eller ämnesinnehåll. En samlad slutsats är att den diskursiva rörligheten har en central och betydelsefull roll vid tillägnandet av naturvetenskapliga ämneskunskaper. Det innebär att elevernas vardagsspråkande behöver uppmuntras och att ämnesspråkandet behöver stöttas.