Dioxiner i fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern

Halter av många ”klassiska” föroreningar minskar i miljön. Alltjämt förekommer dock förhöjda halter av dioxiner och PCB i feta fiskarter från Östersjön, Vänern och Vättern. I detta projekt har en kartläggning och utvärdering av dioxinlika ämnen i sik, strömming, lax och öring utförts. Fisken har samlats in mellan 2014 och 2019, huvudsakligen av yrkesfiskare under ordinarie verksamhet vilket betyder att uppmäta halter genom analys av cirka 500 fiskprover väl speglar vad de produkter som når svenska konsumenter innehåller. Resultaten visar på förhållandevis stora variationer mellan olika fångstområden. Exempelvis är halterna av dioxinlika ämnen i sik från Vänern betydligt högre än de som uppmäts i sik från Vättern eller Östersjön. En starkt bidragande faktor till skillnader i halter av dioxinlika ämnen mellan olika områden är skillnader i fetthalt. Ju fetare fisken är desto högre blir föroreningshalterna. En annan faktor som visade sig betydelsefull är så kallad bioackumulation. Ju äldre och större en fisk är desto högre blir föroreningshalterna. Detta samband var mest tydligt i strömming. I lax konstaterades en avtagande trend i halter av dioxinlika ämnen sett över hela undersökningsperioden. Projektet har utförts inom ramen för IVL:s samfinansierade forskningsprogram med medfinansiering från Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund och Norrlands kustfiskare.
Förekomsten av dioxiner i fet fisk är en begränsande faktor för det svenska småskaliga kust- och insjöfisket. I detta projekt har under sex år halter av dioxiner och PCB i yrkesmässigt fångad sik, strömming, lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern kartlagts. Det huvudsakliga syfte har varit att ta fram underlag till fiskerinäringen över vilka arter, platser, bestånd, storleksklasser, årstider och beredningsmetoder som lämpar sig bäst att använda för att minimera dioxininnehållet i de produkter som når konsumenter.