Tolkning av subjektiva garantiklausuler vid aktieöverlåtelser

Varje år sker företagsöverlåtelser för betydande värden. Företagsförvärv kan skapa stora värden, men det innebär även ett risktagande som kan leda till stora ekonomiska förluster. Ett av flera sätt som parterna kan påverka riskfördelningen mellan varandra är genom garantier. Genom att använda sig av formuleringen ”såvitt säljaren vet”, det vill säga en subjektiv garanti, kan säljaren minska det risktagande en vanlig garanti skapar. Syftet med uppsatsen är att redogöra för hur identifikation av säljaren och dennes kunskap i ett aktieöverlåtelseavtal kan tolkas samt hur detta påverkas av att termerna har definierats i aktieöverlåtelseavtalet. Uppsatsen använder sig av en rättsdogmatisk metod, men då det inte finns några tydliga svar enligt gällande rätt används resonemang utifrån de lege ferenda. I uppsatsen konstateras att köplagen är tillämplig vid köp av aktier, men då denna lag är dispositiv och illa lämpad för aktieöverlåtelser så avtalas denna vanligtvis bort. Det ges en beskrivning av riskfördelningen enligt gällande rätt och därefter beskrivs närliggande rätt, vilken kan användas som stöd för tolkningen av en subjektiv garanti. I slutsatsen kommer uppsatsen fram till att identifikation av säljaren bör vara bred och säljarens kunskap bör avse dennes faktiska kunskap samt vad denne borde veta. Om termerna blivit definierade i avtalet bör parternas överenskommelse gälla som utgångspunkt. Endast i de fall där säljaren har en bristande kunskap och inte informerat köparen om detta bör man frångå parternas definition.
Every year mergers and acquisitions of significant value take place. An acquisition can create a large amount of wealth. However, it also involves taking risks, which can create big economic losses. One of many ways that the involved parties can affect the risk distribution between the parties is by using guarantees. By using the wording ”as far as the seller knows”, i.e. a subjective guarantee, the seller can reduce the amount of risk a normal guarantee gives. The essay’s purpose is to explain how identification of the seller and his knowledge in a share purchase agreement can be interpreted and how this is affected in case the terms have been defined in the share purchase agreement. The essay uses a legal dogmatic method, but since there are no clear answers according to current law, reasoning is based on de lege ferenda. The essay states that the Purchase act is applicable when buying shares, but since it is dispositive and ill-suited for share transfers, the involved parties often negotiate their own regulations. It gives a description of the risk distribution according to applicable law and then describes related law, which can be used to support the interpretation of a subjective guarantee. The essay’s conclusion is that identification of the seller should be wide and the seller’s knowledge should refer to his actual knowledge as well as what he should know. If the terms have been defined in the agreement, the agreement between the parties should apply as a starting point. Only in cases where the seller has a lack of knowledge and has not informed the buyer of this, one can deviate from the agreement of the parties.