Samodling med tio vanliga frilandsodlade grönsaker : effekter på skörd, sjukdomar, skadeinsekter, ogräs och växtnäringsförsörjning

Ekologisk odling, med bevisade miljömässiga fördelar, ger ofta lägre skördar per hektar än konventionell odling. I denna uppsats samlas vetenskaplig information om hur samodling påverkar skörd och bakomliggande effekter som sjukdomar, skadeinsekter, ogräs och näringsförsörjning vid samodling av tio frilandsgrönsaker: bondböna/åkerböna, dill, lök, morot, potatis, pumpa/squash, rödbeta, sallat, vitkål och ärtor. Generellt gav samodling en högre skörd på arean, minskade sjukdomar och skadeinsekter och hade en positiv effekt på näringsförsörjning jämfört med monokulturodling. Tillräckligt underlag saknas för ogräs. Majoriteten av försöken använde sig av reläsamodling eller radsamodling och det finns underlag att inte bara samodlingsväxt utan även odlingsmönster har en påverkan på skörd, sjukdomar och skadeinsekter. Av de artiklar som undersökte skörd visade 87% på ett högre LER (skörd på arean jämfört med monokulturodling) och 21% visade en högre skörd av huvudgrödan i samodling jämfört med monokulturodling. Sjukdomar minskade i 85%, skadeinsekter minskade i 63% och näringsförsörjningen påverkades positivt i 73% av försöken som undersökte dessa effekter. Samodlingens positiva effekter beror sannolikt på ett mer effektivt utnyttjande av resurser då behov av resurser i rum och tid skiljer sig mer mellan arter än inom arter. Samtidigt skapade samodlingen förutsättningar som minskade angreppsgraden av både sjukdomar och skadeinsekter, bland annat genom att fysiskt hindra spridning av skadeinsekter och/eller sjukdomar eller öka förekomsten av naturliga fiender till skadeinsekter. Samodling kan vara ett värdefullt verktyg för ekologisk grönsaksproduktion i framtiden.
Organic farming, with proven environmental benefits, often results in lower harvests per hectare than conventional farming. In this essay scientific information is gathered on how intercropping affects yields and underlying effects like diseases, pests, weeds and nutrient supply when it comes to ten vegetables: fava bean, dill, onion, carrot, potato, pumpkin, beetroot, lettuce, cabbage and peas. In general, intercropping produced a higher yield on the area, reduced diseases and pests and had a positive effect on nutrient supply compared to mono-cultivation. There is not enough basis for weeds. A vast majority of the experiments used relay cultivation or row cultivation and there is evidence that not only what plant one intercrops with but also what cultivation patterns one uses can affect harvest, diseases, and pests in intercropping. Of the articles that examined harvest 87% showed a higher LER (harvest on the area compared to mono-cultivation) and 21% showed a higher harvest of the main crop in intercropping compared to mono-cultivation. Diseases decreased in 85%, pests decreased in 63% and nutrient supply was positively affected in 73% of the experiments that investigated these effects. The positive effects of intercropping are likely due to a more efficient utilization of resources as the need for resources in space and time differs more between species than within a species. At the same time intercropping created conditions which reduced the degree infestation of both diseases and pests, among other things by physically preventing the spread of pests and/or diseases or increasing the presence of natural enemies to pests. Intercropping can be a valuable tool for organic vegetable production in the future.