Reliabilitetstest av ett nytt instrument för mätning av axelstyrka

Introduktion: Att mäta muskelstyrka är en hörnsten inom fysioterapi/sjukgymnastik. Trots detta saknas idag enkla objektiva kliniska metoder för att mäta dynamisk muskelstyrka hos patienter med axelbesvär. Syfte: Syfte med studien var att undersöka axelstyrkan i inåt och utåtrotation med ett nytt mätinstrument och bedöma test-retest reliabilitet för detta instrument. Skillnad i styrka mellan dominant och ej dominant arm samt styrkeförhållandet mellan inåt- och utåtrotation i axeln undersöktes också. Metod: Femton friska kvinnor (medelålder 34 år) rekryterades från en friskvårdsanläggning. Maximal inåt- och utåtrotationstyrka i båda axlarna mättes med ett nytt mätinstrument som bestod av en dynamometer kopplad i serie med ett elastiskt band. Två testtillfällen genomfördes för att undersöka test-retest reliabiliteten för mätinstrumentet. Resultat: Ingen statistisk skillnad förelåg i styrkan mellan dominant och ej dominant arm. För dominant arm var inåtrotationsstyrkan 10,9 kg ± 1,4 och för ej dominant arm 10,9 kg ± 1,5, p = 0,93. Test-retest reliabiliteten för inåtrotationsstyrkan beräknades med intraklass-korrelationskofficienten (ICC) till 0,96 för dominant arm och 0,97 för ej dominant arm. Utåtrotationstyrkan för dominant arm var 7,3 kg ± 1,3 mot 7,0 kg ± 1,2 för ej dominant arm), p= 0,095. ICC beräknades till 0,98 för dominant arm och till 0,97 för ej dominant arm. Styrkan i utåtrotation signifikant (p <0,001) lägre, 67% och 64% av inåtrotationen för dominant respektive ej dominant arm. Slutsats: Den dynamiska axelstyrkan i inåt och utåtrotation kunde på ett reliabelt sätt mätas med ett nytt instrument. Axelstyrkan i dominant och ej dominant sida var likvärdig, vilket betyder att det vid rehabilitering efter skada är möjligt att använda den friska sidan som kontroll. Deltagarna hade ungefär två tredjedels axelstyrka i utåtrotation jämfört med inåtrotation, vilket kan användas som referensvärde vid exempelvis rehabilitering. Med hjälp av detta mätinstrument kan p
Introduction: Although measuring muscle strength is a cornerstone of physiotherapy, simple objective clinical methods for measuring dynamic muscle strength in patients with shoulder problems are currently lacking. Purpose: The purpose of the study was to develop a shoulder external and internal rotation strength test using a new measuring instrument and assess its test-retest reliability. The difference in strength between dominant and non-dominant arm and the strength ratio between shoulder external and internal rotation were also investigated. Method: Fifteen healthy women (mean age 34) were recruited from a wellness facility. Maximum external and internal rotation strength of both shoulders were measured with a new measuring instrument consisting of a dynamometer connected in series with an elastic band. Two test sessions were carried out to investigate the test-retest reliability of the measuring instrument. Result: There was no statistical difference in the strength between the dominant and non-dominant arm. For the dominant arm, shoulder internal rotation strength was 10.9 kg ± 1.4 vs. 10.9 kg ± 1.5, p = 0.93 for the non-dominant arm. Intra–class correlation coefficients (ICC) for shoulder internal rotation strength were 0.96 for the dominant arm vs. 0.97 for the non-dominant arm. Shoulder external rotation strength of the dominant arm was 7.3 kg ± 1.3 vs. 7.0 kg ± 1.2 for non-dominant arm, p= 0.095. The ICC was estimated at 0.98 for the dominant arm and 0.97 for the non-dominant arm. Shoulder external rotation strength was significantly (p<0.001) lower, 67% and 64% of internal rotation for the dominant and non-dominant arm respectively. Conclusion: Dynamic shoulder external and internal rotation muscle strength was measured reliably using the new instrument. The dominant and non-dominant side was equal in terms of shoulder strength, which means that in rehabilitation after injury the healthy side may be used as control. The participants exhibited about two