Barns upplevelser av att leva med övervikt eller fetma : en litteraturstudie

This study aimed to describe children’s experience of living with overweight or obesity, by using a literature-review. The study includes eleven articles, data is from children between ages 5-15 year. The result occurring were in the areas; Quality of life and self-esteem, Social company, Body concept and weight reduction and Psychological unhealth. BMI above what is recommended gives a negative influence on quality of live and self-esteem. The exposure of teasing is rising, which also dieting and weight–related concerns do. Depression symptoms occur in varying degree, but the correlation to BMI is not direct. Girls in ages up to 14 years seem to be most influenced by being overweight or obese. The language children are using related to their own body may act as a barrier to apply its health- consequences on themselves. Health- care professionals should treat those children in a way that reinforce their view of themselves, by doing so they can help them reaching better health. To improve treat and treatment of the children, there is a need of more qualitative investigation in the subject.
Syftet med studien var att genom en litteraturstudie beskriva hur det som barn är att leva med övervikt eller fetma. Studien bygger på elva artiklar där data är från barn i åldrarna 5 - 15 år. Resultatet som framkom var inom områdena; Livskvalitet och självkänsla, Socialt umgänge, Kroppsuppfattning och viktnedgång samt Psykisk ohälsa. Resultatet visar att BMI över gränsen för övervikt/fetma ger en negativ påverkan på livskvalitet och självkänsla, graden av påverkan ökar med stigande BMI. Även utsatthet för mobbning och förekomsten av bantning och viktbekymmer ökar med stigande BMI. Förekomsten av depressiva symtom finns i varierande grad, men verkar inte vara direkt korrelerat till vikt. Flickor upp till 14 års ålder påverkas i högst grad av sin vikt. Språket barn använder relaterat till sin egen övervikt/fetma kan fungera som en barriär för att se dess hälsokonsekvenser som en möjlig realitet hos dem själva. Hälso- och sjukvårdspersonal måste bemöta dessa barn på ett sätt som kan stärka deras självbild och på så vis förbättra hälsan. Förbättrat bemötande och behandlingsarbete kräver mer kvalitativ forskning kring hur barnen upplever sin situation.