Sound intolerance : characteristics, psychosocial work factors and reactions to exposure

Sound intolerance refers to an adverse reaction to sounds at sound pressure levels most people do not find bothersome. It is sometimes associated with hearing loss and tinnitus, but neither conditions are a prerequisite for being intolerant to sounds. The processes underlying the heightened reactions to sound, or how sound intolerance is related to other afflictions is not fully known, and research in this area can still be described as being in an early stage. This thesis aims to broaden the knowledge about sound intolerance and the sub-category of hyperacusis by using cross-sectional epidemiological and quasi-experimental methods of inquiry. The thesis consists of three studies, each approaching the subject from a different perspective with the aim to better understand various characteristics of sound intolerance in general, its relation to psychosocial factors in the work environment, and its effects during noise exposure. Studies I & II are cross-sectional studies using two different data sets with similar design. Study I was based on data from a stratified sample in the Västerbotten Environmental Health Study. It examined the characteristics, background descriptions and comorbidities of self-reported and physician diagnosed individuals with hyperacusis, and compared them to a healthy referent group. Analyses revealed that a majority of both hyperacusis groups actively tried to avoid sound sources, and experienced that they for the most part could affect the environment to make it less noisy. There were significantly increased risks for other diagnosed illnesses in the hyperacusis groups compared to the healthy referent group, with large odds ratios (ORs) for the psychiatric illnesses anxiety, depression, post-traumatic stress disorder and exhaustion syndrome. Other common illnesses were tinnitus, hearing impairment and musculoskeletal disorders. Study II used data from the Österbotten Environmental Health Study and focused on the psychosocial work environme
Ljudintolerans syftar på en negativ reaktion på ljud vid ljudtrycksnivåer som de flesta människor inte finner obehagligt. Vilka processer som ligger bakom de förhöjda reaktionerna eller relationerna till andra åkommor är ännu oklart. Syftet med den här avhandlingen är att bredda kunskapen om ljudintolerans och dess underkategori hyperakusi, genom bruket av tvärsektionella och kvasi-experimentella metoder. Avhandlingen består av tre studier som angriper ämnet från olika perspektiv, med syfte att bättre förstå generella egenskaper hos ljudintolerans; relationen till psykosociala arbetsmiljöfaktorer; samt effekterna av en ljudexponering i kontrollerad laboratoriemiljö. Studie I bestod av tvärsnittsdata från Miljöhälsostudien i Västerbotten och avhandlade egenskaper, bakgrundsdata och komorbiditeter för självrapporterade och läkardiagnostiserade individer med hyperakusi, jämfört med en referensgrupp utan dessa besvär. Resultaten visade att en majoritet av båda hyperakusi-grupperna försökte undvika ljudkällor, och upplevde att de för det mesta kunde påverka miljön för att göra den mindre bullrig. Det var en signifikant ökad risk för flera samsjukligheter för den självrapporterade gruppen jämfört med referenterna, med stora oddskvoter för såväl psykiatriska, muskuloskeletala och otorinolaryngologiska diagnoser, som funktionella somatiska syndrom. Studie II var även den en tvärsnittsstudie, den här gången med data från Miljöhälsostudien i Österbotten. Fokus för denna studie var kopplingen mellan ljudintolerans och psykosociala arbetsmiljöfaktorer. Personer med hyperakusi som arbetade, var tjänstlediga, föräldralediga eller långtidssjukskrivna, jämfördes med motsvarande grupp utan hyperakusi. Resultaten visade signifikant högre risk att skatta högt på enkätinstrument som mätte oro, brist på socialt stöd och brist på belöning. Ingen signifikant skillnad fanns för variablerna lågt känslomässigt stöd, överengagemang på arbetsplatsen och ansträngning. Den tredje och s