Sopsaltning av cykelvägar i teori och praktik : erfarenheter från utvärderingar i svenska kommuner

För att främja ett ökat cyklande och minska antalet singelolyckor, krävs en bra vinterväghållning av cykelvägar. För snöröjning och halkbekämpning av cykelvägar används traditionellt sett plogning och sandning. En alternativ metod som blivit alltmer etablerad under senare år, är ”sopsaltmetoden”. Den innebär att en roterande sopvals används för snöröjning och att saltlösning, torrt eller befuktat salt används för halkbekämpning. Linköpings kommun var först ut med sopsaltning av cykelvägar redan 1999. Idag pågår försök från Umeå i norr till Malmö i söder med en stor variation av utrustningar och strategier. VTI har sedan vintern 2013/14 utvärderat metodens tillämpning på cykelstråk i Stockholm. I det här projektet har tidigare utvärderingar kompletterats med detaljerade fältstudier på utvalda cykelvägar i Linköping och Stockholm samt vetenskapliga teorier och praktiska erfarenheter från ett flertal kommuner. Målet har varit att bidra med ökad kunskap om sopsaltmetodens för- och nackdelar samt tekniker, metoder och strategier för bästa effektivitet under olika yttre förutsättningar. Studierna visar att sopsaltning gör det möjligt att även vintertid uppnå barmark på cykelvägarna och därmed en högre friktion än på cykelvägar som plogas och sandas. Metodens effektivitet är beroende av flera faktorer såsom väder, cykelinfrastrukturens utformning och tillstånd, vinterväghållningsstrategi och -utrustning. Spridning av saltlösning med spraymunstycken, dysor, ger en jämnare spridning över ytan medan en tallriksspridare är att föredra vid låga temperaturer och stora nederbördsmängder då större saltmängder kan behövas. Saltningen görs med fördel i preventivt syfte, innan förväntad nederbörd, för att cykelvägen ska klara lägre temperaturer och nederbörd innan tillfrysning sker. En effektiv borstning som tar bort så mycket vätska som möjligt från ytan, medför att saltgivan kan minskas. Även om den utrustning som används utvecklats över åren, finns fortfarande en förbättringspoten
To encourage people to cycle during winter and at the same time reduce the number of single bicycle crashes, a high winter maintenance service level is needed. Traditionally in Sweden, ploughing and gritting is used for winter maintenance of cycleways and footways. In recent years, a method using a front-mounted power broom for snow clearance and salt for de-icing (commonly called “sweepsalting”) has become popular for winter maintenance of cycleways in Swedish municipalities. Linköping was the first municipality to test the method, already in 1999. Today, municipalities from Umeå in the north to Malmö in the south are applying the method with a variation in methods, equipment and strategies. In this project earlier research has been complemented with detailed field studies in Linköping and Stockholm, theoretical knowledge as well as practical experiences from several Swedish municipalities. The objective has been to provide a better understanding regarding pros and cons of “sweep-salting” as well as the equipment, methods and strategies appropriate under various conditions. The studies presented in this report show that when working successfully, the sweep-salting method creates a bare surface with higher friction than traditional ploughing and gritting. Measures must be done in time and the operating speed adjusted according to the prevailing conditions. In mild weather brine is sufficient, but with lower temperatures and heavy snowfall larger amounts of salt is needed and pre-wetted or dry salt must be used. For the method to work properly, the bicycle path construction should be of good condition without cracks or other damages in the surface. The equipment for sweep-salting needs to be further developed for a higher efficiency.