Moderna hugskott : Modernism och performativitet i Stina Aronsons Två herrar blev nöjda (1928)

Ett gemensamt drag i den tidigare forskningen om Stina Aronsons modernism har varit att betona Artur Lundkvists betydelse. Den här uppsatsen undersöker en roman som utkom före det att Aronson hade någon kontakt med Lundkvist, Två herrar blev nöjda från 1928, i syfte att nyansera nämnda historieskrivning. Romanen undersöks utifrån en modernistisk diskurs baserad på tre representativa översiktsverk för perioden. Dessutom anläggs Judith Butlers performativitetsteori i ett försök att åskådliggöra hur Aronson i romanen skenbart anpassar sig till en traditionellt kvinnlig författarroll. Resultatet visar att Två herrar blev nöjda tar avstånd från realismen och istället präglas av modernismens estetik och radikalt nya världsåskådning. I såväl form som innehåll märks ett tydligt intresse för det omedvetna, för det irrationella, för slumpen och för det splittrade jaget. Vidare kännetecknas romanen av formell introspektion, det vill säga en upptagenhet vid den egna litterära skapelsen.