Jämförelse mellan Los Angeles-värde och nedbrytning från hjullast

Krav på obundet bärlager har sedan 2004 bland annat ställts angående motstånd mot fragmentering, Los Angeles-värde, LA. Detta krav, LA ? 40, är ett lågt krav, eventuellt för lågt. För att studera hur nedbrytning från trafiklast (byggtrafik) påverkas av motståndet mot fragmentering har i detta projekt fem material med olika LA-värde utsatts för hjullast alstrad av VTI:s Heavy Vehicle Simulator (HVS). Nedbrytningen från hjullasten har studerats genom att jämföra kornstorleksfördelning före och efter test. Olika mått har beräknats från kornstorleksfördelningarna bland annat som ökning av finkornhalt (material < 0,063 mm), areor under kornstorleksfördelnings-kurvorna och differensen av summering av passerande halter mellan före och efter nedbrytning från hjullast. Dessa mått har beräknats för att lättare kunna jämföra kornfördelningen med LA-värden. Nedbrytning från hjullast i obundet bärlager med HVS är tydlig. Det är dock svårt att hitta ett tydligt samband mellan denna nedbrytning och motstånd mot fragmentering, Los Angeles-värde. Därför är det efter denna undersökning inte heller möjligt att rekommendera en ny kravnivå för LA-värde på obundet bärlager. Den viktigaste slutsatsen i detta projekt är att metodiken fungerar för att studera nedbrytning och omlagring från hjullast i obundna materiallager.
Since 2004 the Swedish Road Administration has had requirements on unbound base layer concerning the resistance to fragmentation, the Los Angeles value. To study how degradation from traffic load is affected by resistance to fragmentation five materials with different Los Angeles values were tested in VTI’s Heavy Vehicle Simulator (HVS). The degradation from the wheel load has been recorded by comparing the grain size distribution before and after the HVS test. Some values from the grain size distribution have been used or calculated to easier compare the grading curves with the Los Angeles value, e.g. content of fines (material < 0.063 mm) or the area under the grain size distribution curve. There is a clear degradation from the wheel load of the HVS in unbound base layer materials. There is, however, not a clear connection between this degradation and the resistance to fragmentation, Los Angeles value. Therefore it is not possible from this investigation to recommend a new level or category of requirements concerning the resistance to fragmentation on unbound base layer material. The most important conclusion is that the method that has been used in this project is working to study the degradation and particle relocation in unbound layers.