Fel - särskilt om aktieöverlåtelser

Denna framställning har författats i syfte att utreda köparens möjligheter att med framgång göra gällande fel, när det formella köpobjektet utgörs av en eller flera aktier. En vaken läsare inser omedelbart att preciseringen ''formellt'' köpobjekt indikerar förekomsten av ett ''reellt'' sådant, vilket också är en viktig utgångspunkt i mitt resonemang.När frågan om säljarens felansvar vid köp av aktie diskuterats tidigare, har nämligen aktien som sådan ofta tillmätts en särställning och - har det hävdats - felansvaret inskränkts till vad som följer av grundsatserna bakom 9§ SkbrvL. Istället för att utgå från parternas avsikt med överlåtelsen, har sedan mer eller mindre välmotiverade tankemodeller - med t ex storleken (såväl avseende röster som kapital) på den överlåtna aktieposten och parternas eventuella sammanstrålande som bestämmande faktorer - syftande till att avgöra om aktieöverlåtelsen egentligen utgjort en företagsöverlåtelse, förts fram. Även i den doktrin där KöpL förespråkas vara generellt tillämplig vid aktieköp - alltså inte endast om överlåtelsen konstituerar en företagsöverlåtelse - har felansvaret ansetts böra inskränkas, när fråga är om köp av marknadsnoterad aktie över börs. Jag har emellertid i min uppsats kommit till slutsatsen, att avgörande för säljarens felansvar måste vara vad som enligt parternas uppfattning har överlåtits, snarare än hur överlåtelsen har skett respektive i vilken omfattning det reella köpobjektet har överlåtits. Härvid gör jag skillnad på köp där aktien såsom finansiellt instrument är det reella köpobjektet, på överlåtelser av rörelser medelst aktier samt på köp av annan egendom, där ägandet bolagiserats av andra skäl än ekonomisk effektivitet och aktieöverlåtelsen utgör ett smidigt sätt att överlåta förfogandet av egendomen. Då det står klart vad som har överlåtits, kan felbedömningen koncentreras till vad köparen med fog kunnat förvänta sig om köpobjektet. Vid köp av en aktie - oavsett om denna är marknadsnoterad eller ej