Reparationsmarkören 'eiku' i Helsingforssvenska : Samtalsfunktion och språkkontakt

I den här artikeln tar jag upp en specifik lexikal markör för ersättande reparation, nämligen partikeln "eiku" som kan påträffas i ledigt helsingforssvenskt samtalsspråk. Denna partikel härstammar från finskan och kan anses vara en kombination av negationen "ei" och konjunktionen "kun", i princip ’nej utan’. Partikeln är mycket vanlig i reparationer på finska och tycks inte ha direkta motsvarigheter i andra språk. Därför kan den antas fylla ett slags lucka speciellt i tvåspråkiga helsingforssvenskars språk. I denna studie ska jag först kort redogöra för ersättande reparation på svenska samt tidigare observationer av "eiku" i finska samtal och i finländsk svenska. Efter denna bakgrund övergår jag till att visa och diskutera exempel ur ett helsingforssvenskt samtalsmaterial. Här utgår jag från en samtalsanalytisk sekvensanalys, där reparationssekvenserna står i fokus, och i synnerhet hur partikeln "eiku" placeras i sekvenserna. I slutet av artikeln dryftar jag partikelns betydelse för svenskan i Helsingfors som språkkontaktfenomen och vad vi kan säga om dess etableringsgrad i en tvåspråkig talgemenskap, där olika inlåningsmekanismer ofta är förankrade i social interaktion. I den här artikeln tar jag upp en specifik lexikal markör för ersättande reparation, nämligen partikeln eiku som kan påträffas i ledigt helsingforssvenskt samtalsspråk. Denna partikel härstammar naturligtvis från finskan och kan anses vara en kombination av negationen ei och konjunktionen kun, i princip ’nej utan’. Partikeln är mycket vanlig i reparationer på finska och tycks inte ha direkta motsvarigheter i andra språk (Sorjonen & Laakso 2005). Därför kan den antas fylla ett slags lucka speciellt i tvåspråkiga helsingforssvenskars språk. I det följande ska jag först kort redogöra för ersättande reparation på svenska samt tidigare observationer av eiku i finska samtal och i finländsk svenska. Efter denna bakgrund övergår jag till att visa och diskutera exempel ur ett helsingforssvenskt samtalsmaterial. Här utgår jag från en samtalsanalytisk sekvensanalys, där reparationssekvenserna står i fokus, och i synnerhet hur partikeln eiku placeras i sekvenserna. I slutet av artikeln dryftar jag partikelns betydelse för svenskan i Helsingfors som språkkontaktfenomen och vad vi kan säga om dess etableringsgrad i en tvåspråkig talgemenskap, där olika inlåningsmekanismer ofta är förankrade i social interaktion.