Refugees’ experiences in the contact with health care : To not be able to make one's voice heard

Background: More people than ever before are now seeking refuge from war and terror in other countries (UNHCR, 2016). This has as a consequence that the health care in many Western countries faces new patient categories which don’t speak the language and are culturally different from what health professionals are familiar with. Ethical considerations are important, since being misunderstood and not met with dignity or respect can cause care-related suffering. This may increase the suffering already experienced due to loss of security, family and friends. Aim: To illustrate refugees’ experiences in the contact with health care. Method: This is a literature-based, qualitative study. 15 articles were selected to investigate refugees’ experiences of health care. The analysis resulted in 2 themes, each containing 3 subthemes. Results: The main themes that emerged were: Feeling acknowledged and respected, and Overcoming language and cultural barriers. The result mainly reveals that language barriers are common, and that refugees consider it important to be seen as individuals, which is not always the case in health care. Conclusion: The challenge in caring for refugees as a nurse consists in ensuring there is a common understanding. While being aware of a patient’s history, it is also important to see the individual in a person-centered approach. Att bryta upp från familj och allt man känner sig trygg med försätter människan i en utsatt position. Den vilsenhet detta medför skapar ett lidande. Som sjuksköterska är det viktigt att vara medveten om detta. Författarna till detta litteraturbaserade arbete har studerat 15 vetenskapliga artiklar där flyktingars perspektiv av olika vårdmöten står i fokus. Resultatet visar att flyktingar upplever språket som det största problemet i mötet, men att även deras kultur och religion spelar in i vad de tycker är en bra vård. I många fall känner flyktingar sig förbisedda eller diskriminerade. Detta har i många fall att göra med att de inte blir bemötta som individer utan ses som en del av en annan kultur. För att undvika problem med språkförbistringar är det att föredra att anlita tolk. Detta är emellertid inte helt problemfritt. Tolkar påverkar mötet på olika sätt beroende på vem patienten är. Studiens resultat visar att många flyktingar föredrar en tolk av samma kön. Det bidrar till att de lättare kan öppna upp sig och att intima situationer, exempelvis avklädning, inte blir så svåra att hantera. Samma förhållanden råder när det gäller kön på vårdpersonal. Att undersökas av någon av motsatt kön kräver att detta upplevs som ofrånkomligt och väl förankrat. De upplevelser som har med kultur och religion att göra varierar mellan flyktinggrupper och enskilda personer. De berör hur man vill bli bemött och behandlad. Det visar sig att patienterna i många fall är ovana vid ett personcentrerat förhållningssätt. Att utveckla ett sådant förhållningssätt är dock viktigt, eftersom brister i detta gör att flyktingarna känner sig diskriminerade och förbisedda. Det kan även leda till att de går miste om viktig information om sin sjukdom och rekommenderade behandling. Om sjuksköterskor tillämpar personcentrerad vård där patientberättelsen och partnerskap ligger till grund kan vårdlidande undvikas.