Webinarier som mötesplats för lärande på distans

Syftet med denna pågående studie är att undersöka hur och på vilket sätt två grupper av stu-denter i yrkeslärarutbildningen 90 högskolepoäng upplever lärandet, individuellt som kollek-tivt, att mötas ansikte mot ansikte (F2F) i nätbaserade webinarier (WEB-baserade semI-NARier) och parallellt kunna kommunicera via chatten. Ena gruppen har inför webinarierna haft tillgång till ”flipped”-miniföreläsningar. Följande frågeställningar söker jag svar på:•Hur använder studenterna de synkrona webinarierna, ”flipped” miniföreläsningarna och chattkommunikationerna som en utökad resurs för lärande och utveckling?•Vilka möjligheter kan webinarier ge med fokus på studenters samarbetslärande och kommunikativa kunskapsutbyten? Datainsamlingen omfattar i grupp 1 av åtta webinarier (10,5 tim) under två 9hp-kurser vt-12 och ht-12. Efter kurserna har studien kompletterats av intervjuer med sex studenter (ca 25-30 min/intervju). I grupp 2 består datainsamlingen under en 9hp-kurs vt-13 av tre ”flipped”-miniföreläsningar (20-25 min/gång), fyra webinarier (4,5 tim) samt en kursvärdering (svarsal-ternativ 6-gradig skala: 1. stämmer inte alls – 6. stämmer precis och två öppna frågor). Inter-vjuer kommer att genomföras under september ht-13. Teoretiskt är denna studie baserad på sociokulturella teorier, där vår förståelse av språk, kommunikation, kultur/bildning och olika aspekter av det sociala/kollektiva samanhanget för studenters lärande och utveckling är centralt (Vygotsky, 1978; 1988; Wegerif, 2007; Wertsch, 1991; 1998; 2007) och åskådliggörs genom Wengers (1998, 2004, s. 5) fyra komponenter: mening, praktik, gemenskap och identitet, som ett sätt att tala om vårt lärande. Likaså används teorin om computer self-efficacy (CSE), som rör individers medie- och informationskunnighet (Bandura, 1979; 1982; 2002; Chang & Tung, 2008; Papastergiou, 2010; Player-Koro, 2012). Dvs. tro på egen förmåga, påverkan, output etc. att kunna delta i webinarierna och använda ”flipped”-miniföreläsningar samt chattkommunikationerna på ett lärorikt sätt. Tre inbördes dimensioner studeras: magnitud/omfattning, styrka och generaliserbarhet (Compeau & Hig-gins, 1995). Resultaten hittills från studie 1 av åtta webinarier, chattkommunikationer och sex intervjuer visar att webinarierna bidrar till utveckling av olika förmågor (mening), olika hand-lingsperspektiv (praktik), att uppleva deltagandet som en resurs (gemenskap) och att samtals-utbytet bidrar till lärande (identitet). Resultaten hittills från studie 2 utifrån kursvärderingen om tre ”flipped”-miniföreläsningar och tre webinarier visar att majoriteten av studenterna an-ser att det stämmer/stämmer precis att främst ”flipped”-miniföreläsningarna (87 %) och därefter webinarierna (73 %) har bidragit till deras lärande, i jämförelse med campusföreläs-ningarna vid kursstart (67 %).