Miljökonsekvenser av markavvattning och dikesrensning : En kunskapssammanställning

Målet med denna litteratursammanställning har varit att göra en kritisk granskning av nationell och internationell forskningslitteratur vad gäller i) produktionshöjande effekter av markavvattning i jordbruksmark och skogsmark, ii) påverkan av markavvattning och dikesrensning på vattenkemi, särskilt närsalter, pesticider i jordbruksmark och metaller i skogsmark, iii) effekter av markavvattning på biota i vattendrag, iv) effekter av möjliga åtgärder för att minska negativ miljöpåverkan på vattenförekomster av markavvattning och dikesrensning. Mycket av åtgärderna för att minska läckaget av närsalter och andra ämnen från jord- och skogsbruk hänger samman med olika produktionssystem och vilka brukningsmetoder som används, men detta faller utanför syftet med denna sammanställning. I Sverige är arealen mark som påverkats av markavvattning ungefär lika stor inom skogsbruket som inom jordbruket. Man räknar med att ca 1,2 miljoner åkermark har väl fungerande dränering, och att över 1,5 miljoner hektar torvmark har dikats för skogsproduktion. Detta har varit en av flera faktorer som bidragit till den kraftiga produktionshöjningen som skett under 1900-talet inom både jordbruket och skogsbruket. Denna omfattande markavvattning har dock lett till stora negativa miljökonsekvenser. Direkta effekter ser vi i form av försvunna habitat och därmed en kraftigt minskad biodiversitet i våra produktionslandskap där vissa arters överlevnad i Sverige är direkt hotad. Andra effekter är indirekta i form av ökat läckage av kväve, fosfor, pesticider och metaller till våra vatten. Det är dock mer eller mindre omöjligt att kvantifiera hur stor del av denna ökade belastning på svenska vattenförekomster som beror på enbart markavvattningen, eftersom den ofta är en förutsättning för att marken ska kunna användas till odling idag. Troligen blir den än viktigare i ett framtida förändrat klimat. Det finns relativt god kunskap om effekten av ett antal åtgärder som kan vidtas för att minska läckaget från den dikade jordbruksmarken, bl.a. reglerbar dränering, skyddszoner, våtmarker och dammar, fosfordammar, bioreaktorer och denitrifikations-väggar. Ytterligare undersökningar som underlag för utformning och tillämpning skulle behövas vad gäller återanvändning av dräneringsvatten, avfasade strandzoner, filter för fosforsorption, etappvis dikesrensning och att planera dikesrensning på landskapsnivå. När det gäller åtgärder inom skogsbruket tycks underlaget för att föreslå skyddsåtgärder i samband med dikesrensning vara tunt. Litteraturen tyder på att slamfickor och sedimentations-dammar inte har någon större effekt på transporten av finkorniga jordpartiklar, vilka orsakar de mest negativa effekterna om de sedimenterar i vattendrag nedströms det dikade området. Väl utformade översilningsområden kan vara effektiva, enligt finska undersökningar, men detbehövs studier av hur sådana kan skapas och utformas för att få effekt i områden med de förhållanden som råder i Sverige. Andra åtgärder som behöver undersökas är användningen av så kallade ”silt fences” för att avskärma områden där vatten grumlas, eller styra grumligt vatten över markområden och därigenom öka sedimenteringen av partiklar innan vattnet når vattendrag. Forskning av relevans för åtgärdsprogram relaterade till markavvattning ochdikesrensning pågår i Sverige inom bl.a. följande områden: 􀁸 Mekanismer bakom ökade transporter av kvicksilver i samband med skogsbruk och markavvattning, liksom effekter på kvicksilvers rörlighet av höjda grundvattennivåer i samband med att våtmarker återskapas (SLU, Stockholms Universitet, Umeå universitet). 􀁸 Dikesrensningens effekter på transporten av suspenderat material och kvicksilver i skogsområden (bl.a. IVL). 􀁸 Effekten av rester av bekämpningsmedel på organismlivet i vatten (SLU). 􀁸 Dikens betydelse för fosfortransport som länk mellan fält och vattendrag (SLU). 􀁸 Kalkfilter i brunnar och kalkfilterbäddar (KTH och olika företag). 􀁸 Effekter av integrerade skyddszoner (HS Halland). 􀁸 Metodik för bestämning av dikens status och stöd för planering av åtgärder (SLU). 􀁸 Sedimentation i tvåstegsdiken (Linköpings universitet, Jordbruksverket och SLU).