Rengöring och avfettning med paraffiner; Arbetsmiljö, yttre miljö och miljöteknik

Paraffiner, raka, grenade eller cykliskt högre kolväten, föreslås som alternativ till klorerade lösningsmedel för rengöring och avfettning. Vid yrkesmässig hantering av paraffiner är det medlets irritativa effekt på hud som är den största hälsorisken. Paraffiner har inte visats ha cancerframkallande verkan. Däremot har n-dekan, n-undekan, n-dodekan och n-tetradekan visat sig förstärka polyaromatiska föreningars cancerframkallande effekt. De förstärker även UV-ljus cancerframkallande effekt. Paraffiner har en bedövande, narkotisk verkan men vid betydligt högre halter än de som uppstår vid rengöring. Det finns inga studier som tyder på att paraffiner skulle vara allergiframkallande, påverka reproduktion eller foster. Till vissa rengöringsmedel tillsätts kemikalier t ex tensider och terpener. Vissa av dessa ämnen kan vara t ex allergiframkallande. Rengöring av metallgods med paraffiner har studerats på tre företag. Koncentrationen i luften där personalen arbetade under rengöring var mycket låg, mindre än 5 % av hygieniska gränsvärdet. Ett byte från klorerat lösningsmedel till paraffiner innebär vissa förändringar. Rengöringen tar längre tid. Det är framför allt torkningen av det rengjorda godset som tar tid. Torkutrustning, och i vissa fall även förtvätt, behövs och tar ofta stor plats. För att förbättra rengöringen är ofta paraffinanläggningarna utrustade med ultraljud. Ultraljud kan alstra undertoner som förutom att de upplevs irriterande även kan orsaka hörselskada. Vad gäller energiförbrukning har man i en undersökning kommit fram till att paraffinrengöring kräver mer energi än triavfettningen. Det är framför allt den efterföljande torkningen som är energikrävande. Paraffiners bidrag till bildning av marknära ozon har simulerats med datormodeller. För paraffiner är ozonbildningen likvärdig med eller högre än genomsnittet för de flesta organiska lösningsmedel. Paraffiner är svårflyktiga och släpps ut i luften i relativt små mängder vid rengöring och ger därför sannolikt inte upphov till några större miljöproblem. Ett första försök att med hjälp av indunstningsteknik återvinna paraffinkolväten gjordes. Resultat tyder på att tekniken kan vara möjlig för återvinning av den aktuella typen av paraffinkolväten. Paraffiner, raka, grenade eller cykliskt högre kolväten, föreslås som alternativ till klorerade lösningsmedel för rengöring och avfettning. Vid yrkesmässig hantering av paraffiner är det medlets irritativa effekt på hud som är den största hälsorisken. Paraffiner har inte visats ha cancerframkallande verkan. Däremot har n-dekan, n-undekan, n-dodekan och n-tetradekan visat sig förstärka polyaromatiska föreningars cancerframkallande effekt. De förstärker även UV-ljus cancerframkallande effekt. Paraffiner har en bedövande, narkotisk verkan men vid betydligt högre halter än de som uppstår vid rengöring. Det finns inga studier som tyder på att paraffiner skulle vara allergiframkallande, påverka reproduktion eller foster. Till vissa rengöringsmedel tillsätts kemikalier t ex tensider och terpener. Vissa av dessa ämnen kan vara t ex allergiframkallande. Rengöring av metallgods med paraffiner har studerats på tre företag. Koncentrationen i luften där personalen arbetade under rengöring var mycket låg, mindre än 5 % av hygieniska gränsvärdet. Ett byte från klorerat lösningsmedel till paraffiner innebär vissa förändringar. Rengöringen tar längre tid. Det är framför allt torkningen av det rengjorda godset som tar tid. Torkutrustning, och i vissa fall även förtvätt, behövs och tar ofta stor plats. För att förbättra rengöringen är ofta paraffinanläggningarna utrustade med ultraljud. Ultraljud kan alstra undertoner som förutom att de upplevs irriterande även kan orsaka hörselskada. Vad gäller energiförbrukning har man i en undersökning kommit fram till att paraffinrengöring kräver mer energi än triavfettningen. Det är framför allt den efterföljande torkningen som är energikrävande. Paraffiners bidrag till bildning av marknära ozon har simulerats med datormodeller. För paraffiner är ozonbildningen likvärdig med eller högre än genomsnittet för de flesta organiska lösningsmedel. Paraffiner är svårflyktiga och släpps ut i luften i relativt små mängder vid rengöring och ger därför sannolikt inte upphov till några större miljöproblem. Ett första försök att med hjälp av indunstningsteknik återvinna paraffinkolväten gjordes. Resultat tyder på att tekniken kan vara möjlig för återvinning av den aktuella typen av paraffinkolväten.