Växtnäringens flöde genom jordbruk och samhälle – vägar att sluta kretsloppen

I dag går större delen av den växtnäring som tillförs jordbruket förlorat till luft och vatten eller binds i marken. Detta innebär en kostnad för jordbruket och leder samtidigt till skador på den omgivande miljön. Jordbruket bedöms svara för över 40 procent av kväveläckaget till Östersjön. Kväveförlusterna till luften i form av ammoniak bidrar också till övergödningen och det sura nedfallet. Målsättningen att halvera kväveförlusterna från jordbruket har inte uppnåtts. Trots att det är endast en liten del av fosforöverskottet i jordbruket som läcker ut i vattendragen har även detta skadliga konsekvenser för miljön i form av övergödning av sjöar, vattendrag och hav. I föreliggande studie beskrivs växtnäringsflödena i jordbruket och orsakerna till dagens överskott av växtnäring i jordbruket analyseras. Under tidsperioden 1950 – 1980 genomfördes en specialisering i jordbruket med renodlade växtodlingsgårdar och specialiserade djurgårdar. De tidigare mer slutna växtnäringsflödena mellan växtodling och djurhållning blev brutna. I skriften beskrivs också hur en strategiförändring skulle behövas som ökade växtnäringseffektiviteten i jordbruket med mer slutna näringsflöden, mindre tillförsel av handelsgödselmedel och mindre förluster i enlighet med det koncept som utvecklats inom den ekologiska odlingen. Vi har varit flera som beräknat och analyserat alla dessa flöden och näringsbalanser. Den första studien gjordes för landets samtliga län och på olika typgårdar för år 1990. I denna första studie var det agronom Lotten Westberg som gjorde mycket av beräkningsarbetet. Finansiär denna gång var Forskningsrådsnämnden (FRN). I denna förnyade studie för år 1995 som jämförelseår var det Paul Granstedt som gjorde mycket av kalkylarbetet. Finansiär denna gång var Skogs och Jordbrukets Forskningsråd (SJFR). Jag vill med detta varmt tacka såväl medarbetare som finansiärer som har gjort detta arbete möjligt. Nu när det överlämnas till läsekretsen sker det i förhoppning att vårt arbete skall leda till en ökad förståelse för orsakerna till förlusterna av växtnäring från jordbruket, en förståelse som också kan leda till åtgärder som på sikt gör att vi får mindre utsläpp från jordbruket av kväve och fosforföreningar, en bättre resurshushållning och bättre miljö.